Expolitiker och deras a-kassa De Luxe

Enligt Fredrik Braconier i denna krönika i E24 är högre politikers ”arbetslöshetsersättning” tämligen förmånlig.

Som vanligt när det gäller uppgifter om politikers och andra makthavares göranden och låtanden är det naturligtvis lättköpta poäng att hoppa på makthavare och deras ersättningar.

Ibland sker det med rätta, ibland inte.

I det här fallet skulle jag dock väldigt, väldigt gärna se en ”grävande journalist” sammanställa hur mycket skattepengar Sveriges stat, kommuner, landsting och offentliga organisationer totalt betalar ut till f d politiker som utnyttjar olika former av ”a-kassa de luxe” varje år.

Jag tror dock inte det låter sig göras, även om det förvisso bara handlar om offentliga uppgifter. Ingen tidning skulle anse sig ha råd att sätta någon på att gå igenom 290 kommuners och ett okänt antal hundra myndigheters bokföring. För någonting säger mig att det inte är så lätt att få en rättvisande bild av saken.

Man brukar ju säga att ersättningarna måste vara höga och avtalen förmånliga, då man annars har svårt att attrahera kompetenta människor att engagera sig i politiken. Så det kan ju trots allt inte röra sig om många kronor om man räknar ihop det. Näringslivet måste ju rimligen stå på kö för att anställa tillbaka all denna kompetens i samma sekund den blir ledig.

Nu skall jag inte vara helt orättvis. Det finns anledningar till att ge förtroendevalda bra avtal, och den enskilda människan vore snarast dum om han/hon tackade nej till ett förmånligt anställningsavtal.

Men som allt annat borde man granska saken och se över möjligheterna att spara i framtiden. I dagens visstids- bemannings- och projektanställningssamhälle är det knappast mer osäkert att inneha en riksdagsplats än många andra speciella och välbetalda jobb utan livstidsgaranti.

Nu gällande avtal kan – eller bör – man måhända inte göra så mycket åt, men man kan på allvar ifrågasätta om det i Sverige 2009 kan anses så pass otryggt för någon att ta en välbetald fyraårig anställning i Stockholm med fri bostad att man behöver särlagstiftning livet ut.

Har man inte ens råd att ha ett fungerande försvar bör man nog se över varenda post i budgeten inför framtiden. Särskilt när det gäller ekonomiska åtaganden man kanske får dras med i trettio år – helt utan motprestation.

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Samhällsekonomi och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s