Den otidsenliga monarkin

Photobucket 

Så här i bröllopstider har debatten om monarki eller republik återigen blommat upp. Jag tycker mig skönja ett skifte i mediedebatten. Kraven på republik har nog aldrig varit så många och högljudda.

Själv är jag den förste att instämma i att monarkin mycket riktigt är ologisk, principiellt fel, odemokratisk och helt otidsenlig.

Man bör dock samtidigt tänka på att den för många människor är en viktig symbol för tradition, trygghet, samhörighet och trivsel. Och vårt till synes irrationella behov av symboler och symbolhandlingar skall inte underskattas.

Att förklara varför för en inbiten republikan är måhända som att förklara en färg för en blind, men jag tänker ändå försöka:

Jag brukar jämföra monarkin med ett gammalt 1600-talshus. Huset i sig är eldfängt, unket, dragigt, oekonomiskt, har lutande golv, lågt i tak, kallras, värdelös driftekonomi, små fönster med skrovliga rutor och kostar massvis i underhåll varje år. Dessutom är de byggda så tätt intill att man inte kan ta sig till dörren vare sig med taxi, flyttbil eller ambulans. Handikappade kan dessutom glömma att ens ta sig in genom dörren.

Jag skulle aldrig i helsicke råda någon som funderar på att bygga nytt att ge sig in på vansinnet att slå upp en i varje konstruktionsdetalj exakt kopia av t ex Schantzska huset i Gamla stan. Inte bara det; Logiskt sett finns det egentligen inga rationella, moderna argument för att låta dessa handikappovänliga, skeva, energislukande, dragiga råtthål stå kvar överhuvudtaget.

Det var vi rätt överens om på 60-70-talen, när vi rev allt gammalt, spikade masonitskivor över spegeldörrar, lade låga innertak över vacker stuckatur, krossade kristallkronor och skövlade stadscentrum för att bygga nya, moderna och rationella Domusvaruhus i betong med tillhörande parkeringshus i Sovjetmodell.

Och då har jag inte ens nämnt miljonprogrammet.

Varför finns det då trots allt knäppskallar som väljer att bo i Gamla Stan eller i ett dragigt gammalt torp, när det finns moderna, bekväma, fjärrvärmeförsedda lägenheter i Akalla?

De enda skälen tycks vara a) ”historiskt intresse” (som lika gärna skulle kunna tillgodoses genom en grundlig dokumentation innan rivning), att många av någon underlig anledning b) tycks trivas i och kring gamla hus och att de flesta tycks anse att de är c) ”trevliga att se på”.

För vissa innebär helt enkelt det där gamla, mossiga huset en känsla av trygghet, kontinuitet, en historisk måttstock och en källa till välbefinnande som är svårt att förklara på något rationellt, modernt sätt.

Vad gäller hus har vi ju fördelen att alla har valfriheten att bosätta sig i den hustyp de vill och har råd med. Statsskick kan vi tyvärr bara ha ett. Detta innebär tyvärr att någon måste ge avkall på sin principfasthet, och för sin egen mentala hälsas skull acceptera den andra sidans argument.

Personligen har jag all förståelse och respekt för argumenten från såväl rojalister som republikaner. Debatten känns för mig som ‘hjärta mot hjärna’, och jag kan inte förmå mig att döma ut något enda argument som ogiltigt. Men på det stora hela tycker jag att det finns viktigare saker att debattera än hur man utser vem som får bära den i Sverige totalt maktlösa representationstiteln ”statschef”.

I den mån kungen verkligen ställde till allvarliga demokratiproblem kanske jag inte skulle ta så lätt på saken – men det gör han inte, och vi har å andra sidan avsatt kungar förr i det här landet när vi tröttnat på deras opassande beteende. Vilket vi också skulle kunna göra i det hypotetiska framtida fall statschefen började bete sig underligt.

Om vi någon gång såg oss tvungna att avsätta statschefen tror jag republiken skulle komma som ett brev på posten. Vi skulle knappast välja en ny kung.

Men; Trots allt utövar kungahuset ingen som helst makt över mig, och det gör att jag anser att principdebatten är ungefär lika relevant för demokratin som att diskutera metoderna för att välja Sveriges Lucia eller julvärden i SVT.

Jag skulle önska att alla logiskt tänkande humanister och rättvisekämpar som nu högljutt ifrågasätter monarkin lade all denna energi på andra och i mitt tycke viktigare demokratifrågor. Det finns ju faktiskt värre saker än att vi inte kan rösta fram vem som får använda titeln ‘statschef’, eller – för den delen – lägga till ett ‘von’ eller ‘de’ till efternamnet. Om man vill förfasa sig över frihet och demokrati dyker det om inte annat  ideligen upp nya lagförslag som vill inskränka min personliga integritet och min vardagliga frihet på olika sätt.

Hittills har inte något av dessa förslag kommit från hovet, om jag raljerar en smula.

Jag kan dessutom personligen villigt erkänna att jag är en obotlig nostalgiker och som sådan barnsligt svag för historisk symbolik, traditioner och vackra otidsenliga skådespel. De skapar kontinuitet, igenkännande och sammanhang. Förmodligen tillgodoser en m/ä-eskorterad kungalandå, en salut och en formationsöverflygning samma behov för mig som andra får tillgodosett genom att meditera – eller heja på favoritlaget i fotboll. För många är såväl meditation, fotboll som monarki måhända löjliga och onödiga uttryck av modellen ”opium för folket” – men spelar det egentligen så stor roll om vi har monarkin kvar?

För mig innebär monarkin en levande påminnelse om vår historia, vårt ursprung och vårt arv. Både att glädjas åt och att dra lärdom av. Jag är dessutom övertygad om att det går att kombinera nytt och gammalt. Det går alldeles utmärkt att vara nyskapande och innovativ även om man hämtar kraft i sitt arv och sina traditioner. Kanske det t o m går bättre.

Låt mig sammanfatta min åsikt om monarkin så här:

Ja, den är principiellt fel – men monarkin gör mig glad och får mig att känna mig hemma.

Varför?

Låt mig vända på steken; Är ‘varför’ ens en viktig fråga så länge tillräckligt många känner som jag?

Tänk så tråkig världen vore om allt grundade sig på rationalitet och funktionalitet. Om allt nu skall vara så förbannat rationellt; Vad sjutton skall vi med fotboll till, egentligen!? Och vad kostar inte fotbollen vårt samhälle – helt i ‘onödan’…

I en föränderlig och globaliserad omvärld känner jag snart inte igen någonting från mitt eget ursprung eller mitt eget arv annat än som museala reliker och minnesmärken. Monarkin är en av de få fortfarande fungerande företeelser förutom några nära vänner, naturen och ‘Allsång på Skansen’ som idag får mig att känna den minsta anknytning eller samhörighet med landet Sverige.

Problemet – som jag ser det – är att Sverige snart är en nation med så obefintlig kontakt med sitt historiska arv, och så lite gemenskap, kontinuitet och samhörighetskänsla att ett svenskt medborgarskap snart tappat all djupare mening och innebörd. Jag misstänker att avskaffandet av monarkin – hur principiellt logiskt det än må vara – knappast kommer att öka samhörighetskänslan eller minska utanförskapet i Sverige.

Den dag invånarna känner samma tillhörighet, gemenskap och lojalitet gentemot sitt land som man känner för… sitt kreditkortsföretag… har man i mitt tycke förlorat anledningen att vara en självständig nation överhuvudtaget.

Men kanske är den svenska traditionslösheten bara ett modernt sätt att lösa problemet med ‘utanförskap’. Om alla är ‘utanför’ förlorar ju begreppet bevisligen sin innebörd. Kanske vi rentav borde göra alla rotlösa?

Nåja. Jag kan ha fel. Men:

Jag erkänner fullt och fast att jag är en svag människa som ibland lättar på mina principiella övertygelser för att det är gott, känns rätt, skönt eller är kul.

Jag erkänner fullt och fast otidsenligheten och den odemokratiska principen med monarki – men jag kan inte låta bli att gilla den. Den är som en Rolls Royce från 1932 i ett hav av Skoda Felicia. Egentligen borde alla vilja ha en Skoda, för den har alla argument för sig – men vem f-n vill egentligen ha en om man kan åka gammal Rolls…?

Jag erkänner fullt och fast att jag är en pinsam nostalgiker som kan få både ståpäls och en tår i ögat av pampiga traditioner. Särskilt om de hedrar vårt – och även andra länders – historiska arv.

Det kan vara så att det är dags att avskaffa monarkin. Men vi bör i sådant fall tänka över om det verkligen är värt det. För precis som med ett en gång rivet 1600-talshus kan man aldrig ersätta förlusten. Ingen kommer någonsin mer att bygga ett 1600-talshus, och även om man gjorde det kan man aldrig bygga den känsla som endast uppnås genom att generationer nött golvplankorna, satt spår av sina liv i tiljor, tak och väggar och gett dem en själ.

Men själen syns inte och går ju inte att mäta, och då finns den inte.

Eller?

Vissa tycker förstås det vore bra om vi rev allt gammalt för att lämna plats för nytt, funktionellt, logiskt och modernt. Men vad gäller den gamla skeva monarki-kåk jag bor i:

Alla må anse det vara ett fult, ologiskt och omodernt sådant – men det är i alla fall mitt hem. Förvänta er inte min hjälp att riva det.

Och även om rivningsentreprenörerna dreglande står på kö kan jag omöjligt sluta fascineras av den spännande otidsenligheten i monarkin som tankeväckande kontrast i vårt snabba, effektiva, moderna, rationella – men i mitt tycke ack så rotlösa, känslokalla och oeftertänksamma – samhälle.

Vad gäller ‘boendet’ kommer vi som sagt inte ifrån att någon av oss tyvärr måste tvinga den andre att bo i ett hus den absolut inte vill bo i – så länge vi inte har fler statschefer än en. Just nu tycks majoriteten i kollektivet trivas i mitt gamla ruckel, så då får jag väl tacka min lyckliga stjärna för att majoriteten tycks dela min irrationella och otidsenliga vurm för en arvstitel befriande förskonad från politikens klåfingriga populism.

Alternativet får mig att känna mig uppgiven.

Vad är den historiska tyngden i ett presidentämbete för den som inte vunnit det i en principiell kamp mot en despotisk kung eller kejsare? Varför skall vi förresten ens kunna rösta fram någon som ”förmer än andra”? Varför behöver vi överhuvudtaget en statschef? Eller för den delen politiska representanter överhuvudtaget i en modern högteknologisk värld?

Liksom jag inte längre behöver en personlig resebyråagent för att boka flygbiljetten kanske den representativa demokratin är en förlegad institution. I dagens högteknologiska samhälle borde ett klämmigt datasystem kunna administrera en total direkt demokrati. Kan inte var och en representera sig själv och motionera och rösta i det som intresserar?

Är det inte märkligt att vi lägger ned så mycken tid på att debattera den totalt maktlösa dekorationen ‘monarki’ – när det kanske är Riksdagens existensberättigande vi egentligen borde debattera – om vi nu verkligen vill vara modernast i världen?

Vi har med elektroniska identiteter skapat system som på öret när kan redovisa hur många kronor av mina ekonomiska tillgångar jag är skyldig att bidra med till vårt gemensamma samhälles fortlevnad och utveckling.

Borde man då inte i  ‘världens modernaste land’ kunna hitta ett mer demokratiskt, djuplodande och rättvisande system för mig att redovisa på vilket sätt jag vill att dessa medel disponeras av regeringen, vilka beslut som skall fattas och hur landet skall utvecklas?

Åtminstone borde man kunna skapa ett mer representativt och demokratiskt sätt för mig att styra min framtid än att lägga en papperslapp bland miljoner andra och rösta på den minst sämsta paketlösningen vart fjärde år.

Vem har egentligen makten? ‘Folket’ eller en handfull partikanslier? Det tål att tänka på.

Både för rojalister och republikaner…

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Den otidsenliga monarkin

    • Morgonsur skriver:

      Man skulle kunna tro det, men den här gången måste det ha varit någon av det fåtal världsmedborgare som fortfarande inte upptäckt, läst och dragit lärdom av denna blogg.;-)

  1. Otto Blücker skriver:

    Håller med i mångt och mycket i detta inlägg. Finns dock en punkt jag ställer mig frågande till

    ”Är det inte märkligt att vi lägger ned så mycken tid på att debattera den totalt maktlösa dekorationen ‘monarki’ – när det kanske är Riksdagens existensberättigande vi egentligen borde debattera – om vi nu verkligen vill vara modernast i världen?”

    Skall vi avskaffa riksdagen och ha en diktatur i stället?
    Undrar bara hur dina tankegångar är, är bara nyfiken.

    Överlag mycket intressant och skall defenitivt länka till detta inlägg.

    • Morgonsur skriver:

      Du har missuppfattat min mening. Min fråga är hur representativ den ‘representativa’ demokratin egentligen är.

      Om vi använde tekniken till att ta reda på vad varje medborgare, varje gräsrot, verkligen tycker och inte bara vad varje människa skall betala skulle vi få verklig demokrati.

      Om vi nu vill ha det.

      Vi använder tekniken för att detaljreglera våra skyldigheter – men politiken är totalt ointresserad av att göra det lika lätt att via teknik ta tillvara våra rättigheter.

      Den representativa demokratin genom Riksdagen är betydligt mer diktatur än det skulle innebära om politikerna vågade ge våra åsikter och röster genomslag på riktigt.

      Direkt demokrati – från medborgare till regering – utan att gå omvägen via ombud (filter?) i Riksdagen är idag en teknisk möjlighet. Alternativt skulle riksdagsledamoten kunna tvingas i lag att rösta som de människor han/hon representerar vill i en viss fråga.

      • Tobias Wallin skriver:

        Den frågan är ju helt meninglös. Egenitresset styr ju. Alla som får frågan kommer att svara enligt principen: ”Jag vill det som är bäst för mig själv.” Och sedan kan den som frågat räkna ihop svaren och – möjligen – vikta grupperna. Eller tillfredställa den största gruppens behov.

      • Morgonsur skriver:

        Jag skall villigt erkänna att jag ställde frågan om direktdemokrati i ett provokativt syfte. Jag kommer inte att ligga gråtande och sömnlös över att vi behåller den representativa demokratin – tvärtom.

        Men jag tror å andra sidan människor om mer gott än att alla enbart ser till egenintressen hela tiden.

        Jag tror alla – om de ges chansen – besitter förmågan att ta ansvar över sitt eget liv, sin egen framtid och att de med den insikten också kan visa förståelse, empati och agera ansvarsfullt gentemot sin omvärld.

        Även om det innebär egna uppoffringar och att man dessutom drattar på arslet ibland.

        Trodde jag något annat skulle jag gjort åtskilliga andra livsval i min egen tillvaro – och dessutom skulle hela idén med demokrati ärligt talat kännas rätt meningslös…

  2. Ping: Bröllopet. « WAYS Of Otto Blücker

  3. Chefsingenjören skriver:

    Diktatur är egentligen den optimala formen att leda ett land. Förutsatt att man blir en Machiavelliansk god despot. Tyvärr så visar historien att en sådan inte existerar. Sverige stöttade Robert Mugabe och se hur det gick.

    För övrig så älskar jag vår gul-blåa flagga, gillar små röda hus med vita knutar och kan mycket väl tänka mig att bo i en ologiskt trång och sned lägenhet i Gamla Stan (förutsatt att man inte pinkar i min port). Därför så är det helt rätt med monarki!

    /Vive le Roi!

  4. Rojalist, javisst skriver:

    ”I många länder, t ex Tyskland, har man en ceremoniell president som utses genom en politisk valprocedur. En sådan politiker, som vanligen har hälften av medborgarna som ideologiska motståndare, kan aldrig samla hela nationen på samma sätt som en monark som ärver sitt ämbete. Kronprinsessan Victoria har inga politiska ovänner, utan förbereder sig för att kunna samla hela Sverige och alla svenskar och att vara den främsta företrädaren för Sverige.”

    Tänkvärt…

    Källa: http://www.corren.se/asikter/debatt/?articleId=5258610&date=&menuids=

  5. Henrik skriver:

    Vad sägs om att låta det gamla 1600-talshuset stå kvar men bygga ett nytt, fint, modernt hus bredvid. Om nu statschefstiteln är så oviktig kan vi lika gärna ta den ifrån kungahuset. Folk kommer ändå fortsätta att läsa om dem i tidningar, titta på dem på tv och använda dem som någon slags nostalgisk snuttefilt. Jag tänker fortsätta förfasa mig över detta _och_ alla de odemokratiska förslag som dyker upp i riksdagen då och då. Demokratiska principer _är_ viktiga, det är en grund som hela samhället vilar på och inget som man ska tumma på.

    • Morgonsur skriver:

      Statschefstiteln är inte oviktig – tvärtom.

      Men den är maktlös, vilket gör att den inte på något sätt stör möjligheterna att ha en demokrati.

      Kanske man liksom i Jämtland kunde ha en egen svensk låtsaspresident som snuttefilt för alla principfasta republikaner?

      • Anonym skriver:

        Vi som vill avskaffa monarkin *behöver* ingen snuttefilt, det är liksom halva poängen. Personligen behöver jag varken president eller kung. Låt oss modernisera statsskicket på riktigt.

      • Morgonsur skriver:

        Men varför är det så viktigt att missunna oss som verkligen behöver vår snuttefilt? Vi är ju trots allt i majoritet, än så länge.

        Vissa behöver annan för samhället dyr ”snuttefiltskonsumtion” som fotboll, teater eller annan kultur. Andra behöver levande kulturhistoria och ett historiskt sammanhang. Jag betalar gärna skatt i rimliga mängder för alla dessa, även om jag inte brukar alla.

  6. FC1, 8 Coy skriver:

    Jag tycker som en del andra kommentatorer om gamla hus, saker och traditioner. Dom sätter oss i ett sammanhang som är större än oss själva. Även de politiska partier, t ex sossarna och vänsterpartiet som skulle gnugga händerna om monarkin avskaffades har ju sina traditioner; 1:a Maj är ju heligt för många av dom. På senare år har jag upptäckt hur rent ut sagt kassa vi är på att veta varifrån alla våra traditioner kommer. Om detta beror på en allmän historielöshet, eller att man inte tycker att det är ”sin” historia vill jag låta vara osagt. Som anställd inom FM slås jag av denna okunnighet varje allt oftare. I någon slags iver att allt skall vara nytt och ”hippt”, och att allt som inte är direkt kopplat till insatser inte är värt att lägga tid på, så ”glömmer” man att utbilda(vill inte använda verbet informera för det är inte det som det handlar om), soldater, officerare och civila om vad våra traditioner är, varför man i det militära gör vissa saker på ett speciellt sätt och vilket ursprung det har. Jag frågade en av våra värnpliktiga härom dagen innan de åkte hem varifrån honnören kommer ifrån. Svaret var ganska deprimerande: Vet inte. På frågan om dom inte lärt sig det, så fick jag ett nekande svar.
    Som sagt var tidigare, traditioner sätt oss i sammanhang. Allt gammalt är inte dåligt, och allt nytt är inte bra. Demokrati kan se ut på olika sätt, det är ju det som är tanken med demokrati; att själv bestämma hur landet ska styras, inte att det ”måste” se ut på ett specifikt sätt. Diktatur behöver inte vara dåligt.

  7. Fredrik skriver:

    Det finns (väldigt små) direktdemokratiska partier som strävar efter att införa elektronisk direktdemokrati i Sverige. De har till och med ganska bra idéer för hur det ska kunna fungera i praktiken (googla på representativ direktdemokrati t ex). Men det här är ju en fråga där samtliga riksdagspartier är totalt eniga, det är ju deras överlevnad det handlar om, så frågan är naturligtvis ganska svår att lyfta. Men är man intresserad kan man ju ta sig en titt på http://www.direktdemokraterna.se eller http://www.aktivdemokrati.se

  8. juggen skriver:

    Morgonsur: Detta är klart ett av dina bästa inlägg någonsin. Bra skrivet!

    Jag har själv tagit upp faktumet att de politiska partierna så ofta hackar på varandras fel och brister, men ingen av dem har någonsin föreslagit hur vi ska göra demokratin mer direkt. Partipolitiken i sig är extremt förlegad med dagens teknologi, men den vill man istället använda till att övervaka medborgarna och inte göra sig själva överflödiga.

    Tragikomiken blir ännu mer påtaglig när man inser att EU har mer och mer att säga till om, vad ska vi då ha 349 riksdagsledamöter till som kostar en massa pengar och som mer än ofta inte behagar dyka upp på omröstningar eller lyder partipiskan?
    Nej då, om jag nu kan deklarera och sköta min egen ekonomi via en dator och en liten dosa med knappar på så bör jag rimligtvis kunna rösta på vad jag vill och om jag vill, eller avstå, när det så mig behagar.

    Rent principellt så är jag emot kungahuset, d.v.s. om jag nu måste ta ställning men jag tänker faktiskt aldrig på dem. Som du säger så påverkar de mig i så pass liten grad att jag kan säga att jag skiter i dem fullständigt. Jag stör mig faktiskt mer på dem som tjatar om avskaffandet eftersom det, som du säger, finns betydligt viktigare saker att diskutera och ta ställning för eller emot.

    Riksdagen och regeringen är ett betydligt större demokratiskt hinder i Sverige än vad kungahuset någonsin har varit de senaste hundra åren, skulle jag tro.

    En bra folkrepresentant bör rimligtvis ha som huvudsyfte att göra sig själv överflödig och få folket att representera sig självt. Jag har fortfarande aldrig hört en politiker säga att det är syftet med deras arbete. Därför är de inte värda min röst.

  9. Richard skriver:

    Jag tycker det är intressant att notera utomlands där valet av president alltid har ett extremt lågt valdeltagande. Själv undrar jag över hur många av våra riksdagsledamöter har valts geom personval (dvs. kryss), jämfört med hur många som utsågs av sitt parti att hamna på valbar plats.

  10. MrJim skriver:

    Obehagligt att mina egna privata åsikter verkar vara synkade med Morgonsurs(lite svårare att vara kritisk då, men att vara självkritisk är inte fel det heller). Du hade behövts inom poliskåren, men möjligen räddade du ditt väl utvecklade intellektuella sida genom att söka nya utmaningar.

  11. Kristian Jansson skriver:

    Tack för ett av de bästa inläggen i Monarkidebatten på mycket länge!

    Just bristen på respekt för andras behov har, tycker jag, varit en av de största bristerna i debatten för monarkins avskaffande. Att jämföra monarkin med gamla hus var ett bra sätt att visualisera grunden ni debatten.

  12. Dr. Jonsson skriver:

    Morgonsur: Jag tror det här inlägget är bland det bästa som någon överhuvudtaget skrivit om monarkin. Du träffar helt rätt här tycker jag, och jag har inget mer att tilläga annat än att det är väldigt intressant att läsa dina inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s