Ahlenius, FN och Försvarets värdegrund

Photobucket

…och vad har de gemensamt, undrar du? Kanske inte mycket, men jag tänkte förena de tre storheterna i en stunds lätt oseriöst och tämligen långsökt raljerande:

Som så många andra har jag förstås inte undgått Inga-Britt Ahlenius totala sågning av FN som organisation. Jag känner inte Inga-Britt Ahlenius och vet ingenting om hur hon skött sitt uppdrag – men alla som ens perifert har haft något med organisationen Förenta Nationerna att göra får nog känslan att hon åtminstone inte är långt ifrån sanningen.

Min elaka sida med faiblesse för låg humor och billiga poäng kan å andra sidan inte låta bli att undra hur Inga-Britt Ahlenius människosyn hade bedömts i den värdegrundskartläggning företaget Bikupan genomförde för Försvarsmaktens räkning till det facila priset av 101,5 miljoner kronor – och som jag analyserat i det här inlägget (länk).

I kartläggningen bedömde man nämligen personalens människosyn utifrån fyra frågeställningar, där den fjärde bedömningsgrunden var huruvida man ville ‘stödja FN och andra globala krafter som vill ha fred’.

Jag kan bara konstatera att Inga-Britt Ahlenius inte tycks köpa den formuleringen helt oförblommerat och utan förbehåll…

Å andra sidan blir det än värre för stackars Inga-Britt Ahlenius: Generalsekreterare Ban Ki Moon svarar på hennes kritik via sin talesman Martin Besirky med några lösa påståenden som möjligen kan tolkas som att FN:s självaste Generalsekreterare anser henne fallera i den tredje frågeställningen i Bikupans människosyns-bedömning:

‘Försöka förstå hur människor i andra religioner och kulturer tänker’.

Som tur är för Inga-Britt Ahlenius har hon ju två frågeställningar kvar. Och ‘fifty-fifty’ i Försvarsmaktens människosyns-test är väl förhoppningsvis fortfarande godkänt.

Stå på dig, Inga-Britt! Annars gör någon Annan det, eller, förlåt… snarare hans efterträdare

– – –

Advertisements

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Ahlenius, FN och Försvarets värdegrund

  1. rogerklang skriver:

    ”‘Försöka förstå hur människor i andra religioner och kulturer tänker’.”

    Det gör jag alltid, men det blir sällan ett önskvärt utfall för de andra kulturerna. Frågan är om det beror på att de flesta kulturer är onda, eller om det är jag som är ond? Jag vet svaret!

    Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

    • Morgonsur skriver:

      Svaret beror väl på vem du frågar? De flesta här på jorden har nog lättare att förstå och knyta an till den egna religionen/kulturen. De flesta religioner aspirerar ju dessutom på att vara ‘den enda rätta’, vilket gör att alla andra automatiskt inte är det.

      Och även om man förstår behöver man ju inte gilla allt. Vare sig i den egna eller i andra kulturer.

      Detta alldeles oavsett om den tillfrågade har den största respekt för andra religioner.

      Apropå dåliga namnvitsar och FN kanske det inte är så konstigt att det gått som det gått. Jag vill minnas att jag en tid efter att Ki Moon tillträdde läste en löpsedel som sade något i stil med ‘The United Nations have put Ban on improving organizational efficiency’.

      Ha. Den var t o m lägre än Glocalnet.

  2. Galärslaven skriver:

    Inga-Britt Ahlenius var tidigare chef för Sveriges Riksrevision, där regeringen försökte avsätta henne för att hon var för obekväm, hon vann. Hon ledde den internationella utredningen som fällde en tidigare EU kommissionen.
    Hon får nog ses som en av de bästa statstjänstemän ”vi” producerat. Finns ju säkerligen sina randiga skäl och rutiga orsaker att hon fick jobbet hos FN. Inte var det att hon saknade egen integritet och ovälvd, eller gick att ”muta”. Sätter alla min slantar på hon är trovärdigare än Generalsekreteraren och hans andra medarbetare i detta fall.

  3. rogerklang skriver:

    @Galärslaven:

    Låter som en kvinnlig rättshaverist tycker jag. Men det är svårt att avgöra enbart på basis av det du skriver om hennes ”meritlista”. Jag är faktiskt kapabel att avgöra vem som är rättshaverist, eftersom min egen pappa (Gud välsigne hans själ) var rättshaverist! Jag lägger inget nedvärderande i begreppet således, eftersom jag älskade min pappa. Och rättshaverister kan göra mycket nytta i igengrodda organisationer! När organisationen rättshaveristen jobbar i är effektiv och med gott ledarskap så går han (för det är oftast en han tror jag) inte igång. Kännetecknande för en rättshaverist är att han enbart ”går igång” när han anser sig själv (eller sitt arbete) vara misskrediterad och felbehandlad av ledningen, staten eller någon myndighet. Rättshaveristen är genomgående mycket kompetent och kunnig och intelligent. Rättshaveristen har det gemensamt med mig att han skriver en massa brev och insändare, fast han skriver om samma sak hela tiden och han vet inte när han ska sluta. Inte heller kommer han med konstruktiva idéer vad jag vet, han bara klagar. Men han kan få en regering eller en företagsledning på fall!

    Roger Klang

    • A skriver:

      Roger Klang: Inga-Britt Ahlenius är ingen rättshaverist. Däremot är jag mer tveksam till ditt påstående om dig själv…

      /A

  4. rogerklang skriver:

    @A:

    Menar du mitt påstående om mig själv att jag är kapabel att avgöra vem som är rättshaverist? Eller menar du mitt påstående om att jag försöker förstå hur människor i andra religioner och kulturer tänker? Eller menar du mitt påstående om att min far var rättshaverist?

    Något annat påstående om mig själv har jag inte kommit med!

    Du slog fast att Inga-Britt Ahlenius inte är någon rättshaverist. Känner du Inga-Britt Ahlenius, så att du tvärsäkert kan uttala dig om henne? Om inte, vad har du för kvalifikationer att avgöra om någon är eller inte är rättshaverist? Vet du ens vilka ”symptom” en rättshaverist har? Jag har den kvalifikationen att en familjemedlem var rättshaverist. Men jag sade inte att Ahlenius var rättshaverist, eftersom det skulle ha varit att uttrycka mig på för lösa grunder, jag sade bara: ”Låter som en kvinnlig rättshaverist tycker jag. Men det är svårt att avgöra enbart på basis av det du skriver om hennes ”meritlista”.” Jag vet att en av de saker som Ahlenius gick igång på var FN-soldaternas sexaffärer i Afrika. Men det betyder ju inte att hon är rättshaverist, jag ville bara säga det för att informera er lite om varför hon inte kommer överens med f.d.(?) FN-chefen Ban-Ki Moon.

    Men även om jag indikerade att hon kan vara en rättshaverist så lägger jag inget nedvärderande i det, jag skrev ju; ”Jag lägger inget nedvärderande i begreppet således, eftersom jag älskade min pappa. Och rättshaverister kan göra mycket nytta i igengrodda organisationer!” Du tycks däremot se ner på rättshaverister?

    Mvh Roger Klang

  5. A skriver:

    @Roger Klang

    Jag kanske feltolkade ditt inlägg lite. Fast ditt retoriska knep att anklaga Ahlenius för att vara rättshaverist utan att ta ansvar för anklagelsen tycker jag är lite lågt!

    Som jag tolkar dina kommentarer här och hos Wiseman så har du anlag för rättshaverist och tillhör sannolikt sällskapet ”Vän av ordning”.

    När det gäller rättshaverister så tillför de i 99 fall av 100 ingen som helst nytta till någon organisation oavsett om den är ”igengrodd” eller inte.

    Jag skulle inte säga att jag ser ner på rättshaverister. Däremot tycker jag det är synd om både individen och organisationen. Tänk vad mycket gott som skulle kunna åstadkommas med den energin och det engagemang som nu går åt till att hantera ett missnöje långt mer än nödvändigt.

    /A

  6. rogerklang skriver:

    1) Jag anklagar ingen, jag känner ju inte Ahlenius, jag vet inte ens var hon står politiskt!

    2) Känner du någon rättshaverist, eller har du någon formell eller informell kunskap i psykiatri (utöver Wikipedia)? Ja, då har jag väl anlag för rättshaverism då, vad bryr jag mig om det när jag hade en sådan bra far, som också var rättshaverist. Men jag skulle inte ta ditt ord om att jag är rättshaverist på allvar, jag skulle lyssna på min läkare däremot, för det som jag verkligen ”är” eller har, är att jag har schizofreni sedan 25 års ålder och det är min enda diagnos.

    [Men till skillnad från rättshaverister (vars rättshaverism är en personlighet) så är schizofreni en sjukdom som går att medicinera mot och som oftast uppstår sent i åldern (20-30 års-åldern) och drabbar en procent av befolkningen. Jag känner mig manad att förklara detta.]

    Definiera ”Vän av ordning”! Jag tycker mig känna igen frasen från Morgonsurs blogg.

    3) 99 fall av 100?

    Jag använde inget retoriskt knep, jag hyser ju inte ens några aversioner mot henne, och det är lite svårt att ta ansvar för ”anklagelsen” i en kommentar på Morgonsurs blogg, som hon aldrig kommer att läsa eller ta del av.

    Roger

  7. rogerklang skriver:

    Läste den här roliga vitsen, som ni kan översätta till svenska och föra vidare:

    A U.S. Navy captain was about to start the morning briefing to his staff. While waiting for the coffee machine to finish its brewing, the captain decided to pose a question to all assembled.

    He explained that his wife had been a bit frisky the night before and he failed to get his usual amount of sound sleep.

    He posed the question of just how much of sex was “work” and how much of it was “pleasure?”

    A commander chimed in with 75-25% in favor of work.

    A lieutenant said it was 50-50%.

    An ensign responded with 25-75% in favor of pleasure, depending upon his state of inebriation at the time.

    There being no consensus, the captain turned to the seaman who was in charge of making the coffee. What was HIS opinion?

    Without any hesitation, the young seaman responded, “Sir, it has to be 100% pleasure.”

    The captain was surprised and, as you might guess, asked why?

    “Well, sir, if there was any work involved, the officers would have me doing it for them.”

    The room fell silent.

    God Bless the enlisted man.

  8. rogerklang skriver:

    @/A:

    Jag beskriver i följande blogginlägg hur en rättshaverist fungerar vid motgångar:

    http://rogerklang.wordpress.com/2009/05/20/kim-jong-il-ar-antagligen-en-rattshaverist-sager-en-som-kanner-igen-symtomen/

    Att vara rättshaverist är förmodligen inte genetiskt ärftligt! Temperamentet är däremot ett resultat av uppväxtmiljön och därför har jag till del fått ärva min fars tidvis patologiska temperament, men jag reagerar när döda ting trilskas olikt min fars temperament som triggades av motgångar mot människor i myndigheter o.dyl..

    Roger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s