Mer effektiv och modern polis

Jag har just läst Bengt Svensons debattartikel i dagens DN om hur polisen skall bli effektivare. Jag kan bara önska rikspolischefen lycka till. Eftersom jag har egen erfarenhet från den myndighet han vill reformera vet jag att det är allt annat än lätt. Jag har t o m i detta inlägg anslutit mig till polisprofessor Leif GW Perssons åsikt (insikt?) att det inte går att ändra på polisen.

Låt mig säga att jag har rimliga förhoppningar och knappt mätbara förväntningar inför resultatet.

Jag har, så här på avstånd, fått ett positivt intryck av Bengt Svenson. Han verkar vara en klok och duglig man som vill gott. Han har åtminstone lyckats bättre i sin analys av polisens problem än de flesta av hans föregångare. I ett inlägg från november 2009 kommenterade jag en tidigare debattartikel från honom där jag bl a slog fast att “hans analys är den första jag sett där en Rikspolischef faktiskt identifierat de verkliga problemen i stället för att nöja sig med att försöka skylla polisens mediokra resultat på den mytomspunna ‘kårandan’ och att den egna personalen är för dumma för att begripa sig på polisarbete.”

Även om jag nu känner en spirande optimism betyder det å andra sidan inte att Bengt Svenson kommer att lyckas genomföra de nödvändiga förändringar han identifierat. Men det börjar i alla fall lovande.

I dagens debattartikel har han tydligt strukturerat artikeln efter de största utmaningar som ligger framför polisen. Det första är att skapa en lärande organisation.

Låt oss bara hoppas att Bengt Svenson och hans myndighet lyckas med detta, så att samma lärdomar slipper åka varv på varv runt polissverige utan att någonsin vidareutvecklas; Jag minns själv med ett bittert leende hur vi tog över ett koncept för ordningshållning i citykärnor från Stockholm till den mindre stad jag började min karriär i. Liksom förlagan i Stockholm lyckades vi bra med konceptet. Så bra att vi ett par år senare fick åka tillbaka till Stockholm och utbilda Stockholmspolisen i deras egna koncept – som de själva “tappat bort” i samband med en omorganisation. Ingen i Stockholm tycktes ens veta om att de någonsin arbetat efter konceptet, och förvåningen var stor när vi påtalade att vi faktiskt lärt det från Stockholm bara ett par år tidigare.

Tyvärr är min lilla anekdot inte unik. Det är snarare regel än undantag att vunna erfarenheter tappas bort inom svensk polis.

Polisen har helt enkelt de senare decennierna besuttit en generellt sett obefintlig förmåga att identifiera, delge och sprida erfarenheter och kompetens. Dessutom har man ett föga imponerande ‘track record’ vad avser genomförda omorganisationer. Såväl kvantitativt som kvalitativt. I detta inlägg bjuder jag på en del lärdomar jag hoppas man inte glömt inför eventuella kommande omorganisationsjippon.

Den andra punkt Bengt Svenson tar upp är att man nu investerar i nya datorstöd. Ett ‘Halleluja’ undslapp mig så när. Polisens datoriseringsnivå har länge varit… inte bara svag, utan… rent pinsam! I detta inlägg kan den nyfikne skattebetalaren läsa mer om (in)effektiviteten orsakad av polisens nuvarande IT-system. Ett omtag är fullständigt nödvändigt. Men låt oss i sammanhanget hålla tummarna för att polisens IT-upphandling blir mindre… egensinnig… än Försvarsmaktens (Om PRIO del 1, om PRIO del 2).

Bengt Svenson vill i den tredje punkten stärka allmänhetens förtroende för polisen. I det sammanhanget tänkte jag återigen kontra med en självupplevd historia från en helt annan verksamhet än polisen;

För några år sedan deltog jag i ett studiebesök vid Sunne kommuns näringslivsenhet. Sunne var, och är känt för att alltid ligga i toppranking när olika medier och institut mäter hur nöjda företagen är med kommunens näringslivsarbete.
Naturligtvis ställde någon frågan vad det egentligen var för magisk metod Sunne använde för att ligga så högt i mätningar över företagsvänlighet.

Svaret var klockrent i all sin enkelhet:

“Vi svarar när det ringer och försöker så gott vi kan att hjälpa till med vad den i andra änden frågar om.”

Jag tror faktiskt ärligt talat att svaret på hur man bygger förtroende inte är svårare – eller enklare - än så…

-     -     -