Polisiärt prickskytte för Dummies

Photobucket

Jag har – som så många andra – med lättnad tagit del av nyheten om att den tvåårige pojke som tagits som gisslan av en 58-årig man i Malmö har fritagits av Malmöpiketen.

Jag ber att få gratulera Malmöpiketen till en fantastisk insats!

Samtidigt stämmer händelsen till eftertanke om faran när diverse proffstyckare förfasar sig över polisens verktyg. Det enkla hjälpmedel som sannolikt räddade pojken från knivarna mot halsen hade nämligen aldrig funnits till hands om ‘drevet’ fått som de ville.

2004 inledde nämligen TV4 en kampanj mot de tre storstädernas piketenheters innehav av ”extrema vapen” som så när gjort gårdagens lyckosamma räddning omöjlig om den lyckats fullt ut. Bland de ”extrema vapnen” man ville ha förbjudna ingick bl a vad media kallar ‘chockgranater’ – men som i verkligheten benämns distraktionsgranater.

En chockgranat är nämligen en militär handgranat avsedd att döda människor med hjälp av kraftig tryckverkan – medan en distraktionsgranat skall förvilla folk genom att smälla och blixtra som en… extra kraftig Kina-Puff…

Så här var tonen 2004, även om det tyvärr inte finns några filmsnuttar kvar på nätet:

”TV4 22:30 Tisdag 6/4 extrainsatt program.

Tidigare har Nyheternas reportrar Ritva Rönnberg och Fredrick Malmberg i en serie avslöjande reportage visat hur svensk piketpolis har extrema förstärkningsvapen – chockgranater och prickskyttegevär.”

 

 


Förevisning av distraktionsgranat

Efter gårdagens händelse torde det väl bevisat en gång för alla vad man använder distraktionsgaranater till. Det torde också bevisat en gång för alla att det är rätt långt att åka utryckning från Nationella Insatstyrkans hemvist i Sörentorp norr om Stockholm till en akut livsfarlig situation i Malmö.

Nå, TV4:s kampanj åstadkom ungefär vad alla mediekampanjer om polisens våldsanvändning orsakar; svensk polis fick moralpanik och tillsatte ett etiskt råd. Det etiska rådet började sedan enligt uppdrag ‘tycka’ om allt möjligt. Etiska rådets tyckande orsakade i sin tur en massa myndighetsmässigt velande om allt från den nyligen inköpta polisammunitionen ‘Speer GoldDot’ till formen på byxbenen på polisens uniformer.  

Det orsakade också ett sorgligt internt bråk mellan Nationella Insatsstyrkan och piketen – där Nationella Insatsstyrkan av någon för mig oförklarlig anledning faktiskt överdrev sig till ett monopol på prickskyttevapen. Jag brukar ofta hålla med Nationella Insatsstyrkan om det mesta – men just i det fallet anser jag fortfarande att Piketen hade, och fortfarande har, rätt.

Kontentan av dispyten var hur som helst att alla prickskyttegevär av modellen PSG 90 förbjöds för alla polisiära enheter utom Nationella Insatsstyrkan.

Photobucket
PSG 90

Den förklaring som gavs, och som okritiskt köptes av såväl polisledning som fackliga organisationer sammanfattas så här i etiska rådets rapport:

”Att använda prickskyttevapnet i skarpt läge är grannlaga. Verkanseld
med ett med ett sådant vapen torde oftast syfta till att döda eller allvarligt
skada en gärningsman. (…) 

Till saken hör också att användningen av prickskyttevapen kräver synnerligen stor
kompetens som förutsätter avsevärda utbildningsinsatser. (…)

Vid en samlad bedömning anser Etiska rådet att det inom ramen för
behovs- och proportionalitetsprinciperna inte finns anledning för att
andra polisenheter än den Nationella insatsstyrkan skall ha tillgång till
prickskyttevapnet.” 

Påståendena ovan är förstås sanna om man avser den rent militära tillämpningen av ett prickskyttevapen – d v s att i lönndom och från 700 meters avstånd skjuta en människa i huvudet. Ur den synvinkeln är det utan tvekan så att ingen annan polisiär enhet än Nationella insatsstyrkan ens kommer i närheten av att ha behov av en sådan tillämpning.

Men liksom man måste skilja på sak och person måste man ibland skilja på ett vapen och dess tillämpning.

Man ‘glömde’ nämligen berätta att vapnet som sådant faktiskt både säger ‘pang’ och träffar det man siktar på med oöverträffad precision även om man riktar det mot något annat än ett människohuvud halvkilometern bort. Vapnet i sig är faktiskt – raljant uttryckt – inget annat än en sofistikerad älgstudsare.

Det som skiljer PSG 90 från en älgstudsare är varken funktion, kaliber, eldhastighet, magasinskapacitet eller genomslagskraft – utan precisionen och kvaliteten. Och det brukar normalt sett inte betraktas som ett problem att poliser har bra utrustning och träffar det, när och där de har tänkt sig när de börjar skjuta skarpt omkring sig.

Piketorganisationerna i storstäderna, och även mindre polismyndigheter, kan mycket väl använda PSG 90 till att både skjuta och träffa med geväret utan att veta ett dyft om avancerad ballistikberäkning, corioliskrafter, luftfuktighet, skjutning genom pansarglas, kallskott eller solfläckarnas inverkan på talibanernas parningssäsong – vilket en militär prickskytt eller en antiterrorstyrka onekligen kan ha behov av.

Man måste heller inte ladda vapnet med diverse mer eller mindre avancerade ammunitionstyper.  

Tyvärr fördes debatten på en så låg nivå att jag nästan trodde att ett PSG 90 inte fungerade överhuvudtaget om man inte sköt någon i huvudet med det. Alternativt skulle siktet automatiskt söka sig till någons huvud och vapnet avfyra sig självt – vad man än riktade det mot.

Så är det förstås inte. Det finns inget krav att man måste skjuta mot människor överhuvudtaget. Ett PSG 90 säger ‘pang’ och skickar iväg en 7,62 mm-kula med oöverträffad precision vad man än vill skjuta på. Det är faktiskt möjligt att med gott resultat skjuta mot lampor, motorer, däck, vajrar, kablar eller nästan vad som helst. Och det på så korta avstånd att man inte behöver bry sig särskilt mycket om att det regnar, blåser styv kuling och är slut på Göteborgs Rapé på Konsum Nära i Vittangi – samtidigt.

De flesta polisiära prick- eller skarpskyttar världen över verkar nämligen oftast på ca 75-125 meters avstånd. Och ärligt talat gör nog faktiskt t o m Nationella Insatsstyrkan det också. Och på det avståndet skjuter man i vilken situation som helst definitivt inte bättre med något annat vapen heller – oavsett hur utbildad eller outbildad man är.

Photobucket

Fr v 7,62 x 51 (PSG 90, AK4 m fl); 5,56 x 45 (HK53, AK5 m fl); 9 x19 (SIG Sauer, MP 5 m fl)

Vad man ‘glömde bort’ i sandlådebråket är dessutom att det vanligaste svensk polis skjuter prickskyttegevär mot inte ens har med vare sig brott eller ens människor att göra; sannolikt har det genom åren skjutits mest prickskyttegevär i tjänsten mot acetylentuber vid verkstadsbränder. Acetylen är en gas som används vid svetsning,  och en stor tub står i snart sagt varje svensk verkstad eller hemmapular-garage av rang.

Om det börjar brinna har acetylen den egenheten att den kan förvandla gastuben till en kraftig bomb när den upphettas. För att desarmera denna bomb kyler man flaskan med vatten och skjuter sedan – från så långt avstånd som möjligt – hål i flaskan med prickskyttegevär för att tömma den på gas.

Just den gevärskaliber som PSG 90 råkar vara tillverkad i – 7,62 x 51 – betraktas som den mest lämpade för evakuering av acetylentuber. Man måste använda en gevärskaliber för att överhuvudtaget slå hål igenom godset i gastuben, men samtidigt vill man gärna att kulan stannar i flaskan och inte går rakt igenom. Mindre gevärskalibrar än 7, 62mm – som t ex 5,56 mm – gör dessutom för små hål som riskerar att svetsa igen sig själva och göra skadan värre, medan större kalibrar riskerar att gå rakt igenom flaskan och försvinna ut i det okända.

Behöver jag ens poängtera behovet av högsta möjliga precision när man skjuter fem skott eller mer med en så pass kraftig kaliber inom tättbebyggda områden? Av just den anledningen finns det kommunala brandkårer som har licens på ‘det superavancerade mordvapensystemet PSG 90′. Helt utan att brandmännen för den skull innehar en fil kand i dödligt våld. PSG 90 är helt enkelt den bästa precisionsbössa man kan köpa för pengar.

För piketenheterna – och möjligen t o m de regionala insatsstyrkorna – finns förstås ett polisiärt behov av ett precisionsvapen, även om man påstod att så inte var fallet. Behovet består i första hand av att detaljobservera, säkra och täcka egen personal vid ‘ingripande mot farlig person’. Det kan gälla t ex att skydda en styrka som tar sig fram mot t ex ett hus där någon förskansat sig med sina jaktvapen, eller vid en planerad inbrytning mot grov organiserad brottslighet.

Det kikarsikte med 10 gångers förstoring som sitter på PSG 90 går alldeles utmärkt att använda som en stadig kikare även om man inte trycker av. Men om man måste – t ex för att skydda egen personal eller oskyldiga – så kan man faktiskt göra det. Trycka av. Snabbt och utan att släppa observationen. Man kommer dessutom att träffa vad man nu siktar på. Och det behöver ju som sagt inte nödvändigtvis vara mitt mellan ögonen på en människa.

Att fler än Nationella Insatsstyrkan har behov av ett precisionsvapen inser därför – vid närmare eftertanke – alla. Och det är nu det inträffar något synnerligen märkligt. Operativa avdelningen i Stockholms län säger i ett yttrande:

”Dagens förstärkningsvapen, HK 53, hanterar avstånd upp till 80 meter med de polisiära krav på precisionsskytte som finns. Det är angeläget och rimligt att piketenheterna får en bättre möjlighet att hantera en gisslan eller offersituation. Detta eftersom de undantagslöst kommer att vara på insatsplats först och kan behöva agera på avstånd för att rädda liv på målsägande, tredje person eller egen personal. Detta ställningstagande harmonierar också med ”insatsutredningens” förslag att piketenheterna skall kunna stödja nationella insatsstyrkan i dess huvuduppgift i landet. RPS bör därför påbörja en förstudie för att ta fram ett vapen som ersätter HK 53 och som kan verka på avstånd över 80 meter utan att det ska handla om ett prickskyttevapen som kräver en sådan omfattande utbildning som utredningen beskriver.”

Photobucket
HK 53 i kaliber 5,56mm x 45. Kan även förses med kikarsikte.

Jag begriper ingenting av resonemanget om man slår samman beslutet att dra in PSG 90 i kombination med detta förslag till ‘förstudie':

”Det finns inget behov av ett prickskyttegevär så vi drar in det. Men trots det så finns det ju ett behov. Därför måste vi ta fram ett nytt, dyrare, sämre prickskyttegevär än det vi redan hade och rentav  kunde låna gratis från Försvarsmakten”.

I stället för att erkänna att vi hade fel måste vi köpa in en ny – sämre – modell.

Med detta sagt undrar jag fortfarande vilken ‘omfattande utbildning’ det krävs för att skjuta med en PSG 90 som inte skulle krävas för vilket annat vapen som helst. PSG 90:s konstruktion är enklast tänkbara. Som sagt är det i princip en särdeles högkvalitativ version av en vanlig jaktbössa, i en vanlig jaktbössekaliber som skjuter vanlig jaktbösseammunition. Avancerad utbildning krävs för att utnyttja dess fulla potential - ja, visst är det så. Onekligen. Men oavsett vilket avstånd du skjuter på kommer du att träffa betydligt bättre med PSG 90 än med något annat vapen du kan hitta på marknaden. Även om du aldrig avlossat ett skjutvapen tidigare.

Nåja. Jag har aldrig upphört att förvånas över logiken inom svensk polis. För min egen mentala hälsas skull och till förebyggande av organisatoriskt framkallade magsår slutade jag för tio år sedan.

Men, avslutningsvis; för den som undrar vad en skicklig polisiär prickskytt kan användas till – bara han har rätt vapen och rätt förutsättningar – se filmen nedan. Don’t try this at home, kids:

Även om filmen ovan är direkt från verkligheten är det ett helt osannolikt skott, och inte direkt något jag skulle rekommendera den mest skicklige prickskytt att försöka sig på i första taget. Trots det visar det på möjligheten att använda ett prickskyttegevär på helt unika sätt som man kanske inte förväntar sig om man stirrar sig blind på att vapen prompt måsta användas för att döda – eller åtminstone skjuta – människor med.

Helst i huvudet.

-     –     -

About these ads

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Polisiärt prickskytte för Dummies

  1. Mikael Gabrielsson skriver:

    På den första bilden i detta bildspelet så se det ut som om prickskytten använder en G36c som prickskyttegevär:

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7941826.ab

  2. Bajsgropen skriver:

    Var det inte samma folk som beslutade om P226 som *understödsvapen*, månntro?

    • Morgonsur skriver:

      Nej, lite bättre än så är det tack och lov nuförtiden. Men allt för ofta dyker till synes helt ovidkommande och rent underlig argumentation upp när det gäller frågor om polisens verktyg för våldsanvändning.

  3. Håkan skriver:

    Din blogg är nog den bästa jag har läst i alla mina dar.
    Du har inga funderingar på att göra en bok om BA01 ?

    • Morgonsur skriver:

      Tack för komplimangen – och jo, det blir nog allt en bok. Jag använder denna blogg för att arbeta fram en stomme, och kommer att väva ut en bok utifrån det material som finns här. Det får ta den tid det tar.

      Och naturligtvis kommer det att komma lite mer material och fler detaljer i boken än på nätet.

  4. Emil skriver:

    Öhh – vad säger man? – mitt i prick?
    Sedan väntar jag bara att Polisens etiska råd ska rekommendera indragning av alla datorer som finns i verksamheten. Gu´vilka avancerade användningsområden dessa kan användas till, vars kompetens inte många i organisationen kan sägas besitta!

    • Morgonsur skriver:

      Det behöver man inte etiska rådet till. Datainspektionen brukar lösa det själva. Och är det inte löst i och med det finns det säkert något skyddsombud som kan dra ur proppen.

      Poliser ska inte ha datorer. Punkt. Jag tror det är grundlagsbestämt redan på Mose tid.;-)

  5. Fundersam skriver:

    Jag är benägen att hålla med dig, Morgonsur. Om polisen måste skjuta, så ska skjutande ske med största möjliga precision för att inte skada något mer än nödvändigt och för att inte skada annat (alltså det som nu så fint benämns collateral damage). Alltså bör alla poliser som kan hamna i sådana situationer ha möjligheten och kunskapen att hantera ett precisionsgevär.

    • Morgonsur skriver:

      Ja, med ett förbehåll. Ett prickskyttegevär måste vara personligt. Det är ett känsligt precisionsinstrument. Som spdant måste det vara inskjutet, och man måste sedan kunna garantera att ingen skruvat på det, eller tappat det i golvet. Eftersom behovet trots allt är begränsat måste man peka ut ett fåtal skyttar som får ansvaret att vara extra uppdaterade och sköta vapnen som deras egen bebis.

      När det gäller skott som är aktuella för piketenheterna och regionala insatsstyrkor handlar det oftast om avstånd och situationer som den där polismannen i Columbus, Ohio skjuter bort vapnet ur handen på mannen. För de flesta av dessa situationer behöver man inte ha någon avancerad prickskytteutbildning. Man behöver tre andra saker:

      Iskalla nerver, ett prickskyttegevär och stor skjutvana med just det prickskyttegeväret.

      Och så är det förstås bra om man är en erfaren polis.

      Det prickskyttegevär de flesta poliskårer i USA oftast använder, och som jag tycker mig se i filmen – Remington 700 – är en bra bössa i samma kaliber som PSG 90, men den håller inte samma kvalitet som PSG 90.

  6. Kaj Karlsson skriver:

    Ett problem är att piketen (främst i Stockholm) ofta vill köpa in samma grejer som NI, vare sig det är vapen eller fordon, men samtidigt inte har kunskapen eller utbildningen att använda dem på rätt sätt. Dessutom uppvisar man ibland hybris och tar på sig för svåra problem där NI borde användas istället, trots att de måste transportera sig. Men som alltid, en svår avvägning.

    Håller med om att prickskyttegevär trots detta behövs ute i landet, men de måste användas på rätt sätt och av rätt person. Det innebär också att polisen behöver lägga mer tid på skjutträning under olika omständigheter.

  7. Nik skriver:

    Gäller inte det all användning av specialiserad utrustning? Oavsett om det är en hjullastar, lyftkran eller borr som ska borra sig genom Hallandsåsen? Specialisering och yrkesskicklighet? Är det så mycket svårare än så? Egentligen?

  8. Fundersam skriver:

    Visst har du rätt, Morgonsur, angående vapen. Kan man inte samma fatta det så att varje polis ska:
    1. kunna skjuta noggrant med sina vapen (vare sig det är en pistol eller ett prickskyttegevär)
    2. veta när man ska skjuta och vad man ska sikta på.

  9. Savox skriver:

    Av din kommentar om beskjutning av acetylenflaskor och diverse andra meningar att döma kan du mycket väl vara deltidsbrandman, Morgonsur. När du talar om räddningstjänstrelaretade saker låter du som en invigd.

    • Morgonsur skriver:

      Nej, det är jag faktiskt inte. Men nog kan jag skjuta hål i en flaska om så krävs;-). Det närmaste jag kommer är nog att jag pryade på brandkåren när jag gick i nian, och så har jag förstås under en kort period varit chef på SOS Alarm…

  10. En skarp dam skriver:

    Eftersom jag inte alls är insatt i polisens utrustning har jag en liten fråga. Vad skjuter de med istället om de inte får ha prickskyttegevär? Har de inga alls? För de kan väl inte ha valt ett mindre pricksäkert? Har de bara sina pistoler? Och om nu såpass här sofistikerade vapen finns i piketbilarna skulle man då kunna vara säker på att ingen utomstående kan komma åt dem. I tumult tex där ju piketbilarna står öppna. Tack för en mycket läsvärd blogg.

    • Morgonsur skriver:

      Man har inte valt – utan tvingats använda mindre pricksäkra alternativ.

      Alla förstärkningsvapen medförs inte alltid, och när så sker lämnas de inte i bilarna utan tillsyn.

      …och tack för komplimangen.

  11. En skarp dam skriver:

    Tack för ditt svar! Det känns ju inte bra, för det skulle ju kunna innebära att man avstår att skjuta ibland. Skulle jag kunna föreställa mig. Det är synd att en större precision vid användandet av ett skjutvapen för många låter som större precision att döda. Vilket det ju för all del OCKSÅ betyder. Men framförallt betyder det ju att det blir färre skador. Vilket borde vara det vi ska eftersträva.

  12. En skarp dam skriver:

    Förlåt. Ett stavfel har gjort mig oartigt anonym och onåbar här. Länken tillbaka skall vara http://enrarcyniker.wordpress.com

  13. isola regina skriver:

    Tillåt en tvångskommenderad fänrik
    Sedermera efter 4 års kamp legitimerad vapenvägrare
    Med jägarexamen…
    att avfyra dessa två namn
    Simo Häyhä
    Tack och lov för Finland!

  14. Joel skriver:

    Hej, såg detta gamla inlägg och tänkte på det jag läste hos Cornu för några veckor sedan. Malmöpiketen är så aktiva och har lyckats utveckla metoder och taktik som väckt intresse hos FBI och två av Malmöpiketen ska nu lära FBI om hur man forcerar dörrar mha sprängmedel.

    Detta går ju inte för sig. NI som mest övar och kostar massa pengar ligger efter den aktiva Malmöpiketen internationellt. Hur ska detta lösas? Enkelt, förbjud Malmöpiketen från att använda sprängmedel vid dörrforcering. Plocka också bort en hel material från dem …

    Sverige i ett nötskal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s