Arctic Sea: analys och slutsatser

Redan från början har jag sett det som uteslutet att motivet till kapningen av ‘Arctic Sea’ skulle gälla vare sig en timmerlast från Stora Enso eller en eventuell lösensumma för besättningen. Min första gissning var att hela spektaklet rörde sig om någon form av ägartvist med förgreningar i den undre världen.

Varför? Jo, helt enkelt för att om man skall försöka sig på en vild gissning helt utan fakta är förklaringen till de flesta brott oftast den mest okomplicerade, plumpa och ointressanta man kan tänka sig.

Nu börjar det bli möjligt att göra annat än att gissa. Även om vi fortfarande inte nåtts av särdeles mycket mer fakta finns i nuläget trots allt en hel del fler indicier att dra slutsatser utifrån.

Jag anser att min första gissning var fel, och att en ägartvist vid det här laget helt kan uteslutas som motiv för kapningen – av den enkla anledningen att ett sådant enkelt motiv hade offentliggjorts vid det här laget. Om inte annat hade ryska myndigheter sett till att det offentliggjordes för att slippa de nuvarande spekulationerna om statlig rysk inblandning i historien.

Nåväl; vad finns då för ytterligare slutsatser att dra om den senaste tidens uppgifter utifrån den knapphändiga information som framkommit?

Samstämmiga uppgifter har förmedlats av bl a journalisten Mikhail Voitenko (som tvingats fly Ryssland), förre estniske försvarsministern Tarmo Kouts samt de källor nära de israeliska respektive ryska underrättelsetjänsterna som åberopas av brittiska BBC och Sunday Times. Dessa uppgifter går ut på att den israeliska säkerhetstjänsten iscensatt kapningen för att förhindra smuggling av luftvärnsrobotar av typen S-300 till Iran via Syrien.

Bar ‘Arctic Sea’ en hemlig last bestående av luftvärnsrobotar av typen S-300?

Låt oss först konstatera att något måste ha funnits ombord som gjort hela denna riskfyllda operation värt insatsen. De enda varor som går att smuggla ut från Ryssland och som gör det värt att kapa ett fartyg hör de facto hemma i vapen- eller kärnkraftsindustrin. Låt oss också konstatera att lasten sannolikt kommit på plats i Kaliningrad, under de reparationer (?) fartyget genomgick där.

Luftvärnsrobotar av modell S-300 är inga små pjäser. De tre Il-76 som flögs till Kap Verde skulle kunna ge en indikation om lastens storlek, och ett antal S-300 synes således passa ‘profilen’ relativt väl. Det skulle dock lika gärna kunna röra sig om att man transporterade ned en styrka till Kap Verde som t ex är specialiserad på att ta hand om CBRN-material.

För att fastställa saken vore det onekligen intressant att resa till Kap Verde och intervjua flygplatspersonal på plats om vad som lastades ut ur ‘Arctic Sea’, samt ut ur och/eller in i de tre Il-76:orna. Någon bör ha sett något. Om inte finns måhända lasten kvar insvetsad någonstans i ‘Arctic Sea:s’ inre.

Låg Israel bakom kapningen?

Låt oss för det första utesluta ryssarna själva. Det hade onekligen varit lättare att skicka örlogsfartygen direkt efter ‘Arctic Sea’ istället för att anlita och skicka ett gäng hel- eller halvkriminella, dra medieintresse till sig och sedan vänta ända till Kap Verde.

Israel är den sannolika anstiftaren av kapningen. Dels eftersom man omnämnts av flera källor, dels för att man förmodligen är den som har mest intresse av att den påstådda ryska vapenexporten inte når sitt påstådda mål.

Som om det inte var nog pekar Benyamin Netanyahus hemliga akutresa till Moskva onekligen tydligt i samma riktning.

Frågan är bara varför man valt detta krångliga och uppseendeväckande sätt att hantera historien. Om man nu bevisligen kände till när, var och hur lasten transporterades borde man ha kunnat meddela den ryska underrättelsetjänsten som kunnat vidta rätt och betydligt mer diskreta åtgärder. Det kan för all del vara så att Ryssland inte tog uppgifterna på tillräckligt stort allvar från början, och att Mossad såg sig tvungna att agera på det… skall vi säga ‘påhittiga och handlingskraftiga’ – sätt de gjort sig kända för genom historien.

Eller så var vapen’exporten’ till Iran via timmertransport i grunden sanktionerad av den ryska staten, trots (eller måhända tack vare) att FN och Ryssland självt via säkerhetsrådet officiellt inte tycker vapenexport till Iran är någon bra idé.

Om det – hypotetiskt – skulle vara faller helt plötsligt alla pusselbitar på plats.

Var robotarna avsedda att föras till Syrien för vidare export till Iran?

Låt oss gräva i den iransk-ryska krigsmaterielhistorien med hjälp av Jane’s:

I denna artikel från år 2000 diskuteras Rysslands kluvna inställning till frågan om krigsmaterielsamarbeten med Iran.

Ryssland och Iran har även tidigare rutin av att göra vapenaffärer via Syrien .

Iran och Ryssland har sedan tidigare ett väl etablerat samarbete om högteknologisk vapenutveckling. (T ex har Iran tillgång till bl a superkavitationstorpeden Shkval).

Slutsats:

Jag tror att de uppgifter som förmedlats av Mikhail Voitenko, Tarmo Kouts, BBC och Sunday Times är med sanningen överensstämmande.

Jag tror också att vapensmugglingen sanktionerades, eller i vart fall tolererades av ryska staten – tills Mossad såg till att sätta fast det ryska skägget i den berömda brevlådan för att förhindra affären.

När det gäller fallet ‘Arctic Sea’ tror jag faktiskt inte vi på kort sikt kommer att få mer ‘kött på benen’ än vi redan har. Det kommer att betraktas som ett vanligt brottmål i Ryssland. Man lägger locket på, och vi kommer att nås av knapphändiga och motstridiga uppgifter som gör det omöjligt att fastställa sanningen en gång för alla. Allt enligt receptet för klassisk rysk maskirovka.

Konsekvenser:

Så långt själva kapningen. Vad som är intressant inför framtiden är att diskutera vilka säkerhetspolitiska konsekvenser fallet ‘Arctic Sea’ kommer att få, eller åtminstone kan komma att få, för situationen i Östersjön.

‘Arctic Sea’ visar onekligen att vårt närområde t o m kan bli en spelplan även för intressekonflikter vars epicentrum befinner sig på andra sidan jorden.

Frågan är hur vårt försvar kan utvecklas för att hantera konsekvenserna av den utvecklingen. De slutsatser jag redovisat i ett tidigare inlägg om de säkerhetspolitiska konsekvenserna av ‘Arctic Sea’ är fortfarande aktuella.

UPPDATERING: Att kaparna vill prövas i Sverige eller Finland förstår jag. Det vore onekligen intressant, men kommer inte att hända.

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Arctic Sea: analys och slutsatser

  1. Tobias skriver:

    Allt detta verkar rimligt. Men en sak gör mig skeptisk, nämligen alla läckor och halvhjärtade förnekanden från både Israel och Ryssland. Jag uppfattar dem båda som stater som kan behålla en hemlighet om de vill, och fortsätta ljuga även om de pressas, så varför denna velighet? Att det ligger i Israels intresse att läcka ut historien är kanske inte så konstigt, men varför uppträder inte Moskva tajtare?

    När det gäller Kouts, Latynina, Vojtenko med flera, så har väl deras Israelhypotes bara varit just en hypotes. En rimlig sådan, men ändå bara en hypotes.

    • Klas skriver:

      @Tobias: Maskirovka kanske ?? Släpp ut lite osammanhängande information så att alla bli förvirrade !?
      Eftersom ngt alltid kommer läcka ut är det kanske bättre att läcka litegrann själv, gärna lite olika saker dessutom för att förvirra.
      /K

  2. TaggtrådsHawaii skriver:

    Som ”Tobias” påpekar låter det märkligt med alla ‘läckor’ fram och tillbaka, dessa bägge länder (Israel, Ryssland) har ju lång tradition av att jobba i hemlighet.
    Eller har de helt enkelt haft varsin agenda och ignorerat problemen tills de briserar i ansiktet, varpå denna drastiska aktion genomfördes?

    Att Ryssland saknar respekt för Sveriges territorium är ju inget nytt, detsamma torde gälla Israel – inte minst efter senaste mediabråk.

    Det låter ju som en tanke att både Ryssland och Israel låter en kapning ske på svenskt vatten väl medvetna om att Sverige inte kan göra något åt saken…

    • Anonym skriver:

      Israel har aldrig respekterat andra länders suveränitet när det gäller ”självförsvar” case in point:
      http://en.wikipedia.org/wiki/Lillehammer_affair

      Med det sagt så innebär detta naturligtvis inte att Israel hade något att göra med Arctic sea kapningen men om vi skall spekulera tvivlar jag på att Mossad hade misslyckats så fatalt.

      • Morgonsur skriver:

        På vilket sätt skulle de i det hypotetiska fallet ha misslyckats? Om det nu var Mossad nådde de ju det lika hypotetiska målet precis som tänkt.

  3. Skeptisk skriver:

    Om det verkligen smugglades luftvärnssystem är det svårt att se att detta i så fall skedde med det officiella Rysslands samtycke/kännedom. Ryssland skulle visserligen kunna sälja systemen öppet men att sälja dem dolt har de mycket lite att tjäna på. Att Iran skulle ha systemen skulle upptäckas för eller senare och Ryssland skulle då ha förlorat ett starkt förhandlingskort gentemot väst (det finns dessutom smidigare ”smugglingsvägar”, t.ex. via Kaspiska havet”. Visst, jag tror inte att Ryssland har full koll på alla sina vapensystem, underbetalda luftvärnsöverstar och/eller vapentillverkningsindustrin, men det är ändå en jävla risk för några av dessa att vara delaktiga i en smuggling av avancerade luftvärnsrobotar. För eller senare skulle det som sagt uppenbaras att Iran fått tillgång till systemen, det officiella Ryssland skulle förödmjukas, tappa ett starkt förhandlingskort och jakten på de ansvariga för smugglingen skulle inledas.

    Motivet för Israel att iscensätta en kapning mot kriminella ryska vapenförsäljare skulle ju i så fall vara att genera ryssarna. Israel (och NATO) skulle efter kapningen antingen kunna visa upp smugglingsförsöket för hela världen eller välja att inte göra det i utbyte mot t.ex. ryska garantier för att Ryssland inte öppet skulle sälja några luftvärnssystem till Iran.

    Hur såg i så fall kontakten mellan Israel och kaparna ut? Hur fick Israel kaparna att gå med på att borda Arctic Sea, det borde vara uppenbart att det fanns en stor risk för att en kapning i Östersjön inte skulle sluta väl för kaparna. Mkt pengar i ersättning? Ja, kanske..

    3. Israel (de ”bekräftande” israeliska källorna inom underrättelsetjänsten) har väl hyfsade motiv för att antyda robotsmuggling även om detta inte vore sant? Det sätter onekligen frågan om Iran, luftförsvarssystem och rysk smuggling i fokus i alla världens medier, vilket borde göra det svårare för Ryssland att öppet sälja systemen. (Det känns som att den estniske f.d. försvarsministern mest upprepade redan spridda teorier.) Skulle Israel på maskirovkamanér sprida smugglingsteorierna skulle det kanske kunna förklara varför den ryska säkerhetstjänsten (om det nu var dom) hotade den ryska journalist som upprepade smugglingsstoryn. Just gentemot Ryssland skulle spridandet av sådana falska rykten kunna fungera då Ryssland efter alla uppenbart falska kommunikéer av generaler och ministrar i samband med t.ex. Kurskincidenten, skolbelägringen i Beslan och gisslantagandet på teatern i Moskva nästan helt saknar trovärdighet.

    Ryssland kan kanske visst ha skickat stridsfartyg efter ett ”vanligt” lastfartyg för att på så sätt visa flaggan.

    Ok, det var lite lösa ostrukturerade tankar. Min slutsats blir att jag inte är helt säker på smugglingsteorin, framför allt på grund av att jag har svårt att se att det officiella Ryssland skulle ha nått att göra med det hela samtidigt som det därmed känns väldigt riskabelt (och komplicerat) för några ryssar att delta i affären.

  4. Morgonsur skriver:

    Ja, jag tror ju knappast att vare sig Medvedev eller Putin fattat beslut om exporten. Men det räcker att en tjänsteman någorlunda högt upp i hierarkin av något skäl låtit exporten ske så kommer det att uppfattas som om staten Ryssland står bakom.

    Ryssland är väl ungefär som alla andra länder – fast ofta något extremare.

    Det förekommer i alla länder att tjänstemän låter saker ske som de kanske borde förhindra. Ibland i ‘nationens intresse’, ibland beroende på andra lojaliteter eller hållhakar, ibland av ekonomiska skäl.

    Något skäl bör det finnas varför man inte tog varningarna på allvar innan någon hyrde ett gäng huliganer för att ställa till väsen. Det borde som tidigare sagts gå fortare att skicka statliga tjänstemän än att leasa in ett gäng skurkar med en RIB.

    Å andra sidan kan ju ryska myndigheter själva ha ordnat kapningen för att ha en undanflykt att ingripa. Kanske man helt enkelt inte hade räknat med att någon inhyrd buse skulle komma på att man kan stänga AIS:en…

    • Skeptisk skriver:

      Mm, hur osannolik robotsmugglingsteorin än verkar går det ju inte att komma ifrån att det är nästan ännu mer osannolikt att ett gäng busar ”bara sådär” skulle få för sig att kapa ett lastfartyg mitt i Östersjön. Måste finnas massor med mindre komplicerade brottsplaner med mycket mindre risk.

      Vad gäller ditt (morgonsur) frågetecken kring varför eventuella varningar ignorerades måste jag säga att jag tror att Israelerna har mer att vinna på att inte tipsa ryssarna i förväg (kapning + efterföljande mediabevakning = starkt förhandlingsläge) än att göra det och låta ryssarna ta hand om det hela i all tysthet.

  5. Flute skriver:

    Som Skeptisk säger så verkar robotsmugglingsteorin osannolik. S-300 är alldeles för stora – de skulle upptäckas ganska snabbt av spionsatelliter.
    Jag tror snarare att det kan vara fråga om kärnkraftsgrejor som har smugglats med slutdestination Iran. I så fall kan det vara så att ryska staten och militären inte känt till det, utan att det varit något kriminellt bakom smugglingen. Sen stämmer kanske resten av historien med Mossad osv.

  6. Laddny skriver:

    S-300 är inget man behöver smuggla. Sådan har sålts till flera länder redan. Snarare så är det nog en betydligt mindre kärnstridsspets som är lätt att gömma. Det finns en nyare variant av S-300V som tar sådana stridsspetsar.

    http://bildplats.se/image/view/995

  7. Arieh Fürth skriver:

    Hej

    Beklagar att jag inte kände till denna blogg tidigare. Den verkar klart intressant även om den ligger utanför min bloggs (Mellanöstern Aktualia MM ) område. Dvs, om det rör sig om S-300 och dylika prylar, speciellt om dom verkar att vara på väg mot Syrien eller Iran, då är det definitivt något för mig.

    Jag publicerade två bloggposter i fallet med Arctic Sea.

    Jag tror att de kan vara av intresse för er som sysslat med frågan.

    Den första den 4 september Mysteriet Arctic Sea
    http://meaktualiamm.blogspot.com/2009/09/mysteriet-arctic-sea.html

    Den andra den 10 september Frågor i fallet Arctic Sea samt ett presstopp meddelande
    http://meaktualiamm.blogspot.com/2009/09/fragor-i-fallet-arctic-sea-ett-presstop.html

    Kolla gärna

  8. Anton skriver:

    Vad som egentligen hände kring fartyget ‘Arctic Sea’?
    – Jo, så här var det; – Arctic Sea’’s ballasttankar var delvis (avbalkade) fyllda med tiotals ton tungt vatten från Kaliningrad och ”kaparnas” uppgift var att se till att det pumpades över till det koreanska fartyget Jon Jin 2 (Chendin-2) som mötte upp strax söder om Kap Verde.
    Jon Jin 2 som fraktade virke från Kuba till Sierra Leone fortsatte sedan upp över Indiska oceanen till Iran och pumpade där över det tunga vattnet i samband med bunkring och fortsatte sedan mot Korea.

    Ryssarna, Israelerna – ja alla visste att det fanns vapenrelaterad last ombord men ingen tänkte på vad Iran behövde mest av allt just nu. Ingen kunde upptäcka den lasten ens om de såg den.
    De lurade alla!

    Dagen de uppbringades utanför Kap Verde fanns endast bränsle kvar för att nå tillbaka för bunkring i Mindelo och detta hade inte lyckats utan att först stjäla Jon Jin 2’s identitet. ”Kaparna” försökte därför maskera ‘Arctic Sea’ till ett fartyg som mera troligt skulle ha anledning att söka hamn där.

    Deras målmedvetna destination visar att det var ytterst väl planerat och de visste exakt hur långt de kunde nå. Jon Jin 2’s rutt låg långt mycket mera norröver än normalt och de förklarade detta med att de ville ”undvika en orkan i området.”

  9. Anders skriver:

    Ända sen Ship to Gaza incidenten har jag undrat när israel skulle utöka sitt territorialvatten och borda någon Finlandsfärja i Östersjön. Men det har ju REDAN skett.

  10. Anton skriver:

    Dimmorna skingras Morgonsur!

    BaltInfo skriver i dag om den misslyckade CIA-agenten Eric Neileys Cross som beställare av piratdådet…

    http://translate.google.com/translate?u=http%3A//www.baltinfo.ru/top&hl=en&langpair=auto|sv&tbb=1&ie=UTF-8

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s