Solidaritetsförklaringen var det, ja

Photobucket

Jag noterar att en bloggdebatt om realismen bakom Sveriges s k ‘solidaritetsförklaring’ blossat upp, bl a driver Wisemans Wisdoms ivrigt frågan.

Jag påminner i sammanhanget om mitt eget inlägg ‘Jag tecknar försäkring med landet Sverige direkt’ som generellt tar upp Sveriges märkligt altruistiska hållning när det gäller frågan om militära allianser.

Efter att ha tagit del av paneldiskussionen kring solidaritetsförklaringen är jag inte direkt mer övertygad om dess förträfflighet. Jag är inte övertygad om att den har ett värde överhuvudtaget.

Jag misstänker att min ljumma hållning dessutom delas även av de länder vi storsint erbjuder oss att frälsa.

Själv väljer jag återigen att låta Monty Pythons skarpsynthet åskådliggöra min syn på hur en svensk effektuering av solidaritetsförklaringen sannolikt skulle sluta den dag ett ansatt grannland kom inspringande och bad om hjälp på riktigt. Klippet säger allt:

Som en utvikning vad gäller solidaritet med våra grannländer; En nordisk försvarsunion dyker allt oftare upp i debatten på senare tid.

Det vore för all del en trevlig tanke, men jag ber att få påminna alla som tar upp detta förslag om att det inte är en inrikespolitisk fråga.

Det räcker inte att vi svenskar enas om att det vore en alldeles särdeles lysande idé. Vi har sedan att övertyga några nationer till – och flera av dessa länder har redan valt NATO-spåret och är rätt tydliga i åtbörder och tal att tanken på djupare militära samarbeten med Sverige är måttligt intressant.

–     –     –

För övrigt anser jag att vi bör ta reda på vad som egentligen hände kring fartyget ‘Arctic Sea’

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Solidaritetsförklaringen var det, ja

  1. chefsingenjoren skriver:

    Monthy Python har svaret på många frågor. Bl.a. annat hur piratverksamheten runt Adenviken tog fart…

  2. K-DUCK skriver:

    ”Artic Sea” och dess öde är förmodligen för alltid höjt i dunkel. Men ett antagande värt att ägna några minuter åt, är följande. Flera nationers underrättelsetjänster är (inte var) inblandade. En överenskommelse mellan dessa torde slutits typ ”don´t ask / don´t tell”.

    I min livligaste fantasi var fartyget lastat med timmer (hmm) på väg mot någon militant muslimskt republik med mystiska intermittenta kärnvapenprogram…

    Vad tror du?

    K-DUCK ZERO THREE

    • Morgonsur skriver:

      Jag tror fortfarande så här, vilket nog är samma sak som du:

      https://morgonsur.wordpress.com/2009/09/14/arctic-sea-analys-och-slutsatser/

      …men tyvärr tror jag tåget redan har gått för att få reda på hur det egentligen låg till. Hur som helst blir jag alltid lika förvånad över hur fort vi i Sverige slätar över och glömmer våra egna tillkortakommanden.

      Det finns ju om jag raljerar lite åtminstone lite humor att finna i det faktum att vi åker till Afrika för att upprätthålla den sjösäkerhet vi inte klarade att lösa på hemmaplan…;-)

  3. Anton skriver:

    Vad som egentligen hände kring fartyget ‘Arctic Sea’?
    – Jo, så här var det; – Arctic Sea’’s ballasttankar var delvis (avbalkade) fyllda med tiotals ton tungt vatten från Kaliningrad och ”kaparnas” uppgift var att se till att det pumpades över till det koreanska fartyget Jon Jin 2 (Chendin-2) som mötte upp strax söder om Kap Verde.
    Jon Jin 2 som fraktade virke från Kuba till Sierra Leone fortsatte sedan upp över Indiska oceanen till Iran och pumpade där över det tunga vattnet i samband med bunkring och fortsatte sedan mot Korea.

    Ryssarna, Israelerna – ja alla visste att det fanns vapenrelaterad last ombord men ingen tänkte på vad Iran behövde mest av allt just nu. Ingen kunde upptäcka den lasten ens om de såg den.
    De lurade alla!

    Dagen de uppbringades utanför Kap Verde fanns endast bränsle kvar för att nå tillbaka för bunkring i Mindelo och detta hade inte lyckats utan att först stjäla Jon Jin 2’s identitet. ”Kaparna” försökte därför maskera ‘Arctic Sea’ till ett fartyg som mera troligt skulle ha anledning att söka hamn där.

    Deras målmedvetna destination visar att det var ytterst väl planerat och de visste exakt hur långt de kunde nå. Jon Jin 2’s rutt låg långt mycket mera norröver än normalt och de förklarade detta med att de ville ”undvika en orkan i området.”

    • K-DUCK skriver:

      Från rad 3 plats 45 (dvs läktarplats) kan meddelas att en av de ovan nämnda underrättelsetjänster (ära de som äras bör) tidigt, efter en ”covert ops”, skulle inse att vattnet i tanken hade blåa nyanser. Därav ingen reaktion. ”Men”, som Tony Irwing skulle uttryckt sig, hade tankens innehåll varit helt färglöst, dvs genomskinligt, jag då hade din story (hypotetiskt) fått rubriker…

      K-DUCK ZERO THREE

      • Anton skriver:

        Vanligt vatten har en svag absorption av rött ljus med en våglängd runt 750 nm vilket gör att stora volymer vanligt vatten får en blåskimrande färg. Vanligt vatten. Ja.

        ”Men”, (TI), nere i ballasttankarna finns inget ljus av denna våglängd så därför ser tungt vatten lika ut då detta i sin tur förutsätter belysning med ljus runt 950 nm, vilket motsvarar osynligt infrarött ljus, för att tungt vatten ska uppfattas som helt genomskinligt. Och därmed osynligt!

        Vi får inte se några rubriker om detta förrän Iran provspränger sin atombomb om några veckor. Håll i hatten! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s