Bittert om pappersförband

Photobucket

Så har då årets upplaga av ‘Folk och Försvar’ inletts i Sälen. Tack och lov tycker jag mig skönja ett väsentligt större medieintresse i år än sedan…ungefär 1995..

Den sedan länge insomnade försvarsdebatten tycks ha vaknat till slut. Det kan måhända bero på att det är valår, men jag tror faktiskt att insikten att den eviga freden aldrig varit skriven i sten börjar komma krypande på allvar.

Jag blir riktigt glad över att man verkar vilja garantera vårt eget territorium igen, och att den bisarra Långtbortistan-doktrinen tycks dra sina sista flämtande andetag.

Jag tog under kvällen del av statsminister Fredrik Reinfeldts tal (länk).

Talet som helhet var bra och innehöll många klokskaper, men sur och bitter som jag är ibland kunde jag förstås inte låta bli att haka upp mig på hans återkommande ‘sten-i-glashus’-uttryck om det gamla invasionsförsvaret som bestående av en samling ‘pappersförband’, där ingenting var på allvar.

Nu var han ju faktiskt både rolig och fyndig, vår statsminister. Trots att han lockade mig till en hel del igenkännande fnissanden kan jag ändå inte undgå att haka upp mig på vissa av hans ordval. Jag tänkte därför inleda mitt bloggande under ‘Folk och Försvar’-veckan med att vara enbart bitter, sur, raljant och helt utan att presentera ett enda konstruktivt förslag. Allt för att göra plats i min hjärna för mer konstruktiva tankar senare under veckan.

Så till mina bittra reflektioner:

Efter att ha hört statsministerns tal tror jag än mer att vi i Sverige drabbats av kollektiv minnesförlust (förträngning) när det gäller vårt eget förflutna. Vi hade nämligen inte ett gigantiskt totalförsvar bara för att berätta lumparhistorier. Jag kan inte annat än störa mig på uttrycket att försvaret numera är ‘på allvar’. Vad är det som är så väsentligt ‘allvar’ idag som inte var det när Sovjetunionen hängde på låset?

Det är sant att många av förbanden på den gamla onda tiden i princip var ‘pappersförband’. Det är också sant att utrustningsnivån – särskilt inom armén (splitterskydd, någon?) – var högst tveksam och i många fall undermålig. Det är pinsamt sant att vi hade tvingats acceptera med dagens mått mätt oerhörda förluster om vi hade blivit angripna.

Men försvaret var ett existensförsvar, vilket gör jämförelsen orättvis. Vi hade slagits under tvång, ett krig vi inte valt själva, som sista utväg för att inte hamna under Sovjetisk diktatur.

Det om något var åtminstone för mig på ‘allvar’. Och det allvaret var ett så pass allvarligt allvar att vi nog accepterat förluster av en helt annan nivå än idag – när vi endast dimensionerar försvaret för krig vi deltar i frivilligt (är det förresten det man menar när man pratar om ‘frivilligförsvar’ numera?).

Jag är synnerligen tacksam att försvaret nuförtiden är på en annan sorts allvar, och att vi numera kan välja lite själva vem vi skickar, vart, varför, och att vi kan ompröva och dra oss ur om läget, motståndet eller sällskapet inte passar längre.

Nog raljerat om ‘allvar’; Det tragiska är att det fanns flera bra förmågor i det gamla överdimensionerade invasionsförsvaret – många av nytta även för civil samhällsberedskap – som vi nu tyvärr kastat ut med badvattnet. De förmågorna borde ha behållits, beskurits, anpassats och moderniserats.

Misstaget att utrota varje liten beståndsdel av invasionsförsvaret blir inte mindre för att man nu i bred politisk enighet tävlar om vem som bäst kan förtala detta så förhatliga invasionsförsvar och allt och alla som någonsin hade något med det att göra.

Frågan jag måste ställa är varifrån den fantastiskt kapabla krigsmakt plötsligt kommit som nu enligt såväl statsminister som ÖB tagit oss mot nya och oanade militära höjder? Vad är det som tycks göra alla i riks- och försvarsledning så övertygade att vår försvarsmakt för första gången sedan Gustav II Adolf sopar mattan med alla tänkbara hot vi skulle kunna tänka oss i vår omvärld? Nu och för all framtid.

Jag måste onekligen ha missat något, för det är inte alls den bild mina vänner som arbetar inom försvaret förmedlar.

Det sägs ju om inte annat att vi betalar lika mycket för försvaret idag som under invasionsförsvarets tid (vilket förstås inte är sant). Om så vore kan vem som helst göra följande tankeexperiment:

Tänk dig att ge en mobiliseringstid om tio dagar. Ställ sedan dagens fullmobiliserade svenska insatsförsvar i en total kraftmätning mot vårt eget fullmobiliserade invasionsförsvar årsmodell 1995.

Är det någon som tvekar om utgången av experimentet? Även om vi skulle bjuda dagens lilla försvar på det försprång femton år till av teknisk utveckling inneburit?

‘Smalare’ – ja. Men har vi verkligen blivit så mycket ‘vassare’ att numerär, brigader och samövning i större förband för all framtid är helt överspelade begrepp? I ett land av Sveriges yta?

Har vi verkligen ett tillräckligt stort, komplett, balanserat och samövat försvar?

För vad, undrar du då.

För vad som helst annat än att skicka någon enstaka bataljon under massivt NATO-understöd att slåss mot oorganiserade trashanksarméer i tredje världen, skulle jag kontra med då om jag ville vara lika generaliserande och raljant som statsministern. Men det vill jag ju inte. Eller, kanske. Jag skulle ju vara bitter.

Photobucket

Jag tror och hoppas – tack och lov – inte vi kommer att behöva ett existensförsvar av den storlek och uppbyggnad invasionsförsvaret utgjorde under överskådlig tid. Förhoppningsvis aldrig någonsin mer.

Det är dessutom – som sagt – helt sant att detta gigantiska invasionsförsvar trots sin storlek ur många hänseenden var undermåligt, och att ett vanligt infanteriförband av idag har utrustning, kvalitet och utbildningsnivå som sopar mattan med vilket förband som helst ur det gamla invasionsförsvaret – allt annat någorlunda lika.

Samtidigt bör man i rättvisans namn ha klart för sig att det inte enbart är vårt försvar som dragit nytta av denna tekniska utveckling, om man nu lämnar motståndare i form av serbiska friskaror, talibaner och afrikanska banditer därhän för att börja fokusera på nationellt försvar igen. Särskilt inte om vi skall fortsätta vara alliansfria. Alliansfrihet kräver nämligen att man står för alla de mängder av kompletterande förmågor som krävs i en fungerande försvarsmaskin – själv.

Med den klena numerär och de förmågeglapp (detta underbara nya ord) vi har idag spelar det enligt min personliga uppfattning mindre roll hur ‘vassa’ och skickliga befattningshavare man fyller rullorna med. Det spelar heller ingen roll hur häftiga stridsfordonsmodeller vi har driftsatt, hur kapabla ubåtar vi har eller att vi har enstaka isolerade enheter som kanske är ‘världsbäst’ just nu.

Helheten saknas nämligen.

Det är som att sätta världens bästa bilförare bakom ratten på en vacker, välpolerad, topptrimmad Ferrari av senaste modell – som råkar sakna små nästan försumbara detaljer som hjul, tändstift, olja och startnyckel.

Man blir faktiskt förvånad att statsministern vågar sig på uttryck som ‘pappersförband’ när några av dagens försvarsmakts bildmässigt mest tilltalande enheter – Visbykorvetterna – saknar luftvärnsrobotar. Förlåt, robotar överhuvudtaget skall det nog vara. Och dessutom har de ju en hangar som inte rymmer den för ändamålet särskilt inköpta helikoptern. Förresten saknar ju hela försvaret modernt luftvärn. Och vart tog artilleriet – kust eller ej -vägen? Var det 48 eldrör? Vårt dyra, högteknologiska flygvapen kan som på Tunnan-tiden inte stridsledas på annat sätt än i klartext via radio, har jag hört. I den mån det finns moderna vapen att hänga under vingarna på flygplanen, förstås. Och en hel helikopterflottilj har under två års tid och i djupaste fred inte lyckats producera en enda flygduglig helikopter möjlig att använda på allvar i vårt vassa insatsförsvar… och…

Pappersförband’, var det ja…

För vårt nationella försvar spelar det ingen roll om vi har de allra skickligaste elitförband om de bara utgör spridda delar av ett ‘pappersförsvar’.

Så. Nu var det sagt. Nu tänkte jag bara be om ursäkt för det sura, negativa och orättvisa tonläge som genomsyrat detta hemska, destruktiva inlägg. Men ibland kan det vara befriande att värma upp med att bara vara motvalls. Att ta allt ned till botten innan man börjar bygga.

Nu tänker jag sluta vara bitter och elak och hädanefter försöka vara mer konstruktiv istället. Jag börjar min nya, positiva framtid genom att med glädje välkomna den nyligen uppvaknade försvarsdebatten. Låt oss nu tillsammans hitta receptet på att skapa den kompletta helhet till försvar våra nya smala, vassa förband förtjänar att vara en del av.

– – –

För övrigt anser jag att vi bör ta reda på vad som egentligen hände kring fartyget ‘Arctic Sea’.

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Bittert om pappersförband

  1. ATCO skriver:

    Jag är böjd att hålla med dig i alla de poänger du gör, möjligen med det undantag som Wiseman redan sagt, nämligen att förbanden som utbildades för invasionsförsvaret faktiskt samövade i brigad och fördelning. Dagens värnpliktiga är väldigt duktiga på peacekeeping men trots allt är det som så att om de har haft riktig tur har de tom fått genomföra någon enstaka bataljonsövning… Lite skillnad mot förr…
    På tal om att invasionsförsvaret var ”på låtsas” så berättade en bekant som tjänstgjort på robotbåt att så fort de la ut från kaj beordrades ”färdiga till strid”. I min bok är inte det ”på låtsas”!
    I alla fall – bra skrivet (som allt annat du skriver!) och det kändes riktigt skönt att läsa exakt de tankarna som jag har burit på!!
    /ATCO

  2. Wiseman skriver:

    Jag läste igår kväll igenom ÖB:s tal från Sälen och slogs av följande fras: ”Under förra året genomfördes i stort sett varje dag en jaktstart för
    att hävda det svenska territoriet.”

    Knappast den bild som förmedlas utåt av Försvarsmakten och om inte den frasen visar på att det är allvar som krävs, vad gör det då?

    Mycket bra skrivet, för övrigt.

  3. hercules skriver:

    Citerar Övlt Stellan Bojerud så sant som det är sagt!

    Förhållandena inom försvaret kan illustreras genom tre konkreta exempel. Minfartyget HMS Carlskrona har nyligen moderniserats för ca 250 miljoner kronor, men är upplagt för att det saknas personal för att bemanna detta. Inom armén har över 600 värnpliktiga som skulle inkallas 2008 fått återbud eftersom det saknas befäl att utbilda dem. Livgardet i Stockholm måste annonsera efter 300 frivilliga för korttidsanställning såsom vaktsoldater för att klara av bevakningen av slotten i Drottningholm och Stockholm under jul och nyårshelgerna.

    Svenska armén klarar alltså inte av att i djupaste fredstid med ordinarie personal sätta ut några vaktposter kring statschefens bostad. Norr om Dalälven finns det endast en (1) armégarnison, nämligen i Boden. Därifrån är det ett ca 115 mil långt trupptomt område till nästa garnison, som ligger i Kungsängen strax norr om Stockholm.

    Det enda realistiska krav som kan ställas på det svenska försvaret är att i händelse av en väpnad konflikt skydda Arlanda flygplats tills det första kamerateamet från CNN är på plats. Sedan ligger nationalstatens öde i Guds händer.

  4. Jonas75 skriver:

    ATCO,

    Gjorde själv min tjänst för fosterlandet på en robotbåt.
    Ordern var ”klart skepp” vilket betyder det samma som ”klart för strid”.
    Bara en liten petig anmärkning..:-)

    Jonas75

  5. chefsingenjoren skriver:

    Som gammal spaningspilot vill jag hävda att så insatta som Flygvapnet var under kalla kriget kommer vi nog aldrig mer att bli. För dom som är intresserade av vad det kostade (med tanke på Reinfedlts raljerande om att vi var beredda på att ta försluster) så rekommenderar jag ett besök på Tre Vapen och studera Flygvapnets minnesvägg…

  6. Heckler skriver:

    Snygg bild på vagnen…!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s