Management by Polisanmälan

Photobucket

Jag tycker mig se en tydlig trend i den särskilt inom polis, försvar, vård och skola allt mer spridda egenheten att chefer utövar ledarskap via formella rättsprocesser. Som värst är det nog inom polisen.

Själv brukar jag kalla fenomenet ‘Management by Polisanmälan’.

Jag tror beteendet i sig beror på två saker; dels på den allt mer spridda svenska missuppfattningen att ‘olämpligt’ och ‘olagligt’ alltid måste vara samma sak, och dels ett behov för offentliga chefer i påpassade verksamheter att alltid känna att de har ‘ryggen fri’ när Janne Josefsson kommer och trycker in mikrofonen i näsan på dem.

För en formell anmälan är ju faktiskt ett synnerligen bra sätt att visa upp att man tagit saken på allra största allvar som chef.

Jag förstår således varför. Men för mig är fenomenet i sig snarast ett tydligt exempel på att kontrollbehovet har gått över den gräns där kontrollen motverkar sitt eget syfte – som ju är (borde vara) att skapa en bättre, smidigare, mer dynamisk och rättssäker verksamhet.

Offentligt pratar man alltid om att man vill ha ‘riktiga, vanliga människor’ som offentliga tjänstemän, eftersom det gör verksamheten bättre. Om nu det påståendet är sant tror jag att man måste börja bete sig som om man menade det också.

För riktiga människor gör fel ibland. Både när det gäller medarbetare och elever är det dessvärre så att det ligger i den mänskliga naturen att bete sig olämpligt då och då. Alla gör det någon gång. Av misstag, trötthet, försumlighet, vana, ovana, okunskap eller – ytterst sällan – på rent jävelskap.  

Ibland – men långt ifrån alltid – kan det t o m vara så att det olämpliga beteendet rentav är olagligt. Men när det gäller juridiska petitesser som stökiga skolungar, hur man tolkar polisens språkbruk, rätt att parkera, köra fort eller köra på cykelbanor riskerar man att missa poängen om man lägger allt krut på att fastställa huruvida det beteende man retar sig på är just olagligt istället för att diskutera huruvida det är olämpligt.

Om det är olämpligt spelar det nämligen mindre roll om man i slutänden lyckas fria eller fälla någon missdådare för böter på några hundralappar – beteendet skall avbrytas. Omedelbart. Det gör man som chef snabbast, enklast och med störst effekt genom att använda sig av sin rätt att leda och fördela arbetet.

Tyvärr tycks det bli allt vanligare att chefer istället för att utöva denna rätt abdikerar från sagda ledarskap för att istället skeppa in en formell anmälan i systemet. Sedan har man ingen åsikt i frågan ‘eftersom man inte vill föregripa utredningens resultat’.

Har man ingen åsikt får man svårt att inta en ståndpunkt. Och utan ståndpunkt får man svårt att utöva något ledarskap att tala om.

Genom att hantera saken på detta vis tror jag man gör sig själv, sina anställda, verksamheten och – framför allt – elever, patienter och allmänhet en gigantisk björntjänst.

Nu sitter förstås många hemma i stugorna och börjar ana att jag vill ‘mörka polisers brott’ och ägna mig åt ‘kåranda’, denna mytomspunna Klintbergare.

Det vill jag inte. För det första handlar det som sagt inte bara om poliser, och för det andra handlar det inte om att mörka – det handlar om att leda utvecklingen framåt, skapa bättre tjänstemän och därigenom bättre verksamheter i framtiden. Det gör man inte genom att försöka formalisera ledarskapet och grotta in sig i juridiska hårklyverier istället för ledarskap. Särskilt inte om de förmodade ‘pilotfallen’/’avskräckande exemplen’/syndabockarna skulle visa sig bli frikända, vilket allt som oftast blir fallet, eftersom ‘olämpligt’ och ‘olagligt’ som sagt – med risk för att bli tjatig – långt ifrån alltid är samma sak.

Det kan dock bli värre – och det blir det. När man nu ignorerat ett fenomen ‘tills utredningen är klar’ går det att retirera än mer. Om något ådrar sig kritik i en mediedebatt spelar det ingen roll hur rätt man hade – eller gjorde. Man brukar då backa undan och be om ursäkt för det fel man aldrig begick, tillsätta en utredning, förmana personalen och skriva om några regelverk. Vilket förstås sällan är särskilt utvecklande för verksamheten om man råkar ha gjort rätt från början. Det blir tvärtom lätt hämmande. 

Jag tycker som sagt inte man skall mörka något. Man skall vara helt öppen med de fel man begår, våga redovisa dem öppet tillsammans med anledningarna till att man begår dem. Man skall också vara helt öppen med vad man gjort för att förhindra att felen upprepas. Men man skall också kunna stå för när man gör rätt, eller saknade alternativ. Man behöver dessutom inte polisanmäla allt, alltid överallt. Även om det formellt står så i lagboken är det inte ens möjligt. Än mindre önskvärt. 

Och om då någon småaktig rättvisehaverist (jag uppfann nog just ett nytt ord) sedan vill göra rättssak av alla petitesser som redovisas och som de upplever som grova övergrepp mot rättssamhället må de väl få göra det. Men jag hyser fortfarande någon förhoppning om människans förmåga till förståelse av sammanhang, orsak och verkan.

Och när det gäller diverse myndigheters s k ‘värdegrundsdiskussioner’ – som mest tycks vara en enkelriktad historia som går ut på att ledningen talar om för gräsrötterna vad de skall tycka och säga – kan jag bara hoppas att man någon gång bakar in även betydelsen av ett respektfullt ledarskap och respekten för den egna personalens mänskliga olikheter och svagheter i värdegrundsdiskussionen på allvar. Kanske vi behöver diskutera huruvida ovillkorliga polisanmälningar av den minsta tveksamhet verkligen är vägen till paradiset.

Det vore onekligen mer konstruktivt än att diskutera huruvida det är kränkande att skriva ordet ‘utländsk’ i ett signalement.

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Management by Polisanmälan

  1. FC1 skriver:

    Så sant, så sant. Gillar speciellt den sista delen om det respektfulla ledarskapet. Dessvärre saknas denna typ av ledarskap på många håll inom FM idag. Det är inte för att chefer/ledare inte har de rätta färdigheterna; dom har helt enkelt inte tid att utöva ett bra ledarskap. I många fall så har våra chefer inom FM reducerats till ”över-administratörer” där man med FMs senaste flopp, dvs PRIO kommer att belasta dom ännu mera med rent administrativa uppgifter. Att det sedan på de nivåhöjande utbildningarna ägnar minimalt med tid åt hur man skall administrera gör inte saken bättre. Själv är är jag en OF2(nya sättet att benämna nivå 5, dvs kapten) och har utöver det plågsamma människoförsöket PRIO-utbildning ingen utbildning som kan härledas till att direkt vara freds-administrativ.

  2. Lasse D skriver:

    Ur artikeln: ”Ett angiverisystem dödar all diskussion och begränsar yttrandefriheten, skriver man i brevet.”

    Ja, det är ju just vad det medvetna systemet med den politiska korrektheten syftar till. Därför ska man istället i alla lägen trotsa det.

  3. Reinman skriver:

    Denna typ av ”ledarskap” utgör förmodligen också en mycket stor belastning på rättssystemet, som ju bör ha mer väsentliga uppgifter att ägna sig åt. Dessutom snedvrider det mycket av den statistik som myndigheterna älskar att använda i tid och otid för att förklara sina egna tillkortakommanden.

  4. Henrik skriver:

    Tack för en nykter redogörelse, det behövs!

  5. Peter skriver:

    Jag tar inte ställning i det aktuella fallet men tycker att det är en bra illustration på den problematik som tas upp. Var går gränsen mellan kavajhytt och åtalsanmälan?

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/befal-atalas-for-mathets-1.1075050

  6. J.K Nilsson skriver:

    Fast å andra sidan tycker jag att man inte skall förringa det som mobbing är på skolorna. Det är ju allt som oftast riktiga brott men med unga brottslingar. Poängen är inte att försöka tillrättavisa ungarna men det är en möjlighet för samhället att sätta tummen i ögat på föräldrar som uppfostrar skitungar.

    Bara för att man gör det en behöver man inte göra det andra. Om nu Skolvärlden skulle fungera så bra som du önskar så fråntar det fortfarande inte föräldrarnas ansvar.

    J.K Nilsson

    • Morgonsur skriver:

      Risken är att en polisanmälan mot ungdomar oftast motverkar sitt eget syfte, eftersom lagstiftningen mot unga lagöverträdare ser ut som den gör.

      Läs gärna några tidigare reflektioner jag gjort i ämnet (länk).

      Det blir lite tokigt när man ‘visar kraft’ genom att polisanmäla – och resultatet är att ungarna redan tidigt lär sig att polisen är totalt maktlös. Vilket polisen är mot alla under femton. Nästan maktlös om du är under arton. polisen sitter varken på någon formell lösning eller formella verktyg att lösa problem med mobbing.

      Den ‘kraftfulla’ polisanmälan man vidtar mot en tonåring innebär i princip ett ‘jaså’ och slutar med frivilliga samtal hos socialen.

      ‘Var det allt!?’, brukar reaktionen bli.

      Tyvärr innebär tonåringars första kontakt med polisen oftast att de lär sig att vuxenvärlden – och t o m polisen – alla är deras matklösa slavar, tvungna att dansa efter deras pipa.

      De går därifrån stärkta i insikten om sin makt över omvärlden, och har en än större ‘myt om sig själva’ som rebell att leva upp till.

      Efter att en skola en gång gjort allvar av hotet om polisanmälan väger det hotet rätt lätt, kan man väl säga.

      Polisen blir enbart en onödig omväg till det socialkontor som kommer att bära det formella ansvaret oavsett man går via polisen.

  7. J.K Nilsson skriver:

    Peter :Jag tar inte ställning i det aktuella fallet men tycker att det är en bra illustration på den problematik som tas upp. Var går gränsen mellan kavajhytt och åtalsanmälan?
    http://www.dn.se/nyheter/sverige/befal-atalas-for-mathets-1.1075050

    Jag skulle vilja säga att det är räckan av olämpligheter som redovisats. Ett åtal med förundersökning skulle säkerligen leda till bättre möjligheter att stävja sådant än en lam tillsägelse ifrån högre ort. Läs mer: http://insatsen.blogspot.com/2010/02/vardegrund-vardegrundstime-out-och.html

    J.K Nilsson

  8. Matte skriver:

    Jag träffade för övrigt på en så kallad rättshaverist idag.
    Tydligen så var det jag som polis som skapade brottslingar eftersom jag ”tycker om att trakassera folk”.
    Det var på väg att sluta med att personen behövde gripas för att över huvud taget kunna ”utreda” brottet (bältesbrott).
    Nu kommer det istället att kosta samhället en massa pengar i onödan bara för att kunna lagföra personen eftersom han inte kan med att erkänna ett extremt solklart fall av bältesbrott.
    Suck….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s