En önskan om God Jul!

Photobucket

Fjolårets pepparkakshus – dekorerat av dottern

Efter en höst där denna stackars blogg har haft svårt att hävda sig i konkurrensen med arbete och familj har jag faktiskt ett blogginlägg på lut. Men jag spar det till mellandagarna, då ‘dan före dan’ och julhelg ägnas bättre åt nära och kära istället för att fundera kring djupa inlägg på en blogg.

Själv har jag ägnat mig å det grövsta åt familjen, och har tillbringat dagen i en skidbacke. Där har jag och respektive låtit våra små göra premiär på slalomskidor.

Alltid kul att pröva något nytt.

Första åket var de som två små Bambi på hal is. Jag var helt svettig efter att i princip ha burit barn upp i liften, och burit barn ner när skidorna far åt alla håll. Snart nog gick det dock fint att både ploga och svänga för dottern, som är sju. Det var inte utan att jag kände mig som Björn Granath i Sällskapsresan; ”tyngden på daaalskidan, älskling…!” Hon åkte riktigt elegant redan i slutet av dagen.

Lillgrabben (fyra) gjorde det enklare för sig; han bara ställde sig på skidorna, släppte på och for rakt fram som en raket tills han antingen ramlade eller körde in i något hårt så det tog tvärstopp. När pappa försökte få hjälpa till kom bara ett kort, buttert och bestämt ”Åka själv!!!”.

Vid ett tillfälle när respektive lämnat mig själv med kidsen för att få ta en tur upp i stora liften hann den lille knatten iväg och satte av - straxt under ljusets hastighet – nedför backen utan att jag hann få tag i honom. Jag fick sätta av efter och försöka hinna ikapp bakifrån för att bromsa innan han antingen for in i en vägg eller fortsatte ut för det stup som några meter längre ner slutar i en parkering. Precis när jag hann ikapp honom med en skida på var sida om hans och lade händerna på hans overall bestämde han sig tydligen själv för att det gick fort nog och var dags att slå stopp. Han lade sig helt enkelt ner som en padda och lyckades vrida in sina skidor på tvären – under mina.

Alla som försökt åka skidor ett annat par skidor medan man själv intagit en rejält framåtlutande kroppsställning vet ungefär hur det slutar; de egna skidorna far åt varsitt håll med blixtens hastighet. Jag kan gå åtminstone halvvägs ner i split, upptäckte jag till min häpnad.

Nu blir grabben platt, hann jag tänka, men hade tillräckligt med kraft att skjuta ifrån så jag flög över honom. Mitt i språnget hann dock ena skidan haka i dotterns – som vi råkade ha hunnit ikapp. Hennes eleganta åkstil hjälpte inte att hålla henne på rätt kurs efter en tackling av den digniteten, och det hela slutade med att hon for in i väggen på en liftstuga.

Min respektive, som  just då befann sig i liften på väg upp ett par hundra meter bort, säger att hon på avstånd såg något som liknade ett moln av barn, skidor och något större, mörkt föremål som påminde om ett gigantiskt bowlingklot mitt i en strike. Hon påstår att hon omedelbart förstod vilka det handlade om. Jag förstår inte vad hon menar.

Det gick bra med oss alla, och det blev inte ens någon gråt. Däremot några goda skratt – utom från lillgrabben som var sur för att jag bromsat när han ”kunde själv!”. Den enda som det gick riktigt illa för var en banan jag hade i min ficka. När vi sedan skulle fika visade det sig att den var platt, medan hela dess innanmäte hade masserats in djupt i mitt jackfoder. Fräscht.

Nej, passa er för barnbacken, för sjutton. Den är en livsfarlig plats. Nu blir det julfirande istället.

En särskild hälsning vill jag skicka till alla som arbetar för sina medmänniskors bästa under julen. Till alla soldater i internationell tjänst, alla poliser, ambulansförare, räddningstjänstpersonal, sjukvård, hemtjänst…

Till Er alla – en riktigt God Jul.

Midvinternattens köld är hård,
stjernorna gnistra och glimma.
Alla sofva i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser hvit på fur och gran,
snön lyser hvit på taken.
Endast bloggarn är vaken.

-     -     -

About these ads

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till En önskan om God Jul!

  1. Lew skriver:

    Walla, ingen säger ”slalomskidor” längre (för vem tusan vill jaga portar i en kroppstrumpa?). Man säger ”åker utför” eller så åker man helt enkelt skidor. :)

    God jul på dig i vilket fall, skönt att höra att familjen har trumf på bloggandet!

    • Morgonsur skriver:

      Man måste ju hålla sig till den vokabulär man behärskar. När jag hade min storhetstid på ”slalomskidor” var de 2,10 långa, och ”ski stoppers” var något helt nytt.

      Kroppsstrumpa visste ingen vad det var. Man hade Stenmarksmössa och skidväst.

      ”God Jul” sade man i alla fall även då, så God Jul på dig!

  2. Engström skriver:

    God Jul Morgonsur, och tack för de många tänkvärda inläggen du berikat oss med under året.

    @Tomten, till jul önskar jag mig en roman skriven av Morgonsur med themat ”Sverige blir anfallet III” :)

  3. Richard skriver:

    I mitten av denna borggård av pepparkaksdeg finner jag minst tre SCUD-missiler…si opp för kärnvapeninspektörerne!

    / KAK

  4. Arne Plahn skriver:

    Första inlägget i bloggossfären jag läser av dig! Utgår ifrån att du är väldigt ironisk och att när du skriver ”vi” så menar du de Svenska politikerna. Vad gäller det Svenska folket så är jag helt säker på att du har fel i det mesta. Däremot så är det ju så nu för tiden att alla ”goda krafter” samlas för att föra oss längre och längre till en enda världsstat. Vad nu detta kan ha för fördelar för den enskilde och ännu hellre för kollektivet. Fördelar som så vida överskuggar nackdelarna att de är värda att sträva mot. Det finns naturligtvis krafter som verkligen motar oss åt det hållet och som, i varje fall kortsiktigt är övertygade om att i alla fall dom tjänar på det. Att vara dom behjälpliga i denna strävan har ju alltid visat sig vara lönsamt och kommer att så förbli. Vad man undrar är dock hur länge demokratin kan överleva i alltför stora administrativa geografiska och demografiska områden. Där alltför olika mänskliga värden och intressen skall jämkas samman. EU torde vara ett ypperligt exempel på att man inte skall springa iväg med planer som de ”vanliga” människorna inte är intresserade av! Att politikerna mer och mer främjar sig från väljarnas viljor är inget bra system att bygga världsfred och välstånd på!

  5. Arne Plahn skriver:

    Oooops….hur detta hamnade under denna artikel fattar jag inte. Skulle ha varit under ”Den internationella flygplatsen”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s