‘Debatt’ om ungdomsbråk i Göteborg

Jag råkade se programmet ’Debatt’ i SVT1 igår. Och återigen fick jag det tvivelaktiga nöjet att se historien upprepa sig.

Det är nämligen exakt samma debatt som förts i alla tider. Den upprepas så fort en samling ungdomar frånkopplade från sina föräldrar i för tidsperioden aktuellt ’problemområde’ drabbas av hybris och ser chansen att bli lokala kungar på sin lilla plätt i livet. Eller – ‘uttrycker frustration över samhället’ – tror jag det brukar heta i media. Båda tolkningarna kan för all del vara sanna.

Denna debatt har gått i repris i TV med ett par års mellanrum sedan… ja, raggarbråken på 60-talet, ungefär, och följer alltid samma mönster. Det finns alltid tre framträdande kategorier medverkande; Ungdomarna, Politikerna och Polischefen.

Så här brukar det låta:

Ungdomarna:

1. Vi har inget att göra!

2. Polisen trakasserar oss!

3. Vi vill bara att någon lyssnar!

Vad ungdomarna egentligen menar:

1. …och då brukar vi samlas i grupper om trettio ungdomar (motsvarande tre hela fotbollslag) – och ingen av oss trettio har fantasi att föreslå något som helst att göra om inte en kommunalanställd förtidspedagog föreslår nåt. Och om ingen talar om för oss vad vi skall hitta på brukar vi göra det som verkar mest logiskt; att ha sönder något värdefullt för någon oskyldig stackare som inte har med saken att göra.

2. Vi vill bara bli behandlade som alla andra i samhället – som naturligtvis möts av både uppmuntran och beundran av polisen om de hänger i högljudda hopar mitt i natten medan de kastar glåpord efter gamla tanter, ’på skämt’ tvingar till sig pengar och mobiltelefoner av enstaka mobb-offer eller skriker ’grisar’ efter polisen.

3. …och när vi får chansen att tala till en miljon landsmän i ett debattprogram på bästa sändningstid i nationell TV är vårt budskap fortfarande att ’vi vill säga något’. Men ingen enda av oss kan komma på vad.

Politikerna:

1. Vi måste lyssna på ungdomarna!

2. Vi har tillsatt en utredning/startat ett projekt.

3. Polisen och ungdomarna måste mötas och samtala!

Vad politikerna egentligen menar:

1. …men jag vet inte vad det skulle vara bra för. De har ändå ingen aning om vad de vill, vi har ändå ingen budget för vad de än skulle vilja och jag är faktiskt rätt nöjd med att bara att synas i TV. Vilken kamera är i bild just nu? Jag måste säga något som låter genomtänkt – men vad?

2. … och det var en jävla tur att vi i panik hann fixa det beslutet efter att vi sett att frågan dykt upp i media.

3. …för jag ser dem ändå bara som två likställda rivaliserande huligangäng. Bara jag slipper ta ställning och stöta mig för mycket med någon väljare oavsett vem de hejar på i ‘matchen’.

Polischefen:

1. Vi lyssnar förstås till kritiken.

2. Vi har börjat med ett nytt arbetssätt där vi söker dialog.

3. Läget har redan lugnat ned sig.

Vad polischefen egentligen menar:

1. Ni snackar skit, ungjävlar! Men eftersom jag får mitt förordnande från regeringen är det bäst jag håller en låg profil. Annars hade jag jävlar i mig talat om hur enkelt lagen ser på frågan; Vi bestämmer och ni vet hut!

2. …och vi kommer i värsta fall att tvingas fortsätta med det ända tills media tröttnat. Måtte det gå fort, för f-n vad det här kostar övertid! Jag får aldrig ihop budgeten om det ska vara på det här viset!

3. För nu sitter ju tack och lov hälften av er uppviglare här i TV-studion, och den andra hälften hemma, klistrade framför TV:n och kollar på sina polare…

Och apropå hälften, så sitter förmodligen hälften av alla som läst detta och fnissar igenkännande medan den andra hälften anser mig vara en okänslig idiot. Oroa er inte. Naturligtvis vet jag att verkligheten bakom problem av denna typ är komplex och svår att lösa. Men även om frågan kräver engagemang från många olika håll är polisens del inte särskilt komplicerad.

Jag återkommer under dagen med ett seriöst förslag.

UPPDATERING: Och hur man gör kan ni läsa här (länk: Bråkiga ungdomsgäng? Så här gör man:).

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till ‘Debatt’ om ungdomsbråk i Göteborg

  1. Perry Neum skriver:


    Skrämmande nära verkligheten,
    och då är ändå klippet 20 år gammalt…

  2. tyste Sven skriver:

    Jäkligt kul artikel!

  3. Timur Lenk skriver:

    Du jämför med raggarna på 60-talet.
    De hade till skillnad mot dessa ungdomar oftast ett arbete.När de sedan träffade en flicka, fick barn tog dessa ”raggare” ett ansvar och blev en del av sutan bidrag och ett utanförskap.
    Dessa människor kommer för alltid alltid vara utanför sammhället. Idag kravaller, imorgon organiserad kriminalitet.

  4. Savox skriver:

    Den här debatten har hållit på sedan 50-talets knuttebråk. Alla dagens ungdomskulturer har sitt ursprung i någon av 50-talets.

  5. lelle skriver:

    hm .. du som skriver så bra och läsvärt och verkar väldigt intelligent.

    du tror inte att kravaller etc är oundvikliga i ett land som byter ut sin befolkning med en helt inkompatibel ny majoritet? känner du till något annat annat land i världen som smärtfritt har har skapat diversifierat och fundamentalt annorlunda samhälle på 30 år utan konflikter ? känner du till ngt sådant samhälle, totalt utan sammanhållning eller gemensam ”värdegrund” i vilket kravaller inte är en del av vardagen? nordirland?indien? baskien? palestina? jugoslavien? sudan?

    • Morgonsur skriver:

      Ja, jag tror att det är oundvikligt att det skapas irritation och konflikter om ett samhället råkar ut för stora omvälvningar på kort tid. Kravaller är bara ett av problemen.

      Jag är ingen expert på hur andra samhällen fungerar, men om jag skall spekulera i några samhällen som både är diversifierade och i princip saknar gemensam värdegrund, men som trots det är tämligen problemfria är det väl möjligen något skatteparadis. Fast den gemensamma värdegrunden där är måhända att man oavsett kulturell bakgrund har gott om pengar, vill sköta sig själv och leva en lugn tillvaro.

      Och så känner sig förstås inte de som bor där särskilt orättvist behandlade och misshandlade av livet, utom tvärtom rätt privilegierade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s