Om mobbning i smått och stort del I (III)

Photobucket

Jag har avsiktligt undvikit att diskutera två saker på denna blogg; jämställdhet och främlingsfientlighet/invandring/Sverigedemokraterna. Inte för att jag egentligen tycker frågorna är vare sig ointressanta eller för svåra att diskutera, utan för att debatten kring dessa frågor hittills har varit omöjliga att föra på ett nyanserat och moget sätt.

Debatten har ägts av folk och inte av människor – och med folk är det tyvärr fruktlöst att försöka diskutera överhuvudtaget.

Jag tänker nu drista mig till att göra ett undantag från min undvikande hållning från att ens nämna ordet ”Sverigedemokraterna”. Jag har dock inte för avsikt att tycka ett enda dugg om deras eventuella politik eller brist på sådan. Jag tänker inte ens ha en enda teori om vad de vill, vilka de är eller huruvida de står för något vare sig bra eller dåligt.

Vad jag tänker ta upp är oss andra och vårt beteende när detta parti kommer på tal. 

Jag tänker använda Sverigedemokraterna som exempel för att uppmärksamma ett allvarligt samhälleligt attityd-, etik- eller – för att använda ett modernt ord – värdegrundsproblem. Som inte ligger hos Sverigedemokraterna – utan just hos oss andra.

”Vägen till Helvetet är kantad av goda föresatser” (Holländskt ordspråk)

Jag påstår att Sverigedemokrater inte behandlats med den respekt alla människor har rätt till av media och det politiska etablissemanget, och jag anser att det i sig indirekt är en av anledningarna att de nu kommit in i Sveriges riksdag.

Den rena mobbning hela det offentliga Sverige ägnat sig åt – i en slags tävling om vem som kan hitta det mest fyndiga och tydliga sättet att ta avstånd från, och visa hur mycket man avskyr Sverigedemokrater och andra ‘främlingsfientliga’ – anstår inte ett demokratiskt samhälle. Oavsett hur förtappad eller ondskefull den man ger sig på är eller varit.

Man har ända upp på högsta samhälleliga nivå misslyckats kapitalt med att hålla isär sak och person, och invektiven har haglat. Spaltmeter i tidningarna och flera timmars sändningstid har gått åt till att prata om Sverigedemokraterna och deras väljare istället för med dem. Och man har pratat om dem inte som idéer eller politik – utan huvudsakligen som klandervärda individer.

Hittills har nämligen ‘debatten’ i princip uteslutande gått ut på att utmåla Sverigedemokrater per definition som dåliga och/eller dumma människor. Det kanske de är. Men det är fullständigt irrelevant. För det anstår inte en mogen demokrati att föra en offentlig politisk debatt på det sättet.

Det mest anmärkningsvärda är att ingen på allvar har försökt bottna i frågan vad som får fullt normala människor att rösta på ett parti som i åratal jämförts med satans inkarnation på jorden. Jag väntar fortfarande  med spänning på ett seriöst reportage.

Istället för att göra sitt jobb har media i djup oprofessionell indignation haft fullt upp med att tala om för oss mediekonsumenter och väljare att vi skall tycka illa om Sverigedemokraterna, men har inte varit allt för flitiga när det gäller att på ett trovärdigt sätt tala om varför. Inte på mer djuplodande sätt än att ‘bara lågutbildade, fattiga människor’ röstar på Sverigedemokraterna.

Istället för att bemöta själva partiet i en seriös och öppen debatt har man dammsugit landet på alla kufiga original man kunnat hitta som har den minsta anknytning till Sverigedemokraterna, och genom att exponera dessa i något slags offentlig politisk freakshow tycks poängen vara att partiets åsikter är fel för att anhängarna av dem har för låg samhällelig status.

Märkligt.

Är inte det precis den berömda kategorin ‘samhällets svaga’ man beskriver? ‘Den lilla människan’? ‘Gräsrötterna’? De vars röster och åsikter annars brukar omhuldas djupt av journalistkåren? Vars intressen egentligen är anledningen att media ens har ett exiostensberättigande. De brukar i alla fall inte klassas som samhällets allvarligaste problem, eller som ’dåligt sällskap’.

Och vart tog förresten uttrycket ”en man – en röst” vägen?

Nej, istället för att klarlägga, lyssna, försöka förstå och förmedla har vår journalistkår ägnat sig åt att förolämpa, mobba, manifestera och propagera.

Det är smått unikt – och torde åtminstone inte ligga i public service-medias uppdrag.

Personligen struntar jag fullständigt i om alla Sverigedemokrater i hela Sverige är förtappade, förkastliga och ointelligenta individer som samtliga lagt sin röst på partiet av exakt samma rasistiska skäl.

Det kanske stämmer. Jag vet inte och jag känner inte Sverigedemokraternas väljare. Men oavsett vilket har man trots det en skyldighet som människa att lyssna till och respektera allas åsikter och försöka förstå dem. 

När man har gjort det har man däremot ingen skyldighet att försvara alla åsikter, och man har ingen skyldighet att ens acceptera det beteende åsikterna kan mynna ut i. Hur ‘rätta’ åsikterna än må vara.

Detta gäller såväl Sverigedemokrater, medieetablissemang som politiker i de tidigare riksdagspartierna.

Jag har genom åren lärt mig att det finns förklaringar till allt. Den som vill lösa ett problem gör det inte genom att hitta en syndabock som får personifiera allt som är fel, och som man sedan ger sig på med påkar, hugg och slag. Att utnämna någon till ett problem och ägna all vaken tid åt att försöka hitta bekräftelser på att all världens bekymmer förkroppsligats i den strykpojke man utsett är meningslöst.

Även detta gäller såväl Sverigedemokrater, medieetablissemang som politiker i de tidigare riksdagspartierna.

Sverige blir inte plötsligt perfekt – eller ens ett märkbart bättre land att leva i – bara för att man slänger ut alla muslimer. Det blir heller inte bättre bara för att alla Sverigedemokrater tystas, utesluts ur samhällsgemenskapen eller rentav sätts i politiska ‘upplysningsläger’.

Bara för att någon står för någonting man ogillar, avskyr eller rentav hatar, betyder inte det att det är fritt fram att bete sig hur som helst. Åtminstone inte om man själv vill göra anspråk på att besitta något slags värdighet.

Historien är full av illa sedda avvikare som på grund av livsval eller sitt sätt att vara har utgjort accepterade måltavlor för majoritetens diktatur att ta ut sin frustration på. Tysk-horor och tysk-ungar, tiggare, zigenare, gycklare, gatumusikanter, luffare, prostituerade…

…eller bara töntiga ungar i mellanstadiet.

Det har alltid funnits socialt accepterade, tillåtna och lätta offer för den osårbara majoriteten att avreagera sig på, och det har ansetts att man inte ens behövt ställa frågan varför dessa förtappade är som de är, varför de valt att leva, tycka eller bete sig som de gör. Det har aldrig varit intressant, för ’det vet väl alla hur alla såna där är’. Bara det faktum att man är en ’sån’ ursäktar för massan – bestående av ’verklighetens folk’ – att förakta, smäda, skända eller slå.

Och att njuta av det.

”De får skylla sig själva när de själva valt att stå utanför och envisas med att vara uppkäftiga mot oss normala människor.”

Precis som jag när jag var tio år gammal, med andra ord.

För jag vet vad det innebär att bli mobbad. Jag blev det själv genom hela mellan- och högstadiet. Och på samma sätt som för Sverigedemokrater var ju alla ‘normala människor’ så himla överens om att jag genom att vara den jag var förtjänade att behandlas illa, och att jag fick skylla mig själv.

Det var fritt fram för alla.

”Döm inte din broder förrän du har gått två månvarv i hans mockasiner” (gammalt indianskt ordspråk)

Eftersom man nu aldrig kan veta i vilken mån den där förtappade individen har sig själv att skylla, och vilka livsval han eller hon ställts inför för att hamna där han eller hon befinner sig är det som jag ser det bättre att inte döma någon på förhand vars historia man inte hört.

Som människa måste man behandla alla med samma respekt tills man lyssnat och förstått.

Det är i alla fall något man borde kunna kräva av vuxna, välutbildade människor som uppbär lön från nationellt ledande medier, eller som fullgör förtroendeuppdrag i Sveriges Riksdag. Den respekten förtjänar även Sverigedemokrater. Inte för deras åsikter – utan för deras rätt att ha dem, och att uttala dem offentligt.

– – – Fortsättning följer här (länk) – – –

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

40 kommentarer till Om mobbning i smått och stort del I (III)

  1. FC1, 8 Coy skriver:

    Som vanligt mycket välskrivet och välnyanserat. Ser fram emot del 2.

  2. Patrick skriver:

    Jag lyfter på hatten.

  3. J.K Nilsson skriver:

    Jag trodde att Lars Leijonborg lärde oss läxan om svårigheten, näst intill den omöjlighet som det innebär att diskutera med slika ting som Sverigedemokrater i debatten med Pia Kjärsgaard.

    Jag har försökt att diskutera men det slutar alltid med att jag ger upp. Jag påpekar ett fel men bemöts med att jag antingen ljuger, är indoktrinerad att vara PK och därför ljuger eller bara med att muslimer/invandrare xxxx (sätt in valfritt invektiv här). I diskustioner om den s.k. våldäktsvågen som sveper över landet blir man anklagad att vara kvinnofientlig när jag stillsamt påpekar att svenska män fortfarande är i majoritet i kvinnovålds/våldtäktsstatistiken.

    Man beskriver hur hemska invandrare är och när jag hänvisar till personliga upplevelser om hur illa helyllesvenskar beter sig så får jag till svar att jag skall vara glad att det var svenskar och inte invandrare som betett sig.

    Titta på när man intervjuade Jimmie om SDs budget. Han lämnar inga rediga svar utan svamlar om hur mycket man kan spara på att begränsa invandringen men inga konkreta svar. Ett av de fåtal försök jag sett när man försökt att få en djupare förklaring till något annat skäl än ekonomiska att begränsa invandringen så är det som att läsa Ignatieffs reportage ifrån upptakten till Jugoslavienkrigen.

    Tyvärr, men jag ser inga möjligheter att på ett ärligt och rationellt sätt diskutera med mörka krafter som Sverigedemokrater.

    J.K Nilsson

    • Morgonsur skriver:

      Men är det inte precis det beteende, och de märkliga förklaringar du beskriver som skall upp i ljuset i sådant fall?

      Jag ser inga svårigheter alls att föra en offentlig debatt med ett parti som svarar märkligt eller undanglidande på logiska frågor. Den som saknar svar är borta – vilket är demokratins logik. Den som saknar svar blir alltid krossad av sin motståndare när fakta talar.

      Vad som skapar problem är att försöka ‘lära’ folk att tycka illa om ett parti som uppenbarligen får helt andra frågor än alla andra. Som aldrig får tillfälle att debattera på samma villkor som alla andra. Det kommer alltid att slå bakut.

      Låt dåliga politiska alternativ klä av sig själva. Det klarar de alldeles på egen hand.

      • Dr. Jonsson skriver:

        @Morgonsur: Helt inne på din linje här.

        I tio månader eller mer, har alla nationella gammelmedia – inklusive s.k. public-service radio/TV – tagit på sig ett ansvar att i första hand undanhålla alla medborgare från information om vad SD står för ”direkt från källan” s.a.s., och i andra hand uppfostra samtliga röstberättigade så att de absolut inte röstar på dem även om de till äventyrs skulle råka få höra något så ovanligt som en nästan normal intervju med Åkesson.

        Det måste väl anses som ett rejält avsteg från kraven på opartiskhet.

        Att SD kom in i riksdagen känns därför som ett rättmätigt straff åtminstone för alla anställda på SR, SVT & TV4.

        Huruvida det var bra för Sverige eller ej får väl framtiden utvisa.

        Det är i alla fall intressant att notera att nånstans mellan var 17:e och var 18:e vuxen i Sverige högaktningsfullt skiter i vad ”public-service” säger att de får och inte får rösta på.

        I den tilltagande DDR-ifieringen av samhällsdebatt och media så är det, om inte en ljuspunkt så åtminstone en signal om att den klåfingriga nationella ideologiska uppfostringsivern kanske inte var rätt väg att gå.

        I den bästa av världar leder det kanske till att vi medborgare tillåts bilda oss våra egna uppfattningar om SD i nästa valrörelse, istället för att få dem serverade på licensbetalda silverfat.

    • Anders skriver:

      J.K. Nilsson du skriver: ”Man beskriver hur hemska invandrare är och när jag hänvisar till personliga upplevelser om hur illa helyllesvenskar beter sig..”

      Kan du vara hygglig och förklara för mig, varför du hänvisar till negativa upplevelser av s.k. helyllesvenskar? Vad har detta för relevans för vilken invandringspolitik som Sverige bör föra?

      Det verkar som du anser, att om det finns något negativt i Sverige (brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet m.m.) så utgör detta ett argument för att importera MER brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet osv.

      Jag har inte mött denna säregna uppfattning i något annat land än i Sverige. Kan du förklara hur du resonerar?

      Svenska politiker (och andra tillskyndare) är politiskt ansvariga för konsekvenserna av den politik som de för och förespråkar – deras (och ditt) politiska ansvar för (de negativa) konsekvenserna av den invandringspolitik som de (och du) tillskyndar påverkas ju inte av, att det (givetvis) finns helyllesvenskar som beter sig illa.

      • J.K Nilsson skriver:

        Jag vet inte om något är oklart eller om det är strutsmentaliteten. Vi vet helt klart att områden med mycket invandrare har hög brottslighet men vi vet också att det finns stor förklaringskraft när vi tittar på områdenas ekonomi, sociala struktur, m.m.

        Att bara säga att det beror på invandrarna är att göra det för lätt för sig. Man säger att man måste begränsa invandringen för att komma tillrätta med problemen. Jag kommer ifrån en ort där vi hade en stor flyktingförläggning på åttiotalet till mitten på nittiotalet. Min upplevelse av det är att flyktingarna/invandrarna var oerhört lojala mot sin grupp men man ville i huvudsak vara ifred till man hade fått ordning på sina liv.

        Mina s.k. kompisar ägnade sig att bränna ned ishallen och försöka skylla på invandrare, man gav invandrare stryk och betedde sig svinaktigt mot äldre svenskar i samhället. Man agiterade kraftfullt emot ”svartskallarna” för att tjejerna hellre var kompisar med invandrarna än med skitstövlarna.

        Varför betedde sig skitstövlarna så? Jag skulle vilja säga att på ytan var det enkelt, man tillhörde väldigt trasiga familjer ena föräldern söp och den andra fysikst frånvarande om den inte struntade i sina barn. Vissa föräldrar (frånskiljda) betedde sig mer som barn än som vuxna och hade inte auktoritet nog att handskas med pubertetsyngel med hormoner i strid ström ur örona.

        Vad skulle man gjort? låst in ligisterna på obestämd tid och sparkat ut de invandrare som beter sig som ligisterna?

        Jag ser det inte så, jag vill att vi skall ha ett samhälle där staten i form av polisen kan visa sig som Morgonsur skriver i den här bloggen. Jag vill inte att vi skall ha en ”skolvärdinna” på ett hundratal elever. Jag vill inte att skolan skall vara en plats där vi samtidigt med en skolvärdinna på halvtid samtidigt har en lärare ute bland eleverna som rastvakt, flugornas herre är inte långt ifrån en möjlig verklighetsbeskrivning.

        Jag vill ha ett samhälle där vilken utlänning som helst skall kunna ta ett jobb redan första dagen efter gränspassagen, jag vill ha ett samhälle där kommunen låter människor jobba för socialbidraget.

        Problemen med invandrare finns även i svenska samhällen. om lösningen på problemet med invandrarna är att slänga ut dom och stänga gränsen, vad gör vi då med svenskarnas problem?

        J.K Nilsson

  4. Förste Sergeanten skriver:

    Ändå har det visat sig att många militärer tex gillar SD bla tack vare Överstelöjtnant Bojerud.

    //Förste Sergeanten

  5. Dr. Jonsson skriver:

    Ja du, Morgonsur … du har skrivit en hel del inlägg som fått mig att hoppas att det bakom ditt alias döljer sig någon som vi en dag kan hoppas få se utöva ett betydande ledarskap i nationen. Kanske som politiker – i vilket fall jag hoppas att du i så fall kommer på tal som justitie/integrations/försvars/utrikes/stats- eller rent av värdegrundsminister 🙂 och själv får välja vilken post du föredrar. Eller kanske utöva ledarskap på annat sätt.

    Det här är ytterligare ett sånt inlägg. Och i en tid av nationell Jimmie-Åkesson-koma, ett viktigt sådant. Ser också med spänning fram mot del 2.

  6. gathenhielm skriver:

    La-la Morgonsur sha-la-la-la-la, la-la Morgonsur…

  7. Förste Sergeanten skriver:

    Värdegrunds minsiter? Är vi i Kina;)

    • Dr. Jonsson skriver:

      @Förste Sergeanten

      Ha, ha … Ja, ibland känns det så. Eller DDR 2.0 ungefär.

      Du kanske redan vet vad jag syftade på, men om inte så slängde jag in ”värdegrundsminister” för att mitt sinne fortfarande plågas av alliansregeringens (Nyamko Sabunis) uttalade målsättning att definiera en Gemensam Svensk Värdegrund. Därför slinker det ofta ut nån liten bisats om detta i tid och otid. En slags terapi för mig. 🙂

      Varför jag tror Morgonsur skulle vara lämplig på den posten (den finns ju inte idag, tack och lov, men väl i tangentens riktning … ) är för att han har närmat sig även den frågan med sedvanlig klokhet.

      Jag tänker främst på tre insiktsfulla inlägg:
      https://morgonsur.wordpress.com/2009/11/28/om-vardegrunder-och-hogt-i-tak/
      https://morgonsur.wordpress.com/2009/11/29/om-vardegrunder-ii-forsvaret-och-bikupan/
      https://morgonsur.wordpress.com/2009/12/29/om-vardegrunder-iii/

      En koppling till detta inlägg är att en värdegrund som av regeringen (men inte av alla medborgare) definierats som ”gemensam”, nog riskerar att bli plattform för en avsevärd vuxenmobbning av de som fortsatt vägrar få sin värdegrund nedkörd i halsen. Inte bara SD:are. Beroende på vilken värdegrund man till slut bestämmer som ”den riktiga” kan det bli vem som helst av oss. Värdegrundsbaserad vuxenmobbning kommer dessutom även framgent troligen att framstå som fullt legitim, rent av moraliskt föredömlig, och egentligen vara ”för allas bästa”. De som utför den kommer att ges hjälteglorior för ”sina modiga ställningstaganden mot …” (fast de egentligen bara flyter medströms), osv. osv.

      Det är inte ett samhälle jag vill ha. Min bestämda uppfattning är att i en demokrati bestämmer medborgarna (genom val) vilken värdegrund deras regering ska ha. Inte tvärtom.

      [Oj, det blev visst långt. Jag går igång så pass på ”värdegrund” att jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Och du ställde kanske inte ens en fråga … ]

  8. J.K Nilsson skriver:

    Nej Magnus, den som saknar svar är inte avklädd. Läs din Göran Hägg om retorik, ett bländande exempel är Olof Palmes debatt mot Torbjörn Fälldin. I salen bländades publiken av Palmes framställan, på TV framstod Palme som en buffel och sympatierna gick till Fälldin. Den som finner sig i att bli krossad blir också det men dessa människor vill inte bli krossade titta på hur diverse representater för tvivelaktiga åsikter (inte bara invandring utan även antivaxxare och dylikt) beter sig när man pressar med fakta. Man låter fakta glida av som vatten på gåsen och returnerar med något känslomässigt. Jag tvivlar på att det finns en debattledare som är tillräckligt slipad och har auktoritet nog att låta SD debattera. Titta hur det gick för Leijonborg mot Kjärsgaard, det är inte debatt på lika villkor.

    Jag tycker jag gett nog med exempel på varför debatt är meningslöst och gå på den andra delen av sakfrågan du anför.

    Jag tycker inte att kampanjen mot SD varit väsenskilld jämfört med ”mosa Mona”-kampanjen. Jag har inte sett några direkta osakligheter i rapporteringen av SD, man har i många fall kött på benen. Kan TV4 Värmland rå för att SD.s representant är en fåntrat av sällan skådat slag? Det var ju lyteskomik att sända den intervjun. Man går hårt åt SD.s argument om att invandrare kostar så mycket bidrag också redovisar man hur bidragsberoende en SD.are är i snitt. SD talar om dom brottlsliga invandrare och media presenterar hur pass brottsliga dom själv är.

    I det moderna Sverige är den som saknar svar inte borta, den som saknar svar är förtryckt därför att den inte får bestämma vad som får vara sanning. Invandringen får inte diskuteras säger man, i själva verket kan man diskutera invandring bara man gör det på ett bra sätt men man kommer inte längre till att invandrare är brottsliga våldtätsmän. Påpekar man att det är ett felslut så är man förtryckare för att man vill förbjuda diskuterandet av invandring.

    Här har jag ett exempel ifrån hur det är att diskutera med invandrarfientliga krafter:
    ”torbjorn skrev:
    Dags igen: http://frianyheter.wordpress.com/2009/0 … llsskolan/

    Någon som har en smålustig kommentar? Typ ”De va väl inte på en skoltoalett!” Eller ”Va ha relion mere hela å göra!”; eller kanske allas vårt mobbofferfavorit JK Nilsson berättar han blivit utsatt för samma sak, fast det var av vita norrlänningar, och att det kändes inte bättre för det?”

    Eller den här:
    ”J.K Nilsson skrev:
    Jag har påstått att det följer rätten att bosätta sig där villArtikel 13 i FN.s konvention om mänskliga rättigheter.
    1. Envar har rätt att inom varje stats gränser fritt förflytta sig och välja sin vistelseort.
    2. Envar har rätt att lämna varje land, inbegripet sitt eget, och att återvända till sitt eget land.
    J.K Nilsson skrev:
    Jag är ingen lögnare

    Du har rätt att flytta inom en stat.
    Du har rätt att lämna en stat.
    Du har inte rätt att bosätta dig där du vill.
    *snip* Ok, börjar bli mer person än sak… /Ventromedial”

    *snip* är ett moderatorsingripande mot personen som anklagar mig för att vara lögnare.

    Diskussionstråden började sansat men sedan anländer de främlingsfientliga redan på sidan två och cirkusen är i full gång: http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?f=11&t=7350&hilit=Mobb%2A

    Är den där tråden lyteskomik och påhop gentemot de främlingsfientliga?

    Jag tycker inte man som människa har skyldighet att lyssna på alla åsikter, jag tycker inte heller att man har skyldighet att debatera med alla som vill debatera. Jag anser att det är förkastligt att hota SD-medlemmar och dess anhängare, det är direkt stötande att tillgripa fysiskt våld mot andra för deras åsikters skull. Jag har dock inte sett något sådant ifrån de etablerade partierna eller att de etablerade medierna förespråkat något sådant.

    Jag skulle vilja se på hur man ifrån mediahåll fört ”förolämpa, mobba, manifestera och propagera.” mot SD på ett sådant sätt som man inte gjort mot t.ex. S. Att vanligt folk gör sig lustiga över SD har jag sett men rent krasst, vilka exempel har du på att SD behandlas på det sättet?

    J.K Nilsson

    • Morgonsur skriver:

      Den mest bländande retorik kan ju å andra sidan inte få ett dåligt förslag att bli bra. Kanske var det så enkelt att folk gillade Fälldins lösningar bättre än Palmes?

      Ett av de kanske tydligaste exemplen på att det är ‘annorlunda’ med Sverigedemokraterna är debatten om deras tomma stolar. Trots att det förekommit våld och hot om våld mot aktiva Sverigedemokrater som gör att flera av deras företrädare är rädda för att ställa upp går debatten ut på de tomma stolarna som sådana, och att partiet inte borde få partistöd för obesatta platser.

      Det må vara logiskt att man sänker partistödet, men det är väl ärligt talat inte en jättefråga. Vad som däremot är det – eller i alla fall borde vara är:

      Att det i ett civiliserat land finns en enda förtroendevald – strunt samma från vilket parti – som hoppar av från en folkvald församling p g a våld eller hot om våld är horribelt. Att det dessutom tillåts ske utan ett samstämmigt och ljudligt ramaskri från våra politiker och media är som jag ser det än värre.

      Att skrämma bort politiker från sina uppdrag är något som hör hemma i primitiva bananrepubliker och inte i Europa. Vill vi ha en civiliserad demokrati eller något slags maffia-demokratur?

      Om något borde det ”tas avstånd” och demonstreras på gatorna i fackeltåg mot detta oskick, så det kvävs i sin linda.

      Annars är jag rädd att det blir sak samma som brottet ‘övergrepp i rättssak’ – som inte förekom alls när jag började inom polisen 1991. Det var inga större problem att få folk att vittna i rättegångar. Inget kom någonsin surt efter.

      Sedan började det under 90-talet hotas här och där, men det togs inte riktigt på allvar av rättsväsendet. Numera hotas inte bara vittnen – utan t o m poliser, åklagare och domare – så till den milda grad att hela rättssystemet svajar.

      • J.K Nilsson skriver:

        Ja jag vet att det finns r*vh*l i blöjvänstern som hellre skulle behöva riktig uppfostran än den låt-gåfrihet de har nu. Men jag har ännu inte sett några socialdemokratiska brigader som hotar och misshandlar SD.are.

        Du riktar uppmärksamheten på fel saker. Bara för att löskefolk ute i samhället inte kan skilja på sak och person så innebär det inte att medierna skall sluta granska sådana gräsliga företeelser som partiet SD är. Jag måste återigen upprepa att man i media inte hejdat sig i froterandet av hur olämplig Mona Sahlin skulle vara som statsminister. Hur man har blåst upp och rapporterat på ett horribelt sätt hur de röd-gröna skulle vara olämpliga regeringsföreträdare. Man gottade sig åt övertrampen som alliansministrar stod för i början av regeringsperioden.

        Ja SD-anhängare är i minoritet och jag är i min fulla rätt att anse att de stödjer en sjuk politik och jag anser att jag har min fulla rätt att uttrycka detta. Däremot skall ingen ta det som intäckt att anse det är legitimt att fysiskt angripa dessa människor men det kan aldrig vara ett argument för att jag skall lägga band på mig och acceptera SD.s politik.

        J.K Nilsson

      • Morgonsur skriver:

        Jag har inte någonstans påstått att det finns några socialdemokratiska brigader. Bara att attityden från media och politiker håller en ovärdig nivå, och att denna ovärdiga nivå ökar polariseringen och det politiska våldet i samhället, samtidigt som den gör den politiska diskussionen oerhört fattig.

        Alla partier måste granskas, och granskas kritiskt. Man måste även kunna analysera vilka människor som leder partiet och deras lämplighet. Mona Sahlins lämplighet är ju ifrågasatt t o m inom det egna partiet, vilket gör att det vore märkligt om man inte lyfte den frågan. Man behöver dock inte överdriva partipolitik är inget enmansjobb, och fokus bör ligga på de politiska alternativen. Men även om det gäller Mona Sahlins förtjänster och brister kan man analysera dessa utan att vara oförskämd, eller tala om för väljarna att de ”självklart måste tycka att Mona Sahlin är olämplig”. Men visst har enskilda politiker i andra partier också fått sina törnar.

        ”Two wrongs don’t make a right”.

        Som sagt har man all rätt både att tycka och att uttrycka att Sverigedemokraterna har en sjuk politik. Som privatperson kan man uttrycka detta hur oförskämt som helst så länge man håller sig inom lagens ramar. Och självklart skall man kritisera sina politiska motståndares politik, gärna hårt. Det är ju politikens hela raison d’être. Men av professionella journalister och ledande rikspolitiker förväntar jag mig att man gör detta på ett någorlunda sakligt, eller rättare sagt värdigt sätt, och att man inte bedriver propaganda. Av Public Service-kanalerna anser jag mig t o m ha rätt att kräva det.

        Sån är jag.

  9. Conrad skriver:

    Det var ändå roligt att se Lars Ohly stå och slå sig för bröstet, men röda kinder och eld i blicken över hur fantastiskt det var att leva i en demokrati, där alla hade rätten att rösta…efter egen övertygelse. Vad han tyckte om att leva i en demokrati efter valet vet vi ju…jag själv anser att man faktiskt måste respektera de röster som faktiskt tillfallit de partier som nu sitter i riksdagen. Ska man hårddra det, vill jag nog helst inte ha VPK där heller, men de har ju fått de röster de har. That’s it.

  10. Dr. Jonsson skriver:

    ”Att det i ett civiliserat land finns en enda förtroendevald – strunt samma från vilket parti – som hoppar av från en folkvald församling p g a våld eller hot om våld är horribelt. Att det dessutom tillåts ske utan ett samstämmigt och ljudligt ramaskri från våra politiker och media är som jag ser det än värre.”

    Så sant. Det är en skam.

    Vårt sista hopp är kanske att Danmark driver frågan vidare i FN. 🙂

  11. Ingrid J-H skriver:

    Låt mig börja med att säga att jag inte har röstat på SD.

    Vad som får mig att blanda mig i denna ordväxling är att J.K. Nilsson inte förefaller ha noterat att SD fått en annan behandling av media än de andra riksdagspartierna. Jag har läst dussintals artiklar som alla tipsar om att ”boten” mot SD är utbildning, d v s att det är ett parti man bara kan rösta på p g a okunskap. I TV och radio samlar man politiker från alla läger som under en metodiskt modererande studiovärd lägger upp strategi samtidigt som man tävlar inbördes om att hitta sätt att tillintetgöra den makt som väljarkåren gett detta parti ”som, och det skall man komma ihåg 95% INTE har röstat på”. Citattecknen omger en strof jag hört yttras av tre olika journalister.

    Förstår ni inte hur många som kommer rösta på SD i nästa val om detta fortsätter? Ta debatten och inbilla er inte om att det är någon slags god gärning att så totalt demonisera en åsiktsströmning enbart för att den vill se minskad asylinvandring.

    Jag funderar på att starta ett parti som skall propagera för en tiofaldig ökning av asylinvandringen och sedan använda PK-retoriken på alla etablerade (plötsligen) främlingsfientliga och rasisitiska proffstyckare.

  12. Anders skriver:

    J.K. Nilsson (#8): Jag fick inte något svar av dig på min fråga och jag förstår egentligen inte, hur jag skulle kunna formulera frågan tydligare.

    Det verkar som du anser, att om det finns något negativt i Sverige (brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet m.m.) så utgör detta ett argument för att importera MER brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet osv.

    Du svarar, att man bör inte minska en invandring till Sverige som ökar t.ex. brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet m.m. eftersom dessa problem (givetvis) ”finns även i svenska samhällen”. Och ja, det finns självfallet sådana problem i ALLA samhällen – vilket var själva utgångspunkten för min fråga till dig.

    Min fråga gällde varför redan existerande problem i ett samhälle, (enligt dig) skulle vara ett argument för att ÖKA omfattningen av dessa problem genom att importera MER brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet osv.?

    Du undrar: ”vad gör vi då med svenskarnas problem”. Varken Sverige eller något annat land på jordklotet har någonsin klarat av att utrota all inhemsk brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet m.m. Man kan därför utgå från, att det inte står i mänsklig makt att åstadkomma detta.

    Och bl.a pga av den omständigheten så är redan existerande problem (i ett land) knappast något argument för, varför man ansvarslöst skulle öka (!) problemens omfattning genom att importera ännu mer brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet osv. Det verkar emellertid som du anser det? Varför?? Jag har, som sagt, inte mött denna säregna uppfattning i något annat land än i Sverige.

    Igår skrev domaren Monika Nebelius på DN Debatt om hur hon tvingats bort från kopplerirättegången i Malmö (pga av hot mot sig själv och familjen). Hon lever nu på annan ort under polisbeskydd. Samtliga åtalade har migrerat till Sverige. De gamla riksdagspartierna (liksom tillskyndare som du själv) är politiskt ansvariga för denna konsekvens av den unika, svenska invandringspolitiken.

    —–

    PS Du skriver, att du ”vill ha ett samhälle där vilken utlänning som helst skall kunna ta ett jobb redan första dagen efter gränspassagen”. ”Vilken utlänning som helst” inkluderar icke-svensktalande analfabeter (t.ex. 53% av invandringen till Borlänge i fjol), vilka du alltså ”vill” ”skall kunna ta ett jobb redan första dagen efter gränspassagen”. Jaha.

    Jag å min sida vill ha ett land där det ff.a. regnar på natten. Det finns en hel del miljömässiga fördelar för en stor del av biotopen om nederbörden ff.a. skedde nattetid.

    Alla människor har förmodligen orealistiska (och ljuva) drömmar – men jag föreslår, att vi inte använder den här diskussionen till att jämföra drömmar och utopier.

    TILLÄGG

    Du inledde med formuleringen: ”Jag vet inte om något är oklart eller om det är strutsmentaliteten”. Jag antar, att du funderade över om jag var oinformerad eller beter mig som en struts.

    Det slående är, att jag upplever samma sak när jag läser ditt svar till mig. Som jag framhållit, så fick jag inte något svar på min fråga, utan du spekulerade i stället över olika teoretiska (förklarings)modeller till varför folk (oavsett ursprung) beter sig illa (t.ex. brukar våld). Du påstår att den modell, som du verkar föredra, har ”en stor förklaringskraft”.

    Dvs du svarade som om jag hade ställt en helt annan fråga än den jag ställde.

    Jag efterfrågade inte din förklaringsmodell till varför folk (oavsett ursprung) beter sig illa (t.ex. brukar våld, anlägger mordbrand, våldtar m.m.). Det kan naturligtvis vara intressant att spekulera kring det, men jag föreslår, att vi inte heller använder den här diskussionen till att jämföra olika (sociologiska, beteendevetenskapliga m.m.) modeller för enskilda människors beteende.

    Min fråga till dig är politisk – inte sociologisk, beteendevetenskaplig m.m.

    Jag vill ff.a. få veta, varför du verka anse, att om det finns något negativt i Sverige (brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet m.m.) så utgör detta ett argument för att importera MER brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet osv.

    • J.K Nilsson skriver:

      Anders om du inte kan förstå att ett problem är ett problem så är det inte mitt problem. Jag efterlyser en lösning på problemen, inte ett diskriminerande av människor. Jag skiter fullständigt om den som hotar mig och misshandlar mina barn är svensk eller invandrare. Hotet och våldet är lika reelt och skrämande oavsett vem som står för det.

      Men visst anklaga mig för att jag i dina ögon står för en politik som bara ökar ditt upplevda hot. Gör det, det gör mig stolt och inget kan rucka på det.

      J.K Nilsson

      • Anders skriver:

        J.K Nilsson: Du kan alltså inte motivera, varför du verkar anse, att redan existerande problem i Sverige (brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet m.m.) skulle utgöra ett argument för att importera MER brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet osv. Du kan bara ”[efterlysa] en lösning på problemen”.

        Men varken Sverige eller något annat land på jordklotet har någonsin klarat av att utrota all inhemsk brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet m.m. Man kan därför utgå från, att det inte står i mänsklig makt att åstadkomma detta.

        Du ”efterlyser” därför en s.k. ”lösning” som inte finns och aldrig har funnits.

        Är det en ny och främmande tanke för dig, att det inte är möjligt för människan att lösa alla problem?

        Att UTAN någon sådan ”lösning” – som du t.o.m. tillstår (!) inte existerar, eftersom du ”efterlyser” (sic) denna – att i det läget UTAN någon ”lösning” på de problem som du medvetet (!) skapar, att du i det läget lika ansvarslöst som samvetslöst förespråkar, att omfattningen av redan existerande problem ÖKAS (!) genom att ännu mer brottslighet, arbetslöshet, sjuklighet osv. importeras – det är (givetvis) moraliskt helt oförsvarligt.

        Är det en ny tanke för dig, att du inte har rätt att påföra andra människor våldsbrottslighet och annat lidande?

  13. Ping: Arbetarrörelsen visar sin bruna sida | Fröjdhpunktse

  14. David skriver:

    Mycket välskrivet, det är oerhört skönt att se någon så väl sätta ord på sina tankar.

  15. J.K Nilsson skriver:

    Ingrid J-H :Låt mig börja med att säga att jag inte har röstat på SD.
    Vad som får mig att blanda mig i denna ordväxling är att J.K. Nilsson inte förefaller ha noterat att SD fått en annan behandling av media än de andra riksdagspartierna.

    Ja det är möjligt att man behandlad SD som parti på ett annorlunda sätt än andra partier men hur behandlar man människor i andra partier? Hur behandlade man minister Littorin, Stegö-Chiló, Billström och Borelius? Hur har man framställt Maria Wetterstrand och Mona Sahlin? Hur har man beskrivit Lars Ohly i pressen?

    Jag håller fullt och fast med åsikten att 95% av Svenska folket inte röstat på SD, det är därför det ur demokratisk synvinkel är fel med vågmästarpartier oavsett vad partierna heter.

    Vi kan alla läsa på den här bloggen vad som händer när man lättar på det nationalistiska locket. Vi behöver inte ett svenskt parti som talar om våldtäcktsvågor, som svamlar om hotet mot svenskheten och till och med förfasar sig över att badhus har någon tid i veckan där enbart kvinnor badar. Tycker man att kostnaderna för invandringen är för höga så är det bara att säga det, vi letar inte ursäkter att spara på pensionärer eller våra barn men när det gäller invandringen är det ekonomiska argumentet ett större tabu än att tala om hotet mot svenskheten.

    SD står för obehagliga åsikter och deras företrädare uttrycker det gärna. Jag har personligen inte talat med någon som sagt sig rösta på SD för att man vill minska invandringen av ekonomiska skäl. Däremot har jag varit i kontakt med de som röstat på SD helt enkelt för att de är rasister och de drar sig inte heller för att uttrycka detta.

    Är det något fel att 5.7 % av de svenska väljarna attraheras av SD.s agitation och partiprogram?

    J.K Nilsson

    • Morgonsur skriver:

      Exemplen du tar upp bekräftar snarast att det finns ett allvarligt etikproblem i den offentliga debatten. Åtskilliga politiker har behandlats ovärdigt.

      Man skall dock inte dra för stora växlar på att just nationalism skulle vara en särskilt mycket farligare ideologi än andra. Precis som alla andra ideologier går den att använda till både gott och ont beroende på hur man doserar den. Jag hävdar att det är flockmentaliteten – och inte ideologier i sig – som får ett samhälle att urarta.

      Alla samhällen har sina extremister, som också måste få finnas och ges utrymme. Låter man folk ha sitt för sig brukar det visa sig att man får gott om knäppa människor och sammanslutningar – men ingen av dem har något inflytande på politiken, annat än som ‘whistleblowers’ och som ‘djävulens advokat’. De annars utstötta blir helt plötsligt till nytta för samhället. ‘Vi gillar väl olika’, och det vore synd om det bara skulle gälla människors utseende?

      Jag tror att vi behöver partier som Sverigedemokraterna, KPML(r), SKP, Fi och andra extrempartier.

      Men även om de… annorlunda… partierna behövs tror jag egentligen inte att vi behöver dem i Riksdagen.

      Det hade vi nog inte haft nu heller om man inte ägnat sig åt kvalificerad mobbning. Även om Sverigedemokraterna må ha fel har hela upplägget kring behandlingen av dem verkligen sett ut som en mörkläggningsoperation: ”Om någon har så fel som alla påstår, varför är man så rädd att konfrontera dem utan att ha kontroll över frågor och svar?”

      Det blir lite grand som när man i Uppdrag Granskning vägrar svara på annat än skriftliga frågor. Dramaturgin blir oerhört tydlig: ”Här är någon som har något att dölja”. Resultatet av den taktiken vet vi ju nu.

      Att nu Sverigedemokraterna sitter där de gör, trots sin nazi-influerade bakgrund, massiv propagandakampanj från hela samhället och en oöverträffad bespottning från allmänheten måste bero på någonting. Jag är inte rädd för att ta reda på vad. Och en journalistkår som har förmågan att göra bra, djuplodande intervjuer med såväl mördare som terrorister för att öka vår förståelse för vår omvärld och de mekanismer som styr den borde väl klara av att göra detsamma med en politiskt avvikande pojkspoling från Sölvesborg?

      Om det nu är så att han helt enkelt är rasist är det fortfarande inte särskilt intressant i sig. Jag skulle i så fall vilja veta varför, när och hur han blev det. Det kanske kan lära oss något.

      • Anders skriver:

        Morgonsur, du skriver ”Men även om de… annorlunda… partierna behövs tror jag egentligen inte att vi behöver dem i Riksdagen.”

        När du har en kartellbildning av riksdagspartierna kring någon fråga, där riksdagsledamöterna s.a.s. går i otakt med tillräckligt många medborgares uppfattning om vad som är försvarbart eller åtminstone acceptabelt, så uppstår ett s.k. en-frågeparti.

        Så uppstod t.ex. Junilistan – p.g.a. de gamla riksdagspartiernas kartellbildning kring EU-politiken och det därmed följandet ointresse t.ex. för att majoriteten av Sveriges lagar numera initieras i Bryssel och inte sällan guldplateras i den svenska riksdagen.

        http://en.wikipedia.org/wiki/Gold-plating

        Så uppstod Sjukvårdspartiet, Piratpartiet och Sverigedemokraterna.

        Dessa partier behövs i riksdagen, eftersom INGET riksdagsparti – som ingår i den aktuella kartellen – har något som helst intresse av att lyfta en fråga till debatt och genomlysning, om man 1. är överens och 2. (mer eller mindre medvetet vet), att man s.a.s. går i otakt med tillräckligt många väljare.

      • Morgonsur skriver:

        Ja, tillräckligt många väljare anser ju faktiskt att de behövs i Riksdagen, varför min åsikt är ointressant i sammanhanget. Kanske skulle jag ha sagt ”borde inte behövas”.

        Men man kan väl konstatera att – oavsett ”enfrågeparti” – så måste de etablerade partierna ha missat något viktigt när en sådan stor del av Sveriges väljare är villiga att offra sin enda röst på en enda sakfråga så att ”frågan” rentav kommer över 4%-spärren och kommer in i Riksdagen.

        Det måste som sagt bero på något. Jag väntar därför med spänning på hur den offentliga debatten kommer att försöka ta reda på vad det är man missat.

        Eller kommer vi att lösa frågan genom att konstatera att 5-6% av väljarna helt enkelt är för dumma eller ondskefulla för att få rösta, och helt sonika frånta dem rösträtten.

  16. J.K Nilsson skriver:

    Nu börjar vi närma oss Morkullans kärna, bemötandet SD har fått har inte skillt sig kvalitativt ifrån bemötandet Nisse Lundgren fick med Junilistan, Piratpartiets Rickard Falkvinge m.m. fick. Man talade om drömmare, orealistiska uppfattningar, till och brottsanklagelser och försök att fästa anklagelser om stöd till pedofiler och barnpornografi.

    Årets valkampanj har av olika bedömmare sagts varit tamare än den förra valkampanjen, med viss fokusering på SD i år. Vi har också sett hur man beskrivit hur valkampanjerna amerikaniserats med mer inslag av bajskastning än debatterande och resonerande.

    Samtidigt är det så att jag egentligen inte anser att svenska väljare är dumma och korkade även om man ibland med rygmärgen gör den reflexen. Jag har sett tillräckligt många runt mig som tilltalas av SD.s agitation och jag kanske är dum och korkad men när jag förklarat var någonstans den agitationen har sina brister så tror man inte mig, har Jimmie sagt att det pågår en våldtäktsvåg så gör det det. Säger Jimmie att det är en eftergift till islamistiska krafter att man har reserverat vissa tider i badhusen för kvinnor trots att man tidigare hade vissa tider där man skillde åt för att det var ett önskemål ifrån de lokala, svenska, kvinnorna. Våra stackars barn får inte längre äta fläsk på förskolorna för att man gjort en anpassning till islamisterna och jag ser inget problem i det.

    Tittar vi också på hur det ser ut ute i Europa så har vi ännu ett land (Holland) som är på väg att lagstifta om klädstilar, Xenofobiska partier är på frammarsch i Europa. Att 5.7 % av de svenska väljarna stöder SD är inte något konstigt och jag skulle vilja göra analysen att det är trots bemötandet SD fått, inte tack vare bemötandet.

    Och jo, Nationalismen är en farligare ideologi än andra. Du kan skatta ner en överklassmedlem till mellanklass men du kan inte skatta bort hudfärgen en människa har. Du kan tvinga människor att följa hastighetesbegränsingar men du kan inte tvinga en människa att ta avstånd ifrån sitt ursprung. Du kan tvinga människor att inte köra bil vissa dagar men du kan inte tvinga en människa att inte fira sina högtider.

    J.K Nilsson

    • Morgonsur skriver:

      Nationalism som sådan har ju egentligen ingenting med hudfärg att göra, även om den kan ha det i vissa mer extrema tolkningar. Ungefär som det finns mer eller mindre extrema tolkningar av vad socialism innebär.

      Wikipedia: ”Nationalismen är en världsåskådning som tar sin utgångspunkt i gemenskapen inom nationernas gränser. Nationalismen hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen.”

      Nationalism kan således vara t ex idén att alla som vistas inom en viss geografisk gräns delar samma värdegrund. Vilket är en fråga vissa av våra riksdagspartier faktiskt drivit.

      Att man tidigare mobbat enstaka utpekade individer i en oproportionerlig omfattning i förhållande till deras eventuella ”brott” gör som sagt inte att det blir mer rätt att göra det nu. Det var rätt tydligt att det var tillräckligt många i medieeliten ville ha bort sina tidigare kollegor Stegö Chiló och Borelius personligen från maktens korridorer. Det gör inte beteendet mer värdigt.

      Men om man vill ha bort ett helt parti och deras väljare bör man dock bemöda sig att bemöta dess politik. Och för att bemöta den måste man låta partiet förklara vad de vill först – och varför. Jag är precis som du fullt övertygad om att en hel del av Sverigedemokraternas väljare röstar på dem av helt andra skäl än deras partiprogram eller officiella åsikter. Det förekommer i alla partier. I Sverigedmokraternas fall tror jag dessutom precis som du att många av dessa väljare styrs av åsikter jag måhända finner mer klandervärda än… låt säga ‘genomsnittet’.

      Icke desto mindre måste man prata med och förhöra en brottsling för att styrka hans uppsåt. Han behöver inte erkänna det. Det blir tydligt ändå om man bara genomför ett riktigt förhör.

      Var är förhöret som domstolen allmänheten behöver för att avkunna dom? Att åklagaren vittnar om att den misstänkte sagt en massa saker och har en massa kompisar som gör att han bara måste vara skyldig räcker inte. Jag vill höra hans egen version. Hur tydligt fallet än må verka.

  17. Cavatus skriver:

    Du säger att man inte löser några problem med att slänga ut invandrarna. Min motfråga är: vill någon slänga ut invandrarna? Mig veterligen vill inget parti det, inte ens SD, som du indirekt insinuerar, och detta visar att du gått på mediernas propaganda där de låter sådana påstående passera helt oemotsagt för att folk SKA FÅ felaktiga och hatiska åsikter till SD. Detta är just den propaganda som media tyvärr ägnar sig åt.

    Apropå värdegrunder som ofelbart leder till värdegrundsbaserad mobbing, ställer jag samma fråga som bloggaren och psykologen Maj Grandmo ställde i ett ett av sina blogginlägg: varför ska vi överhuvudtaget ha en värdegrund, räcker det inte med grundlagen och de påföljder som den kringgärdas av?

    Jag länkar här till en journalist som skäms över sina journalistkolleger. Det har hon skrivit om här:

    http://snaphanen.dk/2010/04/11/svenska-massmedias-moraliska-bankrutt/

    http://snaphanen.dk/2010/05/02/s%C3%B8ndagskronikken-kriget-mot-lasarna/

    http://snaphanen.dk/2010/06/20/s%C3%B8ndagskronik-medloparnas-forraderi/

    http://snaphanen.dk/2010/07/25/s%C3%B8ndagskronik-medias-pressetiska-apartheid/

    http://snaphanen.dk/2010/09/12/s%C3%B8ndagskronik-journalistpartiet-och-demokratin/#more-73966

  18. Intresserad skriver:

    Gillar det jag läste.

  19. Björn Hultman skriver:

    Mobbning är precis vad det är mot SD, det är inte att ta hänsyn till varandra att utesluta dom i regeringen. Det är ren utfrysning som Sverige håller på med!

  20. Anders skriver:

    Morgonsur (#28) – mot bakgrund av dina tre inlägg om det oförsvarliga i mobbning som metod – så jag är osäker på, om du menar allvar, när du skriver, att de gamla riksdagspartierna ”[måste] ha missat något viktigt”..? ”Missat”?

    De gamla riksdagspartierna har ju knappast ”missat” något – de har bara gemensamt och i tyst samförstånd beslutat, att den svenska invandringspolitiken får ha obegränsade (och ej transparent redovisade) nettokostnader för skattebetalarna samt att våldtäkter, misshandel, mord och fördrivning av judar från Sverige i praktiken är acceptabla konsekvenser av den svenska invandringspolitiken.

    Fundamentet för den världsunika svenska invandringspolitiken är utgångspunkten, att OAVSETT omfattningen av negativa konsekvenser för den befolkning som redan befinner sig i landet – oavsett nettokostnaden för skattebetalarna samt oavsett hur många våldtäkter, misshandelsfall eller mord som invandringspolitiken resulterar i och oavsett hur många judar som fördrivs från Sverige (pga. invandringspolitiken) – så får dessa negativa konsekvenser (för redan befintlig befolkning) ALDRIG leda till någon minskning av omfattningen av invandringen till Sverige eller till någon selektion av prospektiva migranter baserad på deras anställningsbarhet eller integrationspotential i övrigt.

    Att de gamla riksdagspartierna i Sverige – till skillnad från alla andra länder – gemensamt har denna utgångspunkt beror knappast på, att ”missat” något.

    De har medvetet beslutat sig för att ha detta hänsynslösa (omoraliska alt. amoraliska) fundament för sin unika invandringspolitik.

  21. J.K Nilsson skriver:

    Men se där vad intressant det är att läsa att mina inlägg är så pass tummen ned när jag förklarar varför jag tycker att SD.s politik är oförskämt undermålig. jag får kritik för att jag efterlyser en i mina ögon bättre lösning på invandrares brottslighet än att stänga gränserna.

    När någon skriver så här om mig i en kommentar: ”Är det en ny tanke för dig, att du inte har rätt att påföra andra människor våldsbrottslighet och annat lidande?” och får två tummar upp tycker jag att det är nog.

    Magnus, så här ser det ut när man försöker diskutera seriöst med invandrarfientliga krafter. Jag är rent ut sagt skitless på att det inte går utan att man blir anklagad för diverse till höger och vänster. Men visst, ta du diskussionen om du tycker att du klarar det bättre, jag tar bara illa vid mig och vill helst slippa.

    J.K Nilsson

    • Anders skriver:

      J.K Nilsson, den goda föresatsen helgar inte medlen.

      Du må vara ”skitless” på, att någon påpekar det.. Men (att du känner så) det förändrar inte, att

      Det är moraliskt oförsvarligt, att påföra andra människor våldsbrottslighet och annat lidande.

    • defenseur skriver:

      J.K Nilsson :
      Men se där vad intressant det är att läsa att mina inlägg är så pass tummen ned när jag förklarar varför jag tycker att SD.s politik är oförskämt undermålig. jag får kritik för att jag efterlyser en i mina ögon bättre lösning på invandrares brottslighet än att stänga gränserna.

      Jag har inte givit dina inlägg några tummar, men jag får uppfattningen att du mångordigt demonstrerar att du inte vill förstå vad SD:s sympatisörer och förespråkare strävar efter.

      Precis som du, i en tidigare kommentar, tyckte att du i samtal med SD-förespråkare hamnar i återvändsgränder väldigt snabbt, så tycker jag att just en återvändsgränd är var du hamnar med dina inlägg.

      Temat för morgonsurs betraktelse är ju inte Sverigedemokraternas politik, utan mobbingen av dem som vågar säga att de tycker som SD.

  22. Enola skriver:

    Jag skräms av hur onda ( kallblodiga ) ni är. Jag har problem med murverket, en slags ” antikristlige gegen kirche ” som genom etern erkännt att de är satanister – ja de beter sig hur dom vill – i klädsam dräkt om tolerans och barmhärtighet, men den svarta magi ( fakta ) som hemsöker mig är utan medkänsla eller empati. Denna mardröm iscensätts med sådan mörk hängivenhet att det känns overkligt, och det har plågat mig snart två år – allt inom lagens ramar. Min existens har väl ingen betydelse, eller utgör något världsproblem – så varför detta fokus? Hur ni tydliggör sanningen brister någonstans med illusionistens manipulerande intoleranta tigande taktik och vägran att föra en saklig dialog på naken svenska. Nu är jag ingen faschist eller nazist, men väsensskild från hur normala människor är, och jag kämpar för min rätt att andas. Jag sa att jag var väsenskild men det bekommer mig inte, för det handlar om och är för mig ett obegripligt sinnelag som jag vill kalla ett riktigt svin ibland. Om jag ska hantera denna blogg om mobbing så begriper jag inte riktigt hur ni tänker om SD – ni tar avstånd från deras rasism men ni bejakar faschism. Läs biskop Martin Linds ” Kristendom och Nazism ”.

    Jag har ett brev ifrån en nyhetssändning i radion för kanske två år sedan. Det handlade om en viktig muslimsk önskan dagen innan julen 2008 – representanter från alla religiösa ledare gav oss handen – ville i religiösa ordalag diskutera fred på allvar med våra kristna representanter och värderingar. Vi kristna är inte så kristna längre, utan sekulariserade och svarade med tystnad och ointresse. Det var synd. Jag blev först glad över nyheten men jag begrep sedan vilket förakt vi känner för religionen. Muslimer är i allmänhet mer religiösa än vi andra är och väljer politiken. Ursäkta mina bindestreck och komma tecken och ekot.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s