DN om polisarbetet i Bagarmossen

Photobucket

I DN Stockholm idag finns en bra artikel som berättar om Stockholmspolsens modell för att minska ungdomsbråk. Modellen är egentligen ingen modell, utan traditionellt polisarbete, av den typ som numera är allt för sällsynt.

Det här är polisarbete som faktiskt fungerar och gör skillnad. Och nu skall jag å andra sidan vara bittert negativ:

Tyvärr brukar dessa små välfungerande öar oftast självdö efter några år eftersom den glöd och det engagemang som krävs av personalen effektivt brukar dödas av polisorganisationen. Oftast genom en kombination av ointresse och överdrivet kontrollbehov från Sveriges polisledningar. Ingen vill ju att någon del av verksamheten skall bli för autonom så att den blir en okontrollerbar maktfaktor och vad mellanchefer i polisen brukar kalla en ‘grupp i gruppen’.

Förfallet brukar därför oftast börja med att man tillsätter en strömlinjeformad karriärist med nära band till polisledningen som chef för enheten, med uppdrag att se till att enheten ‘ställer in sig i ledet’ när det börjar ryktas att den blivit för kreativ, nått för goda resultat och därigenom sticker ut för mycket ur det polisiärt trygga, bekväma och hemtama.

Karriäristchefen vill oftast bygga karriär genom att surfa på enhetens goda rykte, göra sig ett namn och synas i media. Syns i media gör man genom att delta i politiskt korrekta aktiviteter på dagtid – inte genom att genomföra repressiva åtgärder som ju kan ådra sig kritik i media. Det gör att man styr om inriktningen från politiskt obekvämt som fungerar till politiskt bekvämt som inte fungerar.

Detta slutar förstås obönhörligen med att alla som utgjort enhetens livsnerv söker sig därifrån, resultaten sjunker som en sten och enheten rationaliseras slutligen bort.

Fördelen med denna evolutionsprocess är att man alltid kan tjäna nya poäng genom att återuppfinna ‘metoden/modellen’ ungefär vart tionde år, när läget blivit för eländigt, och det hunnit anställas nya eldsjälar man kan utnyttja.

Jag har sett det hända fler gånger än jag kan räkna.

I mitt tycke fokuseras det dessutom ofta för mycket på öppnandet av själva kontoren. Jag har en viss förståelse varför, eftersom det också har med politik att göra. Det är politiskt och medialt intressant att visa handlingskraft genom något som är ‘BTI’, d v s ‘av Betong eller Trä och Invigningsbart’. Och polischefer behöver ju göra sina uppdragsgivare politikerna – oavsett partifärg – glada om de skall få förnyat förordnande.

Även om själva kontoret ibland kan ha en viktig symbolisk eller praktisk betydelse är det viktiga förstås inte själva kontoret – utan att man avdelar resurser med mandat att driva sitt eget arbete. Jobbet görs nämligen ute på fältet och inte på ett kontor. Och det går förstås alldeles utmärkt att vara synnerligen närvarande i ett område även utan kontor.

Jag vill dessutom poängtera, med tydlig adress till landets politiker, polisledningar och poliser;

Det är en jävla skillnad på synlighet och närvaro.

Nog med gnäll. Vi kan väl sammanfatta med vad man skulle kunna göra så att jag slipper gnälla;

Vi behöver polischefer som fokuserar mer på sitt tjänstemannaskap och mindre på att driva politik.

Så åter till det positiva:

Artikeln beskriver på ett bra sätt vikten av att blanda repressivitet – att säga stopp genom att ingripa kraftfullt – samt att efter ingripandet återuppta kontakten med ungdomarna, gå igenom vad som hänt, förklara syfte, orsak och verkan och stå för ingripandet även om det var mycket fast. Rentav hårdhänt.

Jag har förklarat hur man gör i detta inlägg (länk)

Artikeln pekar också tydligt på den horribla björntjänst vi gör unga lagöverträdare genom vanföreställningen att alla försök att ställa krav på människor under arton år innebär ett fruktansvärt övergrepp. Jag har själv skrivit om saken i detta inlägg (länk). Hur konstruktivt är det t ex för rättsmedvetandet att klara sig utan ens en smäll på fingrarna efter att ha begått ett mord?

Jag önskar er unga, duktiga, engagerade poliser som arbetar med ungdomar på detta sätt all lycka. Ni gör skillnad, och utan er vore världen en sämre plats. Och glöm aldrig för resten av er karriär vikten av balans mellan handfast repressivitet och medmänsklig uppföljning.

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till DN om polisarbetet i Bagarmossen

  1. Mr Jim skriver:

    Svea Rikes poliskår börjar mer och mer likna The Wire, statistik över allt annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s