De nationella skyddsstyrkornas öde del I

Photobucket

Jag tänkte i ett par inlägg – varav detta är det första – vädra några tankar kring Sveriges enda realistiska möjlighet att återskapa en nationell försvarsförmåga efter värnpliktens avskaffande:

Frivilligförsvar.

Och då menar jag inte nyspråkets ’frivilligförsvar’ vars korrekta benämning är ’yrkesarmé’. För att få en någorlunda bra täckning över hela Sveriges yta behövs en betydligt större numerär än vi någonsin kommer att ha råd att anställa eller kontraktera. Det nya frivilligförsvaret behöver också få bättre förmågor – t ex möjlighet till indirekt eld samt kapacitet mot pansar och luftmål.

Den mest relevanta organisationen att bevara för framtiden och bygga vidare på är nog ärligt talat Hemvärnet. Huruvida man väljer att göra det eller starta en ny organisation låter jag så här långt vara en öppen fråga. Dagens behandling av Hemvärnet imponerar dock knappast.

Då jag inte själv är medlem i Hemvärnet – avskräckt som jag alltid varit av Försvarsmaktens brist på syfte, mål, vision och intressanta uppgifter för detsamma – kanske jag är ute i ogjort väder. Men jag har efter lite forskande på nätet fått klart för mig att Hemvärnet skall kunna:

– bevaka skyddsobjekt

– skydda skyddsobjekt mot sabotageförband

– ytövervaka

– stödja samhället

– spärra/förstöra flygfält

– förstöra förbindelser

–  blockera hamn

– gränsövervaka

– starta upp och betjäna anläggning

– transport- och trafikleda

…men ingenstans har jag kunnat hitta en motivering varför.

I vilket framtida scenario anses just de här uppgifterna vara relevanta – och framför allt – tillräckliga?

Kan någon vänlig själ förklara för mig vad syftet med Hemvärnet är? Vad är Sveriges tanke, motiv med att ha ett Hemvärn? Vem är egentligen Hemvärnets tänkte fiende? Och vad är Hemvärnets roll i kraftmätningen mot denne fiende?

Hur mycket jag än fantiserar över scenarion får man nog konstruera ett relativt långsökt sådant innan Hemvärnet skulle kunna utnyttjas till något realistiskt och användbart med den förmåga som finns idag. Åtminstone om vi pratar ett krigshot eller ett krig. Hemvärnet känns för mig inte riktigt självgående, utan utvecklingen tycks ha stått stilla i ett ”kalla kriget-läge” där Hemvärnet begränsats till att vara ett komplement till något annat.

Frågan är; ett komplement till vad?

Och i vilka situationer?

Vilken är den fiende och den ”lagoma” hotbild som skulle göra det a) politiskt gångbart att överhuvudtaget sätta in Hemvärnet utan att b) uppgiften skulle kräva mer än att ”bevaka, skydda och ytövervaka”?

För mig känns det som bristen på tydligt syfte gjort att målen och kraven för Hemvärnet är så lågt ställda att det är tveksamt om det ens finns några realistiska uppgifter för detsamma med vapen i hand. Hemvärnet tycks på något sätt ha hamnat i ett organisatoriskt och beslutsmässigt vakuum och har fortfarande uppgifter och utrustning anpassade för att utgöra en stödfunktion till en stor territorialarmé som inte längre finns.

Ovanstående gäller även om man nu börjat titta på specialiserade kompanier, veckoövningar och allmän vässning av förmågor.

I mitt snorklande på hemvärnssidorna får jag dessutom intrycket att hemvärnets stora utmaning och huvuduppgift just nu inte tycks vara att utbilda dugliga krigsförband – utan att rekrytera personal. Detta trots att man på några få år gått från 100 000 till 30 000 man.

Jag förstår dock att man har svårt med rekryteringen, eftersom jag efter att  ha letat sida upp och sida ner inte fått klart för mig exakt vad det är man rekryteras till. Och, som sagt, varför.

Mot den bakgrunden är det inte konstigt att det är svårt att locka bemanning till Hemvärnet. Lämplig och kvalificerad personal kommer aldrig att attraheras enbart av att få bära uniform och ha en Ak4 i garderoben, och av marknadsföringen att döma går soldatlivet i Hemvärnet mest ut på att släcka bränder, leta vilsna pensionärer och hjälpa till vid trafikolyckor. Det är oerhört viktiga uppgifter som tillför direkt mätbar nytta för det civila samhället. Men är det ett soldatjobb? För mig låter det mer som en deltidsbrandman.

Den som vill engagera sig i försvaret för att vara soldat verkar – av rekryteringsmaterialet att döma – få nöja sig med att stå inpasseringspost på kommunhuset. 

Förlåt, alla Hemvärnsmän som känner sig påhoppade. Jag värdesätter det viktiga arbete ni gör för att stödja det civila samhället, och det är förstås ypperligt att man kan använda en fungerande krigsorganisation även i fredstid. Det övar organisationen och stärker sammanhållningen. Men det får inte göra att organisationen tappar sitt huvudfokus – vad det nu är. 

Nåväl. Jag raljerar förstås i min beskrivning av marknadsföringen, och jag vet dessutom att det finns oerhört militärt kompetenta och kvalificerade Hemvärnsgrupper och –kompanier. Dock – den marknadsföring jag beskriver ovan – sann eller ej – är nog trots det realistisk i förhållande till de uppgifter Hemvärnet kan förvänta sig att bli betrodd med i dagsläget. Även i ett skärpt säkerhetsläge. Och med de arbetsuppgifterna har jag svårt att se några lockande långsiktiga utvecklingsmöjligheter för t ex den tidigare yrkeskorpral som trots anställningens upphörande och civilt jobb fortfarande vill ställa upp för Sverige som soldat

Hemvärnet kommer enligt min övertygelse aldrig att klara några rekryteringsmål så länge man inte kan förmedla vad det grundläggande syftet med verksamheten är, och hur organisationen passar in i ett sammanhang. Man bör dessutom kunna erbjuda krigsuppgifter som känns realistiska och som något som upplevs meningsfulla.

Om det nu finns något tydligt syfte har man åtminstone inte lyckats förmedla detta till mig – trots att jag letat aktivt. Samma sak gäller meningsfulla krigsuppgifter. Någon kanske kan upplysa mig om hur det ligger till ‘på riktigt’ i kommentarsfältet. Jag kan ju faktiskt ha missuppfattat läget totalt. 

Nyckeln till att höja statusen för Hemvärnet är en gång för alla inse att Hemvärnet är landets nationella försvar. När man insett detta har man Hemvärnets syfte klart för sig, och det gäller att utöka numerären, tillföra nya mer kvalificerade uppgifter – och tyngre utrustning som matchar dessa uppgifter. Jag tror dessutom att rekryteringen mot den bakgrunden kommer att gå betydligt lättare. 

Jag kommer att återkomma med några konkreta förslag i ett senare inlägg.

I stället för att tas på allvar behandlar både politik och försvarsledning Hemvärnet och frivilligorganisationerna idag som ett slags fritidsgårdar för vuxna. Syfte och mål tycks vara ett enda; att det på papperet finns ett antal ’rekryterade’ som fyller luckorna i organisationen. 

Förväntningarna och kapaciteten hos Hemvärnets manskap är dessvärre betydligt högre än det förtroende de möts av från högre ort.

Ibland slänger man några brödsmulor i form av övertalig utrustning till massorna för att hålla soldaterna någorlunda nöjda, få dem att förnya sina kontrakt och uppfylla numerären – men ingen tycks förvänta sig eller ens bry sig om huruvida förbandet går att använda till något realistiskt om det värsta skulle hända. Intresset från Högkvarteret och våra politiker att utveckla Hemvärnet mot bakgrund av den kompetens och det enorma engagemang som finns tycks skandalöst svalt. 

Som sagt finns det många Hemvärnsenheter som lyckas nå förvånansvärt hög kompetensnivå i förhållande till tilldelade resurser. Men detta sker såvitt jag kan förstå mest på eget initiativ – och snarare trots än tack vare stöd från högre ort. Det tycks inte finnas någon större önskan uppifrån att uppmuntra och samordna Hemvärnet till det slagkraftiga, folkförankrade förband – de nationella skyddsstyrkor – det skulle kunna vara. 

Jag kan aldrig begripa varför man inte uppmuntrar och utnyttjar det enorma engagemang människor visar i stället för att motarbeta det?

Antingen satsar Försvarsmakten pengar, förtroende och engagemang och ger Hemvärnet riktiga militära uppgifter – och utrustar förbanden efter krigets krav – eller så riskerar Hemvärnet att bli en samlingsplats för människor som vill signalera sin försvarsvilja,  folk som tycker det är ‘kul med uniformer och vapen’ och bittra soldater som till slut kommer att tröttna på att köpa egen utrustning och bedriva egen utbildning i motvind.

Hemvärnet är en fin manifestation av folklig försvarsvilja och en viktig resurs för det fredstida samhället – men vad vi saknar är ett numerärt starkt förband som är en användbar militär resurs i krig.

Det fantastiska och beundransvärda engagemang som får människor att lämna familjen för att ställa upp ideellt för Sverige och dess invånare får inte bara förspillas.

Hemvärnet är värt ett bättre öde än så.

–     –     –

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till De nationella skyddsstyrkornas öde del I

  1. peter skriver:

    Tack för ett mycket bra inlägg, ligger mycket i vad du skriver

    Mvh

  2. maggan skriver:

    Hej. Man får tacka för ett klarsynt inlägg inte ofta man ser sånt. Kan bara göra ett tillägg från gräsrotsnivån. Vi som är soldater i sagda organisation är väl medvetna om att ingen i dagsläget vet/är intresserade av att göra ett helhets grepp kring HV, detta syns i allt från personlig utrustning, enhets fordon som bara ska fungera i vackert väder till organisationens kompetenskrav. Från HKV hörs att HV skall vara fungerande krigsförband utan att resurser tillförs för att göra detta möjligt, politikerna tycker om oss dock är de inte villiga att ge oss resurser att öva för då yrkesdelarna och missionerna tar all deras uppmärksamhet.

    Vi på golvet försöker möta upp mot alla krav och visioner som regnar över oss genom ett stort engagemang då vi vet att, om Sverige slutar att leva i den bästa och fredligaste av världar. Då finns inget annat förband än HV att tillgå i större numerär därför fortsätter vi att vårda våra kunskaper och utveckla dessa så vi ska klara av allt från art till robot och från personbil till stridsvagn.

  3. maggan skriver:

    Vill bara tillägga att i nya Ptoem så tillförs HV förmågor som MP och pionjärer och det är väl gott och väl men efter regementsdöden så ställer man sig lite frågande till främst pionjärer, dessa ska kunna slå broar men detta kräver fordon och mtrl om det ska gå fort. Fordonen finns inte och inte mtrl heller och även om de funnos så finns ingen logistik för att kunna underhålla och förvara mtrl inom många förbands närområde, detta innebär att förmågorna ej kommer att kunna existera då alla vet vilken väl fungerande organisation grupperna och FMLOG utgör när det gäller att tillhandahålla större volymer av mtrl eller sådan mtrl som är lite besvärlig att transportera.

  4. Max Hoffmann skriver:

    Väl Rutet!

    Tillägg: I ett renoverat hemvärn måste ”folkrörelse”-smegmat bort totalt. Organisationen bör styras som en myndighet och inte en oskön hybrid av krigsmakt och fotbollsklubb med dubbla beslutsfora.

  5. Morgonsur skriver:

    Jag instämmer i samtliga kommentarer ovan. Hemvärnet behöver reformeras och utvecklas till, eller ersättas av, ett realistiskt användbart krigsförband som ersätter det gamla värnpliktsförsvarets roll i försvaret av nationen. Om än med mindre förmågor och numerär än det hade.

    Jag tänkte kasta ut några förslag i nästa inlägg – som kommer efter helgen.

  6. Johan J skriver:

    Vad som kan sägas om Hv brister och så, men att tro att Hv kan bli något som helst mer kompetent utan mycket mer pengar och större tidsuttag, som vi inte kommer att få, och vi inte verkar vilja bidra med.
    Det är svårt som det är att få folk i bataljonen, alla nivåer men främst soldater, att ge mer än vad kontraktet kräver. Ska Hv bli mer, så snackar vi en helt annan nivå än idag.

  7. maggan skriver:

    Kort reflektion på Johan: än så länge finns det vpl pionjärer som kan tas i anspråk och då är tidsuttaget fullt tillräckligt för att få ihop fungerande förband, det samma gäller för artilleri, luftvärn, pansar och pansarvärn. Vad det gäller 3 månaders gsu soldater så kan dessa mycket riktigt ej bemanna en pionjärpluton dock kan enstaka tillföras och läras upp inom det befintliga tidsuttaget. Detsamma gäller även skytte plutonerna 3 månaders håller inte måttet för att agera självständigt utan måste läras upp.

    Men som du säger det kommer att kosta lite extra dock inga astronomiska summor de stora bitarna ligger på logistik och instruktörer samt utbildningskvalitet, ska bli intressant att höra morgonsurs tankemödor i ämnet.

    • Johan J skriver:

      maggan :
      …. inom det befintliga tidsuttaget. Detsamma gäller även skytte plutonerna 3 månaders håller inte måttet för att agera självständigt utan måste läras upp.

      Det här är stöttestenen idag. Det längsta kontraktet idag är på ÅTTA dagar/år. På två-tre tillfällen så inkluderar detta även in- och utryckning, sömn, mm. Det blir inte mycket tid egentligen i slutändan.
      Betänk att ALL tid utöver kontraktstiden faktiskt ÄR frivillig och även om den behövs för att kunna fungera under kontraktstiden (KFÖ/FUSA o.dyl.), så skall ingen (läs Hv/FM) tro att alla kommer att komma på denna frivilla tid.
      Den tiden är förbi. Vill riksdagen ha övade soldater, så får de betala lite mer än 72 kr om dagen för en lördag/söndag.

  8. Per A. skriver:

    HV’s identitetskris speglar väl i stort FM’s identitetskris, fast den är mer akut.

  9. Chefsingenjören skriver:

    Som vanligt ett bra inlägg!

    I dagsläget så ser jag att Hv har två huvudsyften:

    – En möjlighet att snabbt ta fram personal som kan stötta i t.ex. översvämningar och snökaos. Stöd till det civila samhället med andra ord. Detta är i och för sig mycket bra då övriga Försvarsmakten i brist på värnpliktiga knappast kommer att kunna göra det samma.

    – Bibehålla folkförankringen på gräsrotsnivå och på så sätt förenkla rekryteringen till det internationella insatsförsvaret.

    Dock så håller jag helt med dig om att Hv skulle kunna bidraga till så mycket mer i form av ett nationellt försvar. Då behöver dom mer resurser i form av t.ex. mobiliseringsförråd (hur mycket av detta finns egentligen kvar numera?), tyngre vapen och fordon. Dom borde t.ex. tillföras truppluftvärn (Rb 70/90) och pansarvärnsvapen, något som knappast behövs i Afghanistan. Vi kan ta talibanerna som förebild för hur ett land kan försvaras även mot den mest välbeväpnade fiende bara man har tillgång till prickskyttegevär och sprängämnen för att bygga IED.

  10. Soldaten skriver:

    Ett sätt att utöka HV/NS förmågor är att utnyttja de soldater som nu blir stamanställda och således professionella.

    Själv blir jag tvungen att lägga mitt engagemang i HV/NS på hyllan under min tjänstgöring i FM, men tänker vara med som instruktör.

    Den plutonen jag lämnar får således en instruktör som jobbar med verksamheten dagligen. Ett bra sätt enligt mig att höja kompetensen inom HV/NS, då de senaste arbetssätten implementeras i verksamheten.

    Måste tillägga att jag känner starkt för ”mitt” Insatskompani.

  11. stoffe skriver:

    Ligger mycket i det du säger, men för att Hemvärnet ska ha en rejäl målbild att utbilda sig mot så tror jag att det krävs att det nån gång blir insatt i ett skarpt läge. Annars blir det mest hypotetiskt ”tänk om”. Dessutom så får man inte längre ha sin AK4B i garderoben, skitsak men ändå. Bra skrivet!

  12. maggan skriver:

    Varför det? Om man som det verkar från FMs håll att HV ska vara bra på väpnad strid då har man en målbild och bör så även utbilda mot densamma, men vad gör man?. Man utbildar på försvar av tagen tg, eskort och allehanda sekunda saker man kan hitta sig för med istället för att utbilda på just väpnad strid. Det naturliga vore istället att man övade anfall och försvar av tagen tg fast det har man i någon outgrundlig vishet bestämt att man ska öva om det skorpar till sig i framtiden som om man då kommer att ha bättre tid än nu…..man tar sig för pannan…..

  13. Nilsson skriver:

    problemet med HV stavas pengar. För att HV ska fylla ett vettigt syfte så måste dels utbildningstiden förlängas rejält, dels måste mtrl och fordon tillföras. sists men inte minst måste pengar till övningar, både större och mindre tillföras.

    HV behöver både underhållsförband, luftvärn, GRK,PV robotar och fordon.
    Dessa behöver dessutom samövas konternueligt.
    Större delen av utrustningen finns redan förrådsställd.
    Allt kokar ned till ambition och pengar.
    Så länge regering och riksdag inte ser något hot så kommer HV fortsätta vara ett gubb och möpdagis.

  14. Andreas skriver:

    Nu var det ett strax över 10år sedan jag gjorde lumpen men när hemvärnet var och rekryterade så var det ganska klart att den resurs man främst skulle vara för försvaret var lokalkännedom, (smäll ett par broar och tunnlar i stockholm och stör ut GPS och det kommer ta dagar att ta sig från punkt A till B om man inte är uppväxt i staden och färdats mycket i den.

    Mellan raderna kunde man dessutom utläsa att man skulle man vara gerilla soldat och allmänt göra livet jävligt för FI genom att förgifta mat&vatten etc. samt se lite lättare på krigets lagar än ”Riktig” militär.

    Kort och gott en väldigt klassisk och viktig del av ett invasionsförsvar då det ofta varit trupperna som ”grävt ner sig” som gjort att ett land inte blivit erövrat..

    • Johan J skriver:

      Känns inte riktigt som dina erfarenheter av Hv är relevanta längre. 10 år! De som sagt ovanstående till dig är förhoppningsvis (förmodligen) inte längre i sina befattningar.
      ”samt se lite lättare på krigets lagar än ”Riktig” militär” funkar inte längre.

  15. GustavÅke skriver:

    Med tanke på att Hv har en ledning som på fullaste allvar tycker att det är lagom med en (1) gruppuppsättning kroppskydd mot finkaliber per pluton, så…

    Med dylika vänner behöver man ingen dimensionerad fiende.

  16. Bengt Randers skriver:

    Vi har tagit upp en del beredskaps frågor på ASPO Sverige, och även försökt få några kommentarer från MSB men aldrig fått ett svar.
    Det gäller de tre scenarierna vara del 3 är den värsta. http://www.asposverige.se/?p=788
    Sedan har vi tagit upp avsaknaden av Beredskapslager http://www.asposverige.se/?p=860
    Då det i dag inte finns några livsmedelsförråd, eller annat som hör till livets nödtorft.
    Skulle en systemisk kollaps inträffa så tar det nog bara ett par dagar innan alla affärer är tömda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s