Varför stryka uppgifter i utredningen?

Photobucket

Jag står som ett frågetecken inför uppgiften att en utredare skall ha mörkat skador i en offentligt utlämnad rättsläkarundersökning.

Om syftet vore att mörka polisers brott skulle man knappast ha strukit uppgifter i en färdig utredning, och där dessutom de ingripande poliserna själva såvitt jag förstått både i skriftlig avrapportering och förhör utförligt beskrivit hur och varför de orsakat precis de skador protokollet beskriver.

Det vore dessutom extra dumt att stryka det i en annan myndighets protokoll, som finns på fler ställen än ett.

Allra dummast blir det om utredaren försöker mörka uppgifter i en utredning när den redan är slutförd, klar och en färdig offentlig handling. Varför riskera det egna jobbet och fängelsestraff i ett läge av rättsprocessen där det knappast kan få en annan följd än att polisen skall se bättre ut i media?

Ingenting är förstås omöjligt, men jag har i alla fall aldrig träffat någon polis som offrar sin egen framtid för mydighetens rykte.

Det är jättebra att man lyfter en sådan här fråga, för det här skulle jag mycket gärna vilja ha förklarat. Vad i hela friden handlar det om, egentligen?

Tyvärr är min erfarenhet att media gärna lyfter denna typ av frågor, men tappar intresset omedelbart om förklaringen visar sig vara för tråkig, som t ex ‘slut på bläck i mottagarens fax’ eller något annat ‘icke-spektakulärt’.

Mycket märkligt är det i alla fall. Fortsättning följer – förhoppningsvis.

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Varför stryka uppgifter i utredningen?

  1. mr_jim skriver:

    Det kan ju också vara så att man stryker uppgifter för att skydda kollegor. Något som hänt tidigare och nog kommer hända igen.

    • Morgonsur skriver:

      Varför riskera jobbet för att skydda kollegor från tidningsspekulationer? Om man överhuvudtaget övervägde att göra något dumt borde man väl försöka skydda kollegorna från den juridiska processen – som faktiskt betyder något? Och den påverkas knappast av att man manipulerar material utlämnat till anhöriga eller media…

      Den enda gång jag kan påminna mig att man strukit uppgifter för att skydda kollegor var när maskeradligan ville ha ut namn på vilka polismän som sköt medlemmarna i ligan 1988 – något jag faktiskt förstår. Lagstiftningen ändrades efter detta. Men något annat fall känner jag inte till. Exempel efterfrågas.

      Nä, jag förstår fortfarande inte…

  2. mr_jim skriver:

    Att tro att alla poliser är änglar är nog galet. Du verkar utgå att alla andra poliser handlar / tänker rationellt som dig (som jag har stor respekt för) och det är ett argument som inte håller. Baseball-ligan inom poliskåren, övervåld, att prata ihop sig innan förhör från interna utredarna. Det är ett svårt yrke full respekt för det.. Men att skydda sina kollegor vid interna utredningar händer i alla poliskårer runt om i världen, även den svenska. Se bara första reaktionerna när några poliser misshandlade en man vid en bensinstation, först sas att inge fel gjorts. Sen visade det sig visst att en kamera filmat det hela.

    Men min personliga agg riktas inte så mycket mot vanliga polismän, utan de juristutbildade cheferna. Som dessutom tycks alltför ofta ha samma efternamn. Jäv. Härliga ting. Mer vanliga poliser på chefsposter det vore något. Den utredning jag läst från några psykologer tyder dock starkt på att vanliga poliser inte vill bli chefer. Men det är nog så man faktiskt mest konkret kan påverka en dysfunktionell organisation. Som enligt mig är förlegad med länsindelning på verksamheten.

    Det vore intressant att läsa mer vad du tycker.

  3. Rättslös skriver:

    Finns också det väl kända interna användandet av sk skriva sig fr….dvs Polisen som upptar anmälan om den misstänkte Polisens brott av målsäganden skriver in anmälan endast så vag att inga avgörande punkter som kan leda i senare stadie till åtal finns med….då slutar anmälan med det inte alltför okända…brott kan ej styrkas!

  4. Morgonsur skriver:

    Att ‘skriva sig fri’ har överallt där jag arbetat betytt att man i avrapporteringen bör se till att vara ytterligt noggrann med att ta upp varje liten detalj i våldsanvändningen så att man inte i onödan blir misstänkt för brott.

    Det har nämligen förr i världen hänt att poliser slarvat i avrapporteringen med i och för sig lagligt våld.

    I vissa fall har poliser av ren snällhet (dumhet?) låtit bli att anmäla ångerfulla människor som per definition gjort våldsamt motstånd och slagits med polisen. Man har nöjt sig med ett ‘Okej, du slipper en anmälan. Du är ostraffad och hade väl en dålig dag. Vi låter udda vara jämnt, och låt nu bli att göra om det!’

    Personen har då tackat genom att anmäla polisen och kunnat uppvisa vittnesmål och blåmärken som visar att polisen slagit honom. Finns ingen dokumentation är man som polis rökt, eftersom man kanske använt onödigt våld (om man haft rätt att använda våld – var är i sådant fall anmälan om våldsamt motstånd?), eller i andra fallet underlåtit att anmäla ett allvarligt brott.

    Hur det än går har man gjort fel. Bättre då att skriva sig fri genom att nogsamt redogöra för varje liten detalj man överhuvudtaget kan komma ihåg. Glömmer du att du faktiskt mitt i ett slagsmål slog ett kraftigt slag mot överarmen på den misstänkte kan du ge dig attan på att det vid en eventuell anmälan dyker upp bilder från någon mobilkamera, dokumentation av ett blåmärke som finns där du inte redogjort för att du slagit vederbörande samt en internutredare som ifrågasätter ‘varför du mörkade det hela’.

    DET är att ‘skriva sig fri’ – åtminstone där jag har jobbat – inget annat. Men media och forskare tycker gärna om att överdriva betydelsen av saker och ting. Det har säkert förekommit att poliser har ‘skrivit sig fria’ även från sådant som borde ha underkastats rättslig prövning, men det är för det första inte så enkelt som man tror om det finns vittnen. För det andra vet jag att det inte är i närheten av så vanligt som myten gör gällande.

    Att ‘skriva sig fri’ handlar i huvudsak om att polisen länge odlat en intern angivarkultur för att bli kvitt den förhatliga ‘kårandan’. Det har mynnat ut i en ‘ryggen fri-kultur’ som gör att alla tänker sig för både innan de agerar och innan de avrapporterar.

    Många anmälningar brukar för övrigt skrivas med ganska vaga uppgifter. Det viktiga är att man för in uppgifterna om vilka vittnen som finns. Gör man inte det kommer det att ifrågasättas varför man inte gjort det, och man hamnar ändå på pottkanten.

    Rättssystemet är taffligt och ineffektivt på många sätt, men det är inte så enkelt att lura som att man låter bli att skriva in några uppgifter här och där så kan man få ett grovt brott avskrivet. Åtminstone inte grova brott begångna av poliser. Ibland undrar man förvisso när ‘mängdbrott’ som Svensson drabbas av tycks kunna skrivas av trots att det både finns vittnen och bevisning. ‘Svenssonbrott kan dock ganska enkelt läggas ned m h t Rättegångsbalkens 23 kapitel 4 a§. Det kan inte brott av poliser på samma sätt eftersom det alltid finns ett starkt allmänintresse:

    4 a § Förundersökning får vidare läggas ned
    1. om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottet i händelse av lagföring inte skulle leda till någon svårare påföljd än böter, eller
    2. om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned.

    Problemet för poliser är att de som misstänkta prioriteras betydligt högre än allmänhetens göranden och låtanden (ja, fokus ligger på brottslingen och inte brottsoffret, det har ni väl märkt). Anmälningar mot poliser granskas ingående av såväl de egna chefsleden, rättsväsendet som media. Och så skall det förstås vara. Det ger en betydligt bättre kvalitetssäkring än media och allmänhet tror.

    Eftersom alla huvudförhandlingar är muntliga har man förstås ingen som helst nytta av den allra mest retoriskt överlägsna ‘friskrivning’ i rätten heller.

    För att det skulle fungera att ‘skriva sig fri’ på det sätt media och någon forskare menar skulle det nog krävas att man fuskar med papperen och samtidigt röjer undan alla vittnen på sant maffiamanér. Och det vore nog svårt att mörka.

    Alla anmälningar mot poliser skall dessutom skrivas av en chef, för att man inte ens skall utsättas för misstanke om ‘kompisskriverier’. Och då är en anmälan ändå bara en rätt ointressant grundhandling. Dessa anmälningar skall alla underställas åklagare vid Riksenheten för polismål inom Åklagarmyndigheten. Det går alltså inte att gömma den hos åklagarkompisen i den egna frimurarlogen på hemorten.

    Men jag förstår fortfarande inte varför man skulle stryka uppgifter i en färdig utredning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s