Polisens biljakter

Photobucket

Man förundras över att samma journalister och proffstyckare som anser det oerhört brutalt, omdömeslöst och inhumant av polisen att försöka stoppa vansinnesfärder i bil kan ifrågasätta varför polis eller stridsflyg inte sköt ned en helikopter över centrala Stockholm.

Jag menar att det mediedrev som alltid lägger allt ansvar på polisen så snart någon skitbuse försöker köra ifrån polisen helt och hållet har skapat beteendet med ‘vansinnesfärder’ bland kriminella.

Det fullständigt livsfarliga beteende som blivit allt vanligare i biljakter har nämligen dykt upp under de senaste tjugo åren. Anledningen är att polisen allt mer tagit på sig ansvaret för fartdårarnas beteende och efter hård mediedebatt gradvis bestämt sig för att avbryta alla försök att hindra bilförare bara de är tillräckligt livsfarliga.

Om man raljerar kan man konstatera att polisen numera med varm hand har delegerat myndighetsbeslutet om ingripandet till den kriminelle, medan man samtidigt glatt tar på sig det officiella ansvaret för hans beteende.

Märkligt men sant.

För trettio, fyrtio år sedan hände det för all del också titt som tätt att kriminella försökte köra ifrån polisen. Vansinnesfärder var det dock bara äkta vansinniga som höll på med. Den som körde mot fel håll på motorvägen 1974 gjorde det antagligen för att han var gravt psykiskt sjuk.

Alla kriminella visste dock på den tiden att polisen aldrig i helsicke släppte en bil ur sikte – hur vansinnigt föraren än betedde sig.

Tvärtom: Hur skulle man våga det när ingen kan veta vad dåren tar sig till om han släpps iväg vind för våg? Han kan ju vara på väg för att mörda någon, eller helt enkelt bestämt sig för att leta upp en dagisklass att köra ihjäl. Att vara så desperat att man lika gärna kan dö eller döda oskyldiga för att komma undan polisen får åtminstone mig att undra om man inte borde stoppas till varje pris.

Vad är det egentligen man överhuvudtaget kan vara på väg till eller från som motiverar en ren vansinneskörning för att undkomma polisen? Varför polisen borde följa efter eller t o m stoppa en sådan person borde inte vara så svårt att begripa – men det är det uppenbarligen.

Hela Mediesverige, samtliga tongivande politiker och t o m polisens egen verksledning tycks i alla fall inte se det som ett problem att polisen endast får använda sitt våldsmonopol till att stoppa snälla, skötsamma förare medan det är ‘hands off’ och frikort för de totalt hänsynslösa samhällsfarorna.

Jag anser således att det inte borde utgå instruktioner och order om att frivilligt tillbakaträda från jakten på en uppenbart hänsynslös bilförare som är totalt likgiltig inför andras liv. Det borde istället betraktas som tjänstefel om polisen trädde tillbaka. Att köra mot körriktningar, på gågator och annat i syfte att undkomma nyss nämnda polis borde utan undantag ha samma straffvärde som försök till dråp.

Pågående allmänfarliga hot skall avbrytas med alla medel. Misslyckas man måste man i alla fall följa efter för att se vad den ‘tickande bomben’ tar sig för. Straffen för det allmänfarliga beteendet måste sedan vara synnerligen kännbara – dels för att man i onödan skapar livsfara för oskyldiga, dels för att inget regelsystem fungerar överhuvudtaget om man inte behöver lyssna när domaren blåser av matchen.

Nåväl – åter till ‘förr i världen’:

Eftersom alla visste att polisen aldrig ger upp – och att polisen på den tiden till skillnad mot idag dessutom hade jämfört med genomsnittet både snabba bilar och skickliga förare – gällde det för rymmaren att vara en oerhört skicklig bilförare, trampa gasen i botten, köra så långt ut på bonnvischan det gick, kasta bilen och springa till skogs. Och med lite tur, envishet, bra kondition och en hund kunde polisen i värsta fall hinna ikapp en bakom en gran.

Så började då debatten lägga skulden på polisen när någon idiot struntade i lagstiftningen och av egen fri vilja och total hänsynslöshet lyckades köra ihjäl sig själv eller oskyldiga under rymningsförsöken.

Och polisen bockade, bugade och tog gärna på sig ansvaret.

Vad har då detta fått till följd? Jo, man har fått ett beteende som inte existerade på 70-talet. Alla vet numera att polisen avbryter jakten bara man kör tillräckligt vansinnigt. Därför har det under årens lopp blivit allt vanligare att den som vill undkomma polisen kör in på gågator, på skolgårdar, mot körriktningen på motorvägen och i ‘lagoma’ farten 120 förbi sedan länge röda trafikljus. Allt som ger ett tillräckligt labilt, vansinnigt och desperat intryck för att polisen skall tvingas backa undan.

På grund av sina egna regelverk, instruktioner och rutiner.

Att stanna är nämligen överhuvudtaget en rätt dum idé om man begått ett sådär ‘normalkriminellt’ brott. Om man stannar är man ju fast, och det vill ju som bekant ingen kriminell vara om man har en rimlig chans att slippa.

Att försöka smita på detta galna vis kan förvisso i värsta fall bli grov vårdslöshet i trafik, men eftersom vi i Sverige får ‘mängdrabatt’ ju fler man begår kommer den totala påföljden knappast att bli märkbart längre av ett någorlunda halvgalet flyktförsök av en inbrottstjuv (grov stöld är ett så pass mycket grövre brott än vansinnesfärden).

Vi har således en lagstiftning som gör det dumt att inte försöka smita. Därför är det inte helt förvånande att många faktiskt försöker.

Om man gör det kör man i värsta fall åt skogen. Straffet blir inte värre för det, men helt plötsligt är hela jakten polisens fel.

Eller så kommer man helt enkelt undan…

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Polisens biljakter

  1. Kärran skriver:

    Varför är ni svenskar såna ”chicken shits” när det kommer till kritan. Man blir helt perplex av att läsa att polisen fått order att inte ingripa. Inte att undra över varför det bara blir värre och värre i detta före detta så härliga land.
    Mandom mod och morske män har definitivt försvunnit i det svenska samhället. En bunt mesar finns kvar och det är inget att skryta över.
    Det är snart färdigt för någon typ av protest från allmänheten!! Men dom vågar ju inte heller!! Förstås!!

  2. Wiseman skriver:

    Mycket bra och intressant inlägg!

  3. Alexander skriver:

    Väldigt intressant. Gissa vad som var nästa sida att dyka upp i RSS-läsaren:
    http://funnyvideos.todaysbigthing.com/2009/09/25
    😀

  4. Wiseman skriver:

    Hon verkar inte vara riktigt frisk (borgmästaren i Alexanders länk).

  5. Klas skriver:

    Som så mkt annat i Svenska samhället så verkar devisen att ”ingen är ansvarig” och att inge vågar ta på sig ett ansvar råda. Och skulle ngn göra något som går mot rätt riktning men som misslyckas så hängs denne person eller denna myndighet ut !?

    Lärarna är ett annat exempel – idag anmäler elever lärare som tex tar tag i dom och fysiskt drar ut dom från klassrummet !

    Som ett exempel så kan då en bekants barn råka ut för att en klasskamrat går bärsärk, kastar stolar sparkar hål i dörrar osv – och läraren går bara ett par steg bakom och talar lugnt till honom typ: ”skall du inte lunga ner dig nu”,”Det där är väl dumt” osv

    Ut med honom från skolan och ring föräldrarna samt reglera honom i värsta fall !! Varför skall de andra eleverna lida pga detta ! Dessutom verkar förälkdrarna i detta fall vägra göra en ADHD-utredning på honom trots förfrågan om detta då tycker jag att dom borde få vara hemma med honom dagligen också – och inte få tilltärde till skola/fritids – så kanske dom inser att det är dags att ta ta i saker och ting !!?

    /K

  6. Niklas skriver:

    Jag tror nog att detta är en följd av kriminaliseringen av testosteronet. ”Förr i tiden” var det ok att använda sig av sitt manliga ursinne om det var för en god sak; stoppa nazismens framfart, rädda barn ur brinnande hus, banka bus etc… Nu är all form av testosteronframkallat beteende, utom totalt meningslösa sportsliga prestationer, fel, fult och äckligt. I ett sådant samhälle får man helt enkelt acceptera att biljakter är förbjudna och att nödvärn riskeras att bestraffas med livstid.
    Med risk för att uppfattas som tokreaktionär (kanske redan för sent) hade jag önskat att vi tagit en del gamla manliga ideal till heders igen. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att det är männen här i världen som ska ha ensamrätt på dessa ideal men det är synd att som nu försöka avskaffa dom helt och hållet…

  7. Ping: Den sjätte mannen

  8. Ping: No size fits all

  9. Stefan skriver:

    Samtidigt är det ju så att OM det händer nåt, t ex den kriminella begår fler brott så är det inte någon annans fel. Det är logiskt att då är det enklare för samhället att låta brottslingen göra sina brott än att någon brottsling blir skadad i arbetet med att förhindra eller utreda brottet.
    I det fallet att man låter denna brottsling komma undan så behöver varken polis eller politiker eller massmedia riskera någon skyller händelsen på dem. Såvitt jag har sett har aldrig ett brottsoffer anklagat vare sig polis, politiker eller massmedia för att ha blivit utsatt för brottet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s