Mitt försäkringsbolag förkortade mitt liv idag

Photobucket

Jag har just bytt bil. I den processen är det tur för mina efterlevande att jag är välförsäkrad. Mitt eget försäkringsbolag förkortar nämligen med jämna mellanrum mitt liv genom att höja mitt blodtryck tills ådrorna snarare känns som en grävmaskins hydraulslangar. I mina mörkaste stunder tror jag de avsiktligt försöker framkalla en hjärtinfarkt.

Och hur gör de det, undrar du då?

Jo, de skickar återbetalningar via utbetalningskort från Plusgirot!

Ett utbetalningskort från Plusgirot är ett sätt att bära med sig tillgångar som är ungefär lika praktiskt som ett tio dalers kopparmynt från 1644. Koppardalermyntet vägde tjugo kilo och fick köras i skottkärra. Utbetalningskortet från Plusgirot däremot, är betydligt mer opraktiskt och uttröttande än så.

Jag skall förklara varför:

Som sagt, jag har bytt bil. Min egen sålde jag privat och fick stifta bekantskap med en ondskefull tvilling till utbetalningskortet från Plusgirot – ‘Postväxeln’. Den var på så pass stora summor att jag inte hade något alternativ annat än banken.

Att besöka en svensk bank är ett sorgligt äventyr. Själv tar jag hellre en rotfyllning än genomför ett bankbesök i en svensk bank. För även om det gör ont med rotfyllningar så går det i alla fall undan i jämförelse.

Jag smet iväg från jobbet tidigt på förmiddagen, eftersom det var den enda korta utrymme under överskådlig tid då 1. banken hade öppet och 2. det var tillräckligt lite folk för att jag överhuvudtaget skulle hinna nå kassan under en bankdag och 3. jag dessutom faktiskt kunde avvara en halvtimme.

Nu gick det ju ändå inte på en halvtimme. Skyltarna med turnummer på Sveriges banker hoppar generellt fram ett steg ungefär lika ofta som man byter almanacksblad.

Jag kommer inte att ha tid att besöka banken igen i år, tänkte jag när jag gick därifrån. Den förlorade arbetstid det kostade kommer att ta till hösten 2011 att jobba igen.

Så kommer då nästa glada överraskning när man säljer sin bil; det förbannade försäkringsbolaget betalar tillbaka outnyttjad premie. Det är ju snällt – men måste de göra det via ett utbetalningskort från Plusgirot – något som är ungefär lika lätt att bli av med som psoriasis!?

Nåja, lugn i byxan, tänkte jag. Det är ju inte samma summor som Postväxeln, och bör gå att lösa på ett enklare sätt. Jag drog mig till minnes att jag faktiskt fått ett utbetalningskort från Plusgirot för några år sedan också, när jag betalat in för mycket pengar till försäkringsbolaget genom att vända på ett par siffror.

Den gången tog jag glad i hågen med mig utbetalningskortet till min närbutik, som ju är postkontor också. De kunde inte hjälpa mig alls då de inte löste in utbetalningskort från Plusgirot utan hänvisade mig till Svensk Kassaservice (det var i slutet av Svensk Kassaservice korta historia) nere på stan. Jag åkte dit för att upptäcka att kontoret slagit igen veckan innan. Vad sjutton gör man nu? Jag ringde runt och frågade här och där vad man gör för att lösa in ett utbetalningskort från Plusgirot och fick upplysningen att i princip de enda som gjorde detta inom trettio mils avstånd var bankerna och Pressbyrån.

Bankerna hade jag redan gjort slut med, så jag gick ‘all in’ på Pressbyrån.

Det fanns ju faktiskt en Pressbyråbutik med utökad postservice i köpcentret mitt inne i stan, slog det mig. Efter att ha letat parkeringar en bra stund krånglade jag mig dit. Tyvärr hade Pressbyrån sålt butiken, och de kunde inte längre hjälpa mig, de hänvisade mig till en annan Pressbyråbutik i stan. Jag åkte dit. Den var stängd. Mitt blodtryck blev ständigt högre.

Jag insåg naturligtvis att den drygt halva hundralapp utbetalningskortet utlovade – så snart jag hittat någon som förbarmade sig över den – inte tillnärmelsevis stod i proportion till det arbete jag lade ned, men nu var det en principsak! Det förbannade utbetalningskortet hånskrattade mig rätt i ansiktet!

Straxt innan jag övervägde att ringa sjukhusets Avd 12 och fråga om de kunde ta emot en man med nära förestående utblomning av stressrelaterat totalt vansinne kom jag på att det ju fanns en Pressbyråbutik på järnvägsstationen!

Räddad!

Efter att ha letat mig dit löste Pressbyrån på järnvägsstationen utan knussel in mitt lilla utbetalningskort till det facila priset av tio kronor (hade jag löst in den i banken hade jag förmodligen blivit skyldig pengar…). Nöjd, glad och stolt över att ha besegrat Plusgirot med dess utmattningstaktik tog jag hela mitt byte och slog mig lös på en hamburgermeny. Den smått hisnande summa pengar som kostat mig tre timmars arbete, säkert fem liter bensin och en veckoförbrukning av Novaluzid räckte faktiskt nästan till en plusmeny.

Det var väl å andra sidan värt det på sitt sätt, tänkte jag medan jag lugnade ned mig, Nu visste jag ju i alla fall vad jag gör nästa gång det dimper ned ett sådant där enerverande utbetalningskort från Plusgirot i brevlådan.

Idag återfann jag så för första gången på länge ett av försäkringsbolaget avsänt utbetalningskort från Plusgirot på den del av försäkringspremien jag inte förbrukat på min nyligen sålda gamla bil. Tretusenfyrahundrasjuttiosex kronor blev det. Först högg det till i hjärtat när jag för mitt inre såg antingen bankkön eller Eriksgatan staden runt för att bli av med denna förhatliga pappersbit.

Men så påminde jag mig att jag ju faktiskt visste exakt var den enda institution utanför våra tre storstadsområden fanns som både a) gick att komma i fysisk kontakt med utan att ta ut minst ett par semesterdagar och som dessutom b) överhuvudtaget löste in ett utbetalningskort från Plusgirot.

Med illa dolt självförtroende satte jag omedelbart kurs mot Pressbyrån på stadens järnvägsstation. Världsvant och med ett snett leende gled jag en stund senare in framför disken på Pressbyrån och lade upp mitt knöliga utbetalningskort.

Visst löser ni in sådana här?‘, sade jag glatt.

‘Ja, men vi får bara lösa in på max tvåtusen kronor’ Svarade expediten.

Ridå.

Nu sitter jag här med mitt utbetalningskort från Plusgirot och skriver bittra blogginlägg.

När det är dags att betala försäkringen på min nya bil överväger jag allvarligt att återgälda mitt försäkringsbolags artighet. Jag funderar på att betala räkningen med någonting lika användbart som ett utbetalningskort från Plusgirot.

Just nu väger det mellan fyratusensjuhundrafyrtioåtta kronor erlagda i antingen tioöringar, Zimbabwedollar eller aktiebrev i onoterade företag…

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Mitt försäkringsbolag förkortade mitt liv idag

  1. juggen skriver:

    Ha ha! Visst är det härligt med sådant påhitt? Jag lider med dig, om det nu är en tröst.

  2. D Lund skriver:

    Jovisst är dom irriterande dom där pengalapparna som skickas omkring. Det är än mer förbryllande att så sker nu, i en tid då alla gör sina bankärenden hemifrån, det skickas pengar till höger och vänster från min dator. Men då och då så skall dom också gå åt andra hållet och då är det tydligen stört omöjligt att få dessa pengar att gå in direkt på mitt bankkonto.

    Det lustiga är att det är säkerligen ett förhållandevis dyrt förfarande även för dom som skall skicka ut/tillbaka pengarna med någon utav dessa girolappar.

  3. Cornucopia skriver:

    Jag går fortfarande ibland till banken någon gång om året, alltid i den naiva tron att det här borde ju inte ta mer än 2 minuter, ex lösa in en plus- eller bankgiroutbetalning (försäkringsbolagen är nog den sista utposten som använder denna stenåldersmetod, finns nog en tanke med detta, några procent dör antagligen i hjärtattack innan de lyckas lösa in pengarna och då tjänar ju bolaget lite på marginalen).

    Men inte ens om man är nr 2 i kön så går det på mindre än 45 minuter. För alla andra som går till banken verkar antingen vara släppta bakom en lastbil eller så har de halvenkla ärenden men klarar inte av att formulera vad de vill ha gjort. Banken har två kassor, men eftersom man aldrig har mer än en öppen (den andra är om den första går sönder antar jag), så blir det som det blir.

    Nästa gång tror jag att jag skall göra en vetenskaplig undersökning om hur lång tid varje ärende tar i kassan. Tur att de iaf både har TV och fyra dagstidningar på min bank.

  4. Cornucopia skriver:

    … och rejäla soffor med bord, samt en lekhörna för barnen. Med fördel tar man med sig datorn så man kan jobba någon timme medan man köar, och barnen leker loss i lekhörnan och irriterar ihjäl hela bankkontoret (kom ihåg att det här är på landet).

  5. Apone skriver:

    En dag, för en tid sedan, skulle jag skicka ett brev.
    Glad i hågen gick jag till Posten vid Globen för att köpa frimärke och kuvert.

    Äntligen framme i kassan (lång väntetid, troligen av folk som slet sitt hår över postväxlar och whatnot) får jag svaret: ”vi har inte sådant längre, du får gå någon annanstans”.

    De kunde dock erbjuda ett s.k. ”Sverigepaket” för 89kr som var förbetalt med porto och man kunde packa ned 5 kg i.

    Länge funderade jag på att ta det, och lägga i några tegelstenar…

    Men nej, jag gick till kiosken vid t-banan istället.
    Där tog de dock 3kr extra om man betalade med VISA-kort under 100kr.

    Det får de inte enligt VISA, men ägaren såg inte ut att vara typen som är intresserad av en sådan diskussion, och jag orkade inte leta reda på något annat ställe..

    Nu går betalningarna till försäkringsbolaget via nätet, jag undrar hur de skulle ta emot en Plusgiroväxel..?

    🙂

  6. Morgonsur skriver:

    Jag tänkte också att man skulle ha med sig en tidning eller något. Jag har ändrat mig. Ta med en bok. Och en sovsäck + tandborste.

    Jag hade en ‘personlig bankman’ för ett par år sedan. Det var jättebra, för då bokade jag en tid med henne via mail och sprang in lite snabbt den där gången per år man var tvungen.

    Tyvärr bytte hon jobb. Jag mailade och frågade efter en ny förra året, men har inte fått svar från banken än. De kanske har samma kösystem för mailboxen, så att det är min tur att få svar snart…

    • juggen skriver:

      Eller så kanske ditt mail har ”fallit mellan stolarna”?
      Ring dem och säg att du vill sätta in 50 miljoner att bara ha på ditt konto och boka ett möte. Väl där säger du att du ska fundera på det men att du gärna löser ut en plusgiroutbetalning när du ändå är där.

  7. Conrad skriver:

    Sänd dem en check, den är idag ett betalningsmedel lika andvändbart som de i artikeln nämnda…å andra sidan ger jag inte mycket för kreditkorten heller, stod i Dublin i torsdags och försökte betala hotellet…till slut ringde den vänlige portiern upp det telefonnummer som stod bak på mitt kort. ”Spärrservice” svarade man i andra änden och svetten började rinna likt ett vattenfall i pannan.
    Efter en stunds konverserande föreslår killen att han kopplar mig till min bank – klockrent. Där svarar en kvinna som väl är det närmaste personlig bankman man kan komma, tydligen fanns bara 513 kronor kvar att utnyttja på krediten…så av en tjänsteresa på en vecka klarade deras kortregler av båten dit och första hotellnatten. Lysande. Nu hade jag sådan tur att hon kunde se att det var betalning från oss på väg in, således skulle det åter finnas köputrymme nästa dag. Men årsavgiften på styva 1500 spänn känns lite sådär med facit i hand.

  8. Klas skriver:

    @Conrad: BYT kreditkort !
    En hel del företag har kreditkort utan avgift nuförtiden, visa eller Mastercard.

    Jag har tex mastercard på mitt Statoilkort, 0 kr per år + bonuspoäng (vad man nu skall med dom till)

    Näe de där plusgiroutbetalningarna har jag också svurit över mången gång 😦
    Jag har tom frågat om dom inte kunde ta mitt bankkontonr och för över pengar nästa gång – men pga ”bla bla bla och blä” så gick det tydligen inte 😐

    /K

  9. Chefsingenjören skriver:

    För att bli diktator så bör man antingen vara korpral eller överste. Korpral har jag tyvärr sprungit förbi och det är ett tag kvar till överste. Men jädrans när jag når den nivån så skall diktaturskapet göra rent hus med anti-servicen som införts i Sverige.

    Jag skulle själv lösa in en plusgiroutbetalning och gick till en Svensk Kassaservice. När dom skulle ha 25 kronor så bad jag dom visa vägen till närmaste alternativ, Pressbyrå el. dylikt. ”Nej” svarade tanten i kassan (för övrigt i närheten av Karlaplan, tantjäkel om du känner igen dig). ”Jag får inte göra reklam för våra konkurrenter”. Eftersom jag inte ännu är diktator så överlevde tanten i kassan vårt möte och jag behav mig till en Seven-Eleven och fick ut mina pengar för en avgift på 10 kr!

    I detta läge så är den svenska särskrivningshysterin glädjande. Svensk kassaservice borde byta namn till Svensk Kass Service!

  10. Victor V skriver:

    Glöm inte SL när du är i Stockholm.

    På bussen, Jaha? Nä här tar vi inte kontanter eller kort, du får köpa SMS-biljett istället. Jaha, du hade inte mobilen med dig? Då får du köpa biljetten någon annanstans. Jaha? Ligger närmsta butik 2 kilometer bort? Då får du gå, för i Stockholm har vi monopol vettu. Kan du inte betala på våra villkor så får du inte betala alls. Jahapp, är klockan mycket? Nä då får du vänta tills butikerna har öppnat.

    Lyckligtvis kan du köpa biljetter i förväg på de flesta pressbyråer som finns i överflöd, men det är inte någon regel. I Blackan så får man gå in i den arabiska butiken för att 7 eleven inte säljer biljetter (trots att de är placerade 10 meter från spärren och har längre öppettider en deras konkurrent).

    Men men, det går lyckligtvis att svara SL med samma kort, planka eller be dem dra åt helvete. Det värsta som kan hända är att väktare ber om din biljett men de får endast föra bort dig från området och inte kräva någonting anat av dig.

    (De kan försöka hålla kvar en med hänvisning till bedrägligt beteende, men om du inte låtsas ha kort så gäller inte agerat bedrägligt och violá, du är fri att gå)

    Jag kan tillägga att jag har kort vilket har en tendens att behöva dras flera gånger i spärren för att den inte accepterar första läsningen. Jättekul när man har bråttom till jobbet, drar kortet och fortsätter sin momentum framåt för att springa rakt in i den glasvägg man trodde skulle öppnas för en. Samtidigt hånskrattar spärren med sitt gnälliga ljud som om den ville peka på en misslyckad plankare.

    Nu måste man i hetsen dra korten 4 gånger för att ‘övertyga’ spärren att man inte plankar och att kortet är äkta. Om det är en valideringskontroll eller ej vet jag inte men det känns som jävulskap.

    Ni som har vägarna förbi kan titta på alla som står på fel sida om de gnälliga spärrarna och suckar, man hör det inte alltid men de suckar med hela kroppen. Man ser det till och med innan man gått in i spärrstugan att ”grinden” till vänster är bråkig idag, då går jag till den högra där 3 pers ser ut att maska sig igenom, tätt pressade i en mikrokö.

    Denna blogg tar upp det hela väldigt bra.
    http://hatasl.blogspot.com/2008/02/pengar-ne-det-anvnder-vi-inte-hr.html

    Citat: ”Jag skäms dessutom som en hund för Stockholm och Sveriges skull. För om det är svårt för oss stockholmare att betala för sin resa är det hundra gånger värre för turisterna. Texten börjar med ”You can’t pay with money or cards on the busses” och fortsätter med ”You can’t pay with foreign credit cards in this machine” och avslutar med ”..you need a swedish phone to pay with SMS””

  11. Heckler skriver:

    Hahaha, du är då en jäkla surgubbe…!
    Det finns i alla fall en fördel med att bo där jag bor då.
    Nästa gång du får en, så kan du ta med den hit, för här tar det 30 sek på Statiol.

    • Morgonsur skriver:

      Sorry, Heckler, max 2000 spänn på Statoil. Men jag råkar ju veta att det där du bor är ett extra bra och serviceinriktat Statoil, så de fixar det säkert.

      Jag lyckades i alla fall lösa in den i går på stadens relativt nyöppnade CityGross.

  12. Eftersom jag har ett postgirokonto så är det inget problem för mig. Jag bara postar lappen tillsammans med en insättningslapp och lägger på lådan, precis som man gjort sedan 40-talet. Om man är född på den tiden folk föddes med fungerande hjärnor och inte var beroende av datorer för att kunna fungera så är det inte så svårt.
    Om man nu inte är det så kan man ju öppna ett konto i Forex bank, då kan du sätta in pengarna gratis på ditt bankkonto i alla forexbutiker, som dessutom har öppet till sena kvällen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s