Varför poliser slår fler kvinnor än begår trafikbrott

Photobucket

Jag tänkte för ovanlighetens skull lyda en uppmaning från inte helt okända ROKS som presenterades i gårdagens Aftonbladet:

‘Det vanligaste brottet bland svenska män är trafikbrott. Inom poliskåren är det kvinnofridsbrott som utgör den vanligast förekommande lagöverträdelsen. Detta faktum är något som måste diskuteras, inte sopas under mattan som rikspolischef Bengt Svensson gjorde i en intervju i P1 morgon i veckan.’

Innan man diskuterar skulle jag dock vilja diskutera vad det egentligen är man diskuterar.

Jag skulle för all del vilja hålla med ROKS om att polisen liksom på de flesta andra uppgifter säkert kan bli bättre på att hantera kvinnovåld, även om jag fortfarande inte känner igen mig i att dessa brott inte skulle tas på allvar. Antingen har jag haft tur och arbetat med duktiga poliser, eller så säger det mer om hur litet allvar polisen generellt tar alla andra brott på. Det finns säkert anledning att återkomma till frågan.

Den ‘fakta’ man hänvisar till i artikeln, och som dykt upp i flera sammanhang i debatten på senare tid måste jag allvarligt ifrågasätta var den kommer ifrån. Det underlag jag har lyckats gräva fram om denna ‘fakta’ är att den troligen inte direkt består av någon djuplodande forskningsrapport eller ingående vetenskapliga analyser – utan är slutsatser som dragits av tidningen Dagens Nyheter efter en egen ‘granskning’ av polisers brottslighet.

Det låter ju vetenskapligt och betryggande.

Själv tror jag tills annat bevisats att poliser ägnar sig åt alkoholism, svartsjuka, sjukliga kontrollbehov samt begår klassiska psykiskt labilitetsbetingade brott inom familjen ungefär som ‘folk gör mest’. Konstigt vore det annars, eftersom det sedan 70-talet varit en uttalad målsättning i rekryteringen till polisen att polisen skall ‘spegla samhället’.

Anställer man ‘vanligt folk’ får man förhoppningsvis ‘vanligt folk’. Och tyvärr är dessa typer av ofta fruktansvärda brott sådant som även förekommer flitigt bland ‘vanligt folk’.

Eftersom vi i Sverige bestämt att många av dessa brott inom familjen orsakats av tillfällig psykisk ohälsa att jämställa med sjukdom händer det dessutom tämligen ofta att poliser mot löfte om att genomgå terapi får behålla jobbet trots att de begått just denna typ av brott. Rätt eller fel, men så är det. Samma möjlighet är svårare att motivera för den polis som t ex rånar en bank eller begår en grov stöld – men jag tror och hoppas trots detta att poliser begår betydligt färre kvinnofridsbrott än genomsnittet.

Den ‘sanning’ som trumpetas ut och som ROKS nu också sprider vidare – att poliser skulle vara mer gemena mot kvinnor än folk i gemen – misstänker jag således är en spirande faktoid skapad av att någon på DN av ren okunnighet fastnat i ett klassiskt argumentationsfel som får det att låta som om poliser slår sina fruar betydligt oftare och mer innerligt än Svensson på gatan:

– Vanligt folk begår fler trafikbrott än de slår kvinnor

– Poliser slår fler kvinnor än de begår trafikbrott.

– Alltså slår poliser fler kvinnor än vanligt folk gör.

Om kvinnofridsbrott verkligen är vanligare bland poliser än andra måste jag tillstå att det är mycket märkligt. Men att kvinnofridsbrott ‘märkligt nog’ är vanligare än trafikbrott bland poliser är däremot inte märkligt alls.

Poliser begår nog för all del vanliga trafikförseelser lika ofta som annat ‘vanligt folk’. Dessutom betydligt oftare än de slår kvinnor.

I den redovisade statistiken är det dock inte bilbälten, fortkörning och felparkering eller annat för vilket man åläggs böter som åsyftas. De brott som redovisas i statistiken är nämligen de brott som hör under Trafikbrottslagen. Det rör sig om ett fåtal brott, nämligen dessa:

– Vårdslöshet i trafik (inkl grov sådan)
– Hinder i trafik (vilket är ett sällsynt brott överhuvudtaget)
– Rattfylleri (inkl grovt)
– Olovlig körning (inkl grov)
– Olovligt avvikande från trafikolycksplats

Och här kommer poängen; De två brott folk enligt min erfarenhet döms mest för under trafikbrottslagen – Olovlig körning och Rattfylleri – är faktiskt betydligt svårare för en polis att berika statistiken med än för annat ‘vanligt folk’.

För det första är det ett grundkrav att man har körkort för att överhuvudtaget kunna anställas som polis. Mig veterligen finns inget krav på körkort för att ramla in under definitionen ‘vanligt folk’, vilket gör att betydligt fler ‘vanligt folk’ än ‘poliser’ kommer att begå brottet Olovlig körning när de sätter sig bakom en ratt. Våra missbrukare och yrkeskriminella står gissningsvis dessutom för en mycket stor andel av landets redovisade olovliga körningar. Det är nog det brott jag personligen fått i särklass flest människor dömda för i hela min poliskarriär. Oftast kända missbrukare och yrkeskriminella.

För det andra har vi brottet Rattfylleri. Det är som jag sagt tidigare säkerligen lika vanligt med alkoholism inom polisen som hos ‘vanligt folk’, och det förekommer titt som tätt att poliser åker fast för att ha kört på fyllan. Men efter första eller andra gången, beroende på omständigheterna är man per definition inte polis längre – utan förpassas av Personalansvarsnämnden PAN raskt till att berika kategorin ‘vanligt folk’ istället. Härav följer att det torde vara omöjligt för urvalet poliser att statistiskt sett innehålla lika många rattfyllerister som resten av befolkningen.

Det sistnämnda torde dock även gälla kvinnofridsbrott, varför jag faktiskt skulle bli fundersam om det visade sig att poliser inte hade en lägre representation än genomsnittsmannen i statistiken. Om någon verkligen kan få fram sådan statistik är jag utan tvekan beredd att stämma in i kören av förfasanden.

Så långt mina högst amatörmässiga funderingar om statistik. Förutom det retar jag mig fortfarande på ett visst efterhängset uttryck som tydligen inte behöver förklaras:

‘En machokultur är inget som växer bort bara för att en generation byts mot en annan, som ofta har hävdats inom polisväsendet. Det är något som bara kan arbetas bort genom systematiskt och enträget arbete, på alla nivåer.’

Jag undrar fortfarande exakt vad det är som definierar en machokultur, och exakt hur man menar att denna manifesterar sig inom svensk polis?

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Varför poliser slår fler kvinnor än begår trafikbrott

  1. Lew skriver:

    När det gäller just kvinnofridsbrott finns det ju dessutom ett enormt mörkertal hos befolkningen i gemen. Polisfruar/flickvänner torde dock ha flera poliser i vänskapskretsen och kan därför tänkas ha mer tilltro till polisens utredning av dylika brott (och vet mest av allt kanske hur man ska dokumentera bevisen innan de läker bort).

    Snutar är nog som folk är mest, varken bättre eller sämre. Dock blir ju farbror Blå lite hårdare granskade än gemene man på samma sätt som militärer, politiker och läkare ofta blir.
    Det som jag själv är mer berörd av är den ofta hårda/militäriska attityd som svenska poliser visar (om man jämför deras beteende med den andra poliskåren jag möter; Central Scotland Police). Det hela kan vara lokalsbetingat (Stockholm är större och farligare för en polis än Stirling), men likväl är det något jag själv störs av.

    Å andra sidan är ju snutar som folk är mest och Svenskar är ju grovt sagt lite mindre uppfostrade än Skottar…

  2. ylven skriver:

    Jag passar på att definiera ”machokultur” utan nöjer mig med att konstatera att en viss kultur inom en grupp inte nödvändigtvis försvinner för att gruppen fylls på underifrån med nya individer medans de äldre droppar av vart efter. Så har man en kultur som inte är önskvärd så får man nog jobba på att ersätta den med något annat.

  3. ylven skriver:

    ”passar på” avsåg alltså att jag ”avstår från det”, inte ”tar tillfället i akt” som jag nu i efterhand ser att det kan läsas som.

  4. Observer skriver:

    Irriterade mig också på artikeln i DN och anade vilseledande statistik. Den centrala frågan måste ju vara om poliser i större utsträckning begår dessa brott än ”vanliga människor”.

    Enligt DNs statistik har det skett 48 åtal av poliser för grov kvinnofridsskänkning eller misshandel av fru, sambo eller expartner under de senaste 10 åren eller i snitt 5 per år. 25% av våra 18300 poliser är kvinnor enligt polisens hemsida. Det finns således 13740 manliga poliser. Antalet poliser som åtalats per år är således 0.035%.

    Enligt BRÅs hemsida åtalades under 4199 personer för misshandel av kvinna över 18år av en bekant och 823 personer för grov kvinnofridskränkning. Det finns 2,94 miljoner män i Sverige mellan 18-65 år. Således har 0.17% åtalats för dessa två brott. Med andra ord är svenska män åtalade 4.9 gånger oftare än poliser.

    Min slutsats är att DN och aftonbladet är vilseledande. Poliskåren är inte rutten, utan som väntat avsevärt mycket mer laglydig även när det gäller dessa brott mot kvinnor.

    Vill förövrigt tacka för en mycket bra blogg.

    Här hittar ni statistiken:
    http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&module_instance=21&id=496&statsType=170&Year=2008&type=3

  5. Observer skriver:

    Ställer mig också frågan varför ingen har gjort ovanstående kalkyl tidigare. Tog mig 5 minuter. Antar att journalister inte vill ställa sig i vägen när drevet går mot påstått våldsamma poliser. Polischefer, vanliga poliser, polisfacket och diverse forskare kommenterar glatt eventuella orsaker till den statistik DN slägger fram utan att ifrågasätta om poliser är överrepresenterade eller ej.

  6. Conrad skriver:

    Jaha…att göra en artikel om våldsamma poliser ter sig nog betydligt mer lockande för media, än om man skulle nagelfara landets lastbilschaufförer (ett exempel)…jag kan nästan ta gift på att det finns statistisk grund för att ett antal sådana också blir dumma när de dricker.

    Även journalister skulle nog komma upp i ungefär samma procentuella nivå.

  7. Hans skriver:

    Väl bloggat. Och avseende Observers fråga rörande varför kalkylen inte gjorts beror det, enligt mig, på två saker.

    Helt ovetenskapligt bevisat men i min omgivning empiriskt bekräftat gäller följande.

    1. Folk i gemen förstår väldigt lite matematik, särskilt statistik, detta gäller även akademiker.
    2. Journalister förstår ännu mindre statistik än andra akademiker i gemen.

    Det finns nämligen en god regel som säger att man inte ska hävda att illvilja ligger bakom ett fenomen som kan förklaras med dumhet.

    Däremot är jag övertygad att vissa journalister faktiskt mycket väl förstår statistik och använder den kunskapen av illvilja.

    Förövrigt rekommenderas den eminenta boken ”Hur man ljuger med statistik” av Darrel Huff.

  8. P skriver:

    Jag håller med om att statistik som redovisas i tidningar ofta är missvisande och felaktig. MEN, jag tror att det även finns ett stort mörkertal när det gäller polisers våld mot kvinnor i nära relationer. Jag har själv levt med en väldigt våldsam polis i två år men aldrig haft tanken på att anmäla, av flera olika anledningar. Jag tror de anledningarna delas av andra kvinnor som är/har varit tillsammans med poliser som är våldsamma.

  9. ROFLMAO skriver:

    Observer, först och främst har du räknat fel med dina egna siffror, 4199+823=5022

    För Gemene man: 5022/2940000=0,001708…
    För poliser: 48/13740=0,00349…

    Slutsats: Högre procentsats gällande poliser!

    Sedan har du inte ens räknat bort åtalen mot polisen i beräkningen för gemene man. Eller anser du att man kan vara både ock? Så procentandelen sjunker ytterliggare för gemene man om du räknar bort de 48 åtalen från de 5022.

    Detta är baserat på dina egna siffror, om de sedan är rätt det har jag ingen aning om och tar därför inte ansvar för vidare diskussion. Detta är bara för att belysa några enkla fel som du gjort med dina beräkningar.

    Btw, jag är Akademiker…

  10. Kristoffer Landin skriver:

    Helt fantastiskt diskussion om hur man ljuger om statistik, som sen rinner ut i att personen som gjort beräkningarna visar sig ha räknat fel, och att polismän är betydligt överrepresenterade vad gäller kvinnofridsbrott…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s