Mänsklig rättighet att få skylla sig själv?

Photobucket

De flesta tänkande människor är nog överens om att demokrati är den bästa… förlåt, minst dåliga… metoden att styra ett samhälle. Frågan är dock i vilken mån det är lämpligt att använda demokrati till att styra enskilda människors liv.

Det är förstås en avvägningsfråga som inte har något rätt svar. Men när det gäller personlig frihet har jag sedan länge upptäckt att jag har ett behov… låt säga rejält över svenskt medianvärde… av att ta eget ansvar, lita på det egna omdömet och fatta egna beslut i både stort och smått.

Jag tycker helt enkelt om att ta ansvar för mitt eget, och jag unnar också andra den fantastiska känslan att vara sin egen herre. Skall jag vara riktigt ärlig är det inte bara så att jag tycker om att bestämma över mig själv. Jag mår rent ut sagt dåligt av att inte få göra det.

I detta ser jag inget motsatsförhållande i att jag gärna tar emot hjälp när jag behöver, och jag ser det dessutom som en självklarhet att solidariskt hjälpa mina medmänniskor när de hamnat snett, haft otur eller helt enkelt gjort bort sig.

Tyvärr har jag också förstått att min tillit till den lilla människans storhet och förmåga bara näppeligen undgår att betraktas som en allvarlig sjukdom eller en psykisk defekt i Sverige. De allra flesta i vårt trygga lilla land är nog ärligt talat mer rädda för att ett för stort axlande av eget ansvar kan gå på tok, missbrukas eller resultera i övergrepp än de är intresserade av att själva få makt över sina liv.

För även om många svenskar gärna skulle ta mer eget ansvar själva är de flesta föga intresserade av att andra skall få för mycket makt över sina liv. För till skillnad från mig har ju andra lite sämre omdöme, och vem vet vilken oreda, död och förintelse de skulle kunna ställa till med ?

”Jo, själv skulle jag ju klara av det, men folk kan bara inte ta det ansvaret… Det skulle gå åt helvete direkt!”

Någon som känner igen resonemanget?

De flesta tycks anse att det är rätt bra om majoriteten tänker åt folk, styr dem och hindrar dem från det fruktansvärda ödet att behöva skylla sig själva. För visst är det ett fruktansvärt öde? Inget gott kan väl komma ut av någonting sådant? Och visst pratar vi om dem? De andra… Det är ju ytterst sällan någon vågar erkänna att man själv har problem att ta eget ansvar utan att missbruka det.

Det känns i mina mörkaste stunder som om jag är en ensam extremist i ett land där alla andra anser att det i lag och under hård kontroll och strängt straffansvar borde vara obligatorisk att alltid bära fotriktiga skor, hjälm och flytväst, endast äta KRAV-märkt Omega-3-fylld vegetarisk mat utan mättade fetter, vara rabiat helnykterist, bara åka kollektivt, aldrig ha fest i sin lägenhet, se till att ha minst fyra års teoretisk högskolekompetens för alla aktiviteter där man löper risk att stuka en tumme, gå stavgång minst två gånger i veckan (naturligtvis i skyddad trafikfri miljö), teckna skriftliga samarbetsavtal bevittnade av Notarius Publicus före alla sexuella aktiviteter och genomgå myndighetssanktionerad utbildning och certifiering för allt från kindpussande till bilkörning varje år.

Själv måste jag erkänna att jag är en förtappad själ som föredrar att pröva mig fram i livet. Att klara mig själv, lära mig själv och så långt möjligt ordna mitt liv, mina intressen och min egen trygghet efter bästa förmåga – utan pekpinnar från andra. Ibland drattar man på arslet, och då är det bara att lära sig av misstagen, bryta ihop och gå vidare.

Och oftast växa som människa.

Friheten att göra bort sig är jag också beredd att ge andra, även om det skulle vara mer obekvämt och riskfyllt för mig än det är att hålla min omgivning hårt disciplinerad och bekvämt förutsägbar.

För min del tycker jag att vi behöver släppa loss lite här i trygghetsnarkomanernas Sverige. Låta mångfalden blomma. Låta människor vara innovativa, vågade, risktagande och pröva nya saker – så länge de inte onödigtvis och uppenbart  riskerar andras liv och lem. Och jag tror dessutom att ökad personlig frihet inte på något sätt står i motsatsförhållande till att man kan vara solidarisk och ställa upp den dag någon ber om hjälp. Hur korkat självförvållande den hjälpbehövande än betett sig.

Men tyvärr – som jag ser det – ser inte verkligheten ut så. I stället för att vara en godtagbar metod att styra samhällen börjar jag till min fasa upptäcka att demokrati börjar bli ett självändamål, och att demokratin anses vara svaret på alla frågor – stora som små.

Missbruk av i grunden bra universalverktyg är för all del en fälla det är lätt att hamna i – men även om en Schweizisk armékniv är bra till det mesta är den inte bra till allt. Den går inte att använda till att lappa ihop ett förhållande. Den går heller inte att använda till att se solnedgången, få ett barn att älska sina föräldrar eller till att uppväcka döda.

Kort sagt bör man inse varje verktygs begränsning.

Hur än gärna vi vill kanske vi inte har den instrumentella makt vi egentligen skulle önska. Demokratin är måhända ett bra verktyg – men inte till allt. Det vore kanske bättre för alla om vi accepterade att det inte finns en politisk lösning på allt i våra liv.

Och att livet dessutom är så farligt att man faktiskt kan dö av det. 

Kanske bör man mot den bakgrunden inse att allt för ingående regleringar av människors privata förhållanden är att betrakta som demokratimissbruk – en sorglig åkomma jag tycker mig se allt mer av.

Alla lagar och regleringar där makt överförs från individen till majoriteten i ett kollektiv borde underkastas hård granskning, ingående debatt och djupa konsekvensanalyser. Jag anser att vi rentav borde skriva in nyss nämnda i grundlagen – och skaffa oss själva en oberoende författningsdomstol som bevakade frågan.

Att jag inte vill att grannskapet skall ha en omröstning om när min gräsmatta behöver klippas, eller huruvida jag skall bädda sängen på morgonen är de flesta någorlunda med på. Svårare blir att hitta en rak linje när det börjar röra frågor huruvida majoriteten och inte individen skall besluta om jag skall bära flytväst, cykelhjälm eller bilbälte. Huruvida jag behöver båtkörkort, får prata i mobiltelefon när jag kör eller hur vår familj fördelar föräldraledigheten.

Just svårigheterna att dra gränser för när politik är ett godtagbart verktyg och inte kräver som jag ser att vi för en offentlig diskussion om grundläggande principer för var lagstiftningens gränser egentligen bör gå.

Det bör till exempel enligt mitt tycke gå att påvisa en någorlunda allmängiltig, konkret och mätbar risk innan man reglerar människors vardag, personliga frihet eller inskränker möjligheten att göra egna val. Och även om det gör det kanske inte lagstiftning är den bästa lösningen i alla fall.

Själv har jag både som soldat och polis alltid drivits av något slags inre illusion av att friheten faktiskt kan vara värd att dö för. Jag vet att många ryggar för ett så naivt uttalande, men lugn –  jag är rätt ensam om att göra bort mig med ett så larvigt och idiotiskt påstående i det här landet. Här gäller nämligen motsatsen; Varje gång någon ivrigt proklamerar att ”forskarna räknar med att upp till femtio människoliv kan sparas varje år” blir vi svenskar alldeles varma inombords och rättar glatt in oss i ledet i spänd förväntan över hur mycket bättre världen kommer att bli bara det nya lagförslaget vinner laga kraft.

Och så har vi att se fram emot en ny ärtig lagstiftning som så gott som alltid går ut på att vi mot vår vilja skall sluta göra något som är roligt, bekvämt, njutbart, praktiskt eller bara gör vissa av oss så där irrationellt och omotiverat lyckliga.

Det går alltid ut på att vi för vår egen skull skall ge bort ytterligare ett uns frihet. Varje gång är det bara litet, litet steg – och invändningar kan lätt avfärdas som ovidkommande ”I-landsproblem”. Men sammantaget är trenden – ur min synvinkel – tydlig; Vi lever inte i ett samhälle där lagen ständigt gör det lättare för oss förtappade småfolk att ta ut svängarna, direkt.

Personligen anser jag att det är en mänsklig rättighet att få skylla sig själv ibland. Men jag anser samtidigt att det tillhör mänsklig anständighet att bry sig om och ställa upp för den som skyllt sig själv och behöver hjälp.

Sån är jag.

Och ibland önskar jag att Sverige slutade sträva efter att hela tiden vara så tryggt, rationellt och präktigt. Tänk om svensk lagstiftning kunde vägledas av Riksförbundets för sexuell upplysning, RFSU:s, gamla vision – även om de förstås applicerade den på helt andra frågeställningar:

 ”Friheten att vara, friheten att välja och friheten att njuta”…

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Mänsklig rättighet att få skylla sig själv?

  1. NisseK skriver:

    Fan vad fint skrivet. Jag vill också klara mig själv, men det känns som att det ska motarbetas istället för att uppmuntras i Sverige. Alla måste vara likadana till varje pris…

  2. Grönvita skriver:

    Bra skrivet. Har genom åren brottats med samma frågor och det tog ganska lång tid att fatta att det var så här det är. Man blir lätt den där paddan i kastrullen av allt för mycket trygghet. En paradox, javisst, men så är ju livet. Vi behöver tryggheten och tryggheten är bra, men när den blir för bra och ett självändamål så knäcker den oss och livet självt.

  3. Norpan skriver:

    Det beror ju på vem man frågar om vi har frihet eller inte. Vissa anser ju att vi fått en massa ny frihet på sista tiden. Vi har ju nu frihet att välja elbolag, vårdcentral, pensionsförvaltare osv. Frihet att välja är viktigt säger politikerna. Jag skiter väll i om jag får välja sådana småsaker eller inte, bara elen kommer, doktorn finns när jag är sjuk och jag får någon slags pension när jag blir gammal så får det skötas staligt eller privat eller hur fan som helst. Men den riktiga friheten som du skriver om den har du helt rätt i att den är på väg att försvinna.

    Om antalet fria saker är begrännsat, kan vi inte få byta bort några oväsentliga saker som frihet att välja elbolag mot något väsentligt som frihet att välja liv?

  4. Dr. Jonsson skriver:

    Haha! Förtappad är du helt klart. Bortom all räddning troligen. Men du är inte ensam. Här har du en till som känner likadant.

    Din analys är helt klockren och mycket välformulerad. Synd att du inte är stats- eller justitieminister … ändra gärna på det. 😉

  5. Allt sedan jag var ung så har jag varit frivillig i Flygvapnet, så hela tanken med att göra något aktivt för Sverige även om det inte var mitt yrke. Jag var med för hjärtat men inte för plånboken. Det finns något tillfredsställande med att veta att man har sin integritet kvar.
    Jag ser på kommentarerna att det finns många som funderar som Morgonsur. Jag har dessa tankar självt, men kanske med den skillnaden att jag har bestämt mig för att göra något åt detta i vårt samhälle. (Och naturligtvis välkomnar de som också på sitt sätt väljer att göra något för att få folk till att tänka efter.)
    När jag gick i grönt så brukade jag glatt irritera min omgivning med en hälsningsfras: ”Ännu en dag i fredens tjänst!”. Men sen några år så har jag bytt till ”ännu en dag i demokratins tjänst!” och gick med i Piratpartiet där jag numera är riksdagskandidat.

  6. Henrik skriver:

    I Sverige förväntas människor inte ta ansvar och då gör de inte heller det. Istället förväntar de sig hela tiden att någon annan ska göra det. ”Varför har ingen gjort…”, ”Varför har ingen tagit hand om…”. Den svenska ”någonannanismen” är något som jag har väldigt svårt för!

  7. markus skriver:

    Hur tycker du dina tankar rimmar med narkotikalagstiftningen?

    • Morgonsur skriver:

      Det finns en hel del intressanta diskussioner att lyfta även där. Framför allt när det gäller ”eget bruk”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s