Förfasas inte över Anna Odell

Jag gillar av princip inte när man falsklarmar, oavsett hur lovvärt syftet är. Någon gång ibland kan det dock för all del väcka nödvändig debatt, även om det i fallet Anna Odell känns som att slå in öppna dörrar; Psykvårdens kvalitet har redan debatterats intensivt i åratal.

Bekymret med Anna Odells väckta debatt just nu är dessutom att den endast väckt debatt kring metoden för att väcka debatten, och knappast sakfrågan i sig. Det kan dock naturligtvis inte Anna Odell lastas för.

Många anser att Anna Odell skall frikännas, då hon är konstnär, haft ett lovvärt syfte och velat sätta offentligt fokus på en viktig fråga.

Jag ser det tvärtom som självklart att Anna Odell skall dömas för de eventuella brott hon begått under sitt skapande.

Annars skulle likheten inför lagen vara ett minne blott. Konstnärer och journalister skulle bli ett frälse med ’Ni-slipper-ut-ur-fängelse-kort’, medan andra som begår lagbrott för att föra fram för dem viktiga frågor – som t ex plogbillsrörelsen – skulle dömas.

Man bör helt enkelt anse det värt att ta ett bötes- eller kortare fängelsestraff innan man medvetet begår brott – om än i vällovliga syften. Det borgar om inte annat för att man väljer de debattfrågor som bör väckas till liv på detta kostsamma vis med omsorg.

Det som verkligen ger argumentationen tyngd med denna metod är väl att man anser frågan som så viktig att man anser att det t o m anser den värd att sitta i fängelse för- bara allmänheten får kännedom om den. Det är väl lite av poängen, kan jag tycka.

Fördelen mot andra fängelsekunder är dessutom att man inte tar någon större social risk. Tvärtom tillhör man det mikroskopiska urval människor – bortsett från yrkeskriminella – som snarare kan se en volta på kåken som en karriärbefrämjande åtgärd.

När andra människor efter en fängelsedom riskerar avsked från jobbet och en framtid i skam vinner man snarare i prestige. Det har trots allt gått rätt bra för t ex Jan Guillou, som trots allt dömdes för betydligt allvarligare brott för sina historiska avslöjande reportage om IB.

Och trots allt är det svensk kriminalvård, med dess öppna anstalter, permissioner och fotbojor, man riskerar att hamna i – inte Abu Ghraib.

För alla journalister som nu är oroliga för arbetsmetoden Wallraffande kan jag slutligen påtala att meddelarskyddet täcker de allra flesta situationer där brottsprovokation ligger bakom era avslöjanden. Jag tror det räcker gott. För jag kan jag inte annat än fråga mig varför journalister självklart och straffritt skulle få använda metoder som är strängeligen förbjudna både för oss vanliga dödliga – och för polisen.

Och Anna Odell behöver nog inte vara särskilt orolig alls. Det enda hon riskerar är villkorlig dom eller böter, vilket knappast kommer att vara någon livsomvälvande upplevelse – vilket av alternativen det än blir…

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Förfasas inte över Anna Odell

  1. Johannes skriver:

    Det ser ut som om hon kommer att ta sitt straff och det straffet ser ut att sluta med böter.

    Synd att konstnärer inte har någon legitimation eller liknande så man kunde belägga henne med yrkesförbud. På något sätt känns det ändå tragiskt att veta att hon kommer att gå med vinst på hela cirkusen. Missförstå mig inte, jag vill inte skjuta hennes framtid i sank men jag vill att det ska bli något slags negativ konsekvens.

    Någon föreslog samhällstjänst istället för böter. Ju mer jag tänker på det desto mer rätt känns det.
    Bötesstraff betyder ingenting i sådana här mål. Rondellhundsfjompen Lars Vilks skriver idag på newsmill om hur han sålde sina dagsböter på 40kr stycket för 60kr till intresserade kunder. Redan nu finns det insamlingar redo för att täcka Odells bötesstraff om det blir ett sådant.

    Men samhällstjänst? 30 dagar sanera klotter och plocka skräp längs vägkanten? Utmärkt. Salomoniskt.

  2. G skriver:

    I hela härvan kring Odells examensarbete är väldigt intressant. Då hon försvaras av många journalister och till 110 % av journalisterna på kulturredaktionen på olika tidningar. Att ‘konst’ ska ställas över lagen – allt för kulturens bästa! Annars riskerar Sveriges finkultur att på sikt försvinna!

    Jag tycker det är väldigt intressant att jämföra med mediestormen kring Gotlands förra länshövding. Då det basunerades ut i media att hon ansåg att en stor företagare på Gotland hade rätt till dispenser som skulle vara svårt att få för oss vanliga dödlig. Länshövdingen var i stort sett avskedad i med det kom ut i pressen. Och trots att länsstyrelsen har rätt att ge dispenser och inte gjorde något brottsligt möjligtvis anses det omoraliskt av en del individer. ‘Företagare kan minsann inte vara mer värda än oss vanliga’ var ledorden och journalisterna mobiliserade allt. Efter någon vecka avgick länshövdingen. Företagaren som med stor sannolikhet bidraget med mer positivt för Sverige jämfört med Odell. Dock kan jag inte uttala mig för de så kallade ’fin-kultrella-kretsarna’ och lärdomar där.

    Sen det riktigt lustiga med mediedrevets agerande ingen ifrågasatte att länshövdingen blev ‘buggad’ av en tjänsteman på ett privat möte! Med tanke på våra journalister/skribenters minst sagt kritiska inställning till FRA-lagen. Och det stora mediala utrymme den fick när det begav sig. Men när ‘buggning’ gagnar pressens försäljningssiffror och en länshövding är det helt godkänt?

    //G

  3. Morgonsur skriver:

    Medias stöd eller fördömanden är tämligen selektiva i det att man inte kan hitta någon principiell allmängiltig hållning. Trots det slås jag ideligen av hur märkligt enig mediekåren tycks vara i många frågor som logiskt sett borde vara mer kontroversiella eller diskuteras mer.

    Den sakliga debatt där flera olika synpunkter, synvinklar och åsikter skall få komma till tals är allting annat i Sverige. Tack och lov för Internet, som faktiskt brutit denna Sovjetliknande situation och dessutom avslöjat medias obefintliga kunnande i vissa frågor.

    Jag upphör t ex aldrig att förvånas över hur man kan kalla sig specialiserad kriminaljournalist när man inte ens vet skillnaden mellan omhändertagande, gripande, anhållande och häktning.

    Tidningarna fungerar för mig endast som intresseväckare. Vill jag komma ens i närheten av sanningen läser jag inte ‘gammelmedia’ alls – utan sammanställer själv uppgifter från medier nära källan och framför allt från bloggar och forum. Man får vara mycket källkritisk, men det går trots allt att göra en rätt bra bedömning av sanningshalten om man lär sig avkoda vissa mönster.

    ‘Proffsmediekåren’ liknar allt för ofta antingen en lynchmobb eller en märklig partsinlaga helt och oförblommerat till stöd för sådant man åtminstone borde kunna ha olika synpunkter på. Om frågan överhuvudtaget kommer upp till diskussion, förstås. Vissa frågor behandlar man av princip inte alls – hur viktiga eller intressanta de borde vara för allmänheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s