Mona Sahlin vid Folk och Försvar

Photobucket

Jag tänkte dämpa min bittra ton från gårdagen och istället försöka nyansera mig litet i min fortsatta distansuppföljning av ‘Folk och Försvar’ i Sälen.

Att jag kanske är lite snällare i tonen när jag nu ger mig på Mona Sahlins tal skall definitivt inte tolkas som ett ställningstagande för eller emot det ena eller andra partiet. Jag är och har alltid varit betydligt mer intresserad av sakfrågor än partipolitik, och jag lovade trots allt i gårdagens inlägg att vara mindre bitter resten av veckan.

Vi får väl se hur det går.

Mona Sahlins tal finns i sin helhet här (länk).

Precis som i går tänkte jag göra små nedslag och analysera några av Mona Sahlins uttalanden. Där det är möjligt att koppla hennes tal till Sveriges försvars- och säkerhetspolitik, skall vi väl lite elakt påpeka. I likhet med de flesta andra politiker oavsett parti eller allians det senaste decenniet har Mona Sahlin en benägenhet att sväva ut och blanda in allt från smältvatten i Himalaya, rasism och dansande invandrarflickor i Rinkeby till Turkiets EU-medlemskap och… jaktsäsongen på fjällämmel… i den svenska försvarsdebatten.

Även om det finns något filosofiskt vackert i insikten att ‘allt hänger ihop här i världen’ och att det mesta påverkar även ett lands säkerhetspolitiska situation vore det tacksamt om våra politiker kunde filosofera mindre och istället fokusera på kärnfrågan; Sveriges försvars- och säkerhetspolitik

Jag tar fenomenet ‘allt i hela världen är säkerhetspolitik’ som ett symptom på ointresset för försvarsfrågor bland våra rikspolitiker. Det finns måhända numera helt enkelt inte tillräckligt många pålästa i försvarsfrågor i partitopparna, och man föredrar därför att föra även försvarsdebatten in på områden där man känner sig mer hemtam. Som miljö, asylpolitik och jämställdhet till exempel.

De rikspolitiker som är pålästa om försvaret är så få och så ensamma att de inte på många år haft någon att debattera med.

Synd för er. Och för oss medborgare.

Försvarsberedningens omvärldsanalys ‘Säkerhet i samverkan’ från 2007 - som formulerades i bred politisk enighet (bara det gör att man drar öronen åt sig) – är ett talande exempel på fenomenet. Försvaret skall enligt detta underliga dokument dimensioneras för att skydda oss mot sämre väder, dålig energidistribution i våra elnät samt oönskade miljöfarliga utsläpp från en eventuell tysk-rysk gasledning i svensk ekonomisk zon.

Det dokumentet har jag redan raljerat en hel del över. Trots att det bara är några år gammalt är det något som säger mig att många redan önskar det redan var bortglömt.

Nåväl. Till saken:

De fyra fundamenten i oppositionens gemensamma säkerhetspolitik är enligt Mona Sahlin:

* den militära alliansfriheten,

* ett ökat samarbete i Norden och en inte minst Östersjön,

* ett stärkt EU-samarbete och

* ett starkare Förenta Nationerna

För mig känns dock hennes tal som tidigare påpekats diffust, och närmast omöjligt att dra några konkreta slutsatser av. De ‘besked’ hon utlovade kändes inte särskilt revolutionerande. Talet och den redovisade överenskommelsen inom oppositionen innehåller inga överraskningar eller kontroversiella uttalanden, och det var väl heller inte väntat eftersom thon har två partier till förutom sitt eget att ta hänsyn till.

Mona Sahlin säger apropå alliansfriheten att hon är ‘övertygad om alliansfrihetens fördelar’.

Hon har för all del rätt i att alliansfriheten fungerat bra så här långt. Men onekligen har förutsättningarna för densamma förändrats radikalt under senare år.

Nu råkar jag förvisso personligen principiellt sett hålla med Mona Sahlin om att alliansfrihet är att föredra. Hon har rätt i att det ger en ökad handlingsfrihet och ett större nationellt oberoende. Tyvärr finns det dock ett viktigt villkor för att alliansfrihet skall fungera i verkligheten; vi måste ha ett försvar som kan backa upp den.

Det försvaret måste vara komplett och innehålla heltäckande förmågor både till lands, till sjöss och i luften – utan luckor, eller ‘förmågeglapp’ (där kom det igen…).

Dagens modell med specialisering på enbart vissa förmågor fungerar om man är medlem av en större allians – men är omöjligt om man vill vara alliansfri i den situation Sverige befinner sig. Kanske borde vi verka för att Ryssland går med i NATO – för då skulle konceptet ‘alliansfrihet’ onekligen vara klockrent igen.

Jag instämmer till fullo med Mona Sahlin under andra punkten om ökat samarbete i Norden och Östersjön att det i ‘det regionala säkerhetsskapande arbetet behövs också ett konstruktivt ryskt deltagande’.

Vi riskerar att av historiska skäl fokusera allt för mycket på Ryssland som ett potentiellt framtida hot - vilket vi naturligtvis inte kan utesluta som ett möjligt men oönskat scenario.

Vi bör dock samtidigt inte glömma bort att vi faktiskt själva äger ett visst inflytande över vår framtid och vår omgivnings utveckling. Som jag tidigare påpekat anser jag att den största sannolikheten att Ryssland någonsin skulle bli ett hot för Sverige i sådant fall skapats av vår egen oförmåga att fullgöra vår skyldighet att skydda vår grannes flank.

Av den anledningen anser jag det viktigt att i samarbete med Ryssland och våra övriga grannar skapa en gemensam och hållbar framtida säkerhetsstruktur i Östersjöområdet och på Nordkalotten. Det finns absolut ingenting som hindrar oss från att arbeta tillsammans i stället för att bygga en varsin gränspostering och rikta vapen mot varandra.

Mona Sahlin anser under tredje punkten om stärkt EU-samarbete att det är viktigt att delta internationellt tillsammans med FN, EU, Nato och OSSE. Det är knappast kontroversiellt och lär inte väcka någon större politisk debatt. Däremot fäller hon på hela oppositionens uppdrag en märklig kommentar som jag undrar vad den egentligen betyder:

‘Sverige ska aldrig, enligt oss, delta i en militär Natooperation som enbart baseras på Natos artikel 5, klausulen om den ömsesidiga försvarsgarantin’.

Jag tolkar det som ett uttalande ägnat att uppfattas som någon slags avståndstagande mot ett svenskt NATO-medlemskap. Kommentarens formulering får mig dock att klia mig i huvudet, eftersom den egentligen inte säger någonting alls. Allra minst om NATO-medlemskap:

Det finns nämligen ingen som helst möjlighet ens som NATO-medlem att tvingas delta i en insats enligt NATO:s artikel 5. Den artikeln aktiveras i enhällighet (…vilket endast har hänt en enda gång under NATO:s historia – vid 11 september-attentaten 2001).

Om Sverige vore medlem skulle det onekligen vara märkligt att rösta ja till att aktivera paragrafen medan man samtidigt vägrade ställa upp på dess konskevenser.

Yttrandet säger lika mycket som följande högtidliga men till föga förpliktande uttalande från bloggaren Morgonsur:

Jag kommer aldrig att ringa och beställa en pizza jag varken vill ha eller vill betala för.

Ja, kära läsare; tycker jag om pizza eller inte?

Mona Sahlin vill under fjärde punkten om ett starkare FN bl a verka för reformation av FN:s Säkerhetsråd.

Jag håller med om att det kan vara välkommet, även om jag har svårt att se hur det skall gå till.

Att säga att sammansättningen av Säkerhetsrådet på ett annat sätt måste ‘spegla dagens värld, inte bara världen som den såg ut för snart 70 år sedan’ är nog för all del vällovligt och blir till en bra oneliner. Problemet är att det aldrig finns någon enkel och självklar lösning när det gäller relationer mellan flera nationer.

Inte minst är det alltid svårt att få någon nation att släppa ifrån sig makt och inflytande.

Internationella aktörer som aspirerar på annat än att bli diskussionsklubbar kan nämligen aldrig bli rättvisa per definition. Jag har producerat ett inlägg (länk) där jag för att åskådliggöra omöjligheten i att skapa ‘internationellt rättvisa system’ använder det för något år sedan uppmärksammade exemplet ‘International Criminal Court’, ICC i Haag och USA:s vägran att stödja den.

Så långt Mona Sahlins tal om säkerhetspolitiken i stort. Jag tänkte dock fortsätta vara foglig och nästan hålla med Mona Sahlin om en sak till; Jag skulle i likhet med Mona Sahlin vilja att en översyn genomförs av det samlade svenska engagemanget i Afghanistan.

Däremot anser jag till skillnad från Mona Sahlin inte att denna översyn i första hand skall ‘ligga till grund för kommande riksdagsbeslut om en eventuell förlängning eller ett tillbakadragande av Sveriges militära insats i Afghanistan’.

Vad jag skulle vilja ha en översyn av är i första hand metoder och resultat. Därifrån kan vi dra slutsatser för att förbättra effekterna av vår insats. Frågan jag ställer mig är bara vilka som är lämpade att göra en sådan översyn. C BA01 Öv1 Ulf Henricsson kanske kan ta det som konsultuppdrag?

Mona Sahlins slutord är kloka – eller självklara – beroende på hur man ser på saken:

‘De nationella behoven ska utgöra grunden för prioritering och utveckling av våra förmågor. Vi ska också vara aktivt engagerade i internationella fredsoperationer. Men ambitionsnivån måste vara realistisk utifrån omvärldens och våra egna behov och också utifrån försvarets ekonomi.’

Även om vi nog alla, oavsett politisk ståndpunkt, kan instämma i formuleringen tolkar jag den sista formuleringen – ‘utifrån försvarets ekonomi’ – som att Mona Sahlin i likhet med de flesta andra politiker anser att vår hotbild även fortsättningsvis skall arbetas fram efter vad vi har råd med i stället för tvärtom.

Det är en gammal fin svensk tradition som rentav skulle kunna kallas en ‘svensk modell’

SvD DN

- – -

För övrigt anser jag att vi bör ta reda på vad som egentligen hände kring fartyget ‘Arctic Sea’.

About these ads

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mona Sahlin vid Folk och Försvar

  1. Alamo skriver:

    Fortsätt skriva!
    A

  2. Gustav skriver:

    Det skulle vara intressant och höra Mona kommentera det svenska bidraget till Haiti. Och användandet av den strategiska transportkapaciteten eftersom (s) röstade mot SAC.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s