Jag kan helt enkelt inte släppa ‘sjöfylleriet’

Photobucket

…denna fullständigt bisarrt ogenomtänkta lagstiftning, och tillbringade därför halva natten med detta inlägg.

Om alla Sveriges skärgårdar endast befors av nöjesåkande fyllskallar som lika gärna hade kunnat stanna hemma – eller om lagstiftningen gick att kombinera med vanligt sjövett – skulle jag förstå den, men nu är verkligheten mer komplicerad än så.

Svensk och finsk skärgård är internationellt unik i det att den är både stor, bebyggd och bebodd. Leta gärna världen runt för att hitta en motsvarighet. Lycka till.

I denna unika miljö används båten på ett helt annat sätt av oss som bor där hela eller delar av året än i… faktiskt alla andra länder där ‘kust’ i princip betyder en obruten kustlinje mot öppet hav. Öppet hav ställer helt andra krav på båtar, och småbåtar är helt enkelt inte användbara. Åtminstone inte som fortskaffningsmedel. Där används småbåtar enbart till att för nöjes skull surra runt en stund i en sjö eller vid perfekt väder våga sig ut en stund på det otyglade havet innan man återvänder till den plats man kom ifrån.

Nyss nämnda gör det förstås lättare att motivera såväl båtkörkort som promillegränser för den som så önskar.

Båtåkandet är i de allra flesta länder helt enkelt inte en livsnödvändighet, utan en separat ‘kul grej’. En liten enskild aktivitet man antingen gör yrkesmässigt eller för att förströ sig en liten stund innan man återgår till livet. Ungefär som att åka gokart eller crossmotorcykel.

Båten är knappast någonstans i världen på samma sätt invävd i det normala livet – den rena nödvändighet för att ens kunna föra ett normalt liv eller ha ett socialt umgänge – som den är och sedan länge varit i de svenska och finska skärgårdarna. Här är vi många i våra skärgårdar, men bor glest, ofta med ett eller ett par hus på enskilda öar. Vi har dessutom en allemansrätt med en småbåtstrafik där människor har möjligheten att övernatta i vikar och bakom skär ute i det fria.

Vårt skärgårdsliv är inte bara trevligt – det är internationellt sett unikt.

Båten används förstås också här till att ‘surra runt och ha kul’ – men i den skärgård vi har i vårt land är båten för oss som bor där hela eller delar av året som nyss nämnts dessutom a) en oumbärlig nödvändighet för att fungera i sin omgivning – socialt och praktiskt, eller för vissa b) en bostad

I fallet a) är båten i princip familjens enda realistiska fortskaffningsmedel. Och den kan inte jämföras med bilen på land, eftersom det inte finns säkra och tillgängliga alternativ av modellen promenera, ringa taxi, ta bussen eller cykla. Inte för den som råkar bo på en ö. (Cykla är förresten intressant i sig, apropå ‘farligt’. Hur farligt är det inte att cykla på fyllan, och vad kostar skadorna samhället varje år. Trots det har man valt att inte straffbelägga fyllecykling – helt enkelt därför att livet skulle bli för krångligt då.) 

Problemet med den nya sjöfyllerilagen jämfört med motsvarande lagstiftning på land är dessutom att de få alternativ till att ta båten för umgänget med grannarna som existerar är opraktiska (simma?) eller mindre sjövärdiga (ta kanoten/roddbåten) – och därför ännu farligare.

Att cykla är lika säkert/osäkert att göra även om det råkar blåsa ute. På sjön är det inte alltid lika lätt att välja små ranka ‘cykelalternativ’ till båten, eftersom det när det blåser på sjön går något som kallas vågor. Det gör att vädret ofta är sådant att det absolut sjösäkraste alternativet – och vad som brukar kallas sjövett – är att ta en så stor båt som möjligt och puttra i 3-5 knop, d v s ungefär gångfart. Grundprinciperna för sjövett förändras inte av att man druckit ett glas vin.

För det första; vad är definitionen av ”en båt som kan gå 15 knop”?:

Som sagt kan väl det mesta som har motor på sjön göra 15 knop (28 km/h). Men vem skall bevisa vad?

Min lilla familjebåt på fyra och en halv meter gör med nyvaxad botten, spegelblank sjö och med en person i ungefär 30,5 knop om man plågar den på övervarv – vilket jag aldrig gör. Med familjen i och något algbevuxen botten gör den 27 knop. Men om jag lastar i max antal fullvuxna personer – 6 st – så kommer båten aldrig att plana. Då finns det inte en chans i helsicke att den gör 15 knop.

Betyder det att den kommer att gå under de ‘gamla’ reglerna om den är fullastad med berusade medelålders herrar (och betydligt mindre sjösäker) och under de ‘nya’ om bara familjen åker? Trots att vi kör i samma fart i samma båt med samma förare som har druckit lika många öl?

Är det okej att barlasta den så den inte orkar plana, och då få gå under de gamla reglerna?

Och om nu Kustbevakningen ‘bedömer’ att min båt kan gå fortare än 15 knop utifrån dess utseende och jag vet att den gör max 12 knop i detta skick – vems ord gäller? Måste KBV provköra min båt med rätt antal personer i och mäta upp hastigheten, eller blir jag dömd för brott på Kustbevakningens bedömning och mot vad jag själv vet och kan bevisa?

Juridiskt sett unikt i sådant fall.

Kommer man att provköra den tom – vilket öppnar för fullständig oförutsägbarhet och godtycke och går på tvärs mot allt vad rättssäkerhet någonsin inneburit?

Om jag nu inte alls får framföra en båt som ens under ideala förhållanden kan köras i 15 knop (vem som nu skall mäta det…) – får jag ro, paddla, segla eller bara driva med min båt? Eller räknas det som om jag framför den? Och om jag nu får paddla en sexmeters gammal Ockelbo C20 (för det är väl fortfarande inte förbjudet att vara korkad?) – hur beter jag mig om vinden tar tag i den och jag hamnar i nöd? Då bör jag ju få starta den och köra undan, men då upphör nöden och jag skall stänga motorn och vänta på att driva in mot klipporna igen. För att starta den igen och…

Och om jag nu inte ens får ro en båt som kan gå 15 knop kan jag inte ens ro över till grannen i vår minsta båt. Om jag inte monterar av tjugohästaren just då. Fast då får jag montera på den när vi skall hämta nät morgonen därpå (om jag ens kan hämta näten… Det blev kanske ett spontant – detta förhatliga ord – glas för mycket igår)

Jag påstår nu med kraftig politisk inkorrekthet att den nya lagen riskerar att skapa farliga situationer. Jag skulle kunna hitta på mängder av exempel, men väljer två:

Exempel 1, kopplat till punkten a) ovan:

Några av våra bästa vänner bor på en liten ö på ‘skrikavstånd’, d v s ca 450 m. Sveriges folk må tycka att vi är förtappade, sinnessjuka och kriminella individer som inte har i skärgården att göra, men vi brukar faktiskt då och då hela familjen slinka över till grannen, grilla och t o m (känsliga läsare ombeds sluta läsa nu) dela på en flaska vin eller två.

Så. Nu var det i alla fall sagt.

När vi ‘slinker över till grannen’ kan vi förstås inte promenera, eftersom det råkar finnas djupt och kallt vatten mellan oss och våra bästa vänner. Att simma med en två- och en femåring känns inte aktuellt.

I vår familj har vi tre gamla båtar från 60(?)-80 talen av lite olika konfiguration att välja mellan. Ingen av dem är något lyxigt fartvidunder någon rimligen kan vara avundsjuk på. En är en ren gammal bruks-plastbåt från stenåldern. De har dock en sak gemensamt; de kan alla gå över femton knop under ideala förhållanden. Den minsta går för all del att ro om man skall just till närmsta grannen, om jag nu får? Den är ju fortfarande en båt som kan gå 15 knop. 

De där 450 metrarna har vi dock alltid brukat puttra i gångfart, eftersom det är säkrast för alla. Och naturligtvis har vi alltid haft flytväst på dessa ‘vansinnes-fyllefärder’ som de väl numera klassas som, om någon nu redan har bestämt sig för att jag är en risksökande idiot som gillar att försätta min familj i livsfarliga situationer. 

Det alternativ som står till buds, och som liknar ‘att ta cykeln’ på land är våra kajaker. Vi äger både enmans- och tvåmans sådana. Det känns dock inte heller som det mest slående exemplet på sjövett att sätta tvååringen i dubbelkajaken, ta en ficklampa i munnen och paddla över. Särskilt inte om det blåser, går vågor och man druckit några glas vin. Cykla till grannen kan man göra även om det blåser frisk vind – men paddla kajak med små barn i?

Då är alternativet för oss med omdöme att stanna hemma, eller att avstå från vinet. Och – även om det kan vara svårt att förstå att det kan finnas så vidriga människor som jag så tycker jag vinet är en viktig del i umgänget när man slinker över till grannen för att umgås.

Sån är jag.

Och nu är ni välkomna att förfasa er över min omoral och kasta era glåpord. Förinta mig med fördömanden, kära medmänniskor.

Vad vi nu har att välja på är att

a) köpa en ny båt (finns måhända någon gammal segelbar kyrkbåt till salu som rymmer både familjen, extrakläder, blöjor, matkassar och ett par gäster?)
b) aldrig mer bjuda grannen på vin eller öl till maten
c) planera och schemalägga vår vardag så att det inte dyker upp oförutsedda saker som att grannen ropar och behöver hjälp eller vill att familjen spontant skall titta över just den eftermiddag vi tog ett var sitt glas vitt till lunchsalladen, eller

d) att det blåser upp när vi är hos grannen så att vi inte vågar ta roddbåten/kanoten tillbaka – och grannen inte har planerat med mat för en familj till i de tre dagar det råkar vara vågor höga för en kanot men för larviga för att SMHI skall gå ut med en varning.

e)stannar hemma och skäms över att vi är så förtappade människor att vi under semestern ibland dricker vin. Dessutom spontant (sic!), kan du tänka!!

Och det låter ju som kul alternativ för oss som haft ett gott och okomplicerat liv. Det låter faktiskt som en helt genomtänkt och rimlig uppoffring för att man har problem med några brats i en skärgård trettio mil bort.

Eller inte.

Lagstiftning skall styra människors beteende från det oönskade, som kallas brott, till det önskade, som kallas att delta i samhället. Vad lagstiftaren nu vill om vi ponerar att vi är bjudna på fest till grannen där det – och jag vet att det aldrig borde förekomma – bjuds på alkohol (Att det bara finns människor som går på sådana fester! Borde förbjudas även på land om man inte sover över! Tänk på alla ungdomar som fryser ihjäl i snödrivorna!!) är att lämna alla våra sjövärdiga alternativ vi i god ordning kunnat puttra över i, och istället – särskilt om jag vore skitfull – välja ett av myndigheterna utpekat ‘säkrare’ alternativt transportmedel för fulla människor.

D v s små roddbåtar, kanoter och andra flytetyg. Ni vet den där sortens farkoster som brukar ligga bakom alla drunkningsolyckor.

I dem skall jag vi sätta våra barn och vingla iväg på fyllan – kanske i frisk vind och sjögång.

Det sistnämnda är nämligen hur lagligt som helst. Det är det lagliga alternativet till sjöfylleri numera om man inte vill stanna hemma eller sova över.

Nu har jag trots allt någon form av omdöme, så vi får väl stanna hemma eller avstå halva måltiden – d v s vinet. Men om problemet nu var att folk saknar vett och sans på sjön så börjar nog folk med mer tveksamt omdöme välja de mer ranka alternativen istället. Och det blev ju mycket bättre. En hel familj i en canadensare eller barnens uppblåsbara badbåt på fyllan på väg hem från grillfesten. Utan lanternor, men med en liten ficklampa. Mitt i farleden.

För man skall ju inte inbilla sig att någon mer än vi som är korkade nog att vara omdömesgilla – vi som aldrig var problemet – slutar umgås och partaja i skärgården.

Nu till nästa exempel.

Exempel 2, kopplat till punkten b) ovan:

En båt kan också en vara en bostad, vilket tycks glömmas i denna debatt som snöat in på att alla medel är helgade om de ens skulle kunna irritera drängfulla nöjesåkande brats i pappas häftiga Riva som beter sig på ett sätt som var uppenbart olagligt även med den gamla lagstiftningen.

I sin egen bostad har det – fram till nu – inte betraktats som omdömeslöst att ta ett glas vin till maten. Man kan t o m ta två eller tre. Den som har sjövett vet dock att man aldrig kan dricka mer vin än att man kan ta vara på sig själv, sina passagerare och sitt fartyg – för allt kan hända även om man ligger ankrad i en vik, eller förtöjd vid en brygga.

Jag har inget emot SMHI, men väder är alltid svårt att förutspå – särskilt sommartid. För den som ankrat sin bostad i en vik kan det hända att rätt mycket oförutsett inträffar – även om man gjort allting rätt, och t o m även om SMHI:s prognoser råkar stämma. Det kan t ex visa sig att

a) vinden kantrar och hamnar i en ofördelaktig riktning

b) det börjar blåsa upp

c) bottnen förutom det där lilla hindret man hakade fast i visar sig bestå av slät sand som får ankaret att dragga

d) man upptäcker sten som inte finns utsatta på sjökortet på ‘blått’ område och mitt där båten hamnar med denna vind eller med den längre ankartross man får lägga ut om ankaret draggar.

e) …och så här kan man förstås fortsätta hitta på en stund. Ni förstår poängen.

 Allt sjövett i alla tider går efter seklers erfarenhet ut på att man så fort man ens misstänker att det här skulle kunna utvecklas till något oönskat skall leta upp en alternativ ankringsplats. Omedelbart och i förebyggande syfte.

Med den nya lagstiftningen har vi helt plötsligt skapat en situation där man fortfarande kan flytta båten – men man måste åberopa nöd. Och den i lagen bevandrade vet att man för att kunna åberopa nöd måste hotas av en fara som är både konkret och överhängande – vilket gör att man mot allt sjövett och sans måste vänta just till man med någon trovärdighet kan hävda just det.

Och om det var livsfarligt att framföra båten med 0,3 promille i lugna förhållanden – blir det då mindre farligt om man skall göra det när man svävar i konkret och överhängande livsfara??

Man skulle förstås ha kunnat skriva in undantag som gör att man kan visa gott sjövett genom att puttra runt och leta den idealiska ankringsplatsen i god tid innan den konkreta och överhängande faran uppstår. Precis som gott sjömanskap föreskriver. Men då får vi ett annat problem. Då kan jag nämligen fortsätta köra som tidigare, och när Kustbevakningen stoppar mig för blåskontroll kan jag lätt hävda att ‘jag tänkte sova över, hamnade på sandbotten och måste flytta båten – så jag letar ny ankringsplats’.

Och till den som tror att detta endast kan gälla ruffade båtar; Det finns – hör och häpna – inget förbud mot att ankra upp och övernatta även i små, oruffade båtar och styrpulpetare. Jag har själv gjort det åtskilliga gånger utan att vare sig drunkna eller hamna i sjönöd. Trots att jag nog ibland druckit både en och två öl under kvällen.

Jag skulle kunna fortsätta räkna upp exempel som inte ens är hypotetiska. De är vardag för högst normala, laglydiga människor i skärgården. Eller, för människor som i alla fall till den 1 juni 2010 betraktades som normala och laglydiga. Om man skall vara normal i skärgården sedan den 1 juni 2010 står valet mellan att antingen vara kriminell, helnykterist eller fast förtöjd i en hamn.

Och de alternativen täcker ju allt…?

Nej, detta är helt enkelt underkänt.

Den gamla lagen var skriven av sjöfolk som insett både att man inte har på sjön att göra om man är full – men att livet på sjön för många även är ett just ett liv, och inte en ‘kul aktivitet’. Detta liv har egna unika förutsättningar och är både mer krävande, oförutsägbart och utsatt än motsvarande på land. På sjön är man på ett helt annat sätt utlämnad till eget omdöme och egen förmåga. Havet är varken rättvist eller förlåtande. 

Lösning: Frihet under ansvar.

På gott och ont.

Den nya lagen tycks skriven, remissad och antagen av fritidsseglare med vegamössan käckt på svaj som nog helst vill ha havet för sig själva och slippa konkurrerande och bullriga motorbåtar överhuvudtaget. Eller av folk som använder den till att ta en planlös nöjestripp innan man återvänder till hemmabryggan eller Gästhamnen.

Även om lagstiftarna säkert har djup kompetens och lång erfarenhet av skärgårdsliv, minsann har Kustskepparintyg och vet vad både lovart och brytpinne betyder är detta en undermålig skrivning som inte är ett dugg tydligare än den förra.  Den är bara mindre rättssäker.

Den som tycker mitt språk är ovanligt fördömande, raljerande och elakt har rätt. För första gången på länge är jag riktigt förbannad. Det finns helt enkelt inget annat ord för denna populistiska skrivbordsprodukt än inkompetens.

Och nu vet jag vad många förbudsivrare säger; ‘om du hade varit på sjön och sett…’

Ja, det var just det.

Jag har varit på sjön sedan jag bar blöjor – men har alltid undvikit båtlivet kring storstädernas 08-magneter som Möja, Sandhamn och liknande eftersom jag helt enkelt är glad om jag slipper trängas. Det här måste vara ett lokalt problem för vissa små områden i skärgården – för jag har under alla dessa decennier aldrig sett en enda av dessa dessa drängfulla dårar som påstås cirkla kring våra badplatser i femtio knop som en flock måsar, glatt skrålande med en öl i handen medan de försöker pricka små simmande barn och kanoter med kölen.

Och, återigen med risk för att bli tjatig; Det sistnämnda var och är redan förbjudet och fullt möjligt att ingripa mot!

Om man som polis, kustbevakare eller åklagare inte klarar av att förklara för en domstol på vilket sätt dessa vettlösa, drängfulla fartdårars framfart var farlig för säkerheten till sjöss får man väl gå en kurs i retorik. Eller svenska.

Man kriminaliserar inte ett normalt skärgårdsliv ENBART för att det råkar vara lättare att läsa av en display och redovisa en siffra än att behöva motivera och redovisa grunderna för sina ingripanden, beslut och åtgärder som rättsskipande statlig tjänsteman med våldsmonopol!

Återigen; Grattis, Sverige! Det här är ju en bra trend… Skall man bo i skärgården får man väl lära sig att detaljplanera sitt liv lite mer, hålla sig till anvisade platser och inte vara så förbannat spontan hela tiden…

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande, Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

46 kommentarer till Jag kan helt enkelt inte släppa ‘sjöfylleriet’

  1. Conrad skriver:

    Käre Morgonsur,

    Du är inte ensam om att känna vrede över detta totalt befängda försök att vara Bror Duktig. Beslutsfattarna i detta ärende är förmodligen från en av de generationer svenskar som ständigt har Luther sittande på axeln, folk som aldrig unnar sig något – för det kan vara fult att ha det bra. Folk av Luther skulle aldrig dricka en vardag, aldrig äta sitt kött annat än ”well done”, aldrig få för sig att ta ett glas vin med grannen och heller aldrig hänge sig åt andra utsvävningar som kan ge livskvalitet. Tro mig – dessa människor finns överallt, i otal. Åker folk av Luther på tjänsteresa, då sitter man ensam och tömmer minibaren hellre än att göra något så fult som att umgås med sina kollegor vid närmsta bar.

    Frågan är då: Har folk av Luther båt?

    – Ytterst tveksamt.

  2. Richard skriver:

    Morgonsur och Conrad,
    Det är med stort intresse och nöje jag följer era diskussioner/synpunkter angående den nya lagen om sjöfylleri (eller vad den nu kallas). När jag först hörde om denna lagen så tänkte jag att ”nu tar det hus i h-e”, ungefär likadant som när det började diskuteras om båtskatt. Kalla mig vad ni vill, men jag har svårt att se att era argument är annat än vad som skulle kunna falla inom epitetet ”varför ändra på något, som är bra för mig”. Jag noterar att ni för fram argument som att ”jag bara ska till grannen”, ”nu kan jag inte bjuda över grannen på vin” osv. Själv kan jag inte riktigt se varför detta är ett problem. Nu har jag ingen båt, trots att jag bor granne med kusten, men jag tycker att samma regler bör gälla på sjön som på land. Är det ok att dricka ett par glas vin, och sedan sätta sig i bilen? Som sagt, jag har ingen båt och kan inte riktigt sätta mig in i era argument om varför det ska vara fritt att köra onykter på sjön, men jag förstår till fullo idiotin ni påpekar om att det bara ska gälla båtar som kan köra snabbare än 15 knop. Det är väl ungefär som att säga att alkohollagstitningen inte gäller för fordon som har en maxfart på 50km/h. Likafullt tycker jag att det måste finnas en alkohollagstiftning på sjön, däremot ska den gälla alla typer av båtar (stora som små).
    /Richard, landkrabba

    • Morgonsur skriver:

      Richard, käre landkrabba. Läs detta med glimten i ögat, för jag skriver det med bästa avsikter och ett varmt leende. Vi tycker olika och jag uppskattar diskussionen. Men jag tänker vara lite… förlåt, mycket näsvis mot dig. ta det inte personligt, men:

      Om du inte kan se problemet har du helt enkelt inte läst min text tillräckligt noga. Eller så har du ingen båt (vilket du själv påpekat). Eller både och. Jag tycker jag har radat upp rätt många argument som dels förklarar varför den tidigare lagstiftningen såg ut som den gjorde, och dels vilka både juridiska , sjösäkerhetsmässiga och t o m sociala konsekvenser och problem som finns i beivrandet av den nya lagen.

      Om jag tolkar dig lika sammanfattande som du tolkat min argumentation kan jag då konstatera att huvudargumentet för att lagstiftningen skall införas är att den är dålig för mig, och att det dessutom är ett bra argument att det ska vara samma regler på land som på sjön.

      För det första kan jag tala om, och också hälsa från en rungande enig skärgårdsbefolkning att vi är rörande överens. Det första målet med lagstiftningen redan är uppnått, redan en dag efter att den vunnit laga kraft: Det blev sämre för oss. Resultatet överträffar nog t o m lagstiftarens vildaste förväntningar hur dåligt och krångligt livet just blev ute på sjön.

      För det andra var det ju redan samma regler på land som på sjön. Du har aldrig fått köra din bil till havs med mer än 0,2 promille, samtidigt som du fått se till att kunna hantera din båt sjösäkert men aldrig ha över 1, 0 promille även om du fört den på land.

      Va? Orealistiskt? Löjligt?

      Måhända. Men den som påstår att det är ”samma sak” att köra bil och båt kanske först borde pröva att byta plats på de två för att själv förvissa sig om att all funktionalitet, framföringssätt, egenskaper, erfarenheter, funktioner, svårigheter, beteenden och konsekvenser därav är direkt överförbara mellan bil och båt.

      Och då kanske det visar sig att det finns större likheter mellan en bil och cykel än mellan bil och båt. Ändå tycks det märkligt tyst med krav på hur det borde vara ”samma regler för alla fordon” när det gäller just cyklar.

      Själv undrar jag om inte argumentet att det borde vara ”samma regler i bilen som hemma” vore än bättre att lansera som politisk one-liner. Det brukar jag nämligen säga till mina barn, när de härjar runt för mycket i baksätet. Och t o m de verkar ju ha lätt att ta till sig den punchlinen, fast de är små och oerfarna.

      Alltså bör 0,2 promille gälla även hemma i bostaden. Och – har man sett på attan! Till sjöss är det ju precis det man har fått till! Om du läst mitt inlägg vet du nämligen att det är precis det den nya lagstiftningen innebär för alla som ankrar för natten.

      Om vi nu fortsätter att ta med oss samsyn och rättvisa tillbaka till land igen skulle man då se till att även bilisterna fick smaka på samma ”sämre-medicin” för att skapa attitydförändringar och ett bättre och tryggare samhälle. Vi har ju trots allt större problem med rattfylleri än sjöfylleri, så jag tror det är dags att skärpa upp attityderna även här och markera från samhällets sida.

      Därför tycker jag vi inför vi 0,2 promille i husbilar och husvagnar även när de är parkerade. Argumenten för en sådan lag är ju redan solklara:

      1. ’Alkohol och bilkörning hör inte ihop’,

      2. ’Samma regler bör gälla både till lands och till sjöss’ och slutligen klassikern:

      3. ’Kan man inte ha roligt utan alkohol har man inte efter vägarna att göra? Är det verkligen så svårt att åka husbil utan att behöva dricka sprit.’

    • Morgonsur skriver:

      Jo, och påståendet ”Det är väl ungefär som att säga att alkohollagstitningen inte gäller för fordon som har en maxfart på 50km/h”.

      På ytan kan det se ut så. Men effekten av den nya lagstiftningen för sjösäkerheten är snarare som att lagstifta om att det går bra att köra bil hem på fyllan – men då får man bara göra det i nedsläckta fordon utan bromsar och se till att ingen i familjen har bilbälten på sig.

      Man knuffar människor från ett sjösäkert beteende mot två alternativ, varav ett är orealistiskt (att folk aldrig skall smaka alkohol under hela vistelsen i skärgården eller enbart övernatta i ‘riktig’ hamn) eller alternativ som är ännu farligare (ta ett mindre sjövärdigt alternativ utan lanternor).

  3. CP3A skriver:

    Har Morgonsur eller någon annan klart för sig vad påföljden för sjöfylleri blir?
    Nöjer sig storebror med en ordningsbot eller kommer även ”landkörkorten” påverkas?

    Det skulle ju vara snyggt att bli av med körkort- jobb- inkomst p.g.a. att man skulle flytta sin 5-meters Ryds till en bättre plats efter ett glas vin…. För att inte tala om föraktet från ”vänner av ordning”.

    • Morgonsur skriver:

      Bilkörkortet kommer sannolikt att ifrågasättas, eftersom det inte är ett straff utan en ”trafiksäkerhetsmässig åtgärd”. En motivering som hänger ihop med att man inte vill att det klassas om ett straff. Det är nämligen ett brott mot mänskliga rättigheter att utdela två olika straff för samma brott.

      Det gör också att man inte kan koppla denna åtgärd till en viss gärning, utan till en människas beteende. om du t ex blir omhändertagen för fylleri ett flertal gånger kan du få ditt körkort återkallat trots att du inte ens begått brott.

      Ja, du kan teoretiskt sett få ditt körkort återkallat för sjöfylleri. Dock har man tidigare haft lite olika praxis i olika län när det gäller återkallanden. Sedan ett halvår tillbaka är det centraliserat på något vis, men jag vet inte riktigt hur, och vilka konsekvenser det får.

  4. Morgonsur skriver:

    Jerzy Sarnecki! Var är du när man behöver dig!?

    Du brukar ju alltid påtala att ‘forskningen talar emot att hårdare straff eller repressivitet skulle påverka brottsligheten!’

    Jerzy! Kom tillbaka! Allt är förlåtet!

  5. rogerklang skriver:

    Kanske är den gamla lagstiftningen bättre, kanske inte, vad vet jag? Jag vet att vi måste ha någon form av alkohollagstiftning för sjöfart! När min familj träffas vid högtider och min syster och svåger kommer, så kör min syster bilen, eftersom min svåger brukar ta sig några järn. Kanske kan din fru ta kustskepparintyg så att du kan dricka? Det är en lösning. En annan lösning är att ha restriktivare regler i Stockholms skärgård än i Karlskronas, eftersom problemen med fylla och trängsel antagligen är större i Stockholms skärgård, men det sade du kanske själv?

    Roger

  6. Garuda skriver:

    ”Samma borde gälla på sjön som på land”

    – Hur du än vrider på det är det inte samma som gäller. Jag tycker Morgonsur redogör alldeles ypperligt för det, men man kan också tillägga det faktum att på sjön finns nästan alltid väjningsutrymme, medan man på vägen kör i fil med betydligt mindre marginaler. Värdet av att vara helnykter på vägen är alltså större ur säkerhetssynpunkt än det är på havet/sjön, enligt min enkla uppfattning.

  7. Garuda skriver:

    Ovarsamhet och hänsynslöshet skall givetvis inte tolereras. Detta helt oavsett om man drack hallonsaft eller en snaps till sillen. Bara ett förtydligande…

  8. rogerklang skriver:

    Å andra sidan så kan man uttrycka det så här, Garuda. Sjön har inga utstakade vägar med linjer och är därför farligare.

  9. Roger skriver:

    Trösten är väl att det hela är teoretiskt. Det finns inte en chans att du eller andra som bara puttrar några hundra meter kommer att åka dit. För det första är ni inte måltavla, för det andra har polis och KBV inga resurser.

    Syftet med lagen är att kunna ha kontroller i närheten av skärgårdskrogarna och slippa konstatera säkerhetsproblem (t.ex. fortkörning, vinglighet, inga lanternor) innan man kan kontrollera nykterheten.

    • Morgonsur skriver:

      Det är så lagom teoretiskt att som f d polis förklara för sina barn att ”det där med lagar inte är så viktigt att följa” när de frågar ”Pappa, får man köra båt efter man har druckit vin?” Jag har aldrig sett mig som kriminell förut och hade inte tänkt börja nu heller. Men den här lagen får helt enkelt fler konsekvenser än att ”man får avstå alkohol om man skall köra båt”. Den påverkar hela livet när man inte kör båt, och den försämrar sjösäkerheten.

      Dessutom kommer två andra saker att hända på sikt:

      1. Kustbevakningen i vår händelselösa del av kuststräckan kommer att slåss för att inte bli nedlagda, vilket de samhällsekonomiskt sett nog borde ha blivit för länge sedan. Särskilt sedan vi fått flera egna SSRS-stationer. Då gäller det att påvisa ett behov, och för det behöver man ett problem. Om man kan påvisa statistik och förfasa sig över hur fruktansvärt stort ”problemet med sjöfylleri” är i området har man ju lyckats skapa ett sådant, och i och med det ett stöd för den fortsatta egna existensen.

      För det syftet måste man ju kolla alla man möter (d v s de få båtar som ens bryter ens horisont) för att lyckas hitta så många som möjligt att sätta dit. För i statistiken står bara ”sjöfylleri” – inte hur många promille någon har, i vilket sammanhang ”brottet” skett eller vilken fara personen utgjort.

      Och när man redovisar ”241 fall av sjöfylleri under sommarmånaderna” kommer man att måla upp det som om hela skärgårn är full av drängfulla skrålande 08-brats i 60 knop, om så alla fall skulle vara en skeppare som med 0,3 promille uppsöker alternativ ankringsplats för att ankaret draggat efter middagen.

      Jag har sett kombinationen statistik och anekdotisk evidens förut, och jag kommer att se det igen. Det är regel snarare än undantag i politik och offentlig förvaltning. Allt för många lagar idag skrivs utifrån rena myter skapade på detta sätt. Lagstiftarna borde lära sig att man driver informationskampanjer och skriver debattartiklar i stället för lag om syftet bara var att skapa ”attitydförändringar”.

      Lagstiftning skall inte vara en lekstuga för klåfingriga tyckare, vilket tyvärr är var vi hamnat idag. Den nya sjöfyllerilagen är ett lysande exempel på detta. Den är antingen skriven av en seglare som inte kan ett skit om juridik eller av en jurist som inte kan ett skit om sjö- och skärgårdsliv.

      Och; När det gäller statistik kommer vi heller aldrig att få reda på om jag har rätt. Om nu ungdomar och familjer börjar drunkna i små badbåtar på väg till/från fester på grannön kommer vi att förfasa oss över dumdristigheten, men ingenstans kommer det att framgå om man haft mer sjösäkra alternativ att tillgå som man kunnat nyttja med den tidigare sjöfyllerilagstiftningen.

      Fler drunknade på fyllan kommer då bara att användas som förevändning att lagändringen var rätt, att problemet faktiskt var större än man trott och tycks öka.

      2. Förr eller senare dyker det alltid upp en ”vän av ordning” i grannskapet som ser som sin självpåtagna livsuppgift att ringa och ange sina grannar och kräva kontroll, räfst och rättarting.

      Sammanfattningsvis är det precis så här man lägger grunden till en självgenererande och självförsörjande evighets-problemmaskin.

      Men var inte orolig. Vi människor är oerhört anpassningsbara. Som vanligt kommer vi att svälja det här och om ett par, tre år tycka att ”det inte var så farligt”. ”Det är ju ganska självklart egentligen”. Människor är lättledda, tycker det är jobbigt att ställas inför flervalssituationer – särskilt om de innebär att man måste ta eget ansvar – och gillar helt enkelt att bli styrda. Det är därför auktoritära ideologier alltid har så lätt att samla anhängare.

  10. Kn Sabeltand skriver:

    Efter ett helt yrkesliv till sjöss, i och utanför skärgårdsmiljön, så ser jag nu en möjlighet att i stället för att stävja de beteenden till sjöss som verkligen skapar fara dvs. egoism, avsaknad av sjö(folk)vett och okunskap så kan KBV och polis lugnt luta sig tillbaka och stirra på sin display. Om det nu var så att alla de som genom sitt beteende skapar farliga situationer till sjöss är onyktra så sups det makalöst mycket i våra skärgårdar. Nu tror jag inte att det är så.
    Det finns regelverk som styr vårt uppträdande till sjöss. Använd dessa och snäpp istället upp konsekvenserna för de som bryter mot dessa regler! I sjövägsreglerna kan vi läsa:
    ”Den som brister i gott sjömanskap kan enligt sjölagen ställas till ansvar även om någon sjöolycka
    ej inträffat. Paragrafen är även tillämplig på t.ex. en förare av fritidsbåt.
    Med vanligt sjömansbruk eller gott sjömanskap avses bland annat: Hålla lämplig fart och lämpligt
    passageavstånd, hålla undan i god tid och med bestämd manöver, lämna plats för stora och
    svårmanövrerade fartyg, hålla noggrann utkik horisonten runt m.m…..”

    Kn Sabeltand

    • rogerklang skriver:

      Kapten Sabeltand:

      Hur är det med dina egna alkoholvanor till sjöss? Det förefaller mig som att de som gnäller här bara vill rättfärdiga sitt eget drickande i samband med sjöfart.

      Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

      • Kn Sabeltand skriver:

        Mina egna alkoholvanor innebär att jag ALLTID är helt nykter, till sjöss och i trafiken. Att fylla till sjöss är ett problem är min absoluta uppfattning. Men jag tror att det ”gamla” regelverket ang alkohol till sjöss tillsammans med en strängare tolkning av de lagar som styr vårt uppträdande på ett bättre sätt skulle skapa en säkrare miljö i våra farvatten till gagn för oss alla.

      • Morgonsur skriver:

        Instämmer till fullo med Kn Sabeltand. Jag har ingenting mot att man ingriper mot fylla till sjöss, för fylleri har inget med sjön att skaffa.

        Fylla är ett problem – alkoholförtäring är det inte.

        Kanske man kunnat lösa det med att vi EU-anpassar oss och inför EU-standard på 0,5 promille både till sjöss och på land. Det bör ge marginal både måltidsdrickande och eventuella ”förebyggande flyttar av båt”.

        0,2 promille handlar om att hävda en princip. Det är en ideologiskt betingad gräns med svag eller ingen medicinsk grund.

        I såväl bil- som båttrafik.

      • Micke skriver:

        En annan stor olikhet mellan bil och båt är att det är ok att ha berusade passagerare i en bil men i en båt så bedöms det helt godtyckligt, det kan räcka med att du som passagerare gör an båten eller tar ut kusen. Och vips så omfattas du av 0.2 prommileregeln.

    • rogerklang skriver:

      I så fall så måste jag lyssna när en erfaren sjökapten talar. Jag vill dock säga att min far var alkoholist (innan han blev nykter alkoholist 1990, han dog 1998), och han körde taxi de sista åren av sitt yrkesverksamma alkoholiserade liv. Han hade en policy att inte dricka i samband med att han arbetade, det var så han intalade sig att han inte var alkoholist. Vad det innebar mer konkret vet jag inte, han kan ha varit påverkad när han körde ändå. Jag gillar inte alkohol, jag är helnykterist själv sedan 5 år tillbaka, eftersom jag vet att jag har min fars gener.

      Där av min misstänksamhet.

      Mvh Roger

      • Morgonsur skriver:

        Att fylla och sjön inte hör ihop kan vi nog alla vara överens om. Det har ingen ifrågasatt. Sjön tillåter faktiskt inte att man är full ens när man ligger still – vad som än står i lagen. Straffet kan bli skeppsbrott, död och förintelse.

        Däremot bör man kunna föra ett någorlunda normalt leverne även i skärgården. Att skapa lag som kriminaliserar eller kräver myndighetstillstånd för ”normalt leverne” bör man passa sig väldigt noga för. Att som idag kunna fällas för sjöfylleri för att man ”dagen efter” ror ut och på lugn sjö och hämtar sina nät i en aktersnurreförsedd roddbåt med 0,3 promille har mer med moral än med sjösäkerhet att göra. Det blir dessutom rätt tydligt när motiveringen för lagstiftningen sammanfattas med ”alkohol och trafik hör inte ihop. Det gäller även på sjön (…) Alkohol är en riskfaktor som är möjlig att undvika”.

        Den inledande ”motiveringen”är ju ingen sådan, utan ett ovidimerat påstående. En reklamslogan. Påståendet är förvisso sant, men är direkt utbytbart mot andra lika sanna sådana som ”Man kan inte ha kul jämt”, ”Man ska inte tro att man är något”, ”Det gäller att veta sin plats”, ”Ingenting här i livet är 100% privat” eller ”Man ska inte tro att man kan bestämma allting själv”…

        Man har fortfarande inte producerat en problemformulering. Och man har då heller inte kunnat presentera en motivering varför just detta sätt att utforma lagen kommer att lösa detta eventuella problem.

  11. gathenhielm skriver:

    Om vi för ett ögonblick lägger den intressanta diskussionen om den bisarra ”sjöfyllerilagstiftningen” åt sidan kan vi kanske, ur ett rätts[o]säkerhetsperspektiv titta lite närmare på omständigheterna kring begreppen fart och hastighet till sjöss.

    Sjölagen (1994:1009) anger i avd 6, 20 kap, 3 § att: ”Den som tar sådan färdväg, håller sådan hastighet eller annars med fartyg färdas så att han i onödan stör omgivningen döms till penningböter.”

    Sjötrafikförordningen (1986:300)anger i 2 kap, 2 § att: ”Länsstyrelsen får efter samråd med Sjöfartsverket och Transportstyrelsen meddela föreskrifter om fartbegränsning…”

    Riksåklagaren har, i enlighet med ett riksdagsbeslut, beslutat om bötesbelopp för brott mot sjötrafikförordningen bl a gällande hastighetsöverträdelse. Bötesbeloppet för en hastighetsöverträdelse upp till 5 knop är 1000 kr.

    Det intressanta inträffar när polismyndigheterna och Kustbevakningen skall tillämpa aktuella författningar på os sjötrafikanter. Fart och hastighet är nämligen inte synonyma begrepp. Fart är per definition en skalär och anger därmed ingen rörelseriktning. Hastighet är en vektor som anger både fart och rörelseriktning. De av länstyrelserna meddelade föreskrifterna om fartbegränsning anger högsta tillåtna fart i ett gegrafiskt avgränsat område. De skyltar som på aktuella platser i terräng- och sjölådan kunngör dessa fartbegränsningar anger – föga förvånande – högsta tillåtna fart. Sumloggen, det sannolikt vanligaste tekniska hjälpmedlet ombord små och medelstora fartyg för fritidsbruk, mäter och presenterar fart.

    Det är emellertid hastghetsövertädelse som är brottsligt och det är följaktligen hastighet som sjöpolisen och Kustbevakningen mäter med sin laserutrustning.
    Naturen är nu så beskaffad att här kan inträffa en del intressanta fenomen som lagstiftaren lämnat till myndigheterna att [godtyckligt] hantera.

    Två exempel på detta:
    Jag kan i egenskap av befälhavare på mitt fartyg färdas med oändligt hög fart utan att polis- eller kustbevakningstjänstemannen med sitt laserinstrument förmår mäta min hastighet.
    Detta åstadkommer jag genom att färdas i en cirkel med mätverktyget i centrum och på konstant avstånd. Då uppnås en så kallad nolldopplereffekt (gammalt ubåtstrick för att vilseleda ubåtsjaktenheter försedda med aktiv sonar) vilket resulterar i att den av laserinstrumentet indikerade hastigheten blir 0.

    I sammanhanget mera relevant är att jag, företrädesvis på Västkusten på nordlig huvudkurs under inflytande av Baltiska strömmen och vindinducerade ytströmmar, kan färdas med på min sumlogg indikerad fart som helt överensstämmer med på platsen gällande fartbegränsning men ändå bli bötfälld för hastighetsöverträdelse.

    Har haft tillfälle att diskutera problematiken med en sjöpolis som gjorde gällande att inom den myndighet han var verksam var detta känt och man var kompetent att omhänderta lagstiftarens förbiseenden på lokal nivå. Hur det förhöll sig inom andra polismyndigheter kunde han inte svar på då kommunikationen dem emellan inte är särskilt frekvent. Han uttryckte dessutom, och här blir jag riktigt orolig, allvarliga tvivel beträffande Kustbekaningens förmåga i detta avseende.

  12. rogerklang skriver:

    Morgonsur skrev:

    Instämmer till fullo med Kn Sabeltand. Jag har ingenting mot att man ingriper mot fylla till sjöss, för fylleri har inget med sjön att skaffa.
    Fylla är ett problem – alkoholförtäring är det inte.”

    Det skulle ha varit så om inte sjukdomen alkoholism fanns. Alkoholism medför att alkoholisten inte kan skilja på alkoholförtäring och fylla. En av tio som regelbundet förtär alkohol blir alkoholist! Saken är den att det finns ingen tydlig gräns för när en människa kan kallas för alkoholist. Alltså har fylleri med sjön såväl som trafiken att skaffa, likaväl som försämrad syn har det.

    Morgonsur skrev:

    ”Kanske man kunnat lösa det med att vi EU-anpassar oss och inför EU-standard på 0,5 promille både till sjöss och på land. Det bör ge marginal både måltidsdrickande och eventuella ”förebyggande flyttar av båt”.
    0,2 promille handlar om att hävda en princip. det är en ideologiskt betingad gräns med svag eller ingen medicinsk grund.”

    Många skulle hävda att även ett mycket litet alkoholintag försämrar motoriken. Jag såg ett avsnitt i programmet Trafikmagasinet, där en försöksperson intog först en liten mängd alkohol och körde bil på en testbana. Hans reflexer försämrades så till den grad att bromssträckan förlängdes med flera meter. Vid större mängder var han direkt farlig. Jag är dock beredd att diskutera promillegränsen i trafiken till sjöss. På militära båtar skall den vara noll promille!

    Roger

    • Morgonsur skriver:

      Ja, i yrkesmässig trafik torde det inte vara några större problem att ha 0 promille. Eller 0,2 promille, som ju i praktiken är 0 promille, men med någon liten felmarginal för eventuella förehavanden före arbetspasset. Få skulle hävda någon som helst rätt att förtära alkohol i samband med arbetet. Jag gör det definitivt inte.

      När det gäller alkoholism lär den inte försvinna p g a att man gör det besvärligt för ”vanligt folk” att leva. Alkoholister torde ha svårt att säga stopp efter första glaset oavsett, och de bröt sannolikt även mot den gamla lagen eftersom gränsen för grovt sjöfylleri både då och nu var och är densamma på 1,0 promille. Man har aldrig kunnat, och skulle heller inte med en 0,5-promillegräns kunna hävda alkoholism som en orsak att få köra vare sig bil eller båt på fyllan.

      Om vi skall vara medlemmar i EU lär vi dock förr eller senare få vänja oss vid tanken att alkohol är mat, om den används på rätt sätt. Tyvärr har vi långt kvar till den insikten. Så fort man påtalar att det faktiskt är både normalt och njutbart med ett glas vin till maten, och att det ingår i ett normalt leverne blir man i Sverige anklagad för att man ”ska supa ner sig och bli på fyllan”. Det tycks som om vi bara har två sorters människor i Sverige – absolutister och alkoholister?

      Jag tror att de allra flesta befinner sig däremellan, och har också en så märklig människosyn att jag tror att folk kan och bör hantera eget ansvar. Jag tror och hoppas att vi är på väg ifrån den syn på alkoholen som att den är något slags högriskavfall, som endast bör förtäras på avlyst område iklädd heltäckande smittskyddsdräkt. Där man efter intagandet bör låsas in i karantänavdelning i tre dagar och genomgå läkarkontroll och nytt körkortsprov för att någonsin kunna sätta sig bakom en ratt igen.

      Är det egentligen så farligt om folk får utrymme att ibland ha lite halvtaskig moral, även om det är ”lite farligt”. Jag trodde det var därför varken otrohet, fylleri på stan eller att gå mot röd gubbe var brottsligt längre? Men om folk så önskar kan vi alltid återinföra även dessa lagar.

      För att köra båt (eller bil, faktiskt) med alkohol i kroppen – även med mindre än 0,5 promille – är olämpligt. Det kan vi slå fast. Men frågan är om det under 0,5 är så farligt att man – som påstås i den värsta propagandan – är en flytande (rullande) mördare?

      Naturligtvis påverkas man av alkohol även i låga doser. Dock är denna påverkan så liten att den knappast har någon avgörande inverkan på trafiksäkerheten vid 0,2-0,4 promille. Jag misstänker lite ”placebo” vid det test du nämner, eftersom gränsen för reaktionsförmågeförsämringar enligt medicinsk expertis går vid 0,5-0,6. Dock lär det perifera seendet påverkas redan tidigare. Andra hävdar att den avslappnande effekt alkoholen har i kombination med den bibehållna reaktionsförmågan i låga doser teoretiskt sett rentav kan göra en till en bättre bil/båtförare. Ta nu inte detta som att jag på något vis skulle rekommendera folk att ta en snaps innan man kör vare sig bil eller båt – för det gör jag definitivt inte. Man skall inte dricka alkohol i samband med framförande av fordon. Men man skall heller inte för säkerhets skull behöva ha körförbud i en vecka för att man råkade se en vinflaska på TV.

      Låt oss enas om att alkohol gör en till en sämre bil/båtförare. Det ifrågasätter jag inte. Å andra sidan blir man sämre även av samtal med medpassagerare, ”ratta på radion”, läsa karta/plotter/ekolod, prata i mobiltelefon och mycket annat som är ganska normalt – eller i vissa fall nödvändigt. Alla dessa är olämpliga ”riskfaktorer som går att undvika”, och som man också bör undvika – men är det egentligen vare sig nödvändigt eller ens önskvärt att göra dem till brott?

      Och är man en mördare om man pratar med sin medpassagerare?

  13. rogerklang skriver:

    Jag är ingen nykter fanatiker om du trodde det. Men jag inser behovet av någon slags alkohollagstiftning för bil- och sjöfartstrafik, gör inte du det? Ditt sätt att resonera ger mig minnesglimtar från min barndom om hur min far resonerade, han var också mycket smart och kunde tala för sig, men när diskussionen var slut var han fortfarande alkoholist. Man kunde inte vinna över honom i en diskussion, man kunde bara konstatera att man hade olika åsikter och skiljas åt efter ett tags diskussion (han var alkoholist en bit in i min vuxna ålder). Jag hoppas verkligen för din skull att du inte är i riskzonen, att det bara är jag som fantiserar ihop dessa likhetstecken! Alkohol kan vara ett sätt att bearbeta trauman, det var det för min far.

    Mvh Roger

    • Morgonsur skriver:

      Jag trodde det framgått med all önskvärd tydlighet att det behövs regler och lagstiftning. Men jag ser inte behovet att göra den så rigid att den kriminaliserar ett normalt liv och ett normalt beteende. Och det gäller inte bara denna fråga. Jag har gjort, och kommer att göra allt vad jag kan för att försöka motverka varje försök att införa cykelkörkort, båtkörkort, förbjuda burqa på allmän plats, att använda mobiltelefon under färd, att sitta på ”studentflak”, röka på allmän plats eller andra ”världsförbättrande” försök att tänka åt människor i deras vardag för att se till att världen inte blir för bekväm, okomplicerad eller rolig.

      Det kan tyckas vara småsaker att invända mot – men det är småsaker man enligt min mening måste få förtroendet att ta ansvar för själv. Långt ifrån alla av dessa drabbar mig själv.

      Ordet ”frihet” är dock inget gångbart ord i den svenska debatten. Använder man det ordet skriker alla ”NYLIBERALISM!” och intar av ren princip motsatt ståndpunkt.

      Dessutom är det lite suspekt att vilja bestämma själv. Underförstått kan man i Sverige bara eftersträva frihet om man har en dold baktanke om personlig vinning och att fuska med något på någon annans bekostnad. Pratar man om frihet är det bara en undanflykt för att man vill göra något skumt, omoraliskt eller ondskefullt. Eller missbruka något.

      Om du klickar på ”onödig lagstiftning” bland ämnena ute i listen till höger kommer du att se en rätt konsekvent linje på denna blogg. Hittills är de flesta idiotiska lagtexterna dock bara förslag. Sjöfyllerilagen är den första som blivit allvar sedan jag började blogga. Förvänta dig minst lika långa indignerade inlägg den dag t ex ”civilkuragelagen” blir allvar – vilket Gud förbjude.

      • rogerklang skriver:

        Jag betraktar mig som ganska nyliberal själv, jag ser inget negativt i det ordet. Jag förstår din poäng om frihet! T.ex. när det gäller rätten att få sälja alt. köpa vin, starköl och starksprit i butiken så är jag för det. Fast det är inte bara det egna livet man leker med när man dricker i samband med bilkörning och båtkörning. Jag kan inte riktigt acceptera det du säger om att vi borde ta lätt på det, när man kan köra ihjäl ett barn. Det vore som att ta lätt på rånmord om det nu skulle hända något, med den skillnaden att man inte har något motiv om man har ihjäl en fem-åring på sjön, annat än att bli berusad. Detta till trots så är jag beredd att acceptera en promillegräns på 0.5, som man hade förr i tiden. Men när jag var ung så gjorde jag hemska saker som att köra när jag hade druckit. Flera gånger hamnade jag i situationen att jag fick blåsa utandningsluft i en ballong för farbror polisen. Då kom jag alltid undan med böter för att jag hade inte tillräckligt mycket alkohol i blodet. Men detta satte inte stopp för mina fyllekörningar att promillegränsen var satt så högt att några timmars tillnyktring räckte för att komma undan en straffpåföljd som kanske hade varit tillräcklig för att få mig att sluta med fyllekörningar, typ en månads fängelse eller en villkorlig dom. Lyckligtvis körde jag aldrig ner någon ändå.

        Och jag är för civilkuragelagen om den bara innebär att vittnen till grova brott som våldtäkt, mord, rån eller misshandel blir tvungna att ringa polisen som minst, alt. försöker att få tag i en telefon för att ringa polisen!

        Mvh Roger

    • Conrad skriver:

      Har inte din fantasi skenat iväg ganska rejält nu? Eller ser du en möjlig alkoholist så fort du hör eller ser någon nämna att det kan vara gott med ett glas vin?

      Min far var också alkoholist, körde bil med ölkassen i passagerarstolen, aldrig längre än en armlängd bort. Givetvis totalt förkastligt.

      Men, skulle jag för det diskvalificera alla andra från att dricka alkohol? Nej – varför det? Han har en sjukdom och får leva med den, har man den inte, varför ska man då sättas i samma karantän från alkohol?

      Man kan uppenbarligen använda sina föräldrars alkohlism på olika sätt, mitt sätt är att alltid göra som min far inte gjorde och tvärtom aldrig göra som han gjorde. Jag har aldrig tagit en återställare, jag har aldrig kört bil ”medvetet” berusad – dock kan man ha haft kvar rester dagen efter, vilket jag genom en investering i mycket pålitlig alkometer aldrig mer kommer behöva riskera. Jag har heller aldrig slagit min fru och heller aldrig blivit dum när jag druckit.

      Men enligt din schablon bör jag alltså ge mig hän åt puritanens leverne, för eljest kommer jag halka dit rejält, är det så? Jag är idag 40 år och tycker jag verkar ha klarat mig bra ändå…

      • rogerklang skriver:

        Nej, inte alls! Jag ser klara likheter mellan dig och mig, Conrad. Jag drack också måttligt, men relativt ofta för fem år sedan, en eller två gånger i veckan tre flaskor starköl åt gången. Jag tyckte att det var gott, och jag kan förstå andra som tycker det är gott! Men så var jag över till Danmark och köpte två flaskor Grants whiskey och drack upp dem under loppet av en-två veckor. Jag kan nämligen inte dricka måttligt om jag har sprit eller öl hemma i lager, precis som jag inte kan låta bli att äta upp godis samma dag som jag köper det. Jag kan inte ha ett barskåp! Det är därför som jag säger att jag har min fars gener och numera låter bli att dricka. Den där whiskeyn höll på att göra mig till alkoholist. Men jag har heller aldrig tagit en återställare än. Fast kanske är det så att jag är misstänksam mot Svenssons alkoholkonsumtion ändå? Från det att jag var 11-12 år har min far varit fullblodsalkoholist tills han blev nykter alkoholist 1988. Båda sakerna kan spela in i mitt förhållande till alkoholkonsumtion. Men som jag skrev; ”Jag är för att folk ska kunna handla vin, öl och sprit i närbutiken!” Det är väl inte särskilt puritanskt?

        Mvh Roger Klang

  14. Anonym skriver:

    Bra skrivet Morgonsur, ska vid tillfälle läsa igenom dina andra tillägg!

    Lagar som inte inriktar sig på att lösa ett allvarligt problem och tillförs resurser för att verkställas i enlighet med en majoritets önskan utan bara skall förbättra folks moral skapar bara bristande respekt för lag och ordningsmakt (som morgonsur redan påvisat).

    De som tycker att samma lagar borde gälla på sjö som land skulle jag vilja redovisa risk- och konsekvensanalysen som motiverar detta! Måste inte alltid en konsekvensanalys medfölja en lag? Kanske skulle man gå in och studera förarbetena till denna bissara lag.

    Bara att jämföra fordon som helatiden möts head on i chickenrace på en ca 6m bred bana med möteshastigheter på ca 200 km/h med att segla en 12m skärgårdskryssare i skärgården är absurd. I sydamerika såg jag att de stora motoryatcherna tände antikollisionsljus när man gick hem från söndagsutflyckten, förmodligen en mycket effektivare lösning 😉

    Morgonsur har helt rätt i att man troligen i en sådan analys uppnått precis det motsatta. Önskvärt vore att man i ett restriktionsområde runt de lokala problemen kunnat lösa detta på nått sätt i lokal ordningsstadga (men där har man kanske inte förordnande att reglera alkoholgränser).

    Precis som Morgonsur tillhör jag de människor som tror att efter just gårdagens segling och ankring i vik med en flaska vitt, kycklingsallad och bad kommer att vara en bättre människa under en lång vinter. Kommer sannolikt att sätta mitt körkort, befälhavare VII och skepparintyget(?) i risk många gånger då jag faktiskt tycker jag har moraliskt rätt att segla även efter att druckit måltidsdryck bestående av vin.

    Man kanske skulle gå den där bissarar folkhögskolekursen i civil olydnad, fast där går nog gränsen även för dom- kasta sten på polisen eller förstöra statens egendom är OK men att dricka vin i en svensk insjö. Aja baja!!

    Sedan våldför man sig även på det svenska språket när man kallar en påverkan av alkohol på 0,2 promille för fylleri!! Lagstiftarens syfte måste vara att skapa samma minimala argumentationsutrymme på sjön som i landsvägstrafiken. Har ingen åsikt om straffskala i trafiken men visst man anar ju en viss språklig påverkan från nykterhetsrörelsen?

    /Anders

    • Morgonsur skriver:

      Tack, och instämmer. Den som tycker ‘trafik till sjöss och till lands är samma sak’ kan ju ställa sig frågan om man tycker det är normalt att under bilfärd sätta lillgrabben i knät för att få provratta lite där vägen blir lite bredare och det är lite trafik.

      Och hur kan det förresten vara tillåtet med autopilot till sjöss när det inte är det för bil? Hur många tycker att det vore normalt att surra ratten på bilen och släppa den för att sätta sig ‘höger fram’ en stund och skicka några SMS eller läsa kartan?

  15. Ola Ljungberg skriver:

    hej Morgonsur samt alla övriga, var hälsade.
    Jag ligger bakom ”www.alltom..”
    På Fredag 8e febr. kommer jag att om denna lag ha ett möte i Rosenbad.
    Jag kommer ha med mig ett kompendium att överlämna, och Morgonsur, fick bara Dina ord plats i kompendiet så skulle de åka med.
    Ja, folk är för en gångs verkligen förbannade!
    Jag trodde faktiskt ingenting kunde reta svenskarna, men denna lag har gjort det!
    Sista ordet är inte sagt om denna lag.
    Vi har alla argument, politikerna har absolut ingenting!
    De svarar inte ens på frågor.
    Låt oss sluta (båt)-leden!
    Fas 2 inleds mycket snart.
    besök http://www.alltom02promillepasjon.se
    Du behövs, nu!
    Hälsar Ola Ljungberg

  16. Ola skriver:

    Jag ser debatten handlar om ”trafik land och sjöss =samma sak”
    Vatten och asfalt samma sak.
    Säger sig självt.
    Trafik på land och sjöss samma sak?. Blir det trängselskatt på sjön Juli ?
    Man får inte cykla på Essingeleden (ens nykter) men man får paddla kanot i en farled med upp till 1promille ! ”Alkohol och trafik hör inte ihop”.

    Inte undra på att kanotiser/kajaker att just dessa finns i olycksstatistiken.
    Jag ser det som positivt med denna jämförelse, säger åtskilligt om hur somliga har begränsad syn på tillvaron.

  17. Mycket intressant att höra om detta från någon som faktiskt lever i skärgårdens perspektiv. Tror att många av oss som inte bor där kan glömma att det handlar om ert vardagsliv vilket också är en faktor (jämfört med semesterliv).

  18. Ola Ljungberg skriver:

    En enastående artikel, en verklig kraftansträngning.
    Eloge till morgondagens och alla mycket insiktsfulla kommentatorer. Glädjande att i landet lagom så har folket fått nog av maktmissbruk. Äntligen.

  19. Matte skriver:

    Välskriven artikel. Dock har jag en invändning.
    Du skriver att 0,2 i princip är en nollgräns, i vilket jag inte håller med.
    Jag köpte mig en alcoscan promillemätare för något år sedan för att få en hum om hur snabbt alkoholen går ur.
    Jag kan konstatera att jag kan ta båten eller bilen till en restaurang, äta en god middag och dricka 2 starköl (50cl) eller dricka 2 glas vin i samband med maten för att sedan blåsa 0,0 promille när jag skall åka hem (tidsåtgång för mat och dryck 1 timme), självklart är det olika beroende på vikt och längd, själv är jag 180cm väger 86kg.

    Jag fick även bekräftat vid en blåskontroll efter en middag att det stämmer.
    Var inne och åt middag på Kungsholmen i Stockholm drack 3 starköl (33cl) och åt middag under 1-1½ timme. När jag skulle åka hem blåste jag i min mätare och den visade 0,0.
    Blev stoppad i en nykterhetskontroll på tranebergsbron (restid från restaurangen c.a 7min) och blåste i polisens mätare vilken också visade 0,0 promille.

    Vad kan man dra för slutsats om det då, jo att dricka några öl eller glas vin som social dryck (inte hälla i sig 1 flaska vin på en timme) kan man fortsätta göra med gott samvete.
    Morgonsur kommer kunna ta båten över till sina grannar äta en middag och dricka 2 glas vin (kanske till och med fler glas beroende på dennes förbränningstakt) utan att passera 0,2 gränsen.

    Håller med i övrigt om att lagen är åt helvete utformad.

    • Ola Ljungberg skriver:

      Hej Matte. Jag har haft agentur för alkotestare de är inte helt tillförlitliga, i ditt fall verkligen. Paramint säljer polisens, men de är bara sållar. Det riktiga provet tas i en Evidenser. Sållapparat som Evidenser ska kalibreras med laboratoriet saker, Guth.

      • Matte skriver:

        Hej Ola,

        naturligtvis menar jag inte att man kan använda dom som argument i någon form av rättslig process. Däremot så vidhåller jag att det går alldeles utmärkt att dricka öl eller vin till maten och inte passera 0,2 promillegränsen.
        Maskinen jag har skall kalibreras om efter, jag tror det var 500 blåsningar eller ett år.

  20. Ping: Jag kan inte heller släppa “sjöfylleriet” | Jasper Hein Nordling

  21. Mattias skriver:

    Bara en liten fundering från min sida, om man bor någonstans i lappland med 5 mil till närmaste granne. Är det ok då att ta bilen på fyllan eftersom det är det bästa alternativet, jag kan ju inte cykla med familjen när det är -32 och snöstorm. Närmaste by som har någon form av taxiversamhet ligger 26 mil bort. Hur ska jag göra då, kanske är ett alternativ att jag håller mig nykter. Men vad vet jag….

    • Morgonsur skriver:

      Om du har närmaste granne fem mil bort är det nog inte troligt att du hade vare sig gått eller cyklat i -32, så jämförelsen haltar något.

      I den mån du ordnat skjuts eller tagit taxi tror jag du hade tyckt det känts märkligt om du dömts för rattfylleri för att du efter ett par starköl från din plats i baksätet gett chauffören köranvisningar så han/hon hittade vägen till din kompis.

      Som Micke påpekar gäller sjöfylleri inte enbart den som håller i ratten. Den gäller även passagerare som på något sätt medverkar i att båten kommer fram säkert till rätt plats. Det är en av anledningarna till att 0,2p är en orimlig gräns – utom för yrkessjöfart eller i höga hastigheter.

  22. Ola Ljungberg skriver:

    @Mattias. Du säger på ”fyllan”. menar du på allvar att man är full vid 0,2p? Om så så är det att missbruka svenska språket. HD har även sagt i en dom att det går inte att jfr bilar/båtar, skillnaderna är för stora. Det är intressant med de alt. du nämner, cykla, taxi. Cykla på vatnet går inge vidare. Sjötaxi…hmm..kul.. det vimlar ju av dem och så billiga de är. Lång framkörning och bak i god tid, och de finns inte överallt.

  23. Cobran skriver:

    Varför byter du inte till en 4 hk på lilla båten ? Duger både till grannen och lägga nät. Ja bara undrar. Mvh

    • Morgonsur skriver:

      Det är inte min båt, så jag kanske inte ska svara å svärfars vägnar, men:

      Vi är flera som använder båten i många olika syften. För vissa – men inte alla – behövs en större motor.

      Men det finns förstås många principiellt onödiga mer eller mindre dyra och/eller krångliga sätt att lösa det totalt syfteslösa av politiker tillskapade rotproblemet.

      Det enklaste vore att våra folkvalda bestämde sig för att inte jävlas med vanligt folk av ren princip, utan bara när det fyller ett verkligt syfte. Den här skrivningen av sjöfyllerilagen löser inga problem. Den är själva problemet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s