Om meningen med livet

Photobucket

I en kommentar till inlägget ”Att komma hem” väckte Ndorop tanken att vardagen kan kännas rätt meningslös för den som kommer hem från ett liv som soldat i dödsskuggans dal.
Efter att dagligen fått alla ens existensiella funderingar ställda på sin spets, i en situation där man personligen faktiskt kan utgöra själva skillnaden mellan liv och död både för sig själv, de egna och andra kan det förstås kännas futtigt att sitta på morgonmötet och diskutera huruvida kopieringsapparaten skall vara påfylld med hålat eller ohålat papper.

Men poängen är att jag personligen inte alls tycker vardagen är futtig. Tvärtom! Jag skrev omedelbart ihop ett svar på kommentaren, som blev så långt att jag bestämde mig för att göra ett eget Morgonzen-filosofiskt inlägg av det:

 

Allt man gör betyder något för någon. Den insikten gör att varje gärning man gör – hur än liten den kan tyckas – också kan och bör betyda något för en själv.

Jag tycker varje liten del av vårt vardagliga slit är det viktigaste som finns; Att ge någon ett ärligt, varmt leende, att hålla upp dörren för någon eller att bara bjuda sina kollegor på ett extra skratt på morgonmötet. Tacka och berömma en arbetskamrat som gjort ett bra jobb. Att träffa sin familj, umgås, äta gott och prata om väder och vind. Att följa sina barns uppväxt och se dem stolt leende visa sin första glugg och sin tappade framtand. Att skratta med dem när man brottas på golvet. Att njuta av vårsolens första värmande strålar mot ansiktet.

Kanske är min största lärdom av utlandstjänstgöringen att det viktiga här i livet trots allt inte är att kasta sig in i livsfarliga lägen och försöka rädda situationer som egentligen inte går att rädda. Mer spännande? Ja. Mer meningsfullt? Inte nödvändigtvis.

Allt meningsfullt man gjort – i mission eller hemma – kan man för all del stärkas av och stolt bära med sig. Det är dessutom en börda som blir lättare att bära ju större den blir. Och det finns tack och lov alltid mer mening att fylla – och kanske mest av allt i det lilla. I den allt för försummade vardagen. Mer mening att lägga till den allt lättare bördan.

Det viktiga är, för mig, just hur vi utför det där lilla vardagliga som vi så lätt avfärdar som futtigt och ointressant. Varje dag innebär ju oändliga möjligheter att glädja någon. Tar man alla de möjligheterna till sig och gör det bästa av dem upptäcker man snart att den man nog glädjer mest faktiskt är sig själv.

Om vi bara förstod hur mycket ett vänligt leende, några uppskattande ord, en väntjänst eller lite beröm kan betyda i vår vardag – eller i plutonskamraternas eller lokalbefolkningens vardag – skulle vi kanske gödsla lite mer med dessa små injektioner av mänsklig värme och livsglädje.

Så hoppar jag rätt in i hetluften – till den ständiga, obesvarade och stora frågan; meningen med livet…

Det är sant som klyschan säger; meningen med livet måste var och en hitta själv. I sig själv. Men om jag får tro något tror jag egentligen inte meningen med livet är större i jordens värsta misär, våld och konflikter än den är i varje andetag här hemma.

Krig ställer allt på sin spets, det är sant. Det gör att det för många kanske är lättare att hitta meningen med livet i krigets skugga. Men det är en farlig upptäcktsfärd, för det är ännu lättare att finna dess absoluta motsats – tomheten.

Men för den som faktiskt börjar känna vittringen av livets mening visar den sig tämligen ofta leda tillbaka till den trygga vrå man lämnat.

Jag var nog personligen ärligt talat tvungen att åka ända till Bosnien och tillbaka innan jag kom på att det – åtminstone för mig – ligger till på det viset. Jag har med åren upptäckt att meningen med livet finns, och är så stor och påtaglig att den är närmast överväldigande – men att den överhuvudtaget inte står att finna i en plats eller i en sysselsättning. Inte heller i karriär, status eller hög lön.

Den finns i de små, enkla situationer, saker, företeelser, glädjeämnen och sorger vi tar för givna och kanske inte ens tänker på.

Men, men. Kanske vår största olycka, vi människor, är att vi ofta har svårt att se skogen för alla träd. Jag är för all del sån själv.

Men i mina mer insiktsfulla stunder brukar jag inse att det finns något gott i allt ont, och något ont i allt gott. Att allt kan vändas både av slumpen, tidens flykt eller av våra egna val. Vare sig någon säger ”det här gick ju bra” eller ”det här är ju en katastrof” brukar jag säga ”vi får se…”

Det kan låta tråkigt och cyniskt, men jag ser det som allt annat än det. Det skapar lugn, trygghet och glädje.

 Allt har sin tid.

Kanske är den inställningen också en av anledningarna att jag är så kraftfullt ifrågasättande mot alla former av regleringar vi ägnar oss åt här i ‘skogen full av träd’. Blir regleringen av vårt sätt att vara och att leva allt för detaljerad hämmar den livet och döljer dess mening. Till slut är livet inte det under av fri vilja, val, överväganden, vinster och förluster, glädje och smärta det borde vara – utan en åttio år lång, tillrättalagd, förprogrammerad och obligatorisk arbetsuppgift.

Hela idén med att leva ett liv måste vara mer än att dela föräldraförsäkringen jämställt, sopsortera, bära fotriktiga skor, åka kollektivt och äta fiberrik kost. Vi måste ha utrymme att göra även dumma saker ibland. Även om det kan skapa smärta, eller i värsta fall olyckor och ond bråd död.

Det är dessutom alltid poänglöst att försöka reglera sig till lycka; Det är nämligen oerhört mycket lättare att reglera bort glädje – än att reglera bort smärta.

Fundera på det en stund.

Men vi människor är trots allt som vi är; ju mer trygga och bekväma vi blir, desto mer tycks vi vilja reglera. Samhället tycks alltmer sträva efter att professionalisera solidaritet, godhet, omtanke och empati. Det må vara välment, men jag tror det gör att vi allt mer tappar kontakten med tanken på eventuellt djupare syften med vår korta vistelse här på jorden;

Som t ex att av egen vilja göra gott.

Och att tappa djupare syften – mening med våra liv – tror jag för att uttrycka mig milt inte gör våra själar särskilt gott.

För vi har makten och möjligheten att göra gott – mer än vi kanske tror – även i det lilla.

Att användas väl.

Och ofta.

-     –     -

About these ads

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Om meningen med livet

  1. Henrik skriver:

    Tack! Mycket tänkvärt. Så mycket bättre världen skulle vara om fler förstod livets mening på detta sätt.

  2. Grönvita skriver:

    Fint skrivet. Tack för att du delar med dig av så viktiga tankar.

    Det är således ditt och mitt ansvar att definiera den där meningen för oss själva. Först.
    Varför så många vill reglera just mig för att kunna må bättre själva har jag dock inte riktigt greppat än.

    Fast livet är ju en upptäcktsresa också så det har jag förstås att se fram emot. Också.

  3. Johan skriver:

    Skön läsning! Sparar denna i favoriter tillsammans med det du skrev om ”att distansiera sig från sig själv” som du skrev en gång.

  4. Morgonsur skriver:

    Tack för det. Nu finns det dock som sagt alltid balans här i världen – något gott i allt ont och något ont i allt gott. Själv har jag förstås också – liksom de flesta – något som kallas ‘humör’, och som balanserar upp min livsfilosofi så jag inte blir alldeles för tålmodig, genomtänkt eller nöjd i alla livets skiftningar…

  5. Zzooter skriver:

    Bra skrivit. Jag har de senaste 20 åren levt enligt liknande devis och tycker det sammanfattar hela inlägget:

    ”Meningen med livet är vad du gör det till”

  6. Stefan S skriver:

    Håller med ovanstående och Dig Morgonsur.
    Personligen: Att slåss för någon annan får mig att känna mig bättre. Slåss behöver i sammanhanget inte vara ordagrant.
    Jag aktiverar mig i den idrottsklubb som jag själv tränade för när jag var ung. Syfte? Att ge tillbaka! Jag vill att andra ska få den möjlighet som jag själv hade. Därför tvekar jag inte att åka utomlands i min yrkesroll som officer, för möjligheten till att andra ska kunna få det bättre.
    Jag strävar alltid efter att vara glad och positiv. Även om det är svårt i dagens Försvarsmakt där jag som förbandschef ständigt får leva med brister i bl a mtrl. Jag försöker tänka, om jag dör idag, vill jag bli ihågkommen imorgon som en kille som (oftast) hade ett leende på läpparna.
    Jag upplever idag att allt fler väljer att bortse från andra än sig själv och sin familj. ”Jag har inte tid” är ett alldeles för vanligt uttryck. TIDEN FINNS, det handlar bara om prioriteringar. Är vi fler som delar på jobbet att skapa bra förutsättningar för andra, så blir jobbet enklare för oss alla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s