Försvarets IT-äventyr: Del 1

Photobucket

Försvarsmakten håller i dagarna på att införa ett nytt ‘integrerat resurs- och ekonomiledningssystem’, benämnt PRIO. Hela denna affär präglas förutom av en fullständigt häpnadsväckande förmåga att återupprepa tidigare misstag också av av ett märkligt spel mellan Försvarsmakten och Regeringskansliet.

Jag har roat mig med att läsa igenom de offentliga granskningar av Försvarsmaktens IT-äventyr som på förekommen anledning genomförts av Statskontoret, Justitiekanslern m fl sedan mitten av 90-talet. Läsningen förskräcker, och är inte direkt smickrande för Försvarsmakten.

Åtskilliga skattemiljarder har satsats på diverse förmodat revolutionerande IT-system sedan början av 90-talet. I huvudsak har alla pengar gått rakt ner i sjön – eller rättare sagt rakt ner i konsult- och IT-bolagens fickor – medan knappt någon mätbar uteffekt eller ens införande av något av dessa miljard-IT-system åstadkommits. I andra fall har de inte hållit måttet, och har trots tydliga beslut från både regering och ÖB om att avbryta ideligen återuppstått på tjänstemannanivå. Mer om detta i senare inlägg.

När man läser granskningarna blir det dessutom uppenbart att det försiggår ett mycket intressant maktspel mellan Försvarsmakten och Regeringen, där Försvarsmakten oberoende av ‘politisk färg’ på Regeringen tycks driva en helt egen och oblygt listig politik för att bakbinda Regeringen så långt möjligt. Jag kommer att återkomma till saken både i detta och kommande inlägg.

Men först till dagens rykande aktuella fråga – PRIO:

Försvarsmaktens nya ”integrerade resurs- och ekonomiledningssystem” PRIO är egentligen en vidareutveckling av det gamla stenålderssystemet SAP. Redan när jag nämner namnet känner många SAP- drabbade världen runt instinktiva ilningar längs ryggraden. När SAP håller internationell ‘Nöjd Kund-konferens’ ryms hela skaran på ett utedass, vilket väl dessutom är den plats de flesta kunder dessutom skulle önskat att de deponerat programvaran på efter att de insett kostnaderna för, och konsekvenserana av, införandet.

Nåja, kanske är jag lite överdrivet elak mot SAP, men faktum är att jag stött på många människor från flera olika organisationer som infört systemet i fråga – och alla vittnar om bristande funktionalitet, stela system och skenande kostnader för införandet. I rättvisans namn drabbar väl detta å andra sidan i någon mån alla komplexa IT-system som införs i stora organisationer.

Med detta sagt inser dock de flesta att införande av komplexa IT-system kräver specialkompetens – och dessutom ställer höga krav på förmågan att utveckla och anpassa den egna verksamheten. När det gäller specialkompetens bör man se till att ha egen sådan som motpol till leverantörens. Annars hamnar man lätt i knät på nyss nämnda, vilket är ett misstag Försvarsmakten återupprepat ungefär sedan datorn uppfanns och fortfarande nyttjade radiorör.

Traditionsbundna militärer behöver dock inte vara ett dugg oroliga; Av Statskontorets granskning kan jag utläsa att absolut ingenting tyder på att Försvarsmakten tänkt frångå denna väletablerade tradition när det gäller PRIO-införandet heller.

Enligt Statskontoret har Försvarsmakten dessutom (återigen) gjort nybörjarmisstaget att fokusera på tekniken och snarast glömt bort verksamhetsanpassningen. Vilket för all del är allt för vanligt i många organisationer. Men i Försvarsmaktens fall kompliceras det å andra sidan något eftersom man enligt Statskontoret köpt ett system som inte passar verksamheten – utan i stället bestämt sig för att anpassa verksamheten efter IT-systemet.

Så till grunderna vad avser PRIO-införandet. Införandet är tänkt att genomföras i fyra steg, varav de två första är de enklaste och mest grundläggande. Införande 1 och 2 omfattar funktionalitet för personalfunktionen, medan införande 3 och 4 omfattar de mest omfattande, komplexa och verksamhetskritiska delarna av PRIO.

Införande 1 och 2 har påbörjats och genomgår en hel del problem, vilket som tidigare nämnts förvisso inte är särskilt förvånande. Läget ansågs dock som så bekymrande att Regeringen gav Statskontoret i uppdrag att granska införandet av PRIO.

Jag har läst rapporten, som är offentlig och kan laddas ned från Statskontorets hemsida. Rapporten fastslog en del saker och antydde en del andra. Men om man översätter kanslisvenskan till vanlig sådan kan man väl säga att slutsatserna kan sammanfattas med att 

1. Försvarsmakten har beställt och betalat för något helt annat än vad man behöver.

2. Som en följd håller man nu på att anpassa försvarsmaktens verksamhet efter IT-stödet i stället för att göra tvärtom.

3. Troligen kommer systemet PRIO på det övergripande planet förmodligen inte att göra någon nytta alls.

4. Man har inte en aning om vad slutkostnaden egentligen kommer att bli, eftersom Statskontoret betraktar hittillsvarande budget som en orealistisk glädjekalkyl.

5. Det finns idag ingen teknisk lösning som ens gör det möjligt att driftsätta införande 3 och 4.

6. Projektet har haft fokus på leveranser, införande och teknik och åsidosatt behovet av verksamhetsutveckling.

7. Man har börjat driftsätta systemet trots att ingen förvaltningsmodell finns framtagen.

Med detta sagt rekommenderar Statskontoret att man sansar sig och ser till att leverans 1 och 2 gett vad leverantören utlovat innan man avropar införande 3 och 4.

Hur hanterar Försvarsmakten då denna granskning? Jo, ett par veckor efter att den landat på bordet skyndar man sig att avropa steg 3 och 4. Man gör alltså snabbt precis tvärt emot vad granskningen råder en att göra. Dessutom avropar man steg 3 och 4 för fast pris liksom man gjorde för steg 1 och 2. (Jag återkommer nedan om varför fast pris inte är en särskilt bra lösning för PRIO-affären).

Varför gör man då på detta vis? Visa av tidigare erfarenheter – där Regeringen listigt stoppade nedläggningen av Hästveda genom att skriva in i regleringsbrevet att nästa steg av införandet av GLC/NOC  krävde riksdagsbeslut – vill Försvarsmaktsledningen förstås bakbinda Regeringen, så att inte nyss nämnda institution återigen räddar Försvarsmakten från att göra bort sig.

Enligt grundlagen (RF 11:7) får Regeringen nämligen inte överpröva enskild förvaltningsmyndighets beslut i en sakfråga.  Regeringen kan påverka kommande beslut genom sina regleringsbrev, men de kan inte ha någon synpunkt på av förvaltningsmyndighet redan fattade beslut.

Om man således skyndar sig att beställa steg 3 och 4 är det därmed ett av förvaltningsmyndighet fattat beslut och ‘för sent’ för Regeringen att lägga sig i.

Jag gissar att man dessutom omedelbart innan man skrev på var fräck nog att ringa Regeringskansliet och informera om att man kommer att avropa PRIO steg 3 och 4. Ingen på Regeringskansliet – Försvarsministern inräknad – kan ju ändå säga emot med RF 11:7 i minnet. Men regeringen måste i princip stötta beslutet utåt eftersom ‘Försvarsministern ju var informerad om beslutet’.

Listigt.

Slutligen; Att betala fast pris i stället för löpande räkning kan ju tyckas klokt. Problemet är att det i det här fallet på grund av Försvarsmaktens bristande beställarkompetens i kombination med motpartens knappast bristande sälj-sådan får precis motsatt resultat. Det blir t ex ointressant att avbryta projektet oavsett vad som levereras. Och:

Om man – allt enligt Statskontorets granskning – inte vet vad man vill havad man skall ha det till eller hur man skall använda det vet man således bara en sak när man skrivit på kontraktet. 

Man vet vad man – minst – får betala

 

Läs även om PRIO hos Wisemans Wisdoms, Chefsingenjören och Väpnaren

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Samhällsekonomi, Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Försvarets IT-äventyr: Del 1

  1. chefsingenjoren skriver:

    Jag gillade dassliknelsen. 🙂

    Jag var på en doktorsavhandling som handlade om det lysande ämnet ”Det svenska dasset, ingen skitsak”. Det visade sig att viktiga saker som Vestfaliska freden inte alls lyckades runt förhandlingsbordet utan på daset som hade många platser och lämpade sig för avskilda diskussioner…

  2. Ping: Ny kärnverksamhet för försvaret PRIOriteras | Aktiebloggar.se

  3. Jur. stud. skriver:

    Nit-pick: Förbudet mot ”ministerstyre” i 11:7 gäller endast ärenden om myndighetsutövning mot enskild. Myndighetens civilrättsliga avtalsslutande med leverantör faller inte in i den kategorin.

    Det är nog snarare den rent civilrättsliga bundenheten vid ingånget avtal som ställer till det.

    • Morgonsur skriver:

      Ja, det har du ju faktiskt rätt i, ibland bör man tänka ett varv till. Rätt kaxigt var det i alla fall, och effekten är ju känd sedan tidigare ingångna evighetsavtal på materielsidan…

  4. Klas skriver:

    Det ständiga problemet med SAP och andra IT-system är just det som du insiktsfullt beskriver: Man har inte gjort ngn utvärdering om vad man vill ha och hur man vill ha det. Dessutom kan man inte tillräckligt om de system man skall utvärdera, och sedan införa !!

    Dettt får till effekt att man hela tiden ändrar förutsättningarna, och i en del fall hela tiden hitta nya ”balla features” som man förstås också vill ha…
    På löpande räkning blir detta oerhört dyrt !!

    På fast räkning inte lika dyrt, till att börja med. Problemet är ju förstås att eftersom man knappt vet vad man vill ha så kan leverantören då istället säga att det här får ni. Och är man sen inte nöjd så får man teckna tilläggskontrakt, anpassa verksamheten till systemet (vilket sällan är bra om det görs för mkt iaf) eller lägga ned systemet och se pengarna som läropengar (ofta väldigt dyra sånna ) 😦

    /K

  5. Dr. Jonsson skriver:

    Haha,

    Du har visat stor återhållsamhet – tro mig. Att säga …

    ”När SAP håller internationell ‘Nöjd Kund-konferens’ ryms hela skaran på ett utedass, vilket väl dessutom är den plats de flesta kunder dessutom skulle önskat att de deponerat programvaran på efter att de insett kostnaderna för, och konsekvenserana av, införandet.”

    … är faktiskt lite i snällaste laget enligt min erfarenhet av den obeskrivliga dynga det är. Om man lägger till …

    ”Problemet är bara att det skulle vara alltför förnedrande för den övriga skiten som ligger där.”

    … så börjar man närma sig sanningen. 🙂

    Har lidit som slutanvändare av ett SAP-baserat system på ett välkänt svenskt storföretag under många år som jag var anställd där. Till slut skrev jag ett ursinnigt mail till den allra högsta ledningen inkl. VD, och skällde ut IT-chefen efter noter för att dom hade tvingat på oss ett sånt system som ”vem som helst kan se på 10 minuter att det är ren skit”. Vilket förstås inte ändrade på särskilt mycket mer än några fält i gränssnittet, men då blev det i alla fall sagt.

    När jag hörde om problemen med PRIO två gånger på TV i somras, och att det var SAP (och gissar jag, samma konsulter som en gång utvecklat vårt urusla system som 2006 hade ett gränssnitt och funktionalitet liknande ett program från sent 1970-tal) så tänkte jag att ”nu har den gräshoppssvärmen hittat ett nytt landområde dom kan föröda”. Och så verkar det ha varit. Tyvärr är det dom tuggat i sig den här gången våra skattepengar vilket gör mig extra irriterad.

    Ett gott råd: Köp aldrig ett SAP-baserat system. Någonsin. Sky det som pesten. Ett system från SAP kan få den mest väloljade organisation att gå ner i effektivitet. Om det beror på själva motorn från SAP eller på de som utvecklar och specialanpassar vet jag inte, men jag har nog aldrig sett en sämre mjukvaruprodukt i hela mitt liv än det system vi hade.

    (Som ni märker så går jag igång ordentligt på detta även 4 år efter att jag slutat använda systemet. Ett svårläkt trauma, helt enkelt. Nån som läser det här kanske tror att jag överdriver, men det gör jag alltså inte. Att utsätta sina anställda för ett SAP-system borde vara reglerat i nån FN-konvention om psykisk tortyr i fredstid.)

  6. FC1 skriver:

    Har plöjt igenom den s k PRIO-utbildningen inom Försvarsmakten. Det kändes mest som en blandning av slöseri med tid och plågsamt människoförsök. Den som konstruerat utbildningspaketet måste ha förbisett allt vad pedagogik heter och mest ägnat tiden åt att all ska ”genomföra” utbildningen utan att fatta vad man gör.

  7. Leffett under solne. skriver:

    Försvarsmakten fortsätter att ge konsultbranschen samma respiratorhjälp som man i årtionden givit verkstads- och telekomindustrin. Inget är nytt under solen.

    Problemet är nog att ingen har en tydlig uppfattning om vad FM:s upgift är och varför. Om bara detta vore klart skulle det inte vara lika jobbigt att fatta rätt beslut i rätt ordning eller att utkräva ansvar för fel.

    Man skulle kunna börja med att rensa bort inkompetenta militärer och ersätta dem med civila tjänstemän på alla funktioner där militär kompetens från kalla kriget inte är nödvändig. Det gäller till exempel beställning av IT-system, men också en hel del annat…

  8. Mr Jim skriver:

    Var kan man hitta denna granskning/rapport av SAP i försvaret?

  9. FC1, 8 Coy skriver:

    Satte mig framför datorn idag på ämbetsrummet och skulle beställa en resa i fenomenet PRIO. Efter 2 timmars slit med ett totalt ologiskt program sköt jag upp det till morgondagen. Den idiot som fick för sig att vi ska använda PRIO eller SAP som det egentligen heter( PRIO betyder inget) borde kedjas fast framför en dator och likt i A Clockwork Orange ha sina ögon uppspärrade, för att tvingas se eländet 24/7.

  10. Ping: Om farsen svensk försvarspolitik | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s