Hur man tömmer hotell när man inte har strykjärn

Jag vill utfärda en varning för att bo på hotell utan att ta med sig eget strykjärn. Det kan nämligen få högst oanade och för omgivningen starkt negativa konsekvenser.

I tisdags kväll började jag packa för en tjänsteresa till England, och började leta mina dyrligen inköpta resetillbehör. England är ett besynnerligt land där man bland annat behöver en adapter för att de sladdar som försörjer ens livsviktiga datorer och telefoner med ström skall fungera. Detta beror på att de brittiska kontaktdonen påminner om någon restprodukt från Benjamin Franklins experiment med åskledare från mitten av 1700-talet. Eller möjligen något slags tortyrredskap från 1800-talets psykvård.

Nåväl.

Förutom att alltid försöka vara försedd med den livsviktiga adaptern brukar jag alltid ta med mig ett litet smidigt resestrykjärn, eftersom skjortor inte trivs bra nedknölade i de minimala packningar jag försöker hålla mig till för att slippa checka in bagage. Alla hotell här i världen har tyvärr inte fattat att ett fungerande strykjärn är en fullständigt självklar inventarie i varje hotellrum av klass.

Det är bra att ha ett antal nödvändiga resetillbehör, men jag brukar alltid irriteras över att jag får gå runt och samla ihop dem från olika ställen i huset. För ett tag sedan passade jag därför på att samla adapter, resestrykjärn, mini-vattenkokare, doppvärmare, packremmar – ja, alla nyttiga reseattiraljer – på samma plats. Jag tyckte det var en alldeles lysande idé, eftersom jag då skulle slippa leta huset runt efter olika saker varje gång jag packar.

Det fanns bara en liten hake med denna förträffliga plan; om man glömmer var upplaget finns så har man vips tappat bort alla saker på en gång.

Efter att ha vänt upp och ned på hela huset konstaterade jag att jag seniliteten redan gjort sitt intåg och att jag helt enkelt glömt var jag gjort av de förb… resegrejorna.

Eftersom min respektive hade tjejkväll i huset och dottern dessutom vid läggdags passade på att snava på en leksaksbarnvagn och stupa med tänderna före rakt in i sin säng bestämde jag mig efter någon timmes lagom muntert sökarbete för att snabbt prioritera om från reseattiraljletande till ett besök på aktumottagningen. Nu gick det trots allt bra med flickstackarn, men Folktandvården kan åtminstone se fram emot att få träffa en av sina sötaste och trognaste små kunder vid ett par återbesök för kontroll.

Lagom skärrad över min lilla ängels bravader bestämde jag mig för att strunta i mitt förlorade upplag av turistinventarier och istället chansa på att hotellet hade såväl adapter som strykjärn att tillgå.

Det hade de förstås inte, upptäckte jag när jag anlände i går kväll. En adapter fick jag låna, men de hade inget strykjärn, utan endast kemtvättservice. Det löste knappast mitt problem med dragspelsskjortan, eftersom tvätten endast kunde vara klar till kommande eftermiddag – och då var mitt behov av en välstruken skjorta redan överspelat.

Skam den som ger sig, tänkte jag. Nu är det dags att sätta den innovativa förmågan på prov. Likt TV-figuren MacGyver inventerade jag vad som fanns på rummet; Jag hittade snabbt en vattenkokare, en liten plåtlåda och en hårtork. Jag lade skjortan på den mjuka golvmattan, kokade vatten i kokaren, lade plåtlocket på skjortan, hällde på kokande vatten och strök sakta skjortan med plåtlocket som strykjärn. När vattnet kallnat efter några sekunder hällde jag det i en bunke och fyllde på nytt.

Det gick sådär.

Det gjorde förvisso skjortan slätare, men tog sådan tid att jag nog kunde se fram emot en hel natt på knä med en vattenkokare på golvet. Jag bestämde mig istället för att pröva att värma plåtlocket med hårtorken.

Det gick bättre och blev riktigt hett och fint.

Åtminstone i ungefär tio sekunder, tills säkringen gick i hårtorken.

Det enda som nu fanns kvar var det gamla tricket att hänga skjortan i duschen, vrida på hetvatten och ånga den slät. Och det var exakt vad jag gjorde.

Vattnet i duschen var kokhett, och operationen verkade gå fullständigt lysande.

Tills ångan utlöste brandlarmet.

Jag hann inte ens få på mig kläderna innan det knackade på dörren och en andfådd portier undrade om jag tänt något ljus eller rökt.

”No, but i did use the shower”, svarade jag på min bästa skolengelska, utan att närmare förklara exakt vad jag använt duschen till.

Med sedvanlig engelsk artighet bad portieren om ursäkt för att jag gjort bort mig och önskade mig en trevlig kväll.

När jag morgonen efter träffade mina kollegor fick jag reda på att jag ställt till så att halva hotellet hunnit utrymmas, vilket väl måste erkännas var bara så där lite lagom pinsamt.

Men skjortan jag hade idag var i alla fall jättefin.