Lagstiftningsivern på tapeten

Photobucket

Måhända är en motreaktion mot senare års återfödda svenska förbudsiver på gång. Lars Melins debattartikel i SvD är ett gott tecken, även om jag inte håller med om att alla de lagar han tar upp som exempel är onödiga sådana.

Jag har själv anmärkt på denna till synes eviga önskan att detaljreglera och kontrollera medborgarna när förslagen om bl a cykelkort och civilkurage dök upp, samt att jag undrat vilken funktion förbudet att inneha sprutor och kanyler egentligen har i dessa dagar.

Det exempel på nytt lagförslag som får mig att känna mest – förhoppningsvis obefogad – oro just nu är ‘tittningsförbudet’ mot barnpornografi (Även DN). Inte för att jag på något sätt försvarar barnpornografi, utan för att detta lagförslag tassar in i ett principiellt område där staten bör röra sig med största försiktighet.

Regeringsformen är en av våra grundlagar. I dess andra kapitel behandlas våra grundläggande fri- och rättigheter.

‘2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,

6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.’

Andra punktens informationsfrihet kan förvisso redan idag begränsas med hänvisning till rikets säkerhet, utredning av brott m m. Men i det nya förslaget vill man ta ett principiellt viktigt steg till:

Om det går igenom blir det mig veterligen första gången man straffbelägger enskilda medborgare för att de tar del av offentligt tillgängligt och publicerat material.

Nu gäller det förvisso något så vedervärdigt som barnpornografi, vilket få människor skulle försvara vare sig nyttan eller nödvändigheten att ta del av, men frågan jag ställer mig är om man överhuvudtaget lagstiftningsvägen skall ifrågasätta enskildas rätt att ta del av offentligt publicerat material. Syftet att ta del av materialet kan ju dessutom rentav vara att avslöja barnpornografi.

Glöm inte att ‘detektiven allmänheten’ alltid har varit, och fortfarande är, alla poliskårers största resurs.

Personligen anser jag det bättre att fokusera på de redan straffbelagda producenterna och spridarna av barnpornografi istället för barnporrmissbrukare (som hellre borde uppmuntras att söka stöd och vård), privatspanande allmänhet eller irriterande nyfikna medborgare.

Utan djupare detaljkännedom om denna fråga känns det trots allt som om både internationellt polisarbete och de företag som tillhandahåller internettjänster samarbetar väl och börjar visa allt fler goda resultat i kampen mot barnpornografi.

Det skall onekligen bli mycket intressant att se hur den föreslagna lagstiftningen utformas. Det verkar enligt vad jag läst som om man fokuserat på ‘omfattande’ konsumtion ‘mot betalning’, vilket gör mig mindre orolig för att själva barnpornografilagen skulle slå blint. Men oavsett detta måste man ändå ändra grundlagen, vilket inte är helt okontroversiellt.

Att skydda barn från att utnyttjas i pornografiska sammanhang är fundamentalt viktigt – men jag höjer ändå varningsflaggan för denna metod. Den är en medicin som sannolikt inte är helt utan biverkningar. Dessutom är risken för följdsjukdomar i form av ändamålsglidning långt ifrån försumbar.

Det är av synnerlig vikt att formulera dessa måhända nödvändiga (?) grundlagsändringar så att vi inte inom några år börjar anse det lika nödvändigt att införa ‘tittningsförbud’ även på diverse andra för staten mer eller mindre misshagliga publikationer.

Jag skall förresten ge ett tips om en lag de flesta förutom möjligen Thomas diLeva inte direkt känner sig träffade av:

‘Lag (1982:963) om rymdverksamhet.

1 § Denna lag gäller verksamhet i yttre rymden (rymdverksamhet).

– – –

5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bedriver rymdverksamhet utan att ha erforderligt tillstånd döms till böter eller fängelse i högst ett år.’

Så se nu till så att ni inte oförhappandes råkar färdas i yttre rymden utan att först ha inhämtat av myndigheterna föreskrivet tillstånd. Det kan i värsta fall sluta med såväl böter som fängelse.

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande, Rättssamhälle och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Lagstiftningsivern på tapeten

  1. Cornucopia skriver:

    Polisen får väl bryta mot lagen och titta på barnpornografi i utredningssyfte ändå får man hoppas.

    Problemet blir väl sedan för juridiska ombud, åtalade, åklagare, nämndemän samt åskådare till rättegången, som därmed åker dit för att ha sett bevismaterialet, som är olagligt att titta på.

    Det största problemet blir väl dock att om allmänheten anmäler förekomst av barnpornografi så medger de därmed själva att de begått brott genom att råkat se det vidriga materialet. Eller stackars Internetoperatörer som kontrollerar om en sajt innehåller barnporr, och därmed åker dit för att ha tittat osv.

    • Morgonsur skriver:

      Ja, även om man nu säger att det endast blir ‘omfattande’ och ‘mot betalning’ som gäller är det inte helt okomplicerat att dra gränsen. Vad är ‘omfattande’, och hur skall man ställa sig till om någon skulle betala för tillgång till en snusksida på internet utan att vara medveten om att den i utbudet även saluför barnpornografi? Jag kan se vissa problem att styrka uppsåtet även om vi inför nätövervakning av privatpersoner – vilket vi väl inte skulle enligt vad jag förstod av FRA-debatten.

      Det blir särskilt komplicerat om man som barnpornografi dessutom klassificerar pornografiska skildringar av människor under arton år. Såvitt jag tolkat utkasten jag tagit del av gäller dock artonårsgränsen den pornografiska skildringen – d v s producentledet, och inte ‘tittandet’. Annars tror jag man skulle få allvarliga problem att upprätthålla lagen, då porr enligt vad jag förstått utgör en rätt stor del av internet.

      Det torde vara svårt för en enskild pornografikonsument att avgöra huruvida en mer eller mindre avklädd person är fyllda arton år eller bara sjutton och ett halvt.

      Jag är långt ifrån någon expert på lagstiftning om sexbranschen, men något jag har funderat över sedan jag började titta på saken i och med detta lagförslag är begreppet ‘pornografisk skildring‘. I de fåtal definitioner jag lyckats hitta hittills är begreppet inte särskilt uttömmande definierat.

      Min fundering är således huruvida det finns en teoretisk möjlighet att i framtiden bli dömd för ‘barnpornografibrott’ om man medelst färgkrita ritar en bild av en naken sjuttonåring?

  2. Mattias skriver:

    Så om någon inlineattachar en sådan bild i ett mail och skickar det till alla politiker så tvingas alla politiker att läsa det och således utföra ett brott?

    • Morgonsur skriver:

      Om jag förstått det hela rätt så är det bara brott om man själv aktivt betalar för saken. Vad du säger skulle i sådant fall inte vara ett brott alls. Men låt mig gissa att någon snart kommer på att lagen går att kringgå på just detta sätt genom att skicka ett snigelpostbrev med en check i till någon adress i Västindien eller liknande. Checkmottagaren kan ju sedan för en avtalad period ‘terrorisera någon’ med barnporr-spam ‘mot dennes vilja’…

  3. Ping: Allt under en grå himmel · En oroväckande tsunami

  4. Juggen skriver:

    Problemet med lagen är även den att det i lagförslaget föreslås att samtliga nakenbilder på personer under 18 år ska klassas som barnpornografi, även om bilden föreställer en själv.

    D.v.s. att om man som 17-åring filmar sig själv och sin partner när man har sex så klassas det som innehav av barnpornografi dagen då man fyller 18 år. Om jag som 30+ skulle ha ett foto på en tjej på 17 år som är naken så ska det betraktas som barnpornografi, men det är helt okej om jag idkar sex med en 15-åring. Etc.

    Personligen är jag av åsikten att man inte är ”barn” på samma sätt när man har blivit könsmogen. Det blir människor vid olika åldrar och därför är 15-årsgränsen en ganska bra gräns som känns rättvis, om man nu kan bedöma det som rättvisa.
    Däremot så kan jag inte förstå på vilket sätt det ska betraktas som barnpornografi om ett foto eller film föreställer fullt utvecklade 17-åringar. Många av dessa filmar ju sig själva numera och får tydligen inte behålla dessa filmer efter en viss ålder. Vari ligger logiken?

    I USA har det t.o.m. kommit förslag om att det ska finnas en övre gräns för pornografi, d.v.s. att människor över en viss ålder inte ska få medverka i pornografiska filmer/bilder.

    Tänk om man är 15 år och vill titta på andra nakna 15-åringar som vill visa upp sig? Måste man då titta på ”gamlingar”? Nu är det ju så att moralisterna som förespråkar den här typen av lagar anser att folk generellt inte ska ha sex överhuvudtaget och vill låtsas om att ungdomar inte kan ha en sexdrift, och att så fort de har sex så blir de utnyttjade. Tydligen kan ungdomar inte njuta av sex.
    Själv menar jag att man gör riktiga offer för barnpornografi och liknande övergrepp en enorm otjänst genom att jämställa frivilliga foton på sexuellt utvecklade tonåringar med våldtäkt av små barn.

    Det är lika absurt som de olika domarna som fastställts gällande fysisk våldtäkt. En person som för in ett finger i en kvinnas kön när hon sover har våldtagit henne. En person som vidrör en mans penis när han sover har utsatt honom för sexuellt ofredande. Jämlikt?
    Enligt den definitionen av våldtäkt bör en örfil klassas som grov misshandel.

    Men det verkar gå en trend – som jag motsätter mig starkt – att framställa som att hela världen består av pedofiler (som för övrigt ofta inte är samma sak som barnskändare, men orden missbrukas ständigt) och våldtäktsmän. Det är en mycket obehaglig trend eftersom det begås långt många fler och allvarligare brott som helt hamnar i skymundan.

    Ska polisen lägga tid på människor som har kvar gamla bilder på sig själva och sin ungdomskärlek eller ska de t.ex. ta fast människor som utsätter andra för våld eller hotar om att göra det?

    Eftersom jag själv vid flera tillfällen varit offer för hot och våld och därefter bemötts med total likgiltighet från polisen så tar jag detta lagförslag som ett stort hån mot alla verkliga brottsoffer.

    Precis som du påpekar finns det redan lagar mot de som utför övergrepp mot barn. Vad man vinner på en löjlig morallag – som dessutom är motsägelsefull då man får ha sex med människor under 18 år men inte se dem nakna på bild – kan jag verkligen inte förstå.

  5. Ping: Diskussion vs Deklaration » Snilds korta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s