Framtidsspaning I (V): Om att slåss mot monster

Den som kämpar mot monster, måste ge akt på, att han inte själv blir ett monster” (Friedrich Nietzsche)

I mitt förra inlägg lovade jag att ge en djupare analys av upploppen i England i ett större perspektiv. Vad betyder de egentligen? Varför inträffar de just nu, och vad ligger bakom dem?

Jag vet förstås lika lite som alla andra, men om jag spekulerar måste jag instämma i Andres Lokkos tongångar, som i princip går ut på att upploppen i England är något helt nytt i det att de tycks sakna ideologisk grund. Det finns liksom inget som helst syfte, ingen som helst positiv kraft bakom frustrationen som drivit ut lösa skaror av ungdomsgäng, våldsverkare, tjuvar, missnöjda, arbetslösa och allehanda löst folk av olika kön, etniciteter och ursprung.

Photobucket

Frustrationen tycks inte ha någon som helst botten i något definierat problem eller vilja göra någonting bättre. De tycks bara bottna i… ja, vad? Att ingenting längre spelar någon roll? Något slags allmän uppgivenhet och domedagsmentalitet?

Avsaknaden av rak linje, någon tydlig orsak eller ens någon tydlig grupp att identifiera har gjort att den brittiska regeringen ha råkat ut för något av en chock när det gäller att hantera problemet. Det går inte att – som brukligt – rikta åtgärder mot någon särskild, ideologi, någon tro, någon etnicitet, någon nationalitet eller ens någon särskild plats.

För hur definierar man en fiende som bara består av… blandat… folk? Och vad vidtar man för åtgärder för att tvinga dem tillbaka till ordningen? Vem riktar man åtgärden emot? Och hur vet man vad som fungerar om man inte ens kan identifiera en tydlig målgrupp?

För att visa handlingskraft måste man trots allt göra någonting, även om man egentligen varken vet vad som orsakat upploppen, vad åtgärderna skulle kunna vara eller ens vem man skall rikta dem mot. I denna kontext blir den logiska lösningen rena överloppshandlingar som att anlita någon internationell expert som man tror vet bättre än de egna leden (vilket han inte kommer att göra, åtgärden kommer snarare bara att reta upp den egna poliskåren), eller att slå blint mot allt och alla – som vilken totalitär diktatur som helst – genom att föreslå censur av internet och sociala medier.

Slutsatsen är att det redan övervakade brittiska folket har att se fram emot än mer övervakning, hot, kontroll och bestraffning. Nu i kombination med att myndigheterna även vill censurera medborgarnas medel för att utöva sin yttrandefrihet. I förebyggande syfte.

Det politiska system ser behovet av sådana medel för att behålla makt och kontroll över ett samhälle bör allvarligt fundera över vad som händer.

Det demokratiska brittiska samhället – som redan idag är ett av de mest övervakade, kontrollerade och detaljstyrda i världen – är tyvärr på god väg att göra sig själv till sin egen fiende.

Om varför det ser ut så här återkommer jag inom kort i nästa inlägg:

Framtidsspaning II (V): Om att välja framtid

UPPDATERING: Jag skrev denna text under semestern förra veckan. Det verkar som om jag i alla fall hade rätt i min gissning att Cameron skulle reta upp sin egen poliskår i och med sin indirekta omyndigförklaring av den. Vilket det väl i och för sig inte direkt krävdes vare sig någon kristallkula eller briljant analytisk förmåga att gissa…

About these ads

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Framtidsspaning I (V): Om att slåss mot monster

  1. Tobias Wallin skriver:

    Den framtid som utlovas av framtidsinriktade politiker är inte lika smutsig som den nuvarande, utsläppen är lägre temperaturhöjningarna är stoppade. Vägen dit lär på kort sikt innebära att deterministiskt vägra överge det finanssystem som slutat fungera för länge sedan. Välfärdsstaterna genomför därför inom ramarna för den representativa demokratin ett sorts nationalekonomiskt Cooper-test med alla resurser satsade på att bara försöka hålla liv i sådant som skapat problemen. När de systemen fallit ihop kan man bygga nya, efter en period av Laissez-faire ekonomi under vilken driftiga personer säkert kommer att kläcka nya idéer som går att bygga välstånd kring.

    Varför skulle inte kalkylerna i de absoluta mellan- och överstatliga samhällstopparna se ut på det sättet? Följer man pengaströmmar i dag är ju i slutändan alla statsskulder som finansierar alla verksamheter i alla stater byggda på lån från oljeshejker som de vid makten i Saudi, vars konstitution innebär att någon familjemedlem född på 20-talet ur en ätt ska vara Chef Världen.

    Tonåringarna fattar huvuddragen av detta och reagerar med att slå sönder allt som de kommer åt.

    För övrigt bygger förändringar av svenska FM:s uppgifter också på sådana samhällsförändringar med ökad antagonism i vertikal riktning mellan statsledning och befolkning. De förändrade uppgifterna har i flera fall debatterats på försvarsbloggar. Inläggen brukar handla om att militärerna inte vill få de nya ospecifiserade arbetsuppgifterna utan vill få fortsätta ha försvar mot utländsk angripare i uniform som huvuduppgift. Helst rysk. Militären vill inte höra om miljöhot, eller polisiära uppgifter.

    Politikerna har däremot länge känt till att välfärdssystemen är underfinansierade och att de kommer att krisa. Och politikerna vet att alla befolkningar blir till hot i samma stund som de får klart för sig att de planerat framtiden utifrån ofullständiga uppgifter om hur lång tid som ännu återstår innan NWO, tidsålderns avslutning, eller vad man nu vill kalla det hela.

  2. Dr. Jonsson skriver:

    Omfattande censur av internet och sociala medier är bara en tidsfråga i väst vad jag kan se. Det kliar säkert i väldigt många politikerfingrar, och har nog kliat länge. Allt man behöver är en tydlig ursäkt för att börja, och det tycker man sig uppenbarligen ha fått i England nu. När man väl börjat blir det bara en fråga om gradskillnader i helvetet.

    Jag tror det är otänkbart för de styrande eliterna att långsiktigt tillåta ett fritt informationsflöde på internet. Största anledningen att vi har det idag är nog att tekniken utvecklades så snabbt att de styrande inte riktigt hann med att fatta vad det skulle bli. Trots att vi oftast har haft ”demokrati” i stora delar av Västeuropa under en längre tid är det bara det senaste decenniet eller två som medborgarna enkelt kunnat göra ”bypass” på den stats/elitkontrollerade median, radion och TV:n för att söka mer information och alternativ information från andra källor och uttolkare av verkligheten. [En ännu underutnyttjad möjlighet]

    Från politikers och journalisters synvinkel är det nog ”ohållbart” i längden, och min gissning är att politiker och gammelmedia kommer att stå skuldra vid skuldra i frågan om censur av sociala medier. Om minnet av engelska upplopp och norska massmord hunnit blekna så kan man alltid hävda att det är nödvändigt för att ”stärka värdegrunden” alternativt ”förhindra hatbrott”.

    [Kom ihåg att ledande socialdemokrater på fullaste allvar tänkte sig ett förbud för parabolantenner för bara några decennier sen.]

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Maj_Britt_Theorin

    • Morgonsur skriver:

      Tyvärr tror jag också att censur, uppstyrning och reglering av internet kommer som ett brev på posten när man försöker få allt att vara som det alltid ha varit. All sådan behver inte vara av ondo, men mitt förtroende för lagstiftares förmåga att avgöra var rimliga gränser går är inte helt grundmurad…

  3. Per A. skriver:

    Att ‘trasproletareatet’ begår upplopp (gör upplopp? upploppar?) då det är dåliga tider och det finns en triggande händelse borde inte vara en jätteöverraskning.
    I synnerhet inte i ett samhälle som har en historia av upplopp.

    • Morgonsur skriver:

      Nej, det här har vem som helst kunnat se länge. Det svåra har varit – och är fortfarande – exakt vad, var och när symtomen kommer.Vilket gör att man har begränsad nytta av att ana de stora strömningarna…

  4. Josef Boberg skriver:

    ”Allt som har en början har ett slut :!:

  5. Själv är jag nog mer inne på konsumtionssamhällets baksida, nu när ideologier inte existerar längre hos majoriteten och marknadsföringen tagit över dåtidens etiska propaganda (inkluderat religion) är det bara logiskt att de som blir mest påverkade av reklamen, att ha saker är en meningen, ger en mening, ”tar sakerna”. En larvig men enkel metafor, tänk MTV för 10 år sedan eller 15 år sedan när jag var ungdom. Då handlade det om alternativa-musikstilar och experimentella tv-serier sent på nätterna. Nu är det bara yta, konsumtion och glädje över de som har det sämst (Teen-moms) eller de som har det ”bäst” (Sweet 16). Men vi kommer aldrig få ett samhälle där ”alla” har det så bra. Man bör fråga sig, någonstans, hur långt kan vi gå för att få våra medmänniskor att konsumera för att hålla motorn igång. Borde inte den bästa investeringen långsiktigt vara att försöka exempelvis kämpa för fackföreningsverksamhet i Asien (vilket är ett grymt skämt i sig, att fackföreningar inte är tillåtet i Kina). Ungdomsarbetslösheten är ett grymt stort problem i väst. Arbete ger ett syfte för många, utan arbete och utan syfte, blir det konsekvenser. Politiken styr inte ekonomin idag. Frågan är dock om politiken någonsin bör styra ekonomin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s