Repost: Management by polisanmälan

Mot bakgrund av den pågående debatten om polisens ”biljakter” dök frågan upp huruvida det verkligen är lagligt som polis att sicksacka mellan bilar på motorvägen. Det kan faktiskt vara så att det är lagligt, men min absoluta uppfattning är att det är synnerligen olämpligt. Vilket får mig att fundera över hur polisens ledarskap (inte) brukar hantera olämpliga om än lagliga beteenden. Oftast är det faktiskt så enkelt som att ta ett snack om saken – enskilt eller i grupp. Jag återpostar därför här ett inlägg från den 9 april 2010, som fortfarande och tyvärr under överskådlig till kommer att ha vissa fortfarande giltiga poänger:

Photobucket

Jag tycker mig se en tydlig trend i den särskilt inom polis, försvar, vård och skola allt mer spridda egenheten att chefer utövar ledarskap via formella rättsprocesser. Som värst är det nog inom polisen.

Själv brukar jag kalla fenomenet ‘Management by Polisanmälan’.

Jag tror beteendet i sig beror på två saker; dels på den allt mer spridda svenska missuppfattningen att ‘olämpligt’ och ‘olagligt’ alltid måste vara samma sak, och dels ett behov för offentliga chefer i påpassade verksamheter att alltid känna att de har ‘ryggen fri’ när Janne Josefsson kommer och trycker in mikrofonen i näsan på dem.

För en formell anmälan är ju faktiskt ett synnerligen bra sätt att visa upp att man tagit saken på allra största allvar som chef.

Jag förstår således varför. Men för mig är fenomenet i sig snarast ett tydligt exempel på att kontrollbehovet har gått över den gräns där kontrollen motverkar sitt eget syfte – som ju är (borde vara) att skapa en bättre, smidigare, mer dynamisk och rättssäker verksamhet.

Offentligt pratar man alltid om att man vill ha ‘riktiga, vanliga människor’ som offentliga tjänstemän, eftersom det gör verksamheten bättre. Om nu det påståendet är sant tror jag att man måste börja bete sig som om man menade det också.

För riktiga människor gör fel ibland. Både när det gäller medarbetare och elever är det dessvärre så att det ligger i den mänskliga naturen att bete sig olämpligt då och då. Alla gör det någon gång. Av misstag, trötthet, försumlighet, vana, ovana, okunskap eller – ytterst sällan – på rent jävelskap.

Ibland – men långt ifrån alltid – kan det t o m vara så att det olämpliga beteendet rentav är olagligt. Men när det gäller juridiska petitesser som stökiga skolungar, hur man tolkar polisens språkbruk, rätt att parkera, köra fort eller köra på cykelbanor riskerar man att missa poängen om man lägger allt krut på att fastställa huruvida det beteende man retar sig på är just olagligt istället för att diskutera huruvida det är olämpligt.

Om det är olämpligt spelar det nämligen mindre roll om man i slutänden lyckas fria eller fälla någon missdådare för böter på några hundralappar – beteendet skall avbrytas. Omedelbart. Det gör man som chef snabbast, enklast och med störst effekt genom att använda sig av sin rätt att leda och fördela arbetet.

Tyvärr tycks det bli allt vanligare att chefer istället för att utöva denna rätt abdikerar från sagda ledarskap för att istället skeppa in en formell anmälan i systemet. Sedan har man ingen åsikt i frågan ‘eftersom man inte vill föregripa utredningens resultat’.

Har man ingen åsikt får man svårt att inta en ståndpunkt. Och utan ståndpunkt får man svårt att utöva något ledarskap att tala om.

Genom att hantera saken på detta vis tror jag man gör sig själv, sina anställda, verksamheten och – framför allt – elever, patienter och allmänhet en gigantisk björntjänst.

Nu sitter förstås många hemma i stugorna och börjar ana att jag vill ‘mörka polisers brott’ och ägna mig åt ‘kåranda’, denna mytomspunna Klintbergare.

Det vill jag inte. För det första handlar det som sagt inte bara om poliser, och för det andra handlar det inte om att mörka – det handlar om att leda utvecklingen framåt, skapa bättre tjänstemän och därigenom bättre verksamheter i framtiden. Det gör man inte genom att försöka formalisera ledarskapet och grotta in sig i juridiska hårklyverier istället för ledarskap. Särskilt inte om de förmodade ‘pilotfallen’/’avskräckande exemplen’/syndabockarna skulle visa sig bli frikända, vilket allt som oftast blir fallet, eftersom ‘olämpligt’ och ‘olagligt’ som sagt – med risk för att bli tjatig – långt ifrån alltid är samma sak.

Det kan dock bli värre – och det blir det. När man nu ignorerat ett fenomen ’tills utredningen är klar’ går det att retirera än mer. Om något ådrar sig kritik i en mediedebatt spelar det ingen roll hur rätt man hade – eller gjorde. Man brukar då backa undan och be om ursäkt för det fel man aldrig begick, tillsätta en utredning, förmana personalen och skriva om några regelverk. Vilket förstås sällan är särskilt utvecklande för verksamheten om man råkar ha gjort rätt från början. Det blir tvärtom lätt hämmande.

Jag tycker som sagt inte man skall mörka något. Man skall vara helt öppen med de fel man begår, våga redovisa dem öppet tillsammans med anledningarna till att man begår dem. Man skall också vara helt öppen med vad man gjort för att förhindra att felen upprepas. Men man skall också kunna stå för när man gör rätt, eller saknade alternativ. Man behöver dessutom inte polisanmäla allt, alltid överallt. Även om det formellt står så i lagboken är det inte ens möjligt. Än mindre önskvärt.

Och om då någon småaktig rättvisehaverist (jag uppfann nog just ett nytt ord) sedan vill göra rättssak av alla petitesser som redovisas och som de upplever som grova övergrepp mot rättssamhället må de väl få göra det. Men jag hyser fortfarande någon förhoppning om människans förmåga till förståelse av sammanhang, orsak och verkan.

Och när det gäller diverse myndigheters s k ‘värdegrundsdiskussioner’ – som mest tycks vara en enkelriktad historia som går ut på att ledningen talar om för gräsrötterna vad de skall tycka och säga – kan jag bara hoppas att man någon gång bakar in även betydelsen av ett respektfullt ledarskap och respekten för den egna personalens mänskliga olikheter och svagheter i värdegrundsdiskussionen på allvar. Kanske vi behöver diskutera huruvida ovillkorliga polisanmälningar av den minsta tveksamhet verkligen är vägen till paradiset.

Det vore onekligen mer konstruktivt än att diskutera huruvida det är kränkande att skriva ordet ‘utländsk’ i ett signalement.

About these ads

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Repost: Management by polisanmälan

  1. Bombar'n skriver:

    Morgonsur !

    Jag har ett förflutet som Flygvapenpilot i ensitsiga överljudsflygplan. Redan då jag var dryga 20 år gavs jag förtroendet att som befälhavare manövrera cirka 20-ton flygande krigsmaskin med skarp ammunition.

    Detta förtroende gavs efter vederbörlig utbildning och kontroll av såväl faktiska färdigheter som omdöme att hantera uppkomna situationer, sittandes ensam flera tusen meter upp i luften utan att kunna svänga in till vägkanten och tänka efter.

    Vid dryga 20 års ålder gavs jag också förtroendet att med mitt skarpladdade flygplan vakta rikets gränser när övriga medborgare låg och sov. I regelverket för den militära flygveksamheten fanns vid denna tid en paragraf som sa:

    ”Förare under invcidentuppdrag väljer den höjd och fart som uppdraget oundgängligen kräver”

    En riktig ”gummiparagraf” kan tyckas – men det gav utrymme för mig som befälhavare att avgöra vad uppdraget ”oundgängligen krävde”. Om det var en vanlig ”nära kränkning” så hade jag förmodligen fått förklara mig om jag startat med fullt tänd efterbrännkamare rakt över Visby stad en tidig midsommardagsmorgon. Å andra sidan hade jag förmodligen fått förklara mig minst lika mycket om jag inte hade flugit i överljud mot en kolonn av anfallande sovjetiska bomflygplan vid samma tidpunkt.

    Med detta vill jag ha sagt att allt inte går att reglera i paragrafer för alla eventualiteter som händer på ”fältet”. Här måste omdöme förvärvat genom god utbildning och gott ledarskap få spela in.

    Huruvida det goda omdömet och det goda ledarskapet(fortfarande) finns inom polisen låter jag andra som har bättre insyn i den verksamheten värder.

  2. Kristian Jansson skriver:

    Som sagt tidigare i debatten både här och i andra forum så är förmågan att leda och ta ansvar för beslut betydligt hämmad till förmån för ”total deniability” om någon (läs pressen) ringer på.
    Att istället för att leda verksamheten utifrån rådande omständigheter luta sig mot ett alltmer omfattande regelverk, som numera även kan innefatta värderingar hos anställda, medför att ingen internt tar ansvar för att utvecklingen av verksamheten, annat än av regelverken. Den utvecklingen sker istället på initiativ av tycker som får utrymme i media vilket ofta blir rent kontraproduktivt.
    Det enda sättet att få tillbaka ens ett uns av initiativet är att någon på rikschefsnivå helt plötsligt får nog och är tillräckligt orädd (som det ser ut idag snarare beredd att offra sin karriär) för att ställa frågan ”jaha, och hur ser Ditt förslag på lösning ut?”.
    Debatten idag handlar mer om att befästa ett uppfattat felbeteende än att komma till en lösning som inte medför andra risker eller försämringar.
    Se t.ex debatten kring den nu berömda biljakten, inte ett enda hållbart förslag kom fram annat än att polisen ska sluta efterfölja brottslingar, vilket knappast går att förena med andra mål för polisverksamheten i stort.

    Jag säger lycka till till Er i samhällets tjänst!

    /Kristian

  3. Magnus Redin skriver:

    Varför degenererar media på detta sätt? Det skulle kunna bero på att massmedia håller på att tappa sin marknad till nya konkurrenter om människors uppmärksamhet som datorspel, bloggar, nyhetssidor på nätet och annan ny kultur och börjar bli desperat efter billiga och slående nyheter.

  4. Pingback: Om att stifta lag… | Morgonsur

  5. Pingback: Om poliser som intellektuell resurs | Morgonsur

  6. Pingback: Om den plötsligt intressanta integriteten | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s