Att förutspå framtiden

Att förutspå framtiden är inte lätt. I Chefsingenjörens blogg tar han upp andra världskrigets utbrott, och världens oförmåga att tolka signalerna som ledde fram till det.

De stora världshändelserna visar sig ofta vara svårare att förutsäga än långsiktiga värderingar och politiska strömningar. Vad man vet är att stora, helt oväntade händelser som påverkar världsläget och politiken alltid kommer att inträffa. Det enda vi inte vet är vad, när, hur, var eller varför.

Vem hade till exempel kunnat förutse att en domedagssekt skulle sprida ut nervgas i Tokyos tunnelbana? Vem hade kunnat förutse att flera flygplan skulle rasera båda WTC-tornen och krascha in i Pentagon? Vem hade kunnat förutse att 40 terrorister skulle ta över 800 personer som gisslan i en teater i Moskva – så nära våra gränser?

Vem hade kunnat förutse en fartygskapning av ett timmerlastat fartyg mellan Öland och Gotland?

Vilket som helst av dessa händelser låter innan de faktiskt inträffar som långsökta B-filmsmanus.

När jag muckade från min värnplikt 1988 fick vår plutonchef oss att kasta ur oss en varsin teori om hur världen skulle se ut fem år senare. Jag återkommer längre ned till mina gissningar och kamraternas och befälets reaktioner på dem.

Som bakgrund till hur världen såg ut 1988 kan nämnas att kalla kriget fortfarande pågick och Sovjetunionen var den stora, starka fienden som hotade hela västvärldens frihet. Ännu vågade ingen kräva självständighet i de sovjetiska städerna Tallinn, Riga och Vilnius.

Sverige ansåg sig tillsammans med Jugoslavien (som var ett turistparadis där ingen hört talas om några krig sedan andra världskriget) vara en ”blandekonomi” som ett mellanting mellan västvärldens marknadsekonomi och kommunistdiktaturernas planekonomi. Vi hade två TV-kanaler, fyra radiokanaler – och reklam i TV eller radio var strängt förbjuden.

Ingen visste vad Internet var. Att få information eller nyheter från annat än dagstidningar, SR eller SVT var omöjligt. Ingen hade någonsin hört ordet ”Windows”, och det häftigaste i datorväg man kunde ha i arbetet var en IBM PC med floppy disk. På skärmen kunde endast grönt lysande bokstäver och siffror visas, och programmerade gjorde man i BASIC. Skrivmaskiner var fortfarande något man köpte in för dyra pengar till Sveriges kontor.

Ingen hade någonsin hört talas om Telia-aktier eftersom Televerket var en statlig myndighet med knall-orange fordon det stod ”TELE” på. Mobiltelefoner var inte bärbara och kostade över trettiotusen kronor för fast montage i bil. Att jämföra med svenskens genomsnittslön på 8 487 kronor i månaden.

Under ytterligare ett år framåt skulle människor skjutas ihjäl av östtyska gränsvakter för att de försökte ta sig över muren till väst. Fortfarande var ingen – med undantag för den släppte s k ”33-åringen” – gripen för det två år gamla mordet på statsminister Olof Palme. Ingen hade ens hört talas om Christer Pettersson.

Ingvar Carlsson bildade Socialdemokratisk minoritetsregering efter valsegern, Sverige genomlevde en kraftig högkonjunktur, och årets modeord var ”finansvalp”. Att skicka svensk trupp utomlands i annan funktion än sjukvård eller transport var så uteslutet att den militär som ens framlade ett sådant förslag omedelbart hade avskiljts från sin befattning. Militärer cykeltolkade, bar stålhjälm, m/59 och stridssele och försvarets ballaste fältuniform hette m/69P.

Folk hade jättestora glasögon och Tommy Körberg vann melodifestivalen med ”Stad i ljus”.

Nåja, så såg världen ut 1988. Hur skulle nu framtiden komma att se ut? Många av mina muckande lumparkompisar kom med fantasifulla förslag, men mina tre gissningar ansågs så fantasifulla och långsökta att de väckte gapskratt och aldrig någonsin skulle kunna inträffa. Vad var då mina gissningar? Jo:

1. Man får köpa vin och sprit i vanliga affärer

2. Värnplikten avskaffas

3. Sverige går med i NATO

Nu kan vi konstatera att jag inte fick rätt på en enda av mina gissningar. Men om vi i stället för fem år hade sagt tjugo år kanske jag inte var helt tokigt ute – även om alla mina gissningar då, 1988, betraktades som så bisarra att jag lika gärna kunde ha påstått att Sverige skulle ha satt en fullskalekopia av Kaknästornet i smördeg på Mars före nyårsafton.

Det viktigaste i denna återblick är dock inte att jag faktiskt gissade hyfsat bra på hur de svenska värderingarna på sikt skulle förändras. Det viktigaste är vad jag – och alla andra – missade att förutse; nämligen den utlösande faktorn:

Hade jag sagt ”om fem år kommer Sovjetunionen att ha splittrats i flera mindre stater som alla är marknadsekonomier och ha upphört som globalt militärt hot” hade någon förmodligen ringt ambulans.

Frågan är hur vi idag skall tolka möjliga händelseutvecklingar. Jag tror inte det är möjligt, annat än genom att spela med olika mer eller mindre osannolika scenarion och skapa oss en generell beredskap för att hantera så många som möjligt. Tyvärr tycks dock dagens svenska säkerhetspolitiska planeringsmodell snarare handla om att satsa allt på en förutsägbar, linjär utveckling i vår omvärld.

Om det är något historien lärt oss så är det att det är det enda vi vet garanterat inte kommer att vänta oss…

Ett – förvisso osannolikt – scenario i syfte att väcka tanken på att det omöjliga skulle kunna vara möjligt finns här (länk).

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande, Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Att förutspå framtiden

  1. Cornucopia skriver:

    Man kan aldrig förutse framtiden, men man kan analysera trender, som om de fortsätter kan ge olika någorlunda förutsägbara utfall.

    Problemet är att det alltid kommer svarta svanar, något ingen väntade sig, så en del trender radikalt ändras. Ju längre tid som går, desto sannolikare för ett oväntat trendbrott.

    Vi kan titta på trender i den svenska försvarspolitiken. Fortsätter de får de förutsägbara resultat, som att vi inte har något försvar alls om några år. Den trenden började någon gång på 90-talet, och gick alltså att förutse. Om nu någon gjorde det. Samtidigt kan det förstås hända något i vår närhet, en svart svan, som får oss att radikalt ändra oss innan dess. T ex en militär intervention i närområdet. Annars fortsätter trenden.

    Man kan titta på andra trender som om de fortsätter får förutsägbara resultat, t ex missgynnandet av småskaliga jordbruk. Fortsätter de så kommer det endast finnas kvar allt större och färre jordbruk i framtiden.

    En annan trend är allt fler, hårdare och konstigare regler för företagare av alla sorter (inklusive jordbruk). Fortsätter trenden så kommer det startas allt färre (överlevande) företag och allt mer av hela samhällsekonomin kommer grävas ner i allt mer regler och byråkrati, vilket leder till minskande avkastning på investerat kapital (både tid, pengar, humankapital och råvaror) och på sikt en samhällelig kollaps.

    Andra trender, t ex vad gäller polisen och brottsligheten, kan förstås fortsätta, och tids nog kommer alla utredningar vardagsbrott att per automatik läggas ner. Eller vänta, där är vi redan.

    Men den stora poängen är när man kan identifera trender för alla andra. Då kan man bli rik eller mäktig, om man klarar av att rida trenden före alla andra gör det.

    Och att hitta trender före alla andra, det är svårt.

    • Morgonsur skriver:

      Mycket klokt sagt. Jag kan bara instämma.

      Problemet med att identifiera trender man kan bli rik på före alla andra är att man ändå inte törs berätta det förrän efteråt. Antingen för att man vill slippa konkurrens – eller helt enkelt för att man vill slippa bli utskrattad.

      Den inte helt obekante Peter Schiff var väl en av de första som vågade säga högt vad många faktiskt såg beträffande trenderna som skapade finanskrisen.

      Om man nu skall vara personligt trendspanande är jag skeptisk till att nyss nämnda kris var så lätt att bli av med som marknaden tycks tro. Det låter lite väl osannolikt att den största krisen sedan depressionen lätt fixats med att kasta in några stimulanspaket och statliga garantier…

  2. Feminix skriver:

    Varifrån kommer det största hotet mot vår frihet menar du?

    Har du någon förklaring till att politikerna i samtliga EU-länder tillåtit en stor invandring helt mot folkets vilja? Och varför är Sverige ”bäst i klassen” på invandring?

    Har du någon förklaring till att samtliga partier låtsas ha glömt att sossarna införde Luciabeslutet 1989 och att borgarna avskaffade det 1991?
    (Luciabeslutet innebar stopp för invandring utom för kvotflyktingar.) Av förnuft och för Sveriges bästa infördes detta av sossarna. Efter detta datum tycks allt förnuft ha lämnat samtliga partier, utom SD.

    Har du någon förklaring till detta? Hittills har ingen kunnat förklara detta.

    • Morgonsur skriver:

      Jag skulle nog vilja hävda att det största ‘hotet’ mot Sveriges existens som nation betraktat är dess eget folk. Innan jag blir beskylld för att vara rasist vill jag poängtera att jag INTE nödvändigtvis menar att Sveriges befolkning p g a inre spänningar kommer att starta inbördeskrig mot varandra. Jag tror att en sådan utveckling är tämligen osannolik.

      Vad jag menar är att det finns gott om tecken som visar att man möjligen frivilligt kommer att besluta sig för att upphöra som nation förr eller senare och transformeras till något annat. ‘Hotet’ mot Sveriges existens behöver nämligen inte betyda att någons säkerhet eller frihet hotas
      alls. Sveriges avskaffande kan t o m vara efterfrågat och önskat av landets befolkning.

      Jag skall utveckla hypotesen: Sveriges folk tycks i en lugn, sansad och välövervägd demokratisk process inte längre anse det som särskilt högt prioriterat att existera som självständig nation. Åtminstone inte så länge de demokratiska principerna kan tillgodoses på andra sätt.

      Och vad menar jag med det, undrar du då? Jo, här följer ett kort axplock av flera indikatorer som pekar i samma riktning (Jag skulle kunna hitta fler – det är faktiskt svårare att hitta något som på allvar pekar i motsatt riktning):

      a) För att existera som nation bör man ha ett gemensamt syfte i form av ett nationellt intresse och/eller en gemensam nationell identitet. I dagens globaliserade värld är det svårt att grunda en stat enbart på etnicitet, även om vi själva arbetar för att sådana statsbildningar skall komma till stånd på andra håll i världen. Det nationella intresset kan bestå av en gemensam bild av historien, framtiden eller både och. Utan en någorlunda gemensam vision om just framtiden är det dock svårt att motivera en nations existens i längden. Om jag följer den offentliga debatten är det faktiskt oerhört svårt att hitta något sådant gemensamt samlande mål, någon vision eller nationell identitet som motiverar vad man skall använda staten Sverige till.

      b) Ett etniskt ‘svenskt folk’ tycks, vad jag kan utläsa av den offentliga debatten inte gå att definiera överhuvudtaget, vilket gör det omöjligt att ens bygga ett land på etniska grundprinciper om man så ville.

      c) I demokratiskt fattade beslut kan vi konstatera att nationalstaten inte är en prioriterad fråga i Sverige alls. Det är snarare så att samtliga folkvalda ideologiskt och principiellt snarast tagit avstånd från nationalstaten. Det kan inte tolkas som annat än att landet Sverige snarast är en administrativ konstruktion utan djupare syfte än att vara en geografisk administrativ gräns av varierande relevans.

      d) Ett lands satsningar på sitt försvar speglar den yttersta viljan att existera som självständig nation. Denna vilja tycks saknas mer och mer i Sverige.

      Konklusion: Det enda offentligt kommunicerade, det enda vi har lika i Sverige – är att vi alla är helt olika. Och jag tror inte det går att bygga en stat på det i längden. Det blir snarare som en slags internationell flygplats, där det enda gemensamma målet är att man råkar befinna sig på samma fysiska plats och försöker få tiden att flyta förbi så bekvämt och odramatiskt som möjligt.

      Problemet med en flygplats är att den – hur vacker den än är på ytan – saknar djupare mening och sällan får någon att känna för den, knyta an till den och utse den till ‘sin plats på jorden’.

      Jag tror därför personligen att staten Sverige kommer att upphöra som självständig nation inom fyrtio, femtio år, såvida inget oförutsett inträffar (vilket det förvisso alltid gör). I stället kommer f d Sverige att uppgå i någonting annat som kan locka med ett djupare syfte, d v s en gemensam vision som människor kan känna engagemang och lockas att arbeta gemensamt för. Det må vara ett utvidgat EU eller någon annan större eller mindre konstellation vi idag inte känner till.

      Man kanske inte skall förfasa sig över det. Nationer har försvunnit, gått upp i unioner, anslutits till andra nationer och återuppstått igen åtskilliga gånger under världshistorien.

      Det är en del av evolutionen. Men det är för all del inte säkert att den ‘gemensamma vision’ som blir tongivande i framtiden är något vi skulle anse önskvärt idag.

      Så, är detta ett ‘hot’? Egentligen inte, eftersom det speglar folkviljan. Man skall inte tvinga folk att utgöra en nation om folket självt inte vill.

      Sedan kan man själv anse det framtida alternativet hur bra eller dåligt som helst. Och det står var och en fritt att påverka vår gemensamma framtid med demokratiska metoder.

      Så, nu har jag provocerat klart!

      Jag kan ju ha jättefel, förstås…;-) men kommer hur som helst att följa utvecklingen med spänning och intresse…

  3. Axvargalla skriver:

    Själv har jag skaffat både brandvarnare och larm, så nu säger jag upp hemförsäkringen eftersom inget ont kan hända längre. Jag har ju heller inte råkat ut för varken brand eller inbrott någon gång på 15 år. Frågan är om det ens finns eld och tjyvar längre? Det verkar dessutom bara kunna drabba andra.

    Hemförsäkringen kostar bara en massa pengar. Det svider och är tråkigt att betala den när man inser vad man skulle kunna göra för pengarna istället.

    Tänkte också säga upp mina liv- och olycksfallsförsäkringar, eftersom jag inte längre tänker råka ut för någon olycka. Tyvärr går det inte att göra sig av med trafikförsäkringen också. Numera kan jag nämligen förutsäga att jag kommer att krocka – och låta bli. Jag menar, vem vill krocka? Det är rent korkat att sätta sig i bilen och krocka. Man kan ju bli skadad eller dö om man krockar. Mycket bättre att låta bli.

    I mina tidigare krockar så borde jag också ha kunnat förutsäga olyckan och låta bli, men av någon korkad anledning gjorde jag inte det…men nu är jag mycket smartare och bättre på att förutsäga olyckor, (och så har jag helt enkelt inte råd med försäkringarna längre eftersom jag hellre lägger pengarna på viktigare och nyttigare saker. Det är ju tur och lämpligt att min minskade plånbok sammanfaller med min ökade förmåga att förutsäga olyckor)!

    Min farsa försökte påstå att själva definitionen av en olycka är något som man inte kan förutsäga, (för gick det att förutsäga så skulle inga olyckor ske och de gör de bevisligen fortfarande), men vad förstår den gubben egentligen…man måste ju hänga med! Det är ju fan så mycket roligare att lägga pengarna på husrenovering, inredning och hemelektronik (förutsatt att skiten inte brinner ner förstås, men sådant händer som sagt bara andra).

    • Morgonsur skriver:

      Trafikförsäkring känns onödig nu när Volvo finns med system som gör det omöjligt både att krocka och att somna vid ratten. Lagstiftar vi om att alla som vill köra bil måste köpa en ny Volvo har vi löst både trafikproblemen och krisen i bilindustrin.

      Enkla lösningar på komplicerade problem…

  4. Bosse skriver:

    Alla inser ju att om börsanalytiker kunde förutse vad som kommer att hända bortom några månader så skulle dom vara miljonärer allihopa – eller åtminstone ett antal av dom bästa. Ändå finns det mängder av människor som placerar sina sparslantar enligt börsanalytikernas råd.

    När det gäller politiska direktiv om hur Sverige skall dimensionera det militära försvaret så hänvisar dom alltid till studier och överväganden gjorda av specialister och säkerhetspolitiska analytiker. Kan någon förklara för mig varför ingen av de människor i Sverige som skaffat sig allmänhetens öra (vi andra har ju ingen chans) ställer sig upp och deklarerar att säkerhetspolitiska analytiker ju knappast kan förutspå framtiden bättre än vad börsanalytiker kan, givet att den framgångsrike börsanalytikern belönas betydligt rikare än vad analytiker inom andra områden kan drömma om.

  5. Savox skriver:

    Jaha Morgonsur, du muckade -88 ser jag. 🙂 Jag hade mina misstankar om vem du kunde vara, men efter att ha kollat upp den huvudmisstänktes födelsedatum insåg jag att jag trott fel.

  6. Savox skriver:

    Om du muckade 1988 måste du vara född 1967 eller 1968. Du KAN dock vara född 1969 om du ryckte in direkt efter gymnasiet och gjorde GU i högst 6 månader. Då utgår jag ifrån att du gick 3-årigt gymnasium, fast du kanske gick 2-årigt? I så fall kan du ju ha gjort GU i upp till 11 månader om du ryckte in och muckade samma år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s