Polisförbundet om polisen

Photobucket

Dagens debattartikel från Polisförbundet (DN) (SvD) innehåller väl knappast några revolutionerande nyheter eller åtgärder – men visst har polisförbundet rätt i att man behöver skaka ut allt och börja om från början. Det mesta som finns att säga i den frågan har jag redan sagt, varför detta blir ett inlägg fullt av länkar till gammalt material.

Intressant om än föga förvånande är dock att Polisförbundet är så rörande överens med både mig och sin egen arbetsgivarmotpart Rikspolischef Bengt Svenson – som skrev en liknande debattartikel i SvD i november 2009 – om behovet av att se över polisens hela grundläggande syfte, mål, strategier och metoder.

Polisförbundet skriver: ”Trots att Sverige fått tusentals fler poliser de senaste åren märks inte det ute på gator och torg. Nu behövs en ny politik. En synlig och närvarande polis skapar trygghet och leder till att allmänheten lämnar fler tips vilket bidrar till att fler brott kan klaras upp. Sedan 2002 har Sverige fått nästan 33 procent fler poliser, men det märks inte ute på gator och torg.”

För exakt ett år sedan förklarade jag i det här inlägget om ”tjugotusen bortkastade poliser” varför det blir på det viset. Och varför det kommer att fortsätta bli på det viset tills någon kör hut i Datainspektionen.

Jag kan förresten apropå polisförbundets påstående i citatet ovan inte låta bli att ta upp ett ord alla som följt denna blogg vet att jag är smått allergisk mot när det gäller polisen:

”Synlighet”. 

Ja, jag har förstås irriterat mig på det begreppet tidigare också:

”För det första har jag tjatat i tjugo år om att synlighet och närvaro är två helt olika saker där endast den ena är intressant att nämna i samband med polisens verksamhet.

För det andra är det inte i första hand i min vardag– utan i de kriminellas – det är viktigt att polisen är synlig… förlåt, närvarande.” (Morgonsur 28 april 2010)

samt

”Den svenska ‘synligheten’ innebar dessvärre inte som den amerikanska något större krav på att man skulle agera – utan det skulle i stort sett räcka med att man gick omkring och var pittoresk under kontorstid. Den upplevda tryggheten ‘vanligt folk’ skulle känna av att se poliser hela tiden skulle på ett närmast magiskt sätt få all brottslighet att upphöra.

En bitsk polishistoria på denna tid gick ut på att man i enlighet med de nya direktiven borde placera alla poliser oåtkomliga i luftballonger ovanför stan – 100% synlighet, inga anmälda brott.” (Morgonsur 17 oktober 2009)

Till min stora lättnad konstaterar jag att man i debatten har börjat använda ordet ”närvaro” i samma mening som ”synlighet” i alla fall…

Som sagt; Även om Polisförbundets artikel inte innehåller några revolutionerande avslöjanden, påståenden eller lösningar så tycker jag det är bra att man väcker frågan. Det kan behövas, för intresset från politiken att på djupet ta sig an en ny omstöpning av polisorganisationen är svalare än flytande kväve. Jag gissar att det beror på att våra folkvalda nog inte hämtat sig riktigt från den tidigare ”överenskommelsen i brett politiskt samförstånd” när det gällde polisen – NÄPO-reformen.

Eftersom det nu var ganska precis femton år sedan och polisorganisationen fortfarande lider av sviterna efter detta totala fiasko tänker man sig nog för innan man lyfter locket på Pandoras Beatrice… förlåt…  Ask, igen.

Den som vill ha en del hisnande påminnelser av hur det kan gå när forskare och politik i gott samförstånd löper amok och detaljstyr polisarbete kan t ex läsa detta gamla inlägg där bl a NÄPO-reformen avhandlas. Eller det här inlägget som bl a berättar vad det innebär för brottsoffren när politiken bestämmer att det finns lämpliga kvantifierbara mått på vad som är ett ”bra bemötande”. Eller det här inlägget som visar vad som händer när polisen för en gångs skull prövar något nytt, men genast förbjuds att göra det av en annan myndighet – bara så där ”ändå”.

Äsch, klicka på ämnet ”polisens problem” i listen till höger på sidan istället, vet jag. Läs och förfasas. Du har att göra en  bra stund, käre läsare.

Med detta lätt förvirrade inlägg vill jag egentligen bara säga; En utredning behövs. Oj, vad den behövs! Men jag är rädd att oddsen att lyckas reformera polisen till ett under av produktivitet och kvalitet inte är särskilt översvallande vad man än kommer fram till.

Varför det tyvärr är så kan du läsa här (länk).

–     –     –

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s