Några funderingar apropå Wikileaks

Photobucket

Jag är kluven i min inställning till Wikileaks. Samtidigt som jag tycker att nämnda fenomen fyller en oerhört viktigt funktion när det gäller att öka vår insyn i maktens korridorer har jag ännu inte vant mig vid den urskillningslösa spridning av i princip rent skvaller Wikileaks samtidigt hänger sig åt. Jag är inte säker på att total transparens nödvändigtvis är något odelat positivt i alla lägen; Behöver vi verkligen veta allt här i världen, alltid.

Jag lutar nog åt att inte allt som sägs, tänks eller skrivs nödvändigtvis behöver se offentlighetens ljus. Inte ens det som diskuteras i maktens korridorer. Precis som när folk lägger ut varje detalj av sitt eller andras privatliv på Facebook finns det andra värden än ‘öppenhet’ man behöver balansera varje avslöjande man gör mot.

Ordet ‘förtroende’, till exempel.

Givetvis är balansgången i det närmaste omöjlig. När det gäller det förtroende jag åsyftar får det naturligtvis inte missbrukas för att dölja övergrepp eller skumraskaffärer. Sådant bör fram i ljuset. Samtidigt tillför det föga att offentliggöra konversationer eller omdömen om stater och personer som egentligen inte tillför något annat än att någon förlorar ansiktet. Det sistnämnda anser jag inte nödvändigtvis vara ett allmängiltigt eftersträvansvärt mål ens för offentliga tjänstemän. Jag tror nämligen det finns ett mänskligt behov – även om man råkar vara anställd i offentlig förvaltning – att inte behöva känna att vartenda ord man yttrat till kollegor i förtroende löper stor risk att spridas till alla, alltid.

Ett visst mått av spelrum, och ett visst mått av integritet även i den offentliga förvaltningen mår nog varje samhälle rentav bra av. Jag tror inte någon av oss har så ‘rent mjöl i påsen’ att vi gärna vill att varje ord vi yttrar i förtroende till en kollega, varje mail vi skrivit i en kontroversiell fråga eller varje omdöme vi avger om vår omgivning eller människorna i den fläks ut till allmän beskådan. Inte ens på jobbet.

Och vi brukar ju ofta påpeka att vi helst vill att offentliga tjänstemän också är åtminstone en liten del människa också – inte bara något slags offentlig rollgestalt som gömmer sig bakom regelverkens trygga sköld för att vara officiellt felfri – men också blir känslokall och förutsägbar som en maskin.

Människor behöver lite utrymme för bus, intern jargong och glimtar i ögat. Lagom slappa tyglar för att inte alltid, i varje given sekund behöva vara perfekt, välavvägd och ha vägt varje ord på guldvåg. Annars avstannar kreativiteten, glädjen, empatin och allt det goda, mänskliga vi förväntar oss även av våra offentliga tjänstemän. Personligen vill åtminstone jag att varje byråkrat bör berikas av en mänsklig sida. Men då måste byråkraten också ha utrymme och våga vara lite människa – även på jobbet.

Med detta sagt är jag tveksam till att offentliga tillkännagivanden av intern kollegial mail-kommunikation med vidhäftade mediala förfasanden över vad som sagts alltid hjälper till att göra den mänskliga svagheten mer hanterbar och mindre skadlig för ett offentligt system på sikt.

Men, det finns förstås även en baksida med att ha mänskliga byråkrater; Ju mer människa man är – desto mer rättsosäker och oförutsägbar blir den offentliga verksamheten. Ju mer mänsklighet vi blandar in i den offentliga processen, desto mer mänsklig svaghet följer med in genom dörren; Mänsklighet öppnar nämligen för ett visst mått av godtycke.

Personligen tror jag ändå att en mänsklig bedömning – trots den utökade risken för godtycke – är mer av godo än av ondo. Millimeterrättvisa går aldrig att uppnå. Hellre då en mänsklig orättvisa än en omänsklig sådan.

Låt oss inte jaga offentliga tjänstemän och ställa dem mot väggen så till den milda grad att de för sin egen skull och i förebyggande syfte slutar bete sig mänskligt.

Jag är också något bekymrad att den relativa öppenhet som tycks ha funnits internt i det amerikanska systemet skall täppas till. Något säger mig att man i framtiden kommer att se till att de egna organisationerna blir mer slutna, och att locket läggs på betydligt mer hermetiskt än som varit fallet hittills. Det tycks ju onekligen märkligt att Wikileaks hittills bara tycks släppa amerikanska avslöjanden. Någonting säger mig att USA knappast är den enda nation här i världen som handlar efter dolda agendor och har åtskilliga lik i garderoben. I den frågan kan jag inte annat än instämma med Roland Poirier Martinsson, som utvecklar ett resonemang i frågan i dagens SvD.

Och trots alla ‘scoop’ tycker jag fortfarande inte Wikileaks har släppt något oväntat material överhuvudtaget. Det mesta tycks bara vara bekräftelser på sådant som redan är känt, som att man ibland skjuter mot fel mål och dödar oskyldiga, att man sysslar med ljusskygga förhör där tortyrinslag förekommer, eller att Carl Bildt både har en högre internationell profil och betydligt kaxigare attityd än det land han representerar förmår leva upp till.

En annan tänkvärd artikel, skriven ur ett helt annat perspektiv av Pär Ström i samma SvD belyser fenomenet Wikileaks ur en helt annan synvinkel. Han fastslår på ett lysande sätt poängen med Wikileaks ur medborgarperspektiv med följande citat:

”Men när medborgarna med lagliga medel skapar sin egen nakenkamera – med linsen riktad mot makten – visar det sig intressant nog att makthavarna reagerar med vrede. De tyckte inte om smaken på sin egen medicin. Det var ju undersåtarna, inte de själva, som skulle studeras avklädda.”

Personligen tycker jag – även om jag inte alltid själv skulle agera på samma sätt – att Wikileaks är en viktig, rentav nödvändig aktör. Jag anser att vi småfolk bör få möjlighet att bilda oss en egen uppfattning om tingens ordning och hur makten brukas och missbrukas världen över. Tack för det, Wikileaks! Och även om jag som sagt är tveksam till nödvändigheten att sprida viss information som släppts av Wikileaks är det som gräsrot ändå alltid bättre att ta del av för mycket information än för lite.

Internet, med dess ocensurerade och rika flora av åsikter, information och material, har gett oss små människor makt. Om jag vill kan jag föra ut mina åsikter, funderingar, farhågor och tankar i text, bild och ljud och påverka alla som har tillgång till en dator, världen över. För inte mer än ett par decennier sedan hade jag fått hålla mig till att torgföra mina åsikter till en handfull av mina närmaste vänner. De enda alternativen hade varit att få in en insändare i en tidning eller engagera mig partipolitiskt och gå igenom ett av de etablerade partiernas interna processer. Ingetdera var någon särskilt lätt eller fruktsam procedur.

Internet är i mitt tycke kanske det bästa som hänt frihetssträvande människor sedan hjulet uppfanns. Och Wikileaks är – oavsett vad man anser om deras göranden eller låtanden eller om det sätt på vilket de fyller sin roll – en av de historiska milstolpar som i efterhand kommer att definiera internets nytta för mänskligheten. Wikileaks är information.

Vad vi inte får glömma är att den som mottar information också mottar ett ansvar för hur man förvaltar informationen, vad man gör av den, och i vilket syfte.

Det gäller såväl Wikileaks som oss som tar del av den i konsumentledet.

Dock tror jag fenomenet Wikileaks kan bli vad som provocerar fram en motreaktion som kan bli kännbar för yttrandefriheten på det hittills livgivande otyglade internet. Hittills är det nämligen oerhört sällsynt att någon enda människa, något parti eller någon gruppering  i något enda samhällssystem – någonstans, i någon tid – frivilligt och lättvindigt har släppt ifrån sig makt.

Det kommer sannolikt inte att ske nu heller.

Makt och kontroll går nämligen hand i hand, och internets storhet är att ingen av oss – oavsett position i samhället – har kontroll. Således har heller ingen mer makt än någon annan. En gräsrot som undertecknad är i det perspektivet fullständigt jämlik med världens största ledare.

Men – lita på att någon vill korrigera den maktbalansen och skaffa sig bättre kontroll över internet ‘för vårt eget bästa’. Lita också på att den som har mest att tjäna på ett reglerat och kontrollerat internet inte är vi i vilkas namn och för vilkas bästa denna kontroll kommer att införas.

Kunskap är makt. Och internet har gett oss gräsrötter tillgång till mer kunskap än vi nog kunnat föreställa oss.

Vad gör vi av den, kära medmänniskor?

– – –

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle, Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Några funderingar apropå Wikileaks

  1. Cynisk skriver:

    Precis som du tror jag på en konsekvens av läckandet. Den konsekvensen lär bli ett mer slutet samhälle med än mer rigorösa säkerhetsregler. I och för sig hjälper få regler mot människor som de som givit materialet till Wikileaks.

    I Sverige missbrukas offentlighetsprincipen med följden att allt mer information blir sekretessmarkerad.

  2. Roger Klang skriver:

    ”Makt och kontroll går nämligen hand i hand, och internets storhet är att ingen av oss – oavsett position i samhället – har kontroll. Således har heller ingen mer makt än någon annan. En gräsrot som undertecknad är i det perspektivet fullständigt jämlik med världens största ledare.”

    Makt och kontroll är mer än så. Det är att kontrollera pengarna som staten får in och vem som ska få dem, samt även makten att stifta lagarna. Göran Persson var en frekvent lagstiftare som hade (läs tog sig) mycket makt. Han var finansminister också ett tag. Men jag tror att du egentligen inser det, du är måhända för smart för att inte göra det.

    //Roger Klang

    • Morgonsur skriver:

      Visst är det så. Dock har både du och jag en makt över informationen som slutligen kan avgöra både vem som styr över pengar och lagar som vi aldrig haft.

      Spektakulära eller kloka ord sprider sig lättare än någonsin förr – och med färre filter.

      Jag kan inte se en enda nackdel med den trenden – så länge den nu tillåts fortsätta…

  3. Chefsingenjören skriver:

    Jag måste också säga att jag är kluven. Jag tycker att information skall finnas tillgängligt, men Wikileaks häller ut information snarar än att man sprider den.

    I Sverige har vi som Cynisk nämnde ovan redan ett missbruk av hemlighetsstämpeln. Än värre är kanske att mycket behandlas som ”arbtetsmateriel” på gemensamma hårddiskar. Möten dokumenteras sällan med protokoll, vilket gör det svårt att se hur beslut tas m.m.

    Frågan är i vilken ända man skall städa. Myndigheterna försöker stoppa Wikileaks, men kanske myndigheterna också borde få sig en smäll på fingrarna?

    För Försvarsmaktens del så har pressen från allmänheten att ta del av information faktiskt lett till förbättringar. Man är betydligt bättre idag än för bara ett par år sedan att gå ut med information. Personligen tycker jag att man fortfarande fokuserar för mycket på det som går bra och g(l)ömmer det som går dåligt. Detta leder att vi bloggare blir en smula negativa, då vi tar de dåliga nyheter som bli ”över”.

    • Morgonsur skriver:

      Ja, det är inte lätt. Det blir som ”X och Y”, för den som minns Svenska Mad. En ständig kamp mellan medel och motmedel.

      Som just nu varandes offentlig tjänsteman själv tror jag att det mesta mår bra av betydligt mer transparens än vi har idag. Dock kommer det alltid att finnas ett behov av att en viss sund frihet även på en arbetsplats som råkar vara statlig eller kommunal.

      Nog sjutton fanns det t ex i princip bara positiva följder av ”bus” av modellen Snow-Racer-tolkning efter JA37. Jag kan inte hitta en enda nackdel av att ha en kreativ och glad arbetsplats.

  4. Sumatra skriver:

    ”Vad gör vi av den [kunskapen], kära medmänniskor?”

    Vi delar den, vi expanderar den, vi sammanställer och transformerar den till helt nya helheter och insikter. Vi experimenterar med den och testar dess giltighet och förkastar den och byter till en sannare och riktigare kunskap vid behov. En kunskap ersätter en annan, som Einsteins universum ersatte Newtons, som Newtons ersatte Aristoteles, i en evig kedja, fast med olika långa länkar. Kunskapen skadar och kunskap helar efter behag, och du människa väljer och svarar själv för hur du vill använda den.

    Det bästa och det sämsta är att det aldrig går att få tillbaka anden i flaskan; att göra en insikt och en kunskap oupptäckt. Det bästa är att kunskapen har sina gränser och begränsningar. Det var aldrig meningen att allt skulle vara ”vetbart”. De största mysterierna är förborgade och bortom vad du och jag har förmåga att förstå.

    Det är bra, det.

  5. trött officer i lillejulsitder skriver:

    En intressant reflektion man kan göra är att det verkar som att samma människor som skrek högst om integritet och brevhemlighet i samband med FRA-debaclet nu är de som mest hårdnackat försvarar Wikileaks och Assanges rätt att skoningslöst offentliggöra brev, handlingar, rapporter och dokument för hela världen.

    JAG tycker att det känns som en tydlig dubbelmoral.

    Själv är jag fullt för FRA:s möjligheter att spana elektroniskt, men jag är kluven till Wikileaks. Det är inte helt bra men inte heller helt dåligt.

    Så vem är jag att anklaga någon…?

    • Morgonsur skriver:

      Och än mer intressant är väl om mr Transparent Makthavare själv – Julian Assange – kommer att vara lika intresserad av att läcka snaskiga detaljer kring den egna stundande rättegången…;-)

  6. Conrad skriver:

    Vad jag retar mig lite på med Wikileaks är ju det att mycket faktiskt är rent skvaller och ställer till mer oreda för diplomatin än det ger njutning för läsaren…sedan har vi det där med ”Tyst diplomati”…om nu denna sorts korrespondens mer eller mindre funnits sedan diplomatin ”uppfanns”, varför kasta fram all skit nu? Jo, bara för att man kan…ungefär som varför en hund slickar sig i arslet.

    Visst, många diplomater verkar ju gärna uppföra sig som just det, men så länge tyst diplomati förhindrar krig i många fall är jag beredd att låta folk vara arslen. Man talar varandra bakom ryggen från tidig skolålder, det är tyvärr människans natur.

    Världen befinner sig i dagsläget i en ganska kraftig obalans och jag tror inte Wikileaks bidrar till att återskapa någon balans. Men självklart ska vissa saker fram i ljuset, så mitt intryck blir också kluvet vad gäller Wikileaks i det stora hela.

  7. Vi är ju bekanta med idéen om att privatlivet skall vara skyddat och makten skall vara transparent. Det är ju därför vi har brevhemligheten och offentlighetsprincipen. Jag tror att på det stora hela att båda dessa lagar är bra. Nu är det bara att översätta detta till ny teknik, utan att glömma bort samma principer. Så vi kommer fortsatt behöva ett skydd för våra brev, även om dessa brev går elektroniskt. På samma sätt så behöver vi ha en transparens när det gäller det offentliga, dvs de krafter som fattar beslut (ofta över våra huvuden).
    Självklart behöver vi fortsatt möjligheten att hemligstämpla, för att t. ex. skydda våra trupper i händelse av krig eller för att skydda medborgarnas privatliv som i fallet med patientsekretessen.
    Men i ett samhälle där makten använder hemligstämpel för att slippa obekväm granskning (som kan innebära att makten byts ut nästa val) eller använder maktmedel för att granska varje vrå av vårt privatliv, så förstör man grunden för det samhällskontrakt mycket av medborgarnas lojaliteter vilar på. Allmän laglydnad, vilja att försvara (eller betala för ett försvar), vilja att betala skatt och även viljan m.m. att betala pensioner kanske inte är så givna som många tror.
    Och ställer man de anledningar som man ibland får höra för mer övervakning/minskad insyn mot ett tapp i lojaliteten, så tror jag att det är mycket få konsekvenser som kan uppstå för att man inte avlyssnade som klarar av att uppväga att Sverige faller sönder.

  8. Chefsingenjören skriver:

    Som Sumatra helt riktigt säger så ger ökad information möjlighet till ökad kunskap. Men kunskap kräver också praktik!

    Vi måste därför tillåtas att göra misstag, samt finna ett sätt att sprida dessa misstag på. I en lärande organisation så är det misstagen samt att dra erfarenheter från misstagen som ger mer än att satsa allt på den enda sak man vet att man kommer att lyckas med. De situationer jag lärt mig mest av under min flygkarriär var när jag var nära döden. Ett lyckat anfall kommer man ihåg vid utvärderingen efter passet, men ett kraftigt misslyckande är en livslång erfarenhet (såtillvida att man överlever givetvis).

    I den tyska modellen i Wermacht officersskolor så var det inte resultatet av en officerskandidats arbete som var det väsentliga, utan hur han hade tänkt baserat på det underlag han hade tillgängligt. Det lärde in att ett 90% rätt beslut i tid är bättre än ett 100% rätt beslut en vecka för sent. Tyvärr så har vi i Sverige börjar bestraffa det kreativa tankearbetet. Misstag tillåts inte. Det är dåligt för karriären. Resultat: Vi får chefer som är rädda för att ta beslut. Dessutom riskerar det att skapa chefer som när de når den högsta nivån och där tvingas ta beslut inte vet hur man gör det på ett sätt som är bra för organisationen.

    Flygvapnets DA-system är ett bra sätt att sprida misstagen på. Kunde vi komplettera detta med ett bra sätt att sprida de lyckade exemplen på så vore det starten på en lärande organisation. Vi kanske ska nyttja Wikileaks spridningsmodell? 🙂

  9. Sumatra skriver:

    # 14 är till CI kommentar

  10. Tanja skriver:

    PÄR Ström ska det vara. SVD verkar ha fått fel på namnet. I vilket fall – missa inte att Pär STröm även driven den populära bloggen Genusnytt: http://genusnytt.wordpress.com/

    • Morgonsur skriver:

      Fixat. Och naturligtvis har jag läst hans blogg, vilket gör det konstigt att jag inte uppfattat stavningen. Jag brukar vara noggrann med sådant. Knappt någon blogg i sajberspäjs undgår Morgonsurs näsvisa surf-fingrar…

  11. Tanja skriver:

    Jag menar driver.

  12. Savox skriver:

    Ström är en lika stor charlatan som de som kom på den ljusa idén att skaffa en mönsterstation.

    http://jamstalldraddningstjanst.blogspot.com/2010/12/dag-2.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s