Om konsten att fördärva konst

Photobucket

Ett bra sätt att förstöra ett fantastiskt lyckat och vackert konstverk är att förbättra det lite för mycket. Stora konstnärer måste alltid – tidigt i karriären – lära sig av med klåfingrigheten – den klåfingrighet som gör att man drivs att försöka förbättra ”bara lite till” tills man råkat sätta ett streck för mycket på tavlan, spräcka stenen eller tälja en flisa för mycket ur trästycket.

Konstverkets magi går då om intet och hela syftet med arbetet faller platt till marken.

Ibland undrar jag om inte våra folkvalda borde utveckla denna förmåga att veta ‘när det är nog’ betydligt mer. Det tycks nämligen alltmer populärt i den politiska världen att försöka ‘förbättra bort’ samhällsproblem genom att utöka eller förändra redan tillräcklig lagstiftning. Det är för all del välment, men tjänar ingenting till om det nu råkar vara så att problemet inte ens ligger i lagstiftningen – utan i tillämpningen av den.

Liksom mediokra konstverk inte alltid kan skyllas på dåliga penslar och billig färg är det inte alltid lagstiftningen det är fel på om det fantastiska resultat man önskade sig uteblir. Ibland kanske det inte ens är realistiskt – eller ens önskvärt – att uppnå något slags subjektivt påstådd ‘perfektion’.

Hur som helst är det inte säkert att konstverket blir det minsta dugg bättre, eller betraktaren lyckligare, bara för att man målat det med nya penslar och dyrare färg.

Precis samma sak gäller våra lagar; Om lagstiftningen är tillräcklig resulterar tyvärr ‘förbättringar’ ofta i godtycke och underminerad rättssäkerhet. Den nya sexuallagstiftningen, sjöfyllerilagen och nu förslaget om en civilkuragelag är alla sådana exempel – som alla får mig att ta mig för pannan.

Var det verkligen vår mening när vi gick till valurnorna att lagstiftningsmakten skulle genomsyras av den mentalitet som drar hem goda skratt på bloggen ”Arga Lappen”?

Skrattet fastnar åtminstone i min hals när Sveriges Riksdag klubbar igenom lagar som ger våra myndigheter direktiv att genomdriva ”Arga Lappen” med hot, kontroll, våld och bestraffning.

Om sjöfyllerilagen har jag skrivit förr här, här, här och här. Först måste man tyvärr innan man kritiserar denna undermåliga lagstiftningsprodukt påpeka en självklar sak; Ingen vettig människa anser att man skall vara full på sjön. Det var just därför det var förbjudet att vara full på sjön även med den gamla lagstiftningen – som hade stort folkligt stöd även av sjöfolket.

Protesterna mot den nya sjöfyllerilagen beror inte – vilket man kan tro av vissa insinuanta röster i debatten –  på att alla båtägare och skärgårdsbor känner ett oemotståndligt behov av att ratta omkring på sjön i dyngfyllan.

Problemet är det sätt på vilket man skrivit den nya sjöfyllerilagen; Den försöker lösa ett problem man inte ens har kunnat påvisa statistiskt, och den försöker lösa detta icke-bevisade problem genom att  förbjuda ‘allt för trevliga lunchkorgar’ samt ‘måltidsdrickande för alla som är i närheten av vatten’. Vare sig de kör båt eller inte.  

Man har nämligen skrivit lagen så att det i princip blir omöjligt för en laglydig medborgare att äta och dricka gott om man lever i båt, eller lever i skärgården med behov av båt. Däri inräknas även roddbåtar om de råkar vara försedd med en aktersnurra – som inte ens behöver vara igång.

Dessutom är lagen så luddig att man inte ens kan säga vem som omfattas av det nya livsvalsförbudet. Det kan vara så att ingen som befinner sig på en båt har rätt att dricka ett glas vin till maten. Inte ens när båten ligger förtöjd eller för ankar. Ingen vet vad som gäller. Det enda man vet som vanlig gräsrot med kvällsmiddagen hägrande framför näsan i sin ankrade båt är att man inte har någon möjlighet att veta huruvida man omfattas av förbudet eller inte.

Åtminstone inte förrän i efterhand. När man får sin eventuella dom.

I princip alla remissinstanser har därför sågat lagen eftersom den adresserar fel problem, saknar faktaunderlag, är godtycklig, motverkar sjösäkerheten och underminerar rättssäkerheten.

Trots detta klubbar Sveriges Riksdag glatt igenom den, mot bakgrund av faktaunderlaget och den uttömmande motiveringen ”alkohol och trafik hör inte ihop”.

Imponerande välformulerat och insiktsfullt…

Jag skall ge ett – av många – exempel på hur märklig lagen är som jag utvecklat utifrån en kommentar jag snappade upp under en välformulerad debattartikel i Dagens Nyheter häromdagen – skriven av professorerna Hugo Tiberg och Mats Edenius:

Du och en kamrat köper en varsin exakt likadan liten fyrameters plastbåt. Ni köper en varsin aktersnurra. Du får tag på en 15-hästars motor som ger båten en teoretisk toppfart (på spegelblank sjö) på 14 knop. Kompisen har tur och får tag på en 20-hästare som får hans båt att ta sig upp i 17 knop.

Ni åker ut och grillar och tar med er två flaskor vin.

Kompisen dricker två glas, men tycker att det får räcka. Han har stor sjövana och tycker att det kan vara bra att ta det lite lugnt hem eftersom han druckit vin. Därför låter han bli motorn och ror sin lilla plastbåt hem.

Du har aldrig varit på sjön förut och tycker han är larvig. Därför dricker du ur en och en halv flaska vin, startar motorn och vrider på full gas för att ta dig hem snabbt med motorn ylande.

Skillnaden mellan er två är nu att din kamrat som stilla ror hem med knappt kännbara 0,23 promille är sjöfyllerist, medan du som kör exakt samma båtmodell för motor på fullgas, rejält yr i hatten med 0,92 promille inte är det.

En viktig poäng ingen tycks ha fattat i den offentliga debatten är att lagen inte gäller båtar som körs mer än femton knop – den gäller båtar som i fantasin kan köras mer än femton knop. Den gäller heller inte bara den som kör eller för befälet, utan alla som ”i övrigt fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss”.

Såvitt jag kunnat utläsa kan den sistnämnda regeln i princip även tillämpas när fartyget ligger för ankar. Om inte annat blir det ändå konsekvensen eftersom den människa inte finns som kan garantera att ens ankare sitter där det ska. (Det kanske inte ens bör sitta där, för att komplicera saken ytterligare).

Jag tycker mig märka att förespråkarna av den nya sjöfyllerilagen avsiktligt tycks försöka få folk att tro att den nya lagen gäller stora, snabba båtar, och att den endast gäller när de framförs i höga farter.

Mot den falska bakgrunden framstår förstås vi som har invändningar mot denna sällsynt illa skrivna lag som rena idioter.

Det lustiga är att man varit så noga med att få en mätbar promillegräns, eftersom myndigheterna tydligen inte kan anses kapabla att göra en bedömning av folks beteende, dokumentera den på ett trovärdigt sätt och stå för den i rätten. Om man istället fokuserat på att utveckla kompetensen att göra detta kanske man hade kunnat göra sitt jobb med den gamla, fullt tillräckliga lagstiftningen. Och sluppit kriminalisera ‘innehav av alldeles för trevlig middagsmeny’.

För det kan inte poängteras tillräckligt ofta att det var olagligt att vara full på sjön även med den tidigare lagstiftningen. Det tycks ideligen glömmas i debatten. Det var olagligt redan vid 0,1 promille om du blev så påverkad att du inte bedömdes kunna framföra båten på ett säkert sätt. Och man behövde inte ‘vänta tills någonting hänt’.

Om resonemanget kring sjöfyllerilagen stämmer, d v s att det blir ‘tydligare och mer rättssäkert’ med en promillegräns bör vi kanske omedelbart applicera det även på andra områden. Ett självklart sådant är bedömningsgrunden för svensk polis i särklass mest använda tvångsmedel – Lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB).

Omhändertagandet av människor som är ”fulla på stan” grundar sig nämligen liksom sjöfylleriet tidigare gjorde enbart på en polismans bedömning och är sannolikt – med råge – vårt lands mest använda frihetsinskränkande våldsåtgärd riktad mot vanligt folk.

Man kan med stöd av LOB bli omhändertagen – med våld – och inlåst i cell på grund av sitt alkoholframkallade riskbeteende. Helt utan promillegräns.

Det märkliga är att det utan promillegräns tycks gå alldeles utmärkt att göra bedömningen att någon p g a alkoholintaget är farlig för sin omgivning på grund av berusning på land – medan samma bedömning påstås vara fullständigt omöjlig att göra till sjöss.

Eftersom ett av argumenten för att införa regeln till sjöss var att man skall ha ”samma regler till sjöss som på land” undrar jag om det inte borde fortsätta gälla, fast omvänt? Enda möjligheten att fortsätta vara konsekvent torde i sådant fall vara att införa en 0,2-promillegräns och stickprovskontroller även för kvällsflanörer på stan.

Om inte annat kanske stadsbor och politiker då skulle inse vilka konsekvenser den nya sjöfyllerilagen de facto fått för båt- och skärgårdsfolk.

Alla som druckit alkohol på stan löper dessutom betydligt större risk både att orsaka eller drabbas av olyckor och brottslighet som slutar på sjuk- eller bårhus. Och till skillnad från det faktaunderlag som inte ens existerar till stöd för den nya sjöfyllerilagen är det inga problem att hitta statistik som stärker argumenten för 0,2 promille på stan.

Så nu väntar jag bara på nästa konstnärliga förbättring av de lagar som kontrollerar vår privatmoral. Nästa gång kan man kanske i alla fall ta fram de sprillans nya penslarna och den dyra färgen för att försöka måla en lösning på ett problem som finns – annat än i fantasin.

Kanske är jag bara gammaldags och trög. Det skulle ju kunna vara så att våra ‘lagstiftningskonstnärer’ är oerhört skickliga, men att de hänger sig åt en konstform jag inte förstår. Och om jag skall döma av mina personliga intryck handlar det i sådant fall om surrealism

–     –     –

Morgonsur om civilkuragelagen

Morgonsur om sexuallagstiftningen här, här, här och här

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Om konsten att fördärva konst

  1. n.n. skriver:

    Civilkuragelagen, den om något berättar om hur lång förfallet utav samhället framskridit …..

  2. fc1, 8 Coy skriver:

    Det är inte bara politiker som tar fram penseln och ”kluddar” på redan fungerande verksamheter. Inom Försvarsmakten dras man tyvärr med detta i stort omfång. ”Nya chefer, ny seder” kan man kalla det. Efter över 20 år i Försvaret har jag hitintills inte träffat på en chef som inte påbörjat sin nya befattning med att börja med en hoper förändringar. Ibland på gott och ibland på ont.
    Oftast har detta skett när chefen i fråga har blivit lite varm i kläderna och börjat ”tro” att denne nu verkligen kan sitt nya jobb och vet vad man sysslar med på förbandet.

  3. En skarp dam skriver:

    En, av många absurditeter, med denna nya lagstiftning är ju att den i princip enbart kommer att tillämpas EFTER att en olycka har inträffat. Åtminstone för alla oss som inte bor i skärgårdsmiljö. För här längs skånska sydkusten finns ingen som kan se till att lagen efterföljs INNAN olyckor har skett. Här finns inga polisbåtar. Här sker inga kontroller. Och det är helt förståeligt. Havet är stort och det är inte tätt mellan båtarna ens i semestertid om vi bortser från de tidpunkter då båtfolket söker eller lämnar hamn.

    Här kommer alltså lagen att tillämpas på dem som redan har drabbats. De som i värsta fall har förlorat någon, de som har förlorat sin båt, de som måste reparera sin båt. För här kommer fylleriet att upptäckas först när sjöräddningen måste rycka ut. Det största arbetet vid den här typen av incidenter här nere görs av den ideella organisationen sjöräddningssällskapet. De kan i sina rapporter redan ta upp att skepparen luktade alkohol eller att han betedde sig berusat men de har inga möjligheter att kontrollera och en hel del räddningsaktioner tar lång tid. Det betyder att rättssäkerheten äventyras då provtagning kan ske först med en väsentlig tidsfördröjning. Familjeseglaren som tar sig mellan några öar i skärgården en lugn sommarkväll riskerar högre straff än skepparen som ligger med en mindre fraktbåt ute i Bornholmsgattet i hårt väder.

    Plus att jag tror att den som inte begriper att han inte ska vara berusad till sjöss efter att han har förlorat någon/sin nåt/fått bogserats i land inte heller begriper det efter att ha dömts för sjöfylleri. Kan inte någon påminna riksdagsledamöterna om VARFÖR de har remissinstanser?

  4. Yalmar skriver:

    Den här lagen drabbar inte i första hand en rik överklass med stora, snabba och dyra båtar. Dom har alltid möjlighet att låna in en ”styrman” som gärna ställer sej bakom ratten på en lyxbåt. Nej den som drabbas är ”Svensson” som på sin semester tar en tur ut i skärgården, badar, fiskar med en matkorg, och grill. Som dom gjort i hela sitt liv som deras föräldrar gjort före dom.
    ”Svenssons” är misstänkta så fort dom sätter sin fot i en båt. Kustbevakningen lämnar omedelbart sina uppgifter för att med hela sin styrka slå till mot en liten båt med två, tidigare laglydiga, arbetare som är ute i det ”fria” på sin semester. För att kolla att ”Svenssons” är riktigt, riktigt nyktra.
    Ingen kan längre känna sej ”fri” på sjön, nykter som onykter, kustbevakningen kan när som helst stoppa dej för en nykterhetskontroll. Tvinga dej att stå i kö för att komma igenom Albrektsunds kanal, du kommer inte fram om du inte kontrollerat din nykterhet. Är inte detta absurt, gränsande till överförmynderi som i de forna öststaterna. Det luktar kommuniststyre.

    • En skarp dam skriver:

      Jag vet inte hur det ser ut i Albrektssunds kanal men här nere är inte kustbevakningen så närvarande att de ens kunde beivra de brott som begicks enligt tidigare lagstiftning. Så jag tror inte att problemet så mycket blir, för vår del, att vi kan stoppas ”när som helst”. Problemet ligger snarare i en rättssäkerhetsapekt.

      Och min erfarenhet som dotter till skepparen på en livräddningskryssare under den tid då det fanns ett kommuniststyre i de forna öststaterna, våra närmaste grannar här nere, är att det fanns inget i deras politiska system som hindrade vare sig mannarna på bryggan eller gubbarna i maskin att vara dyngraka till sjöss.

      Den politiska majoritet som har tagit det här huvudlösa beslutet är inte speciellt röd. Dumheten känner nog ingen partitillhörighet. För övrigt anser jag att alkohol inte hör hemma på sjön.

  5. Cliff Barnes skriver:

    Utomordentligt väl skrivet.

    Jag har i förra valet röstat på folkpartiet och betraktat mig som liberal. Och liberal är jag fortfarande – men frågan är om folkpartiet är det?

    Johan Pehrsson har gjort det till ett nummer att han retat upp 200 000 båtägare när han stiftade lagen. Kanske Johan och folkpartiet skulle visat lite mer ödmjukhet och faktiskt pratat med dom som lagen i första hand berör innan den stiftas? Istället för att vara populist och stifta lagar för att lösa problem som inte finns.

  6. Yalmar skriver:

    Klipp från: bohuslaningen.se/
    ”Sjöpolisen i Västra Götaland ska ta hjälp av vattenskoter för att stävja sjöfylleriet i sommar. Orsaken är skärpningen av sjölagen när det gäller sjöfylleri, som också omfattar kanaler och insjöar. För att klara uppdraget ansöker nu polismyndigheten i Västra Götaland om generell dispens så att den kan köra vattenskoter också på dessa platser.”
    Nu ska alltså sjöfyllerilagen gär före ev miljöhänsyn i ”skoterfredade” insjöar.
    Sjöpolisen ska ut på vägarna med skoter på släp, leta upp småsjöar, för att JAGA sjöfyllerister.

    • Morgonsur skriver:

      Jag svarar genom att med sann luttrad tjänstemannahybris kopiera min egen profetiska kommentar från 3 juni 2010 – d v s innan lagen ens nått någon effekt:
      ”…men den här lagen får helt enkelt fler konsekvenser än att ”man får avstå alkohol om man skall köra båt”. Den påverkar hela livet när man inte kör båt, och den försämrar sjösäkerheten.

      Dessutom kommer två andra saker att hända på sikt:

      1. Kustbevakningen i vår händelselösa del av kuststräckan kommer att slåss för att inte bli nedlagda, vilket de samhällsekonomiskt sett nog borde ha blivit för länge sedan. Särskilt sedan vi fått flera egna SSRS-stationer. Då gäller det att påvisa ett behov, och för det behöver man ett problem. Om man kan påvisa statistik och förfasa sig över hur fruktansvärt stort ”problemet med sjöfylleri” är i området har man ju lyckats skapa ett sådant, och i och med det ett stöd för den fortsatta egna existensen.

      För det syftet måste man ju kolla alla man möter (d v s de få båtar som ens bryter ens horisont) för att lyckas hitta så många som möjligt att sätta dit. För i statistiken står bara ”sjöfylleri” – inte hur många promille någon har, i vilket sammanhang ”brottet” skett eller vilken fara personen utgjort.

      Och när man redovisar ”241 fall av sjöfylleri under sommarmånaderna” kommer man att måla upp det som om hela skärgårn är full av drängfulla skrålande 08-brats i 60 knop, om så alla fall skulle vara en skeppare som med 0,3 promille uppsöker alternativ ankringsplats för att ankaret draggat efter middagen.

      Jag har sett kombinationen statistik och anekdotisk evidens förut, och jag kommer att se det igen. Det är regel snarare än undantag i politik och offentlig förvaltning. Allt för många lagar idag skrivs utifrån rena myter skapade på detta sätt. Lagstiftarna borde lära sig att man driver informationskampanjer och skriver debattartiklar i stället för lag om syftet bara var att skapa ”attitydförändringar”.

      Lagstiftning skall inte vara en lekstuga för klåfingriga tyckare, vilket tyvärr är var vi hamnat idag. Den nya sjöfyllerilagen är ett lysande exempel på detta. Den är antingen skriven av en seglare som inte kan ett skit om juridik eller av en jurist som inte kan ett skit om sjö- och skärgårdsliv.

      Och; När det gäller statistik kommer vi heller aldrig att få reda på om jag har rätt. Om nu ungdomar och familjer börjar drunkna i små badbåtar på väg till/från fester på grannön kommer vi att förfasa oss över dumdristigheten, men ingenstans kommer det att framgå om man haft mer sjösäkra alternativ att tillgå som man kunnat nyttja med den tidigare sjöfyllerilagstiftningen.

      Fler drunknade på fyllan kommer då bara att användas som förevändning att lagändringen var rätt, att problemet faktiskt var större än man trott och tycks öka.

      2. Förr eller senare dyker det alltid upp en ”vän av ordning” i grannskapet som ser som sin självpåtagna livsuppgift att ringa och ange sina grannar och kräva kontroll, räfst och rättarting.

      Sammanfattningsvis är det precis så här man lägger grunden till en självgenererande och självförsörjande evighets-problemmaskin.

      Men var inte orolig. Vi människor är oerhört anpassningsbara. Som vanligt kommer vi att svälja det här och om ett par, tre år tycka att ”det inte var så farligt”. ”Det är ju ganska självklart egentligen”. Människor är lättledda, tycker det är jobbigt att ställas inför flervalssituationer – särskilt om de innebär att man måste ta eget ansvar – och gillar helt enkelt att bli styrda. Det är därför auktoritära ideologier alltid har så lätt att samla anhängare.”

      Näst sista stycket tål att upprepas en gång till:

      ”Sammanfattningsvis är det precis så här man lägger grunden till en självgenererande och självförsörjande evighets-problemmaskin.”

      Hade jag rätt eller hade jag rätt?

  7. Zzooter skriver:

    hur var det nu igen?
    ”4 av 10 som drunknar, är påverkade av alkohol”

    alltså farligare att vara nykter i närheten av vatten…

    Bra inlägg i en viktig fråga!

  8. Yalmar skriver:

    Klipp ur Norrtälje/TT ”Den 46-årige mannen hade druckit vin när hans barn ville ta båten för att åka och köpa godis. Han lät då ett av barnen köra båten – och det kan kosta pappan 90 000 kronor i böter..” Nu räcker det tydligen inte ens att anlita en nykter styrman, det gör det ju faktiskt med bil. Mycket godtycklig lag kostar häpnandsväckande summor, utan att något hänt.

  9. Ola Ljungberg skriver:

    Våra folkvalda försöker lag-skapa den perfekta människan. Det gör Sverige till ett av de mest intoleranta länder som finns.
    Det kommer ett par hundra nya lagar varje år, och allt färre följer de vi redan har.
    Vi har 1,4 miljoner brottsanmälningar på ca 9 miljoner invånare. Polisen klarar upp tre brott per anställd och år.
    Expressens artikel ovan är insiktsfull. Denna lag på sjön ter sig som en klar kandidat i SM i resurs-slöseri-lagstiftning.
    Att ny-kriminilasera och därmed få upp antalet haffade gärningsmän-statistik är den däremot alldeles förträfflig i sitt syfte och ändamål, sannolikt helt oslagbar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s