Helikopterrånet en insidesaffär

Med den planeringsförmåga och professionalitet som ligger bakom denna kupp måste lösningen rimligtvis finnas på insidan av värdedepån.

Jag har svårt att tro att någon planerar och genomför en insats av detta slag – med helikoptrar, sprängämnen och rapellerande skurkar – för att chansa på att man ‘säkert hittar något att stjäla någonstans bara man kommer ned på taket’.

Jag törs sätta fem öre på att nyckeln till att lösa fallet ligger i en kartläggning av nuvarande och tidigare anställda i byggnaden och deras umgänge.

En spektakulär kupp av detta slag sätter igång en massa rykten och spekulationer i den undre världen, och brukar gå lätt att lösa. Man kommer sannolikt att hitta de skyldiga. Jag är dock inte övertygad om att de skyldiga kommer att anse detta vara ett avgörande problem.

Vem som än ligger bakom helikopterrånet kommer de för alltid att betraktas som kungar i sin bransch. För att detta skall hända måste det ju däremot bli någorlunda känt vem som utfört rånet. Att man åker fast finns det både för- och nackdelar med, således.

Vad som däremot är relevant för en brottsling av denna kaliber är att säkerställa stöldgodset. En del bränner man på festande – för säkerhets skull. Om man åker fast skall man i alla fall ha haft en j-a skiva för pengarna. Redan här drar många brottslingar ögonen till sig.

Huvuddelen av pengarna vill man dock naturligtvis gömma undan så att det skall vara värt att i värsta fall ta en volta på kåken för.

Morgonsurs prognos: Jag tror att man kommer att lösa detta brott, men att man bara kommer att återfinna bråkdelar av stöldgodset.

Ingen vill förstås åka fast, men jag är övertygad om att de inblandade inser faktum; i värsta fall har de att se fram emot en tid i svensk fängelse där de kommer att umgås med en samlad skara medfångar som kommer att bocka och buga och betrakta dem som hjältar. De kommer således att få ett anseende, ett erkännande och en uppmuntran de aldrig kan uppnå i det vardagliga livet – åtminstone inte om de vill fortsätta vistas på utsidan av fängelsemurarna som okända doldisar med låg ekonomisk profil.

En fängelsevistelse är inte så avskräckande som vi vill tro för kriminella av den här kalibern. En fängelsevistelse – ‘volta’ – innebär förvisso att man befinner sig under tvång på en minimal yta, men det finns trots allt möjligheter att med jämna mellanrum umgås med sin familj. Det ges dessutom permissioner rätt frikostigt. (Kuriosa: De tre senaste poliser som dödats har alla dödats av brottslingar under tiden de avtjänar fängelsestraff men släppts ut utanför murarna av rättssystemet självt – som en del av fängelsevistelsen)

Ibland känns det som om ett svenskt fängelsestraff är upplagd ungefär som en normal FN-mission på någon lagom tråkig tjänst – och det finns det ju trots allt folk som genomför frivilligt mot någorlunda ersättning.

För, säg, tio miljoner är jag övertygad om att många gärna gjorde FN-tjänst som latrintömmare i fem-sex år utan att ens lämna campen. Så man skall inte förvånas över att människor ser ett fängelsestraff som en oftast ovälkommen – men nödvändig – del av karriären.

Jag kan inte låta bli en reflektion till:

Ofta när man diskuterar polisens beväpning och taktik i den offentliga debatten kommer argumentet fram att man ‘inte vill trappa upp våldet’, och att polisen därför bör helst både vara obeväpnade och låta bli att ingripa i akuta skeden, för att uttrycka det raljant.

Vi har redan haft rån och våldsbrott i Sverige som inbegripit automatkarbiner, kulsprutor, pansarskott, kraftiga sprängladdningar och truppminor. Nu finns faktiskt även ett exempel på luftlandsättning.

Frågan är hur polisen skulle kunna ‘trappa upp våldet’ från dagens nivå oavsett vad de gjorde? Om polisen skulle t ex skulle få tillgång till ‘less lethal’-alternativ som elpistolen ‘Taser’ – innebär det att rånare kommer att börja anlända i stridsvagn med flygunderstöd?

Förlåt min raljanta kommentar, men det enda som någonsin styrt brottslingars beväpning och våldsanvändning är följande enkla ekvation; ‘hur kraftigt vapen kan jag få tag på och på ett någorlunda praktiskt sätt transportera med mig?’…