Surprise, surprise!

Photobucket

Så har man då äntligen upptäckt att Rysslands krigsmakt inte är ett sönderrostat 50-talsspektakel bemannat av en hoper svältande, demoraliserade klåpare. Som inte på tjugo års sikt (en tjugoårsrespit som dessutom förnyats varje år sedan, typ 1995) förmår skicka mer än en lätt skyttebataljon utanför sina egna gränser.

Hela vårt försvar har baserats på det antagandet sedan mitten av 90-talet och anpassats därefter.

Dessutom har vi haft svårt att fatta att den strategiska situation som under 1900-talet gjort att varje angrepp mot Sverige onekligen inneburit världskrig inte existerar längre. Man tycks på något sätt inse att detta realpolitiska faktum försvunnit så länge det gäller avrustning, men det märkliga är att detta faktum helt tycks sakna ”baksida”, trots att jag lärt mig att allt här i livet har såväl för- som nackdelar.

Om inte annat har vi ju dessutom genom åren själva lagt ned åratal av arbete på att säkerställa att ingen på allvar skall känna något ansvar att bistå oss militärt, i det att vi totalsågat alla förslag och vägrat alla diskussioner om att faktiskt avtala om en sådan skyldighet – vare sig den upprätthållits av EU eller NATO.

Om man inte ens lånar ut sitt paraply när det är soligt ute kan man inte förvänta sig att hela världen står på kö för att ge en sina när det regnar.

Vad vi i avspänningens tidevarv dessutom tyckts förtränga är att vi faktiskt har en skyldighet gentemot våra grannar att kunna säkra och freda vårt eget territorium, likt skyldigheten att ha en trafikförsäkring som även täcker andras skador som uppstått när den andres saknar sådan. Om vi inte har fullständig kontroll över vårt eget territorium kan detta nämligen i vissa situationer påverka även våra grannar.

Om t ex den ryska gasledningens eller den ryska oljeexportens från finska viken säkerhet på något sätt skulle hotas – av terrorister eller en till Ryssland fientligt inställd nations ubåtar, fartyg eller liknande är vi skyldiga att göra vårt till för att med kraft kunna hantera denna problematik och säkra Rysslands export. Tolkningsföreträdet över hur bra vi lyckas med denna uppgift ligger sedan de facto inte hos oss – utan hos den drabbade nationen, Ryssland.

I den mån Ryssland anser att vår förmåga är för tunn kan det (sedan USA:s invasion av Afghanistan) enligt internationell praxis anses som självförsvar enligt FN:s Artikel 51 att med Ryska stridskrafter säkra situationen på vårt territorium. De kan helt enkelt t o m hävda folkrättsligt stöd att gå in och ”säkra upp vårt territorium åt oss”. För NATO eller en annan EU-nation att komma till vår undsättning i en sådan situation skulle sannolikt dessutom vara ett folkrättsbrott då Ryssland kan blockera varje resolution mot sig självt i säkerhetsrådet.

Frågan är dessutom vilket av nämnda alternativ ett eventuellt ingripande EU/NATO-land visar störst intresse för:

a) att av rättviseskäl tillse att delar av Sverige inte används av Ryska styrkor tills situationen säkrats, eller

b) att situationen snarast möjligt säkras så att tillgången på ryska exportprodukter inte ställer till det för världs- (och den egna) ekonomin.

Ställ dig själv denna fråga på allvar. Sverige är ingen ”VIP-kund” som till skillnad från alla andra nationer världen över väcker någon religiös föreställning att vi för alltid skall skonas från realpolitiska besvikelser eller övergrepp.

Rättvist? Kanske inte. Realpolitik? Ja.

Märk väl: En eventuell ”säkerhetsoperation” som drabbade Sverige vore inget Ryssland skulle göra för att ”de är onda” eller ”vill åt vårt land”. Det vore något de skulle göra motvilligt, men säkerligen kraftfullt för att de kände sig tvingade till det. Och det vore något vi själva hade tvingat dem till genom vår egen oförmåga.

Men nog är det ett intressant faktum att man länge kunnat utläsa följande paradox ur den offentliga försvarsdebatten:

a) vi behöver inte längre något invasionsförsvar eftersom Ryssland inte längre har någon förmåga till en invasion, men

b) om Ryssland av någon anledning skulle företa en invasion är deras förmåga å andra sidan så förkrossande jämfört vår att allt militärt motstånd vore helt lönlöst.

Som jag ser det kan inte båda dessa hypoteser gälla samtidigt, och därför bör man bestämma sig. Det rör sig faktiskt om relativt objektiva fakta man bör kunna enas om.

Jag tror vi alla nu konstatera att Ryssland inte längre saknar militär förmåga – och att de blir allt starkare.

Ryssland saknar naturligtvis allt intresse av att upplevas som ett hot av Sverige – men vilja , eller snarare behov, kan förändras betydligt fortare än förmåga i den stora militära världen.

Samtidigt, i Sverige, bygger vi vidare på vår lilla expeditionskår kryddad med ett skyltfönster innehållande några imponerande ‘demonstratorer’ som behövs för att försvarsindustrin skall kunna exportera…

Advertisements

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Surprise, surprise!

  1. Зовут рога отмщения к отточенным мечам.
    Ни жизни, ни прощения фашистским палачам.
    Пора их память освежить
    Тем крепким огоньком,
    Что дал им Невский прикурить
    На озере Чудском.
    Глубок наш русский корешок,
    И – сколько ни копай –
    Не сдвинешь дуб ни на вершок,
    Verfluchte Deutche Swein!
    В родной неметчине жирей
    Да ковыряй в носу.
    Паси овец, коли свиней
    На зельц, на колбасу…
    Но только сунься на восток,
    Попробуй вырыть ход –
    У нас на бешеных волков
    Охота круглый год.

    • Morgonsur skriver:

      Det är trevligt om du vill dela med dig av dikter från det Stora Fosterländska Kriget – men jag ber dig i sådant fall ödmjukast förklara kopplingen till denna diskussion.

  2. därför att du skriver att vi vill företa en invasion, undrar om du själv tror på det du skriver

    • Morgonsur skriver:

      Först vill jag gärna veta vem ‘vi’ är. Men om jag ponerar att du är Ryss så vill jag börja med att påpeka att du nog missuppfattat meningen i mitt inlägg.

      Jag tar det från början:

      Jag är fullt övertygad om att Ryssland inte har någon vilja alls att företa en invasion mot Sverige. Det tror jag alla sansade människor är rörande överens om.

      Däremot kan Sverige i en osäker framtid (vilket alla ‘framtidar’ är) utsätta sina grannländer – och i synnerhet Ryssland – för risker genom att sakna trovärdig militär kapacitet.

      Detta kan tvinga t ex ‘er’ (som är de enda med både möjliga behov och förmåga) att hantera den situation vi satt er i genom att göra det jobb vår obefintliga försvarsmakt i kombination med vår alliansfrihet inte klarar av.

      Det är vad jag menade, och det står jag för. Men vi är inte där idag, och kommer förhoppningsvis aldrig att hamna där heller.

      Även en försvarsallians med Ryssland är ett framtida alternativ till Sverige som säkerhetspolitiskt vakuum. Hur skulle du ställa dig till det?

  3. AxMi-24 skriver:

    Detta är ett rätt bra inlägg. Skojigt hur lite man tänkte på vad invasioner av Afghanistan och Irak (för att inte tala om hela Kosovo grejen) betyder när man tillämpar samma regler på andra.

    Sedan är jag inte säker på att Sverige skulle kunna bli så sabbat att Ryssland känner att de måste gå in. Ryssland skräcken kommer tvinga EU och USA att agera långt innan det sker (jämför med Islands nödlån som blev erbjudna av EU först EFTER att Ryssland erbjöd sin hjälp).

    Hela ryss skräcken i Sverige är tragisk. Så kraftigt enkelriktad rasism är inte vanlig annars (för att inte tala om att det inte får samma stöd av media vanligen).

    • Morgonsur skriver:

      Visst finns det rysskräck, även om man absolut inte får glömma att vi faktiskt utgör flankskydd för en av de absolut strategiskt viktigaste exporthamnarna i en av världens största och starkaste militära stor/supermakter.

      Det gör att Ryssland alltid – på ett eller annat sätt – kommer att spela en viktig roll i alla tänkbara scenarion som kan drabba Sverige.

  4. bohel skriver:

    Sedan Ruserna på 800-talet säkrade handelsvägarna från sin hembygd i Roslagen via handelsstationerna Aldeigjuborg och Holmgård till Miklagård och Bagdad har det funnits konflikter. De löstes genom att den Rusiska dynastin Ryska härskare avlöstes av lokala kungadynastier. Sedan Peter den Store klått oss vid Poltava tappade vi inflytandet över handeln i Balticum. Sedan samme Peter den store grundat St Petersburg och byggt upp en östersjöflotta tappade vi mycket av vår övriga handel i Östersjön.
    Sedan Ryssland efter Sovjetunionens fall 1991 har svenska handelsintressen åter etablerat sig i Balticum.
    Som Morgonsur säger – Ryssland kommer alltid på ett eller annat sätt att spela en viktig roll i alla tänkbara scenarion som kan drabba Sverige. Jag vill inte påstå att det kommer att ske med militära maktmedel men jag vill påstå att diplomati alltid, alltid måste backas upp av makt i någon form, även vår svenska fredsälskande diplomati.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s