‘Nås-hjälten’ och media

Photobucket

Det finns ett vandringsskämt om att Pravda en gång rapporterade om en rallytävling i Sibirien där den duktige sovjetiske rallyföraren kom tvåa medan imperialisten från USA kom näst sist.

Att tävlingen hade bara två deltagare ‘glömde’ man berätta.

När det gäller rapporteringen om den s k ‘Nås-hjälten’ kan man konstatera att svensk media hanterat detta ärende på samma sätt. Man berättar fakta som alla är sanna, men utelämnar en hel del rätt avgörande uppgifter. Kontentan blir att händelsen i medias version blir något helt annat än vad ursprunget var.

För en gångs skull har media föredömligt nog länkat till själva domarna. Vis av erfarenhet genom åren brukar jag råda människor att aldrig, aldrig, aldrig och knappt sen heller ha en åsikt om ett rättsfall som tas upp i mediedebatten utan att själv läsa domen. Det finns för all del exempel på horribla domar, och i det här fallet föll jag för medietricket. I djup indignation över hjältens öde bestämde jag mig för att läsa domen.

Av medias beskrivning fick man uppfattningen att en intet ont anande allmänhet observerat ett överfall, greppat det han hade för handen (en domkraft) och med fara för eget liv rådigt räddat en äldre kvinna undan en säker död.

Redan efter någon sidas läsande av Tingsrättens dom hade jag dock tappat min massiva indignation över Tings- och Hovrätt och snabbt byggt upp en ny – mot media. Även juridikbloggaren Mårten Schultz har reagerat på samma sätt. Fallet visade sig inte vara så enkelt. Det fanns en helt annan agenda bakom den i huvudsak föredömliga gärningen, som kanske inte var rakt igenom så uppoffrande och föredömlig som jag först trott.

Så här gick det nämligen till, enligt ‘Nås-hjälten’ själv, hans kompis samt den 68-åriga damen. Deras ord är oemotsagda eftersom 26-åringen själv säger sig inte minnas något. Uppgifterna är således inte ens en kompromiss av ‘ord mot ord’. 26-åringen har inte tillfört denna berättelse ett enda ord till försvar, eller en enda förklaring eller undanflykt:

‘Nås-hjälten’ och 26-åringen kände varandra ytligt sedan tidigare och hade en ovänskap i botten.

26-åringen (tidigare ostraffad) var den aktuella dagen kraftigt berusad och trakasserade av okänd anledning ‘Nås-hjältens’ vänner genom att uppträda underligt och provocerande. ‘Nås-hjältens’ vänner ringde till ‘Nås-hjälten’ och berättade att 26-åringen hade betett sig som en idiot. Han lade då en domkraft i bilen för att använda som tillhygge mot 26-åringen och åkte dit.

När han kom fram hade 26-åringen försvunnit från platsen. ‘Nås-hjälten’ tog med sig en kompis och åkte ut för att leta efter 26-åringen. Efter en kort stund fann de honom (tack och lov) i den helt oskyldiga 68-åriga damens bil.

Här nedan följer Tingsrättens beskrivning av händelsen i kursiverad stil. Mina kommentarer utan kursivering. Jag har bytt ut namnen mot ‘Nås-hjälten’, ’26-åringen’ och ‘den 68-åriga damen’, men i övrigt återges Tingsrättens dom ordagrant:

” ‘Nås-hjälten’ ropade åt honom, och han avbröt då attacken mot 68-åringen’ (Märk väl att det inte är 26-åringen som påstår detta – utan ‘Nås-hjälten’ själv.)

För det första måste framhållas att situationen var sådan att ‘Nås-hjälten’ tveklöst hade rätt att bruka våld för att rädda ‘den 68-åriga damen’. ‘Nås-hjälten’ såg ju något som verkade som om ’26-åringen’ höll på att strypa en äldre och försvarlös kvinna. Att han då ingrep var helt enkelt föredömligt. Det kan heller inte sägas att det var oförsvarligt av honom att bruka ett så farligt redskap som en domkraft för att freda ‘den 68-åriga damen’. Om det gäller livet måste man få bruka en hel del våld utan risk för straff.”

(Så långt har ‘Nås-hjälten’ således själv tillstått att han – om man spetsar till det åt andra hållet – fått chansen att klappa till en drängfull och obeväpnad fiende han letat efter för att göra upp med. Han klappar i för kung och fosterland med en domkraft efter att han själv sett att ’26-åringen’ gett sig.

Och Tingsrätten tycker att det är helt okej, rentav ‘föredömligt’, vilket säger en hel del om hur vidsträckt nödvärnsrätten faktiskt är.

Hade han stannat här hade han inte haft mer problem, men nu tar han tillfället i akt att göra färdigt sina gamla mellanhavanden med 26-åringen genom att drämma i ytterligare ett rejält kraftigt slag rätt uppifrån, rakt i huvudet på sin antagonist.)

”Att slaget var uppsåtligt – i varje fall i den meningen att ‘Nås-hjälten’ var likgiltig för de förutsebara följderna av att svinga domkraften – kan det inte gärna råda någon tvekan om.”, säger Tingsrätten efter att ha hört vad ‘Nås-hjälten och hans kompisar sagt om saken. (Att de nu med facit i hand ger en helt annan bild i media av vad de tänkt och känt vid händelsen, och senare sagt vid både förhör och rättegång är måhända inte så konstigt)

Betänk nu att Tingsrätten har pratat med fler vittnen och har betydligt mer bakgrundsmaterial än vi som endast läst pressens tillrättalagda version. Man anser det utifrån ‘Nås-hjältens’ egen utsago klarlagt att a) ‘Nås-hjälten’ själv inte bedömt situationen som nödvärn enligt de egenhändiga uppgifterna samt b) att han fullständigt gett sjutton i vad som hänt med 26-åringens liv och hälsa när han klappat till.

I det här läget är det fullt begripligt att Tingsrätten tycker det hela var bara lite för mycket. Han har själv berättat hur han haft uppsåt att begå ett brott och att han också begått det. Att den stackars 68-åriga damen råkade dyka upp och ge en klockren juridiskt hållbar anledning var måhända ren tur för ‘Nås-hjälten’, det låter jag vara osagt. Utfallet för damens del var trots allt det allra bästa, vilket är det viktiga.

Det finns dock ytterligare en anledning till att ‘Nås-hjälten’ nu får krypa in i fängelse; han hade redan en villkorlig fängelsedom för våldsbrott (misshandel) som inte löpt ut. Utan den hade han nog även vid fällande dom trots allt fått en villkorlig sådan och sluppit fängelset.

Om jag personligen suttit som domare hade jag nog trots allt valt att fria ‘Nås-hjälten’ med samma motivering som Hovrättens skiljaktiga hovrättsråd Erica Hemtke. Läs hovrättsdomen. Hon resonerar klokt.

Skadeståndet tänker jag lämna därhän i detta inlägg då det kräver en hel avhandling i sig. Jag anser hur som helst att svensk skadeståndsrätt behöver reformeras i grunden. Även om det finns en logik i uppbyggnaden ger den återkommande så bisarra utslag att man nog behöver skaka ut allt på golvet och göra om. Personligen anser jag att 26-åringen inte skulle ha en spänn. Det borde finnas någon jämkningsparagraf som undantog en från skadestånd om man själv ‘ger sig in i leken’ och begår allvarliga brott.

Skadestånd skall man få som offer – inte för att man hade otur som förövare.

Nödvärnsrätten i sig fungerar dock normalt sett mycket bra, även om det finns enstaka absurda undantag. Som exempel på vad som fungerat; Jag känner själv till folk som skjutit av benen på inkräktare med hagelgevär, skjutit av nästippen på flyende tjuvar med en Magnumrevolver och en hel del andra rätt intressanta nödvärnsfall. Dessa har trots det gått fria. Och nej, det handlar inte om poliser, utan om helt vanliga privatpersoner.

Man har stor frihet att använda våld om man hamnar i en nödvärnssituation. Men man bör hålla i minnet att allt handlar om hur situationen såg ut och vilket uppsåt man har med sin våldsanvändning. Media och allmänhet tycks vilja ha en nödvärnsrätt liknande trafiklagstiftningen, med fasta situationer och tydliga gränser av modellen ‘om någon tar strupgrepp på en dam i en bil måste man naturligtvis alltid ha rätt att slå ihjäl den personen med ett tillhygge’. Och det kan ju tyckas enkelt och rätt.

Åtminstone tills man leker med tanken att ‘damen’ är en 185 cm lång fyrtioårig styrkelyfterska, den som tar strupgreppet en rullstolsburen fjortonårig tjej och det dödande slaget kommer en kvart efter att fjortonåringen släppt taget.

Jag drar det till en ytterlighet, men ni förstår poängen – juridik är en bedömningssport, och i det här fallet var den samlade bedömningen inte helt ute och cyklade.

Om jag var domare hade jag nog som sagt – med tvekan, det erkännes – frikänt ‘Nås-hjälten’. Det var både nödvändigt och föredömligt att han – oavsett vad hans eget bakomliggande uppsåt var – agerade för att rädda damen, och den 68-åriga damen är honom stort tack skyldig.

Jag tycker t o m det var nödvändigt och fantastiskt bra gjort att jag liksom hovrättsrådet Hemtke är villig att bjuda på både tjyvsmällen och dråpförsöket som följde och låta udda vara jämnt. 26-åringen hade då med all rätt helt och hållet fått skylla sig själv – med kronisk huvudvärk och allt – och sannolikt kunnat titta sig i himlen efter skadestånd.

Var och en utnämner sina egna hjältar. Innan jag personligen gör det vill jag dock ha ett hum om varför och hur ‘hjältedådet’ uppstår. Jag känner några verkliga hjältar, och gödslar väl inte direkt med epitetet. Jag använder t ex inte detta hedersuttryck om sportstjärnor. Jag skulle nog inte använda det om ‘Nås-hjälten’ heller. Även om det var bra och rådigt gjort att avbryta det fullständigt sjuka överfallet på en fullständigt oskyldig äldre kvinna.

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till ‘Nås-hjälten’ och media

  1. Chefsingenjören skriver:

    Bra analys! Jag måste själv erkänna att jag föll för massmedias trick, även fast jag brukar försöka vara vaksam. Jag har dock kanske en smula förutfattade meningar mot svensk rättspraxis…

    Semper Vigilans

    • Morgonsur skriver:

      Det är fullt begripligt. Jag går som sagt på det själv ibland. För det finns domar – även om de är sällsynta – som är rent trams och nästan motsvarar ‘Nås-hjälte’-myten.

      Och alla domar är inte helt lättlästa utan att man vet hur man kan ‘läsa mellan raderna’ utifrån resonemangen i dem.

      Tidningarna är ännu svårare att få ut något av:

      Det har t o m hänt att jag läst tidningen, blivit förbannad som attan och undrat vad det är för idiot, klåpare och amatör till polis som har varit inblandad i någon viss händelse. Efter att ha läst halva artikeln upptäcker jag att det minsann varit jag själv – men att händelsen i medietappning är så annorlunda att man inte ens känner igen den.

      Och tack och lov inte mitt eget agerande heller…

  2. sandra skriver:

    TACK!
    För den första helt ärliga och sanna historien!!

  3. Jocke skriver:

    Tack för detta inlägg. Mycket upplysande

  4. Wiseman skriver:

    Jag kan som sagt bara applådera din analys och dina klarlägganden och jag får ställa mig i skamvrån för delar av vad jag skrev tidigare.

    • Morgonsur skriver:

      Det tycker jag inte du behöver göra. Media -våra underrättelseinhämtare – borde dock veta bättre än att presentera så undermåliga underlag för folk att dra slutsatser ifrån. Och jag instämmer att det känns helt fel att ‘Nås-hjälten’ straffas hårdare än den som gett sig på en helt oskyldig äldre dam.

      Hade man frikänt honom hade man löst både detta problem och nesan att behöva utdöma skadestånd till någon som roar sig med att överfalla snälla tanter i bil.

  5. Peter skriver:

    Fast var har du källan till att hjälten påstått att stryparen avbröt angreppet när han ropade….han var fortfarande i bilen när första slaget träffade och det är oklart om han kommit ut när det andra träffade.
    Har någon förundersökningen?

    • Morgonsur skriver:

      Det framgår på sidan 7 i Tingsrättens dom. Men det kan för all del också ha varit den 68-åriga damens uppgift. Oavsett vilket finns det ingen som velat döma honom för det slaget.

  6. totte skriver:

    Riktigt bra analys. Det som jag tror många vänder sig mot är straffskillnaderna med både skadestånd och övrigt.
    Att man här får betalt för att försöka skrämma ihjäl en gammal dam. vad hade hänt om hon kört av vägen när han ställde sig framför bilen?
    Folk är för rädda för att hjälpa till i nödsituationer redan. Se bara fallet med Riccardo. Vi behöver fler, inte färre som vågar säga ifrån om dom ser något på stan.
    Den här domen kommer bara att avskräcka och skapa ett osäkrare samhälle.
    Dom ska han ha, speciellt med tanke på tidigare dom. men det ska vara proportionerligt med brottet och inte belönande för den verklige förövaren.

  7. AV skriver:

    Spenderade ett antal timmar idag(igår då) med att på Expressens forum få folk att läsa domarna och förklara dem. Folk är riktigt snabba på att läsa media och genast börja samla stenar. En ganska otäck utveckling. Jag börjar förstå hur de gjorde i Tyskland på 30-talet. Snacka om att styra massorna. Många är inte så kritiskt tänkande som de tror.

  8. Alexander skriver:

    Mmmmm, oansvarigt av media att på detta sätt vinkla nyheter och bara ta med valda delar av sanningen. Självsaneringen fungerar dåligt på aftonbladet och svd tydligen. Viss bonuspoäng till svd som tog med en länk till domslutet.

    Jag gillar det du skriver, men har ett par kommentarer.

    Det där om att rätten haft tillgång till ett större material och därför sannolikt fattat ett bättre beslut är helt rätt. Tyvärr kräver det ett förtroende för domstolsväsendet och på just den punkten har man fått en rad hårda slag på sistone. Piratebayrättegången är en fars. Barnläkarhistorien är en tragedi. Civilrätten (som också bebos av jurister) är en total rättslöshet.
    Det finns fler exempel men just nu är jag för trött för att leta.
    Min åsikt sammanfattas nog som så att man bör hålla ett skarpt öga på juristerna. Det har blivit en hel del tveksamheter och bara tanken på att någon ska fatta beslut på hemligt material får det att klia i hjärnstammen. Det ökar inte förtroendet, snarare tvärtom.

    Juridik är en bedömningssport och i det här fallet betyder rättens samlade och noggrant övervägda bedömning att stryparen kommer undan medan strypstopparen åker i fängelse. En viss kognitiv dissonans infinner sig.

    Det sticker mig verkligen i ögonen att se att 26-åringen kommer undan nära nog utan laglig konsekvens medan P-A åker på ett strängt straff. P-A må vara en obehaglig typ, jag vet inte, men i det som hänt i den här situationen är det självklart för mig att den som försöker mörda gamla tanter gör ett hemskare brott än den som spräcker skallen på våldsmannen i fråga. Det är också klart för mig att rent moraliskt hade P-A gjort ett större fel om han låtit bli att ingripa än han gjorde då han slog 26-åringen i huvudet. Juridik be damned, moral är viktigare.

    Du skriver att P-A kanske hade tur att tanten blev anfallen så han fick en ursäkt… Jag hoppas verkligen att rätten inte tänkt likadant.

    Lagen tillämpad på detta sätt och med denna tolkning bidrar endast till att göra saker sämre. Budskapet från domstolen är nämligen klockrent, oavsett hur det senare läggs till rätta. ”Du skall icke hjälpa dina medmänniskor om det finns risk för våld”.

    Varför det då? Jo, jag till exempel är en fredlig man som är ganska ovan vid slagsmål. Jag är en stor, stark kille som tränar en hel del med vikter men som inte har speciellt mycket erfarenhet av våld. Jag vet att om jag var den som med domkraften i hand gick för att stoppa stryparen skulle jag vara så rädd och så arg att slagen skulle hagla. Jag kan inte tolka domen på annat sätt än att så fort rätten anser att stryparen är oskadliggjord så är nästa slag oprovocerat och ger fängelse. Ridå, mitt liv är över.

    Jag läser det du skriver om hagelbössor och nästippar som gått fria, men det hela känns så godtyckligt att jag inte kan lita på det. Hagelbrakare mot inbrottstjuven gick visst bra, men domkraft mot stryparen gick inte? Då landar väl alltihop i någon jurists godtyckliga bedömning? Ridå, juristen hade bråkat med frun och var på dåligt humör – mitt liv är över.

    • Morgonsur skriver:

      Jag håller helt med om vad du skriver. Som du säger kan man inte döma någon för att man gissar att han ‘tänkt genomföra dådet ändå’. Det kan jag heller inte utläsa att man gjort i denna dom. Att man tar med sig en domkraft ‘utifall att’ för att kunna försvara sig när man skall åka för att försvara sig och de sina mot en aggressiv person är ju inte så konstigt. Jag tror själv inte att ‘Nås-hjälten’ planerat det hela, utan att det varit en serie rätt ogenomtänkta händelser som inträffat där den ena leder till den andra.

      Jag spetsade förstås till de andra nödvärnsfall jag känner till. De var nämligen inte alls särskilt godtyckliga, då personerna i de fallen hanterade logiskt. Tjuven med den avskjutna nästippen sköt t ex hagelgevär mot den person som utsattes för inbrottet. Det är som sagt farligt att utelämna viktiga delar av händelsen…

      Hur som helst instämmer jag att det finns mycket att fila på i rättssystemet, men det är inte fullt så illa som media gör gällande.

      Det är just för att man inte skall råka ut för ‘en dålig dag’ man döms av flera personer, och också kan överklaga till andra samlingar av flera personer.

      Om du varit så rädd och arg att du låtit slagen hagla är jag fullt övertygad om att du klarat dig undan i ‘Nås-hjältens’ situation – helt. Problemet för honom var nog snarast att han kanske medgav att han inte var särskilt rädd eller skärrad alls. Men det kan man förvisso göra av misstag för att ‘låta tuff’.

      Hade man släppt honom skulle man sluppit problemet att den ingripande döms hårdare än den som dragit igång hela skeendet. Det hade varit juridiskt okej och mycket enklare. Men domen var inte tilnärmelsevis så horribel och oproportionerlig som media velat göra gällande. När man väl ansett honom skyldig fick han dessutom straffet reducerat till en tredjedel.

  9. buggenbu skriver:

    Hemtkes resonemang är rimligt, men endast om man bortser från det faktum att ”Nås-hjälten” beväpnat sig och var ute och letade efter sitt offer. Kärnpunkten i hennes resonemang är ju att det första slaget var OK, och det andra slaget ursäktligt för att det gick så kort tid.
    Men då det var ett överlagt överfall tycker jag den korta tiden mellan slagen inte gärna kan göra slaget mot huvudet ursäktligt. Särskilt inte som du påpekar att det närmast var en sinkadus att offret höll på att överfalla en gammal kvinna, och därmed gav ”Nås-hjälten” en juridisk ursäkt för det han ändå hade tänkt göra.

    • Morgonsur skriver:

      Det är trots allt inte bevisat att det var särskilt överlagt. Att man tar med sig ett tillhygge ‘utifall att’ när man skall bege sig för att stötta sina vänner eller söka efter en aggressiv person borde som jag ser det inte vara något större problem. Tyvärr ser inte lagen det på samma sätt sedan det blivit förbjudet med ‘gatustridsvapen’.

      Om man vill att människor skall visa mer civilkurage måste man också låta dem göra vad de kan för att inte bli skadade själva. Det är en sak att alltid åka runt med en kvin/basebollträ/pistol i sin bil och något helt annat att ta med sig något för att ens kompis/fru/flickvän/dotter har blivit utsatt för hot eller våld ringer och ber om hjälp.

      Man har – såvitt man själv inte är gigantiskt stor och gärningsmannen är en räka – i princip alltid rätt att ta till våld som är ‘steget över’ den som angriper. Så arbetar också polisen:

      Om du har knytnävar tar polisen fram sin batong.

      Om du har kniv tar polisen fram sin pistol.

      Om du har pistol tar polisen om möjligt fram fyra Kpistar/automatkarbiner.

      Som privatperson kan det t o m vara okej att kliva flera steg upp. En kvinna som håller på att våldtas kan sannolikt skjuta ihjäl gärningsmannen med ett jaktgevär och ändå kunna hävda nödvärn.

      Tyvärr blir många dömda för att de haft med sig tillhyggen, även om de senare klarar sig från själva bruket av dem m h t nödvärn. Lagstiftningen är enligt min mening lite väl rigid när det gäller möjligheten att beväpna sig i gott syfte – som att kunna freda sig själv i situationer där det finns en rätt stark anledning att anta att man kommer att utsättas för våld när man skall genomföra en oskyldig eller berömlig gärning.

  10. anonym72 skriver:

    Hur vet du att Nås-hjälten slog det andra slaget för att ta ”tillfället i akt att göra färdigt sina gamla mellanhavanden” med 26-åringen? Vad har du för källa till detta påstående?

    • Morgonsur skriver:

      Domen.

      Men det behöver som jag sagt inte alls vara så. Nu har jag läst domen och tolkat den ‘mellan raderna’ utifrån erfarenhet av mängder av liknande fall. Vissa ordval – som det dock finns stöd för genom att läsa domen – har jag förstås avsiktligt använt aningen spetsigt. Men jag har inte ‘spetsat’ tillnärmelsevis lika mycket som dagspressen gör åt andra hållet.

      Det är trots allt långt mycket mer i form av vittnesmål, ordval, påståenden, stämningar, kommentarer och attityder som försiggår i en rättssal som jag inte tagit del av. Och det gör att man bör vara synnerligen kritisk mot min text, och att min tolkning inte alls behöver vara rätt. (Om jag själv får gissa ligger jag nog betydligt närmare sanningen än Aftonbladet, dock). Jag har skrivit ett debattinlägg för att balansera en debatt som i mitt tycke bedrivs utanför spelplanen – och inte ett juridiskt dokument.

      Det går helt enkelt inte att döma någon utifrån egna tolkningar av en dom. Man det går å andra sidan inte att – som jag ju faktiskt har gjort – frikänna honom heller.

      Och om man nu skall ägna sig åt vidlyftiga tolkningar utifrån andra- och tredjehandsuppgifter och därifrån bestämt kunna säga ‘hur det egentligen var’ – vilket jag inte skulle våga utifrån så vaga uppgifter som ens två domar – är frågan om det trots allt inte är lite lättare att tolka någons uppsåt utifrån en lång, välformulerad Tingsrättsdom än från en tvåspaltad partsinlaga i Aftonbladet?

      Hur kan alla så bergfast veta att han är så totalt oskyldig? Är man så säker ‘för att alla andra ju tycker det, och då måste det vara sant’, eller för att man har fakta på fötterna?

      Är man lika bensäker efter att ha läst Tingsrättens dom?

      Vi får nog alla rannsaka oss själva…

  11. Mårten Schultz skriver:

    Bra! Som ett alternativ till andra spekulationer var denna dramatisering av domens redogörelse en spännande motbild.

  12. Mårten Schultz skriver:

    Inte bara spännande, för resten, välgörande!

    • Morgonsur skriver:

      Tack för den.

      Tack själv, förresten, för att du vågar sticka ut hakan och stå upp för vett och sans i debatten.

      Som sagt kan man vara kritisk mot domen – det är helt okej. Jag kan själv ha synpunkter hit eller dit. Men det får finnas någon måtta på känslosvallen.

  13. svenne skriver:

    Jag kan inte utläsa ur domen eller de delar av förundersökningen jag sett att Per-Anders var ute och letade efter Brodin, han tog med sig en domkraft för att ha ett vapen om Brodin skulle vara kvar på gården där de hade ringt efter Per-Anders hjälp, den gård där Brodin tidigare hade hotat en gammal man med våld/till livet. När Per-Anders kommer fram till gården så ser han och Anders som bor där att det står en bil på vägen med varningsblinkers på, De sätter sig då i Per-Anders bil och far dit, där upptäcker de vad som håller på att hända, ett mordförsök på en gammal dam, antagligen kan de gissa sig till att det är Brodin som är i farten eller också inte…?? Per-Anders tar i alla fall med sig domkraften mot bilen och känner väl igen Brodin, han vet då om att,

    A, Polis är tillkalad för flera timmar sen utan att någon kom
    B, Brodin tidigare under dagen har letat efter en kniv i en av de gårdar där han har trängt sig in.

    Gärd som höll på att strypas, säger att de två slagen utdelades i snabb följd av Per-Anders som i det läget svårligen kan besinna sig, Han märker kanske att den ev. beväpnade Brodin inte berörs av det första slaget på avsett sätt , om Brodin tar sig ut ur bilen innan det andra slaget så måste det i sådana fall ha gått riktigt fort, ev. kan av Per-Anders ha tolkat det som en aggresiv rörelse, alternativt om Brodin inte hann ta sig ur bilen så hade P-A knappast fog för någon bedömning av att angreppet mot Gärd var avslutat.

    De uppgifter om att de var osams och att Per-Anders nog ”skulle ha gett sig på Brodin ändå” är ju fulllständigt uppblåsta i luften, ja i det närmaste även gripna ur densamma, Per-Anders hade i såna fall kunnat ta kontakt med honom, helt enkelt stannat bilen och klivit ur, tidigare under dagen då de mötts inne i byn.

    • Morgonsur skriver:

      Jag tänker inte bemöta ditt inlägg eftersom jag håller med, och dina motiveringar är ganska precis vad jag själv hade skrivit in i domen om jag hade varit domare.

      Om jag citerar mig själv; ‘…man bör vara synnerligen kritisk mot min text, och att min tolkning inte alls behöver vara rätt.’

      …och fortsätter med; ‘Att man tar med sig ett tillhygge ‘utifall att’ när man skall bege sig för att stötta sina vänner eller söka efter en aggressiv person borde som jag ser det inte vara något större problem.’

      Jag har dessutom ovan skrivit; ‘…kan man inte döma någon för att man gissar att han ‘tänkt genomföra dådet ändå’. Det kan jag heller inte utläsa att man gjort i denna dom.’ Nu tror jag personligen inte att ‘Nås-hjälten’ var ute och letade efter 26-åringen för att spöa upp honom eller ta honom av daga.

      Jag tror dock att ‘Nås-hjälten’, som de facto varken var ensam eller obeväpnad, inte var särskilt rädd för 26-åringen eller kände sig attackerad. Han var nog redan med sin tidigare kännedom om personen rätt trött på 26-åringen. När han hittade honom i den aktuella situationen blev han – med all rätt – heligt förbannad och tappade kontrollen. Helt enkelt att han som du säger ‘svårligen kunde besinna sig’.

      Tyvärr krävs det i juridisk mening väldigt mycket i lagens mening för att man skall kunna hävda att man ‘svårligen kunde besinna sig’ som ansvarsfrihetsgrund (nödvärnsexcess). Det är ju nämligen så att alla våldsbrott begås av någon som ‘svårligen kan besinna sig’. Det kan jag förvisso kritisera, men det är som det är, och det är knappast domstolarnas fel. Oavsett detta är ovanstående bara mina gissningar, och det kan man som sagt inte använda som grund för en dom.

      Det är ju åtminstone skönt att du, svenne, kommer med fler uppgifter som kan föra debatten framåt. Hittills har hela debatten i princip gått ut på att rättssystemet är skräp och jurister sjuka i huvudet. Så är det inte. Det finns mycket att justera i rättssystemet, men domarna följer i huvudsak bara de lagar som stiftas av de politiker vi röstar fram vart fjärde år.

      I det här fallet är jag kritisk, såtillvida att jag anser att man borde ha frikänt ‘Nåshjälten’.

      Problemet för att föra debatten framåt är dock att densamma hela tiden har rört sig kring frågan att rättssystemet är bara skräp och att jurister är sjuka i huvudet – vilket inte är sant, och inte ger ett skapandes dugg.

      Om fler synpunkter som dina lyfts fram kanske däremot debatten kan leda framåt och åstadkomma någon positiv förändring i samhället.

  14. Cornucopia skriver:

    Hela historien hade förstås kanske kunnat undvikas om polisen hade behagat komma till orten efter att enligt uppgift ha larmats om den påverkade våldsmannen flera timmar tidigare. Då hade inte allmänheten behövt gripa in.

    Men vi som bor lite lantligt vet förstås att vi sällan kommer få hjälp av polis nr vi blir utsatta för brott. Det är trist.

    Vi har väl ca 2 promille poliser i Sverige, 20 000 st. Två poliser per tusen invånare. Jag bor vid ett samhälle om ca 2000 invånare. Här finns noll poliser. Det borde rent statistiskt finnas fyra poliser, dvs en patrull om två poliser 80 timmar i veckan (8+8 timmar, fem dagar i veckan).

    Det finns noll poliser. Trots att vi lika mycket som andra betalar skatt till just polisens verksamhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s