Sommarläsning: Operation Nordvind och mer

Det börjar bli dags för semesterläsning. Och då kan det vara på sin plats med några rekommendationer. För det finns det att ge, för första gången på länge. Efter några för mig rätt trista somrar på bokfronten har det dykt upp några nya och spännande svenska författare. För om man liksom jag gillar realistiska ”technothrillers” och deckare – men är  petig med att storyn eller detaljerna däri ändå skall få en morgonsur gammal polis och soldat att känna sig hemma är det förstås inte alla storsäljande svenska författare som klarar mina detaljgranskande ögon.

Jag har t ex svårt att läsa svenska deckare överhuvudtaget. Det är svårt att hitta böcker som handlar om svensk polis där en svensk polis överhuvudtaget kan känna igen sig. De två jag på rak arm kan komma på att jag inte bara står ut med – vilket är normalfallet – utan faktiskt rentav uppskattar att läsa är Leif G W Persson och Henning Mankell.

Dock; håll er borta från alla filmatiseringar (förutom polis-kultfimen ‘I Lagens Namn‘ efter Leif G W Perssons ‘Samhällsbärarna’). Svenska polisfilmer tittar jag själv överhuvudtaget inte på. Jag klarar inte av det, och om du vill veta varför bjuder jag dig på en repris av detta bittra inlägg om svensk film.

Nå, åter till saken; på den svenska ‘technothrillerfronten’ har det varit rätt tunnsått efter Coq Rouge gick i pension. Med viss reservation för att jag ännu inte läst Robert Karjels senaste bok.

Men trots allt ser det här ut att bli ett ljust år för semesterläsningen. Min första rekommendation är att ni som inte gjort det läser Lars Wilderängs sanslöst välresearchade bok Midvintermörker. Jag har varit perifert insyltad med viss faktarådgivning i ett tidigt skede och läst den i spridda skurar på min dator, varför jag tänkte vänta en stund tills jag hunnit glömma tillräckligt mycket för att läsa den igen med en viss distans och göra den rättvisa i sin slutliga form. Därför har jag heller inte recenserat boken än. Men som en liten minirecension kan jag i alla fall säga att den är oerhört läsvärd – förlåt, ett absolut måste – för alla som har ett intresse för svensk säkerhetspolitik.

En bok jag däremot läst nyligen är Kaj Karlssons Operation Nordvind. Om  Lars Wilderängs bok Midvintermörker grovt sett kan ses som följande grundprincipen ‘debatt med underhållning’ är Kaj Karlssons bok snarare ‘underhållning med debatt’.

Boken handlar om den f d SSG-officeren Gustav Sterner (som nog har lånat en hel del drag av Kaj Karlsson själv). Sterner blir mer eller mindre av en slump inblandad i en historia där storpolitik, terror och stora pengar flätas samman på ett fantastisk sinnrikt sätt.

Språket i boken flyter oerhört bra och kan bitvis rentav beskrivas som vackert, Kaj Karlsson lyckas dessutom fläta samman och berätta flera parallella historier om både stora skeenden, själva grundstoryn och rollkaraktärernas liv och leverne på ett sätt få klarar av. Det gör att boken är intressant och spännande rakt igenom.

Jag blev faktiskt oerhört glad när jag läste boken. Äntligen en ny svensk författare jag definitivt kommer att köpa varenda bok av. Som har förmågan att berätta en bra, komplex historia med flera bottnar och parallellhandlingar, har ett vackert språk och som dessutom har en yrkesmässig kompetens – civilt och militärt – som ger trovärdighet i detaljerna.

Storyn är förstås rätt osannolik – men den är fullt möjlig och skulle mycket väl kunna inträffa. Och det är precis så jag tycker en bra bok i denna genre skall vara. För osannolik story blir boken larvig, för verklighetstrogen story blir boken tråkig.

Jag tycker Kaj Karlsson har lyckats bra med att få till den balansen. Och trots sin bakgrund har han dessutom såvitt jag kan bedöma ändå lyckats med konststycket att inte avslöja en enda yrkeshemlighet som SSG-soldat, annat än sådant som redan är allmänt känt.Men för den som vill veta mer om hur internationella specialförband fungerar är boken förstås ändå en riktig guldgruva.

Kaj Karlsson har i storyn också lyckats väva in en hel del kritik mot det svenska krishanteringssystemet. Om det nu är just ordet ‘kritik’ man skall använda för att beskriva den valhänthet, undfallenhet och ineffektivitet krishanteringssystemet uppvisar när det utsätts för påfrestningar i boken. Vi som arbetat i nämnda system väljer nog tyvärr snarare ordet ‘realism’.

Sammanfattningsvis tycker jag det är en oerhört stark debutbok. Jag har bara ett riktigt stort klagomål; boken var för kort! Kom genast ut med nästa, Kaj Karlsson! Gärna före slutet av juli. Min hängmatta väntar…

I väntan på Kaj Karlssons nästa har jag börjat läsa Anders Jallais ‘Spionen på FRA’, som jag tyvärr inte hunnit med att läsa förrän nu, fast den funnits ute ett tag. Jag köpte den när den släpptes som pocket nyligen. Så här långt har jag bara en kommentar: Oj!

Den boken borde rimligen orsakat en och annan svettpärla hos gamla makthavare. Jag undrar om alla läsare egentligen förstår hur nära sanningen den förment fiktiva boken tassar. Så här långt är jag helt såld. Jag lär återkomma till den.

Det var många år sedan jag hittade så mycket semesterläsning som verkligen passar min smak. Det här blir en riktigt bra litteratursommar för morgonsura, tror jag…

–     –     –