Akademisering och att utreda sig själv

Photobucket

I samband med utredningen av den polischef som misstänks för våldtäkt mot barn verkar för en gångs skull ingen klaga nämnvärt över att poliser utreder poliser (även om det förekommer en del rent larviga insinuationer att polischefens eventuella brott skulle ha något med kåranda och polisens kvinnosyn att göra).

Två ständigt återkommande mantran i debatten om svensk polis är annars att 1) polisen bör akademiseras, samt 2) att polisen inte bör utreda sig själv.

Hur skall det gå ihop, undrar jag? De två punkterna motsäger ju varandra. Jag återkommer längre ned till varför och på vilket sätt.

Jag har inget mot någondera av punkterna, även om jag anser att en generell akademisering av polisen är en jättebra lösning ingen än så länge lyckats hitta ett problem till. Jag kan fortfarande inte se på vilket sätt polisen skulle bli bättre, effektivare eller hålla en högre kvalitet av att akademiseras eftersom huvuddelen av arbetet – de delar som sköts mest ineffektivt – snarast är att likna vid ett hantverk.

Därmed inte sagt att man inte behöver få en bättre akademisk höjd i delar av polisen, och dessutom öppna upp för mer varierad kompetens i organisationen.

Men om man nu väljer att akademisera polisen undrar jag om det samtidigt innebär att det blir okej för polisen att utreda sig själv. Om jag skall vara näsvis kvalitetssäkras nämligen akademiskt arbete genom just att akademin utreder sig själv.

Det kallas ‘Peer Review’, och betyder enligt Wikipedia:

‘Processen anses tvinga författare att respektera vetenskaplig standard och objektivitet.

För att komma i fråga för publicering måste en vetenskaplig artikel eller bok först alltså studeras ingående av en eller flera granskare (engelska referees eller reviewers) som själva är forskare inom samma område.’

För mig låter det misstänkt likt hur polisens internutredare arbetar. Ungefär som akademin. Fast akademin verkar möjligen lite mer oorganiserad och godtycklig i sitt upplägg än polisens internutredningar.

‘Forskning som inte publicerats med peer review anses inte tillförlitlig.’ sägs det dessutom.

Märkligt nog påstår akademin att ‘Peer Review’ om den utövas av polisen fungerar precis tvärtom. Att poliser skulle vara en helt annan sorts, lägre stående, sämre, mer korkad och medfött ondskefull människa än akademiker har dock inte jag – som umgåtts och umgås flitigt i båda kretsar – hittills kunnat finna något som helst empiriskt stöd för.

Min egen empiri stöder snarast nedanstående redovisning av svagheterna med ‘Peer Review’. Jag hävdar med bestämdhet att de är allmängiltiga för såväl akademi som polisen;

‘Metoden har dock vissa brister. En granskare kan medvetet eller omedvetet låta hänsyn till sin egen karriär påverka bedömningen av konkurrerande forskares artiklar och ansökningar. De som granskar artiklarna håller sig också gärna till sådant som redan är vetenskapligt accepterat, vilket ibland får till följd att artiklar som är revolutionerande på något område avvisas om de inte stämmer med vad som är allmänt godtaget.’

Byt ut ‘forskare’ mot ‘poliser’, ‘artiklar’ mot ‘anmälningar’ och ‘redan är vetenskapligt accepterat’ till ‘ser bra ut i media’ så är saken biff.

Ibland faller inte äpplet så långt ifrån päronträdet.

Efter detta raljerande kan det kanske passa med lite musik så här på lördagkvällen:

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande, Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Akademisering och att utreda sig själv

  1. Lew skriver:

    Dock är det sällan den egna akademin som granskar något, oftast brukar granskningen skötas av forskare inom samma ämne vid andra institutioner.

    Själv ser jag inget egentligt problem med att poliser utreder poliser, kanske under former liknande den akademiska utvärderingen. Malmös internutredningssnutar borde då utvärdera Luleås poliser, Stockholm utreder Kronoberg osv. Detta skulle då motverka jäv (och speciellt anklagelser om nefarisk kåranda).

  2. Morgonsur skriver:

    Håller med. Och det är ju precis så man gör. Jag tror faktiskt de flesta skulle tycka det var ganska olustigt att utreda sin egen arbetsplats. Det finns sedan länge tydliga rutiner där brott inom en myndighet läggs på en annan med så liten beröring som möjligt. Kanske har man inte förstått det i den offentliga debatten, utan tror det är ‘polar’n i samma turlag’ som får utreda en anmälan mot kompisen.

    Som jag har varit inne på tidigare får man väl gärna bilda en ny myndighet om man vill det – men man skall inte förvänta sig att den gör ett bättre jobb, eller når andra resultat.

    Det fungerar bra som det är idag. Men den kampanj som drivits för att misstänkliggöra detta system har kanske gjort det nödvändigt att skapa ett nytt verk som heter ‘Polisinspektionen’ eller något. Jag tycker det är synd, för det behövs verkligen inte.

  3. Jonas skriver:

    REDAKTÖRNS KOMMENTAR: Detta inlägg var så långt, bra, välskrivet och innehöll så intressanta analyser och synpunkter att det kommer att införas som gästinlägg.

    För att ni inte redan skall ha läst sönder det lyfter jag därför ut det från kommentarsfältet.

    /Morgonsur

    • Morgonsur skriver:

      Jag ber återigen att få tacka ödmjukast för att du berikar min blogg och min tillvaro med ännu en fantastiskt insiktsfull kommentar.

      Du borde ha en egen blogg. Jag skulle läsa den slaviskt.

      Om du inte vill ha det är du välkommen att göra gästinlägg här på min lilla blogg. Jag skulle gärna – om du vill – ta denna text och göra till ett eget inlägg.

      Maila mig på morgonsur@hotmail.com om du vill att jag lyfter detta som ett inlägg. Det går alldeles utmärkt att vara anonym. Din text är så bra att den står för sig själv.

      • Jonas skriver:

        Jag börjar känna mig som blondinbella, hon började visst sin karriär genom att skriva inlägg i andras kommentarsfält. Skämt åsido. Du får naturligtvis ta in det som ett gästinlägg om du vill. Jag måste dock snygga till det lite och ta bort lite stavfel. Typiskt söndagsnöje.

  4. Ping: Gästinlägg: Om akademiseringen och dess fallgropar « Morgonsur

  5. Markus skriver:

    Det ligger väl något i en del av det du skriver, men jag skulle säga att mycket av vinsterna bakom akademins granskning av sig själv inte alls kommer från peer review utan från konkurrensförhållandet forskare emellan.

    Det saknas ju helt i polisens internutredning, och kan knappast heller införas utan att större värden skadas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s