Stå på er i Husby – annars gör någon annan det!

Photobucket

Återigen ungdomar som förlorar kontrollen.

Polisarbete – särskilt när det gäller ungdomar – kan lätt sammanfattas med ett citat myntat av den forne amerikanske presidenten Theodore Roosevelt; ‘Speak softly and carry a big stick’.

Det handlar om att vara respektfull och vänlig – men utan att lägga fingrarna emellan om någon går över gränsen. Men oavsett hur bra polis man är kan man aldrig skapa ordning i en hel stadsdel om man bara är två man. Ungdomar har i alla tider testat gränserna, och kommer så alltid att göra. De flesta ungdomar är dock väldigt tacksamma om man sätter ribban lågt och också ingriper fast och kraftfullt när de går för långt. Kanske inte just när man ingriper – men när de blivit någorlunda vuxna och insett hur snett ute de egentligen var.

Polisen skall egentligen aldrig behöva hamna i situationen där man, som sägs i artikeln – ‘är chanslös’. Visst kommer det att inträffa då och då eftersom inte allt här i världen går att planera, men det kanske är läge att se över bemanningen och närvaron i våra förorter.

Det är polisen som skall ha kontroll över våra offentliga platser och bestämma nivån – inte ett gäng ’14-19-åringar’. Det är kanske dags att arbeta i större grupper och ha en högre närvaro. Av de tretusenfemhundra poliser som tillkommit de senaste åren kanske åtminstone åtta kan placeras hos polismannen Jonas Lindkvist i Husby.

Jag tycker poliserna i Husby skall hedras för att de går ut i tidningarna med namn och bild och berättar hur det ligger till, och hur situationen ser ut. Det inger respekt och skapar trovärdighet, kort sagt – grunden för att bygga förtroende. Man gör inte som Jonas Lindkvist om man inte är uppriktigt engagerad i sitt arbete och syftet bakom det.

Det skadar heller inte om allmänheten får namn, ansikten och motiverade berättelser. Helt enkelt för att balansera den allt valigare mediebilden att poliskåren inte består av rabiata, makthungriga ‘machopoliser’ som valt karriär för att det är det enda yrke där man får slå människor och utöva makt.

Oavsett Husbypolisernas välvilja är alla dessvärre inte intresserade av att ta emot en utsträckt hand. Då får man istället – för deras egen skull – se till att de stöter på motstånd och stångar pannan i väggen. En del behöver göra det fler gånger än en. Den fasthet polisen skall stå för får dock inte i första hand visas för att hävda makt, utan för att visa omtanke om människor som ställer till det bara för att de inget hellre vill än att någon reagerar och säger stopp.

Vissa tycks ändå tyvärr aldrig att nå med någon som helst hanterbar metod vi känner till idag och blir helt enkelt kriminella till synes vad man än gör. Men man måste försöka, helt enkelt för att alternativen förskräcker.

Om det är som Jonas Lindkvist säger – att uniformen triggar vissa att bete sig illa – så har de enligt min mening sett för lite uniformer i sina dar. Men än viktigare än antalet är att uniformerna är fyllda av empatiska, glada, respektfulla poliser som gärna bjuder på sig själva och slänger lite käft, men som inte drar sig för att använda såväl batong som tjänstevapen om det krävs.

Jag tror att poliserna i Husby är inne på helt rätt spår – men att de är för få, och närvarande för få timmar. Jag har inga andra belägg för det än erfarenhet och gissningar, men är övertygad om att Husby inte är förtappat. Den polisledning som avsatte resurser och var uthållig skulle kunna gödsla med uniformer i några år framåt och lösa problemet. Det viktiga är att dessa uniformer fylls av poliser som lyssnar till Jonas Lindkvist och hans vänner och deras bedömning av läget och vilket uppträdande som är ‘rätt nivå’.

Jag har själv varit med om att få förstärkning man ärligt talat hellre skulle varit utan. Poliser som är för mesiga eller för brutala gör dessvärre mer skada än nytta i en upptrissad situation som den i Husby. Med ‘brutala’ menar jag inte poliser som regelmässigt begår lagvidriga övergrepp – sådana har jag dessbättre aldrig stött på, oavsett vad media ständigt propagerar för. Vad jag menar är poliser som måhända använder lagstadgat våld – men som gör det utan att reflektera över bakomliggande syften annat än att lösa det akuta läget.

Resultatet blir tyvärr ungefär detsamma som om de faktiskt begick rena övergrepp, och det är nog också dessa poliser som ligger bakom många av rubrikerna i kvällspressen.

Jag avslutar med att påminna om mitt inlägg ‘Bråkiga ungdomsgäng? Så här gör man:’.

Det är ingenting nytt i det inlägget, utan sådant som varit känt i alla tider. Säkerligen även i Husby (man behöver dock resurser för att visa närvaro).

Jag vet att jag kommer att kunna stå för det inlägget även om tio år. Och om tjugo. Och trettio, och…

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Stå på er i Husby – annars gör någon annan det!

  1. Oscar Lind skriver:

    Konstigt att inte detta fått mer uppmärksamhet i media – våldsamt upplopp, poliser som dragit tjänstevapen, maskerade gäng som vandaliserar, etc. Kan det bero på att media inte vill blåsa upp något som kan tänkas stödja SDs negativa bild av invandringens konsekvenser? Jag tror det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s