Om soldater, bistånd och fredsmäklande del I

Photobucket

I. Om soldater

I dagens SvD skriver kulturvetaren Henrik Persson att soldater är ett hinder för fredsmäklande.

Jag håller med artikelförfattaren om att det ofta är lättare att mäkla fred i en konflikt där man själv inte har trupp på plats. Men det stämmer långt ifrån alltid – Carl Bildt kunde mäkla i Bosnien trots ett stort och kraftfullt svenskt truppbidrag. Den springande punkten vad gäller Afghanistan är nog egentligen en helt annan, som jag återkommer till i del III av detta inlägg.

I några kommentarer till min artikel i SvD Brännpunkt häromdagen påpekade några kommentatorer att man inte kan jämföra Bosnien och Afghanistan. Det både stämmer – och inte. Jag återkommer till olikheterna. För sådana finns det flera. Men för våra soldaters vidkommande finns det dock i det jordnära markarbetet faktiskt fler principiella likheter än skillnader när det gäller de båda uppdragen. I såväl Bosnien som Afghanistan gällde följande:

I vissa områden upprätthåller den officiella – om än korrupta – regeringen säkerheten, medan man förlorat kontrollen i andra.

Svensk trupps har som uppgift att bl a åka till ‘ de andra’ områdena för att upprätthålla grundläggande säkerhet för civilbefolkningen och se till att de

a) inte dödas eller utnyttjas av part i konflikten, friskaror eller kriminella gäng samt

b) att de själva kan skaffa – eller i alla fall nås av bistånd med – grundläggande förnödenheter som gör att de kan leva någorlunda normala liv.

Miljön, förhållandena och motståndaren skiljer sig åt, färgen på mössan likaså – men grundprinciperna för vår militära insats är mer lika än inte.  

Sedan hade vi förstås ingen motståndare i Bosnien på samma sätt som i Afghanistan. Vi förhöll oss neutrala mellan parterna och försökte bara ingripa när det spårade ur fullständigt. Men långt ifrån alla såg med blida ögon på vår närvaro i Bosnien – precis som i Afghanistan.

Våra soldater finns i Afghanistan för att skapa säkerhet för civilbefolkningen, och det gör de bra. T o m allt bättre, att döma av rapporteringen om en utbyggd fast bas i problemområdet samt den ökade aktiviteten från motståndarna. Sedan kan man alltid ifrågasätta vad huvudsyftet för vår Afghanistaninsats egentligen var när vi en gång för flera år sedan gav oss in i densamma. Hur som helst verkar det i alla fall som om en debatt om Afghanistaninsatsen nu i alla fall är uppe på bordet – vilket jag tycker är bra. Kanske vi kan börja den diskussion om insatsens syften jag länge efterlyst.

Vi har nämligen fortfarande inte nått någon större framgång när det gäller att klarlägga en tydlig linje när det gäller

a) Vad är syftet med vår insats i Afghanistan

b) Vad är målet? När är vi klara?

Jag tror det är dags att hitta ett någorlunda konkret svar på de frågorna vid det här laget.

Nåväl. Åter till Henrik Perssons debattartikel i SvD:

Argumentet att biståndsarbetare inte behöver militärt skydd är nog ärligt talat sant. Men även detta konstaterande har en mer komplex bakgrund än att soldater ‘inte tillför någon nytta och bara ställer till det’. T ex beror det på vad man man som biståndsarbetare har för avsikt att göra, när, i vilket syfte och vilka risker man är beredd att ta.

Man verkar nämligen kanske inte alltid i samma områden. Åtminstone inte under samma skeden av de snabba kast en bräcklig säkerhetssituation alltid bjuder på.

I de områden i Bosnien där säkerhetsläget var för ohållbart existerade t ex inga biståndsorganisationer så länge det var oroligt. Det var helt enkelt för farligt för någon annan än militär trupp att vistas just där, just då. Vi fick bygga egna flyktingläger och ta av vår egen knappa tilldelning av förnödenheter istället – tills läget stabiliserats.

Till ett ställe i vårt ansvarsområde fick vi lasta mjölsäckar i pansarfordon och köra dem – under beskjutning – för att människorna i den avskurna byn skulle få mat. Till sådana platser går det förstås inte att skicka en lastbil – som dessutom råkar vara fylld med förnödenheter värda enorma summor på den svarta marknaden.

I vissa områden och under vissa tidpunkter måste man måste helt enkelt säkra upp området först – så att biståndsorganisationerna kan göra sitt jobb. Men när man säkrat upp läget tillför man som soldat förstås föga nytta för biståndsorganisationerna. Man är mest i vägen med sina stora fötter, näsvisa manskap och klumpiga fordon.

Med detta sagt behöver det förstås ur biståndssynvinkel inte heller vara just svenska soldater som garanterar säkerheten. Ur rent logistisk och säkerhetsmässig synpunkt spelar det inte någon roll om den nödvändiga säkerheten upprätthålls av andra trupper, en part i konflikten, en lokal krigsherre eller en kriminell gängledare.

Med det sagt får vi dock aldrig glömma att syftet med den säkerhetssituation vi försöker skapa med militära medel inte bara innebär att det skall vara lätt att distribuera bistånd – utan att biståndet verkligen skall få chansen att vara det det är:

En tillfällig nödlösning som skall ge en pressad befolkning respit att komma på fötter och av egen kraft skapa sig ett bättre liv.

Långsiktigt.

 

fortsättning följer…

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Om soldater, bistånd och fredsmäklande del I

  1. Cynisk skriver:

    ISAF:s uppgift är att stödja GIRoA med upprättande av lokal säkerhetsförmåga och målet är att ISAF inte ska behövas.
    Syftet torde vara givet.

    Att just Sverige deltar ska ses i ljuset av tillgång och efterfrågan. Sverige vill delta i internationella insatser och när ISAF sattes upp stämde det bra med vad Sverige då kunde och ville. När man sedan hade etablerat närvaro var det rationellt att fortsätta i stället för att satsa på någon annan (större) insats.

    • Morgonsur skriver:

      Ja, för min del har jag ganska klart för mig vad syftet är, eller åtminstone borde vara. Men jag skulle gärna vilja höra ett förtydligande från riksdag och regering. Ju bredare enighet desto bättre.

      Om man inte bottnar i syften från politiskt håll kommer politiken och skattebetalarna aldrig att förstå den militära insatsen, varför den ser ut som den gör, vilka riskerna är, varför motståndet ökar och varför våra soldater stupar i Afghanistan.

      Jag tror att man egentligen har det mesta ganska klart för sig inom de politiska partierna. Men jag skulle vilja höra våra politiker uttala det hela lite mer tydligt i den offentliga debatten.

      Jag tror alla skulle tjäna på det. Om inte annat vore en policydiskussion i bred enighet av nytta för kommande förfrågningar om internationella insatser. Vi skulle redan innan vi tackade ja eller nej ha lättare att ta ställning, få ett bredare och mer långsiktigt politiskt stöd, och dessutom kunna meddela eventuella förbehåll vi kan tänkas ha för att delta.

      Förhoppningsvis skulle eventuella tveksamheter i större utsträckning få bemötas av de ansvariga – de förtroendevalda – och inte av verktyget – Försvarsmakten.

      Även om man bör slutföra vad man åtagit sig finns det ju alltid gränser. Vad skulle krävas för att vi skulle avbryta en insats? Oberoende av om den sker i Afghanistan, Somalia, Darfur eller på Cypern?

  2. Per A. skriver:

    Syftet med vår närvaro i Afghanistan är att ha närvaro i Afghanistan.

    Vi är klara ungefär när USA anser sig vara klara.
    Förhoppningsvis några månader tidigare.

  3. Cynisk skriver:

    Jo visst skulle alla vara betjänta av en rejäl och seriös debatt. Tyvärr är det en för svår debatt att föra, tycks det och därav tystnaden.

    Jag har varit på föredrag med UD och fått deras sanning och jag har läst de militära planerna, NATO:s alltså. Det är inga konstigheter, precis som det inte var några som helst konstigheter med våra bidrag till Libanon, Bosnien, Cypern och andra ”självklara” insatser.

    • Morgonsur skriver:

      Policy, mål och syfte i Bosnien skapades nog i huvudsak av Ulf Henricsson. Även där blev nog den politiska nivån rätt chockad när de började inse vad deras svepande formuleringar innebar på riktigt, nere på golvet. Och vad den kunde medföra i nästa steg. Man har nämligen aldrig riktigt kontroll över utvecklingen.

      Tyvärr verkar man inte ha lärt sig läxan, utan minns det goda – som man alltid gör när man tänker tillbaka på dåtiden.

      Jag kan se stora likheter mellan insatserna, även om vi numera tycks anse FN:s Bosnieninsats som lyckad och okontroversiell. Det gjorde vi inte då. Alltid när det smäller blir en insats kraftigt ifrågasatt. Det finns ingen förståelse för att våld kan vara ett nödvändigt ont i fredsarbetet.

      Vi är nog f ö ensamma i världen om att anse FN:s fiasko i Bosnien vara en lyckad insats – kanske för att just vår egen lilla nordiska succé i den stora katastrofen trots allt blev rätt bra.

      Bosnien belv inte lyckat förrän efter Daytonavtalet, och jag återkommer i morgon till den stora skillnaden mellan insatserna beträffande fredsmäklarinsatserna.

  4. muio skriver:

    Om Obama får för sig att dra sig ur, då kommer alla som nu talar om hur viktigt det är att vi stannar plötsligt att högtidligt förklara att det nu är dags att vi lämnar över till afghanerna. Ingen vet vad målet för kriget är men vi vet att vi ska göra som USA säger.

    • Morgonsur skriver:

      Tyvärr tror jag du har rätt. Och jag kommer sannolikt själv inom rätt kort tid efter ett eventuellt amerikanskt tillbakadragande att stå där i kören.

      Jag anser att vi skall ställa upp för Afghanistan och vara kvar – men om ingen annan än 500 svenskar ställer upp kan situationen snabbt bli totalt ohållbar. Men jag tycker det är synd om vi bara lydigt skulle svansa efter alla andra. Vi måste stå för en egen åsikt – utan att återpprepa lätta brigadens anfall vid Balaclava.

      Av just denna anlening anser jag att en debatt om mål och syften är nödvändig. Vi måste vara lika tydliga med vilka kriterier som skall gälla för att vi skall dra oss ur, som vilka kriterier som skall gälla för att vi är där. De kriterierna skall gälla oss själva – och vara giltiga oavsett vad USA tar sig för eller ej.

  5. Kära Morgonsur, du har realistiska glasögon när du skriver om Afghanistan. Jag saknar det i den svenska media-eliten. Verkligen. Tror det finns två problem, dels att alla vet att ingen tydligen ”seger” kommer ske i Afghanistan och dels för att alla stora spelare (svenska politiker och tjänstemän i utrikesdep, försvarsdep och regeringskansliet) vet att allt avgörs när jänkarna beslutar sig för att trappa ner.

    Kan rekommendera ypperlig läsning på ämnet på denna blogg skapad av en otroligt begåvad och icke PK-journalist och dokumentärskapare på BBC. Han har en hel drös med inlägg om Afghanistan och väst historia i Afghanistan. Dessa bör läsas från början (alltså från första inlägget, tror de är numrerade).

    Jag har svårt att läsa förståsigpåare som skriver hemma bakom ett skrivbord i Stockholm, alltid haft svårt för sådant. Men vi behöver en seriös diskussion om vårt ”försvar” och vår insats därborta. Filmen Armadillo har ju blivit ganska okänd i Svea Rike, men mina källor säger att den snart kommer visas på SVT. Då kanske det blir lite fart i debatten. Som verkligen behövs, för har man inte stöd hemifrån från ”vanligt folk” och liksäckarna börjar komma hem och debatten börja existera, då är det kört för ”de verkliga spelarna” jag nämnt ovan.

    http://www.bbc.co.uk/blogs/adamcurtis/2010/10/mr_pink_mr_white_and.html

    PS. Utan att ge för mycket ångest över tillgänglig tid kontra verklighet men jag ser fram emot en kommande bok om din tid i ett nu i princip glömt inbördeskrig i Europa DS.

    • Morgonsur skriver:

      Sanna ord, dessvärre.

      Har tyvärr haft lite svårt att fokusera på boken – men det ligger några mer historier i ”pipen” som kommer att bli egna sidor här framöver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s