Lag om civilkurage

Innan man stiftar en lag bör man vinnlägga sig om att den verkligen gör världen till en bättre plats att leva på, och inte bara i princip gör världen till en bättre plats att leva på.

Personligen anser jag att en lag om civilkurage endast når upp till det senare alternativet.

Min egen principiella hållning till stiftandet av nya lagar som rör enskilda medborgares göranden och låtanden – vare sig det gäller cykelkörkort eller annat – är följande:

Lagstiftning skall inte bara vara en politisk eller i övrigt ideologisk manifestation – då skriver man med fördel en debattartikel istället. En lag skall utgöra ett regelverk som styr vårt beteende och våra handlingar. På riktigt. I verkligheten.

Det gör naturligtvis att man får tänka sig för och inte gödsla med lagar och förbud om allt man måhända anser irriterande i vår värld. Som jag ser det bör man som regel inte stifta en enda lag i syfte att reglera enskilda individers göranden och låtanden här i världen om den inte uppfyller följande kriterier:

– Den skall ha en mätbar effekt.

– Den skall vara möjlig att följa. Alltid.

– Den måste innehålla en tydlig avgränsning. En vanlig människa måste kunna avgöra vad som är tillåtet och inte.

– Det måste vara möjligt för myndigheterna att kontrollera efterlevnaden.

– Den måste innehålla en möjlighet till sanktion om den inte efterlevs.

Juridiken får inte degraderas till en handbok i vett och etikett (för att använda en annan stridbar persons uttryck), där det som ‘vanlig hederlig’ till slut blir omöjligt att avgöra vilka lagar jag måste rätta mig efter och vilka som mest är en ideologiskt grundad rekommendation.

Risken med en lag om civilkurage är att den blir en papperstiger. En luddig, svag lagstiftning som är lätt att ljuga sig ur och således omöjlig att beivra. Vad vi får är snarast något som driver folk till undanflykter – som är själva essensen av brist på civilkurage.

Civilkurage får man genom självförtroende.

Sjävförtroende får man genom frihet och eget ansvar.

Frihet och eget ansvar får man genom att slippa mästrande lagstiftning.

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Lag om civilkurage

  1. Anonym skriver:

    Morgonsur.

    Du skriver ”En lag skall utgöra ett regelverk som styr vårt beteende och våra handlingar. På riktigt. I verkligheten.” Detta är en bra beskrivning av normativ lagstiftning. Försök att sälja in det till folk i forna öststaterna.

    Nä, riktig lagstiftning sätter gränserna för vad som är tillåtet. Däremellan skall medborgarna i ett fritt land förbehålla sig rätten att bete sig efter eget kynne. Utan inblandning av klåfingriga lagstiftare (politiker). Ämnet tangerar frågan om gränsen mellan individens frihet och demokratins legitima räckvidd. I Sverige verkar det mest vara så att det som ej är förbjudet är obligatoriskt.

    Sjöman

    • Morgonsur skriver:

      Jag tror faktiskt att vi är helt överens.

      Att sätta gränserna för vad som är tillåtet är att styra beteende och handlingar, och är precis vad lagstiftningen skall göra. Den skall exempelvis få oss att dämpa vår lust att slå någon som provocerat oss på käften. Hur än frestande och naturligt det än må kännas just då.

      Jag tror ingen anser det som ett stort ingrepp i integriteten att lagen styr vårt beteende och våra handlingar i nämnd riktning i just den sistnämnda situationen.

      Däremot anser jag det finns en allt för stor iver att lagstifta om allt fler saker som ‘det vore lämpligt om folk gjorde’. I bästa öststatstradition.

      All lagstiftning är ett ingrepp i människans rätt att nyttja sin frihet, sin fria vilja och sitt eget omdöme. Det känns som om man inte alltid inser det i den offentliga debatten, utan snarast ser lagstiftning som ett verktyg man kan ha för allmänna rekommendationer eller ‘vett och etikett’. Min poäng är att man inte skall använda verktyget ‘lagstiftning’ överhuvudtaget om man inte anser det rimligt att man med våld kan tvinga människor att göra eller avstå ifrån det man lagstiftar om.

      Och då blir det svårt att motivera även en hel del befintliga lagar och förbud…

      Vi behöver ingen ‘lag om kvalitetstid’ för att föräldrar skall tillbrgina tid med sina barn. Vi behöver heller ingen ‘lag om deodorant’ för att skydda människor från svettdoft i bussen.

      Och vi behöver ingen ‘lag om civilkurage’ heller.

  2. Ping: Om att stifta lag… | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s