Om mobbning i smått och stort del III (III)

Photobucket

 –   – fortsättning från detta inlägg (länk) –   –

Om inte annat känns det efter de senaste årens debatt om ‘Sverigedemokratsproblemet’ som att det är svårt numera att prata med barnen om ‘allas lika värde’ och att ‘alla måste få vara med och leka’. Vari ligger trovärdigheten när hela vuxenvärlden är inbegripen i en hög och ljudlig diskussion om hur man skall kunna frysa ut vissa obekväma bråkstakar med fel åsikt – helst från hela samhället. 

T o m den statsledning som normalt sett pratar om ‘nationell värdegrund’ och på allvar diskuterar lagstiftning om ’civilkurage’ faller in i mobbarjargongen och pratar om att man inte vill ta i vissa med tång. 

Kanske borde man istället ha visat lite eget civilkurage och stått tydligare upp för Sverigedemokraternas självklara rätt att ostört uttrycka sin åsikt medan vuvuzelorna och visselpiporna skränade som mest för att tysta dem. 

Eller så har de rätt, alla som hävdar att man inte behöver lyssna till vilka dumheter som helst, och att man därför inte bara bör slå dövörat till – utan aktivt bör tysta det som inte passar in i mallen. Frågan är bara vem som skall avgöra åt mig vad som är dumheter och inte. 

Och om det nu är så att utfrysning är en bra och mogen metod för vårt samhälle kanske jag borde tala om detta för dottern. Hon har nämligen just börjat skolan. 

Hon bör genast glömma allt pappa sagt om att ‘alla har rätt att få vara med’, för att istället få klassen att frysa ut alla knäppa bråkstakar med konstiga åsikter som inte passar in. Och gärna blåsa i visselpipa när de mest korkade i klassen kommer med dumma påståenden. Några av hennes lekkamrater är ju faktiskt rätt märkliga, hänsynslösa, skräniga – rentav våldsamma –  och borde nog i demokratins namn uteslutas från allt inflytande. Redan i småskolan, så de lär sig att hålla käft för samhällets bästa i framtiden. 

Eller, kanske inte. 

Vare sig man genomför i grunden välmenande demonstrationer eller tar ställning mot mer eller mindre obskyra missnöjespartier måste man visa någon form av värdighet. Även om man anser sin motståndare vara aldrig så antidemokratisk eller människofientlig. 

”Den som kämpar mot monster, måste ge akt på, att han inte själv blir ett monster” (Friedrich Nietzsche) 

När jag i mitten av 90-talet höll en utbildning för Stockholmspolisen stod vi några poliser och samtalade. Jag var den ende unge konstapeln, medan de andra tillhörde den gamla stammen som börjat redan under 70-talets tidiga år. I mitten av 90-talet var mer eller mindre nazistiska skinheads ett av de stora stötestenarna när det gällde gatuvåld i Stockholm. En av de gamla polisveteranerna berättade att han haft åtskilliga samtal med yngre poliser för att säkerställa att de inte missbrukade det ‘frikort’ media i princip gett när det gällde behandlingen av skinheads. 

Den gamle polisen sade att han förmanat de yngre kollegorna att inte låta sig frestas att överreagera bara för att skinheadsen betraktades som paria av hela samhället. Det fanns nämligen en fara i att, som han sade, ”Vi kan göra precis vad vi vill med dem. Det finns inte en tidning som skulle skriva ett kritiskt ord om vi begick ett övergrepp mot en ‘skinnbula’. Men de har samma rätt som alla andra att behandlas efter hur de beter sig och inte efter vilka de är och vad de står för.” 

Jag har aldrig glömt hans kloka ord. Dels för att jag tyckte han hade så rätt i sak, men lika mycket för att jag blev förskräckt när jag insåg att vad han sade var sant; ingen tidning hade någonsin skrivit några indignerade ledarsidor till försvar för det skinhead som fått några tjuvsmällar i samband med ett polisingripande. Om Osmo Vallo varit nazist hade fallet sannolikt aldrig kommit till allmänhetens kännedom.

Den som har för extrema åsikter åt vissa håll är nämligen aldrig skyddsvärd i medias värld. Trots alla vackra ord om ’allas lika värde’. 

Själv tycker jag det är fel att klassa ut människor på det viset – även om klassningen sker utifrån en aldrig så motbjudande politisk åsikt.

När jag arbetade som polis försökte jag alltid behandla alla som människor. Vilka gärningar de än begått. I syftet att klarlägga och förstå har jag fört förtroliga och respektfulla – ibland uppsluppna – samtal med mördare, våldtäktsmän, kvinnomisshandlare, knarkhandlare och grova våldsbrottslingar. Och något jag insett här i livet är att alla människor – oavsett position och gärning i livet – alltid har något att lära en. 

Om man bara visar den grundläggande respekt man bör visa varje medmänniska – och bemödar sig att lyssna.  

”Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen” (Joh 8:7) 

Nu har Sverigedemokraterna mig veterligen inte mördat någon, även om de står för väldigt kontroversiella åsikter. Tror jag, i alla fall, för jag väntar fortfarande på att få se en Sverigedemokrat ostört få tala till punkt och få utveckla någon relevant åsikt eller ståndpunkt i något av de medier jag frekventerar. Helst utan att den intervjuande journalisten hjälper mig på traven genom att omedelbart bemöta intervjuoffret med larvigt överdrivna slutsatser dragna långt utöver vad svaret ger täckning för.

Ursäkta, men jag tänker helst själv. Illa underbyggda åsikter och politiska förslag talar för sig själva. Och dolda agendor skiner alltid igenom. Det om något är något man inte behöver vara orolig för i längden, och gäller såväl Sverigedemokrater som journalister.

Själv föredrar jag att dra egna slutsatser istället för att behandlas som en idiot av mobblystna journalister – som likt alla genomsnittliga ‘medmobbare’ tror att deras status i flocken höjs ju taskigare de är mot den misslyckade saten på andra sidan mikrofonen. 

För nog är det så; när man har satt en mikrofon under näsan på Sverigedemokrater har man i huvudsak gjort det enbart för att journalisten skall kunna manifestera sin egen illa dolda avsky mot desamma genom att ställa larviga insinuanta frågor. Gärna om enskilda partimedlemmars personliga karaktär. 

Precis som när man gick i småskolan. De enda gånger någon av de ”tuffa”, ”populära” och ”etablerade” i klassen pratade med mig var när de hade en plan för att göra bort mig på olika sätt. De enda gånger de för en stund var riktigt trevliga var när jag någon enstaka gång hade något de behövde. När de fått det var allt som vanligt igen. 

Min räddning var att jag redan som barn var rätt rapp i käften (vilket inte direkt hjälper ens situation, men i alla fall får den egna själen att må bättre), att jag var rätt seg och påhittig (det gjorde alltid ont varje gång ett gäng plågoandar gav sig på mig fysiskt) och framför allt – att jag redan som liten telning var så envis att jag bokstavligen hellre dör än ger upp inför alla som försöker sätta sig på mig. Jag hade dessutom fantastiska föräldrar och trygga hemförhållanden att hämta styrka i.

”No one can make You feel inferior without Your consent.” (Eleanor Roosevelt) 

Nu var mina klasskamrater i grunden bra människor, och de är bra människor än idag. Och om du frågar dem har de nog inte ens något minne av att någon i klassen skulle ha varit mobbad. De betedde sig bara precis som alla andra, och tänkte nog inte ens på hur deras för dem självklara beteende egentligen uppfattades av oss töntar på botten av hierarkin.

Precis som våra journalister och politiker, med andra ord.

Så här med eftertankens kranka blekhet har i alla fall några debattörer äntligen och tack och lov vågat lämna folket i lynchmobbens befriande ansvarsfrihet och börjat bete sig som människor. Andra har nog som jag insett det meningslösa i att öppna munnen förrän gatstenarna släppts på marken. Vilket nu börjar visa sig i artiklar som denna, denna, denna, denna eller denna.

Själv är jag fullt övertygad om en sak; om alla medier och politiker från början levat efter de principer om respekt, åsiktsfrihet och allas lika värde lynchmobben påstått sig strida så innerligt för hade vi inte haft några Sverigedemokrater i Riksdagen idag. 

Sverigedemokraterna skall naturligtvis granskas synnerligen kritiskt – särskilt med tanke på sitt minst sagt… kontroversiella… ursprung. Men de bör ha samma rätt som alla andra att få bemöta kritiken med egna ord. Låt dem göra bort sig själva. I stället har nu både den politiska och medieeliten presenterat en märklig paradox i det att man själv förfallit åt precis så människofientliga förenklingar som dem man påstått sig bekämpa med sin mobbning.

”Skämmes, ta mig fan!” (Robinson-Erold)

Jag är inte rädd för Sverigedemokraterna. Jag är heller inte rädd för nazister, kommunister, islamister eller nationalister. Det finns inte en enda religion eller ideologi som är farlig för ett demokratiskt samhälle överhuvudtaget – såvida den inte kombineras med fanatism och/eller, än värre, flockinstinkt.

Vilken ideologi man än kombinerar med fanatism innebär problem för ett samhälle. Men det blir sällan riktigt farligt för fler än ett fåtal människor i den närmaste omgivningen. Ingen fanatiker kan fälla ett helt samhälle. Inte ens om han lyckas spränga World Trade Center.

Vad vi människor bör frukta mest av allt – mer än all världens onda ideologier – är flockinstinkten. Och det alldeles oberoende av vad den används till. För den religion eller ideologi som inte blir destruktiv för hela samhällen om den paras med denna livsfarliga drog har världen inte skådat ännu. Och kommer så heller aldrig att göra.

Flockinstinkten har t o m fått religioner som kristendomen – som ursprungligen skapades för att förkunna kärlek, respekt, hänsyn, icke-våld – ja, nära på undfallenhet – att urarta i korståg, häxprocesser, inkvisition, förföljelser och förtryck.

Så den som vill bekämpa ondskan bör bry sig mindre om ideologier och religioner för att i stället fokusera på den flockinstinkt man själv så lätt hänrycks av när man kämpar för ‘det goda’

Upplysning är inte kunskap om världen och dess innehåll. Inte ens om den kombineras med en aldrig så briljant retorisk förmåga.

Upplysning är den egna frigörelsen från flockinstinkten – samt en ärlig vilja och strävan att förutsättningslöst lyssna, förstå och lära.

Även av dem man inte förväntar sig att någonsin kunna känna annat än förakt och fördömanden för.

–     –     –

Advertisements

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till Om mobbning i smått och stort del III (III)

  1. Tyckfelsnisse igen skriver:

    Hear hear!

    Tyvärr har en andel av befolkning gjort detta val och även minoriteter bör respekteras i en demokrati, även om majoriteten beslutar. I grund och botten är vi människor (och svenskar) skenheliga. Vi struntar till exempel i om en majoritet av en befolkning är nöjd med att leva under en diktator. Om en minoritet med liknande värderingar som oss själva är förtryckt, så störtar vi gärna diktatorn i demokratins och frihetens namn. Frihet för vem egentligen? SD är demokratiskt valda och bör bemötas med intelligent dialog och inte mobbningsbeteende. Det är den fege och lata som mobbar. Med ett sådant beteende stärks snarare sympatierna för detta vilseförda parti. Led dem till insikt och upplysning istället. Låt dem ta ansvar och förstå frågornas verkliga komplexitet istället för att tillåta dem agera utifrån en gravt förenklad modell av verkligheten. Nu ges budskapet att de fina tanterna och gubbarna i de etablerade partierna får skälvan när de tvingas konfrontera ”vanliga” svenskar som blivit invalda. De beter sig som fån och det ger inga röster på längre sikt.

  2. Dr. Jonsson skriver:

    Morgonsur, ditt inlägg värmer djupt in i själen. Jag ska upprepa mig lite nu: När jag läser dina inlägg – tex. det här ovan – önskar jag verkligen att just du skulle vara en av dem som på allvar är med och bestämmer. Du skulle verkligen göra en skillnad. Men det är förstås helt OK om du väljer att inte satsa på det.

    Johanne Hildebrandt är också en pärla. Skyhögt över den blaska hon skriver för.

  3. peter skriver:

    Ja,, Humm,, vill bara grattulera dig till dessa ögon öpnare,, mycket bra skrivet, dessa borde postas direkt till alla partier i riksdagen,även varje tidning i hela sverige.

    Mvh

  4. Tobias Wallin skriver:

    Jaha.

    I Sverige är påstått grundlagsfästa individuella fri- och rättigheter – som åsiktsfriheten – underordnade kollektivet. Av framför allt det skälet hamnar Fackföreningsrörelsen fel i tvister med mobbing på arbetsplatser eftersom facket företräder kollektivet.

    Påståendet om allas lika värde leder dessutom tanken fel. I den svenska översättningen av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter hävdas att människor föds lika i värde. På andra språk föds människor däremot lika i värdighet – vilket INTE är samma sak. Ingen utom en svensk skulle få för sig att laster och dygder är lika mycket värda.

    Svenska rättstraditioner erkänner likabehandling och förutsebarhet. Något integritetsbrepp fanns däremot inte innan det svenska EU medlemskapet.
    Sverige har nu under ett antal år låtsats som om det är möjligt att behålla såväl alla gamla svenska rättstraditioner som arbetsmarknadspolitiken trots oförenligheten med sådant som den fria rörligheten, en heterogen befolkning eller ens könsskillnader.

    Denna nationella livslögn ser faktiskt ut att stå fast. Däremot viker den globala ekonomin.

    Tobias Wallin

  5. jocke skriver:

    Morgonsur for president!

  6. San skriver:

    Jimmie Åkesson skrev en lång artikel i Aftonbladet där han kallade muslimer för det största hotet mot Sverige sedan andravärldskriget, sen har du naturligtvis ett partiprogram. Att avgöra huruvida SD är främlingsfientligt borde inte vara speciellt svårt om du bara ville.

    En del åsikter anses extrema för att de är exkluderande, så du kanske borde fundera på vem det är som mobbas egentligen.

    • Morgonsur skriver:

      Jag har läst deras partiprogram, och det imponerar väl inte direkt. Det är rätt tydligt att partiet är ett enfrågeparti som inte bottnar i så mycket mer än invandring. Nu var ju inte poängen att jag på något som helst vis försvarar Sverigedemokraternas åsikter – bara deras rätt att ha dem och framföra dem på samma villkor som alla andra medborgare här i Sverige.

      De bör förstås också granskas kritiskt. Med sitt minst sagt kontroversiella ursprung bör partiet t o m granskas ännu mer kritiskt än andra.

      Men det är skillnad på kritiska klarläggande intervjuer och att servera färdigtuggade slutsatser och åsikter om någon som inte själv får komma till tals. Särskilt i Public Service-kanaler.

      Som privatperson är det förstås tillåtet att hata, vara hur otrevlig som helst och spy hur mycket galla som helst över alla partier. Men man får inte störa politiska möten, och man får inte ta till våld eller hot om våld. Och så får man ju finna sig i att man kanske klassar ned sig själv om man uppträder för obalanserat.

    • Notarien skriver:

      Rubriken till artikeln sattes utstuderat av AB/Helin! Ursprunglig rubrik var: Islam är det största hotet…. AB ändrade med avsikt rubriken! Dessutom är det som står i artikeln helt sant. Europa är inne på en mycket farlig väg med islamisering. Tyvärr kommer Sverige att vakna sist. Det kan vara försent då!
      SD vill minska det stora inflödet av främst muslimska bidragsturister utan pass och papper till en nivå lika omgivande länders. Det finns inget ”fientligt” i det. Ingen vågar ta den debatten för de vet att de kommer att förlora den.

  7. JohannaV skriver:

    San skrev:
    ”Jimmie Åkesson skrev en lång artikel i Aftonbladet där han kallade muslimer för det största hotet mot Sverige sedan andravärldskriget, sen har du naturligtvis ett partiprogram. Att avgöra huruvida SD är främlingsfientligt borde inte vara speciellt svårt om du bara ville.”

    Detta vad vad Åkesson INTE skrev. Han skrev Islam är det största hotet. Sedan i artikeln tydliggjorde han att han inte ansåg alla muslimer vara ett hot.

    Aftonbladet satte rubriken. De valde, sin vana trogen, att sätta fel rubrik för att skapa ytterligare hat och polarisering.

  8. Morgonsur skriver:

    Jag letade fram Jimmie Åkessons debattartikel – och den finns att läsa på Aftonbladet i denna länk.

    Jag tycker artikeln är luddig, och håller en på många sätt… otrevlig ton. Däremot gör luddigheten att det faktiskt är svårt att förstå vad karln menar. God journalistik torde då kräva att man ställer frågor om vad han egentligen säger istället för att ägna sig åt oskicket att skapa falska citat (citat bör vara ordagranna, och inte rena övertolkningar/påhitt – vilket tyvärr blir allt vanligare).

    Om jag vore journalist skulle jag fråga Åkesson vad han egentligen far efter; är det muslimer som sådana, islam som religion eller samhällsutvecklingen han har så svårt med?

    Och vad menar han är lösningen?

    Om valfri politiker säger att ”polisen borde ha en högre uppklarningsprocent” tillför det inte samhället särskilt mycket att läsa detta som ”jag anser att polisen är inkompetent”, och sedan tillbringa spaltmeter åt att fördöma och förfasa sig över detta ”citat”, och ”hur man kan säga något sådant”. Utan att på något sätt be nämnde politiker förtydliga vad han/hon snackar om, vad problemet är, och vad han/hon egentligen föreslår – konkret.

    Jag är fullt övertygad om att några väl ställda följdfrågor hade fått fram en hel del i ljuset, och gjort det lättare för folk att ta ställning. Alla dolda agendor och illa underbyggda åsikter och förslag hade obönhörligen avslöjats.

    Jag har hållit mängder av förhör i mina dar, men jag har hittills aldrig lyckats få någon fälld för ens det till synes mest uppenbara brott utan att ställa frågor.

    • Anders skriver:

      ”Radical Islam is world’s greatest threat – Tony Blair

      Former UK Prime Minister Tony Blair has described radical Islam as the greatest threat facing the world today.

      He made the remark in a BBC interview marking the publication of his memoirs.

      Mr Blair said radical Islamists believed that whatever was done in the name of their cause was justified – including the use of chemical, biological or nuclear weapons.”

      ”Mr Blair told the BBC his view of foreign policy had changed as a result of the 9/11 attacks: ”After 11 September, rightly or wrongly, I felt the calculus of risk had changed.

      ”There is the most enormous threat from the combination of this radical extreme movement and the fact that, if they could, they would use nuclear, chemical or biological weapons.

      ”You can’t take a risk with that happening.”

      —–

      Tony Blairs uttalande var en återkommande första nyhet på BBC World 4 september 2010. Vad jag kunde märka, så rapporterades hans uttalande inte av svenska (mainstream) media?

    • defenseur skriver:

      Jag håller med om att Åkessons stora debattartikel hade en… otrevlig ton.
      Men dess sakliga innehåll står sig ändå rätt bra.

      Jag, personligen, tycker också att antydningarna om en ödesbestämd kamp mellan Kristendom och Islam egentligen borde vara mumma för Sverigedemokraternas motståndare. För inte kan väl 5,7% av Sveriges väljare ha lurats av propaganda från FOX News? Det ställe jag känner igen dessa tongångar från, det är ju USA:s extrema höger – och sedan möjligen från översättningar av islamisters anti-västerländska budskap.

      Däremot betvivlar jag starkt att Sverigedemokraterna har så mycket konkreta förslag att komma med. Minskad invandring, till Danmarks och Finlands nivå, som en ”Tydlig Signal” om att asylanter ej längre göre sig besvär – javisst, men sedan då? Ett förstatligande av skolväsendet. Tja…

      Nej, Sverigedemokraterna påstår nog inte att de skulle ha några lösningar.
      Snarare är deras budskap att problemen förtigs i samhällsdebatten, och att alla lösningar därmed blockeras tills det blir möjligt att diskutera problemen och deras lösningar.

  9. Ping: Arbetarrörelsen visar sin bruna sida | Fröjdhpunktse

  10. Q skriver:

    Du märker visst inte själv att du har blivit lurad av media att tro att invandringen är nagot positivt. Du gillar visst inte SD (obligatoriskt att ange när man uttalar sig, eller hur) o tror att invandring av typ 100 000 muslimer om aret är bra. Faktum är att med nuvarande utveckling har muslimerna majoritet om 30-40 ar. Undrar vilket muslimskt land vi kommer att likna mest. Väldigt positivt eller hur. Enda anledningen den marxistiska journalistkaren är sa jädra invandringsglada är att 95% av invandrarna röstar vänster.

  11. Morgonsur skriver:

    Med nuvarande utveckling kommer jag att bli minst 400 år gammal och min dotter 48 meter lång.

    Skämt åsido skall man akta sig för att extrapolera när man försöker spå framtiden.

    Men nej, jag gillar inte SD. Av två anledningar; Jag har svårt för den nära historien, med dess ursprung i bl a BSS-rörelsen. (Jag har å andra sidan svårt även med Vänsterpartiets nära historia av DDR-hyllningar och annat).

    Det är dock inte nog för att vara utslagsgivande.

    Det andra och huvudsakliga skälet att jag inte är särdeles förtjust i SD är att partiet marknadför en längtan tillbaka till ett ”folkhem” isolerat från omvärlden jag växte upp i dödsryckningarna av – och som jag minns som det mest inskränkta förbudssamhälle jag upplevt. Allt ägdes av staten – även människorna och privatlivet – och allt som inte var uttryckligen förbjudet var obligatoriskt, kändes det som. Det är inte ett samhälle jag längtar tillbaka till.

    Därmed inte sagt att det inte fanns goda sidor med gamla DDR-Sverige också.

    SD:s försvarspolitik måste jag erkänna är den kanske bästa av alla partiers sedan f d officeren Stellan Bojerud lagt sig i frågan. Av alla svar partierna åstadkom på Wisemans Wisdoms var SD:s svar det enda som imponerade.

    Både (v) och (SD) har än idag åtskilliga medlemmar med för mig främmande värderingar, och känns lite väl tunna för att i det här läget ta på allvar.

    Dock har också båda partierna poänger och bra förslag. Det har alla. Av den anledningen vill jag lyssna och lära. Jag kan ju ha fel både om (v) och (SD). Eller få fel. För världen är stadd i ständig utveckling.

    Invandring som sådan är f ö precis som utvandring, export, import, frihandel, socialism, nationalism, kapitalism, kristendom eller vilken annan i vardagen normal företeelse eller ideologi som helst. Av rätt syften, på rätt sätt, i rätt proportioner och sammanhang är det någonting huvudsakligen positivt. I andra sammanhang överväger de negativa sidorna.

    Hittills har mänskligheten aldrig uppfunnit något som är enbart gott och saknar baksidor. Så även vad gäller invandring. Det viktiga är att kunna diskutera för- och nackdelar – annars kan man inte göra något åt baksidorna – men att skilja på sak och person. Vi kan vara helt överens om att så inte har varit fallet hittills.

  12. Soldaten skriver:

    Inte för att jag håller med SD, men utfrysning av ett DEMOKRATISKT valt parti kan aldrig vara rätt.

    Håller med i det du säger. Vi måste använda systemets regler om vi inte håller med andra partier, som det har gått till sedan demokratin drogs igång.

    Mycket bra artikel.

    • defenseur skriver:

      Kanske borde man istället ha visat lite eget civilkurage och stått tydligare upp för Sverigedemokraternas självklara rätt att ostört uttrycka sin åsikt medan vuvuzelorna och visselpiporna skränade som mest för att tysta dem.

      Jag har gjort mina egna erfarenheter av det där. De var inte särskilt positiva:

      Mina närmsta anhöriga har varnat mig för att folk ju kan tro att jag är en ”sån där”. De familjemedlemmar som är socialdemokrater, folkpartister och invandrare verkar ha blivit pinsamt berörda. De visste inte vilket ben de skulle stå på. Ingen Annan tog ju Sverigedemokraterna i försvar, Alla Andra tyckte ju annorlunda än jag. Om jag nu hade mod att ens antyda att Sverigedemokrater kan vara människor, är inte det ett rätt tydligt tecken på att jag egentligen måste vara en nazist som vill spärra in alla icke-arier i koncentrationsläger där de tvingas kanibalisera på varandra?

      Nu har Sverigedemokraterna mig veterligen inte mördat någon, även om de står för väldigt kontroversiella åsikter. Tror jag, i alla fall, för jag väntar fortfarande på att få se en Sverigedemokrat ostört få tala till punkt och få utveckla någon relevant åsikt eller ståndpunkt i något av de medier jag frekventerar.

      Jag har läst Sverigedemokraternas valplattform, och principprogrammet från 2005. I dessa dokument hittar i varje fall inte jag något som skulle kunna motivera den unisona oviljan, från höger till vänster, att presentera Sverigedemokraterna.

      Kvar blir då misstanken att SD skulle kunna vara en ulv i fårakläder.
      Såvitt jag kan bedöma så måste det vara det som det handlar om.

      Själv köper jag en hel del av Sverigedemokraternas samhällsanalys, även om den måste utläsas från diverse olika spridda bloggar istället för något partidokument.
      Närmre bestämt den delen som handlar om uppkomsten av en klass av politiker som ser politiken som ett (välavlönat) yrke, som saknar kontakt med den verklighet som en stor del av väljarna lever i, och som liksom massmedia förefaller se väljarna som ”enkla människor” som bör få bröd och skådespel, så att De Som Förstår kan få ägna sig åt politiken ifred.

  13. hercules skriver:

    Varför måste alla debattörer börja med den vanliga brasklappen ”jag håller inte med SD” Varför kan ingen i Sverige ha en åsikt och stå för den. Vi får inte diskutera invandring på ett sakligt sätt, vi får inte ifrågasätta vad staten gör med mina pengar.
    Jag tycker att du Morgonsur för ett vettigt resonemang om sakernas tillstånd men jag saknar fortfarande en debatt om vår inrikespolitik.
    Vad som retar mig mest i Sverige är att så fort någon sticker ut hakan, då är genast någon framme med grytlocken för att lägga locket på.

    • Anonym skriver:

      Jag står för min åsikt om SD 🙂

    • defenseur skriver:

      Varför måste alla debattörer börja med den vanliga brasklappen ”jag håller inte med SD”

      Därför att alla är övertygade om att den som håller med SD måste ha fel och att det är rent slöseri att lyssna på en sådan, om det inte är i det ädla syftet att sedan kunna förlöjliga vederbörande; om de inte redan tänkt ut en plan för att på olika sätt göra bort ”den löjlige rasisten.”

      • Morgonsur skriver:

        Brakslappen kommer sig av den låga sandlådenivån i debatten. Den som inte lämnar en tydlig brasklapp och sedan utelämnar en rad avståndstaganden och förolämpningar kommer obönhörligen att beskyllas för att själv vara Sverigedemokrat, rasist eller värre. Allt enligt den klassiska mobbinglogiken ”den som inte är med oss är emot oss”.

        Själv är jag inte Sverigedemokrat, men försöker trots det undvika brasklappen eftersom jag i en tidigare kommentar så sakligt och rakt jag kan förklarat varför jag ogillar Sverigedemokraterna och deras politiska linje.

        Men även om jag ogillar partiet på flera sätt kan jag inte annat än försvara deras rätt att behandlas med åtminstone något mått av anständighet från det offentliga Sverige. Det är inga problem att angripa deras politik. Så varför gör man inte det istället för att ägna sig åt sandlådemobbing och ren förföljelse?

  14. jerka skriver:

    Morgonsur, du värmer mig i bröstet och manar mig att försöka förbättra världen (jag kommer att försöka). Du är en människa som gör skillnad!

  15. Anders skriver:

    Morgonsur #24

    Instämmer helt i din beskrivning av, varför folk så ofta lägger till en brasklapp!

    Men är det en retorisk fråga, när du undrar:

    ”Men även om jag ogillar partiet på flera sätt kan jag inte annat än försvara deras rätt att behandlas med åtminstone något mått av anständighet från det offentliga Sverige. Det är inga problem att angripa deras politik. Så varför gör man inte det istället för att ägna sig åt sandlådemobbing och ren förföljelse?”

    Det finns ett stort problem med att angripa SDs politik. SDs profilfråga är den unika, svenska invandringspolitikens negativa konsekvenser. Dessa konsekvenser påverkar idag nästan ALL verksamhet i samhället. Nästan oavsett vad du vill diskutera, så vore det underligt att inte låtsas om, att Sveriges nya demografi skapar större och ibland helt nya problem.

    I skolan är Sveriges nya befolkning – jämfört med svenskar – i genomsnitt mer resurskrävande och når inte målen. I sjukvården är Sveriges nya befolkning – jämfört med svenskar – i genomsnitt mer sjukliga, utagerande och resurskrävande samt hotar alltför ofta personalen, varför larmanordningar av skiftande slag har installerats på flera sjukhus. På arbetsmarknaden är Sveriges nya befolkning – jämfört med svenskar – i genomsnitt mindre anställningsbara. I socialförsäkringssystemen slukar Sveriges nya befolkning lejonparten av socialbidragen och är starkt överrepresenterade betr. förtidspension och sjukskrivningar och starkt överrepresenterade som producenter av barn med medfödda handikapp inkl. förståndshandikapp pga långvarig och pågående inavel. I trafiken uppstår nya frågor bl.a. på körskolorna t.ex. om man verkligen måste lämna företräde för en kvinnlig bilförare?, samt hot och våld mot inspektörer som kuggar någon, mutor, försök att tillskansa sig körkort gm. att någon annan gör provet m.m. Sveriges nya befolkning innebär vidare, att räddningstjänsten måste ha poliseskort i invandrartäta områden. Osv. Etc. Du skrev f.ö. själv, att ”numera hotas inte bara vittnen – utan t o m poliser, åklagare och domare – så till den milda grad att hela rättssystemet svajar”. Det är inte främst Anderssons, Pettersons och Lundströms agerande som får rättssystemet att svaja.

    M.a.o. groteska problem – och då har jag inte ens nämnt den horribla överrepresentationen i VÅLDSbrottslighet hos Sveriges nya befolkning – groteska problem som de gamla riksdagspartierna är politiskt ansvariga för att ha skapat.

    Sydsvenskan (i veckan som gick): ”På två dagar har två elever på Norra Sorgenfri gymnasiet blivit beskjutna i närheten av skolan.” Såväl de skjutna som gärningsmännen har invandrarbakgrund. Sydsvenskan myntar uttrycket ”skolskott” (!) och skriver: ”Skolskott kan kopplas till gäng”. Tidningen skriver vidare, att ”enligt den samordnande rektorn Tommy Rosengren finns flera av Malmös kriminella gäng representerade på skolan. Och det är troligen konflikter gängen emellan som ligger bakom våldsdåden.”

    Det finns föga förvånande en konsensus hos de gamla riksdagspartierna, att de helst inte ska låtsas om omfattningen av (eller profilen på) de eskalerande problem, som de gemensamt och i tyst samförstånd i praktiken har skapat. Om problemen måste vidgås, så är diskussionen hårt koreograferad med bl.a. en mängd tabun betr. vad som inte bör nämnas.

    De gamla riksdagspartiernas problem är, att SD inte alls vill delta i denna mörkning, varför de inte följer denna koreografi.

    Så nästan oavsett vad diskussionen rör, så skapas alltså ett utrymme för SD att lyfta fram den negativa konsekvenserna av de gamla partiernas ansvarslösa och oansvariga invandringspolitik, när den verksamhet/samhällssektor som diskussionen rör skall beskrivas – dvs precis vad de gamla riksdagspartierna INTE vill ha på bordet. Precis som ”Defenseur” skrev, så ”påstår [SD] nog inte att de skulle ha några lösningar”. ”Deras budskap [är] att problemen förtigs i samhällsdebatten”.

    De gamla riksdagspartierna vill självfallet inte, att väljarna skall kunna överblicka den fulla, förfärliga vidden av vad de gamla riksdagspartierna gemensamt och ansvarslöst har åstadkommit. Och varje diskussion med SD ger sverigedemokraterna en möjlighet, att beskriva den världsunika invandringspolitikens konsekvenser – dvs beskriva det, som de gamla riksdagspartierna (av lätt insedda skäl) är närmast desperat angelägna att dölja (så långt det är möjligt).

    Gunnar Sandelin skrev insiktsfullt i SvD i onsdags om svenska journalisters konformitet och maktlojalitet . SvD satte rubriken: ”Tystad debatt skapar SDs framgång”.

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tystad-debatt-skapar-sds-framgang_5455875.svd#articlecomments

    Det är fel tempus. Tystad debatt har skapat SDs framgång. Idag är varken en öppen eller en tystad debatt tillräcklig för att vända utvecklingen. Vad skall de gamla riksdagspartierna säga, när SD påtalar, vad de gamla riksdagspartierna gemensamt har ställt till med? Nostra culpa, nostra culpa, nostra maxima culpa? Eller skall man – i likhet med J.K Nilsson – luftigt ”efterlysa” (sic) en lösning på de gigantiska problem som man ansvarslöst och oförsvarligt har skapat? Eller skall de gamla riksdagspartierna framhålla, att även om de själva inte kan lösa de problem, som de har skapat – så kan (givetvis) inte heller SD lösa dessa problem. Skulle något av detta övertyga väljarna, att de gamla riksdagspartierna lugnt bör ges fortsatt förtroende att styra landet på samma sätt som tidigare??

    Det bistra sanningen är, att det är omöjligt att idag försvara Sveriges världsunika invandringspolitik och dess konsekvenser. De flesta ledande politiker i de gamla riksdagspartierna torde vara medvetna om det. Reinfeldt har ju t.o.m. explicit framfört, att han kan inte vinna en debatt med SD.

    De gamla riksdagspartierna (och deras apologeter) satsar därför i stället stort på att håna, smutskasta, mobba och t.o.m. förstulet uppmuntra till våld mot sverigedemokrater. Problemet är, att den taktiken inte heller går hem hos väljarna (den går t.ex. inte hem hos dig).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s