Framtidsspaning IV (V): Om rasande korthus

 

I am a most unhappy man. I have unwittingly ruined my country. A great industrial nation is controlled by its system of credit. Our system of credit is concentrated. The growth of the nation, therefore, and all our activities are in the hands of a few men. We have come to be one of the worst ruled, one of the most completely controlled and dominated governments in the civilized world. No longer a government by free opinion, no longer a government by conviction and the vote of the majority, but a government by the opinion and duress of a small group of dominant men.


~ USA:s tidigare president Woodrow Wilson minns skapandet av privatägda centralbanken Federal Reserve Bank 1913.

 

Fortsättning från detta inlägg.

Dr Joseph Tainter, Utah State University, om komplexa samhällen. Se hela föreläsningsserien!

Komplexitet är ett sätt att lösa problem. Vårt samhälle blir allt mer komplext, och samtidigt allt mer känsligt för störningar. Komplexitet har dock ett pris; förr eller senare blir kostnaden för att ens upprätthålla status quo allt för hög för att samhället skall kunna bära den. Transaktionskostnaderna blir för höga och nyttan av de i systemet ingående delarna allt mer svårbegripliga. Tills slut tappar t o m de styrande greppet om hur allt egentligen hänger ihop. Och det är inte lätt att styra ett system man inte ens förstår. Kostnaden för utveckling och innovation blir allt för stor för att systemet att hantera. Hela systemet knakar under sin egen tyngd.

Politiken svarar med åtgärder – oftast ”mer av samma”, d v s samma åtgärder som byggt systemet och erfarenhetsmässigt varit framgångsrika tidigare. Ofta innebär detta att man bygger in ännu fler transaktionskostnader och belastningar i det redan ansträngda systemet. Man kan ibland tycka sig se att åtgärderna fungerar.  Oftast p g a psykologiska orsaker; att ”man vidtar kraftfulla och kostsamma åtgärder” har ju fungerat tidigare, känns bra och gör att man kan gå vidare på önsketänkande och fromma förhoppningar ytterligare en stund.

Frågan är om det kommer att fungera i den fas av ekonomin vi nu befinner oss.

I denna vår Keynesianska era strävar vi efter att möta den senaste krisen som vi alltid mött de tidigare; vi parerar lågkonjunkturen med stora offentliga satsningar och ökade offentliga utgifter.

John Maynard Keynes var en klok man, och hans teorier har för all del tjänat oss rätt väl inom ramarna för det samhällssystem vars slutskede vi nu befinner oss i. Men jag tror personligen inte Keynes cykliska 1900-talsstrategi kommer att bli applicerbar på samma sätt om det grundantagande cyklerna utgår ifrån helt plötsligt blir ett annat. Ett paradigmskifte. Vilket jag tror vi befinner oss i – om det inte redan har inträffat. Personligen ser jag det senaste decenniets ekonomiska utveckling som ett facit på detta, och av den anledningen tror jag heller inte att den Keynesianska universalmedicinen kommer att fungera denna gång. Om något kommer den att göra saken värre.

Att ”gasa sig ur uppförsbackar” på Keynesianskt manér har så länge vi minns varit en bra idé.

Men det vill förstås till att man är någorlunda säker på att vägen inte tar slut bakom krönet.

Jag tror vi i hög fart närmar oss just det krön bakom vilket vi måste bryta ny väg. Eller åtminstone svänga tvärt i en helt ny riktning. Om det är så lönar det sig föga att försöka trampa gaspedalen genom golvet.

De politiska ansatserna att med stora och dyra ”paket” och satsningar reglera bort den oundvikliga kollapsen kan förskjuta den något år, men ökar egentligen bara tyngden i det redan kollapsande systemet – vilket bara kommer att göra det slutgiltiga fallet hårdare. Som jag ser det kommer det finansiella systemet oundvikligen att kollapsa i princip när som helst. Allra senast inom några få år.

Och det politiska systemet kommer att följa det i graven om man inte uttolkar de nya förutsättningarna på rätt sätt – och anpassar sig därefter.

Hela vårt samhällssystem har slagit huvudet i komplexitetstaket, och vi behöver nu i grunden ompröva de flesta sanningar över hur världen hänger ihop – och varför.

Kris är förvisso en förutsättning för förändring, sägs det. Vad jag fruktar är att man i sitt ivriga trampande på gaspedalen skapar en kris som när den kollapsar kommer att vara så kännbar och omfattande att förändringen som följer därav blir okontrollerad – eller rentav våldsam.

Vad kommer att hända i det lilla? Ja, den som är intresserad av detaljer kan se att kreditdopade marknader kommer att rasa, att förtroendet för alla tillgångar grundade på en motpartsskuld kommer att minska, att inflationen förr eller senare kommer att bli okontrollerad och att desperationen att hitta värdebevarande övervintringsmöjligheter kommer att bli stor.

På ren svenska: George Washington får se sig ersättas av Benjamin Franklin på amerikanens fickpengar, Euron är i bästa fall en levande död, bostadsmarknaden havererar, mat blir dyr, börsen blir en långvarig kapitalförstöringsmaskin för småsparare och fonder, guldpriset blir hysteriskt under en omställningsperiod. EU kanske överlever som konstruktion.

Den kommande kollapsen har länge varit så förutsägbar t o m för en högst obildad f d poliskonstapel att jag aldrig förstått varför politiken inte skött sitt jobb och varnat för den fullständigt vansinniga skuldsättningen. Istället har man gasat allt värre genom att gynna belåning samtidigt som man knuffat på finansmarknaden genom att privatisera vinster och socialisera förluster.

Gold is the money of kings

silver is the money of gentlemen

barter is the money of peasants

but debt is the money of slaves

-Norm Franz

Hela länder och alla dess invånare har lockats att sälja sin långsiktiga lycka i morgon för att kunna köpa kortsiktig njutning i dag.

Och man har gjort det frivilligt. Inte bara det; man har stått på kö, bönat och bett om att få bli skuldsatt.

Inte den mest djävulska globala plan att förslava mänskligheten hade lyckats bättre.

Efter att så sent som för bara några månader sedan ha fnyst åt det lilla ”hack i kurvan” som utgjorts av finanskrisen 2008 verkar allt fler till slut komma till insikt; det internationella ekonomiska system vi hittills förlitat oss på har sprungit ifrån sig självt och håller inte längre. Svåra tider ligger framför oss.

Jag gissar att i princip alla bland finansfamiljer, högre politik och påläst media länge vetat att kejsaren är naken – men ingen har vågat säga det högt. Ingen vill bli anklagad för att skapa en självuppfyllande masshysteri. Alla vet att budbäraren inte bara kommer att bli skjuten – utan totalt förintad – och paria för all framtid.

Men alldeles oavsett kan vi knappast förneka att vi nu har intecknat så mycket framtida arbete, och så många framtida tillgångar att sannolikt flera generationers liv och arbeten redan är diskonterade. Med detta sagt är det helt enkelt inte rimligt att ens i fantasin se att vi skulle kunna klara oss ifrån en rejäl finansiell sättning, eller kollaps.

Alla som påpekar detta fullkomligt självklara faktum brukar kallas ”domedagsprofeter”. Men om vi lever i en värld där ”domedagen” definieras av att behöva vänta ett halvår extra på att köpa den nya platt-TV:n, eller att hoppa över Thailandsresan det här året – ja, då säger det allt om hur bräckligt och ohållbart vårt samhällssystem de facto är.

Det sägs att ett av människans stora tillkortakommanden är en monumentala oförmågan att förstå exponentialfunktionen. Vi har helt enkelt svårt att ta till oss att en årlig tillväxt om tre ynka procent innebär en fördubblad ekonomi innan din nyfödda knappt gått ut grundskolan. Och med detta sagt kan dessutom inte skuldsättningen rimligen öka mer än BNP hur länge som helst.

Den som inser detta inser också att vi förvisso kan ha perioder med hög tillväxt p g a stora omvälvande världshändelser eller tekniksprång, men att en evig och obruten ”linjär” tillväxt inte är möjlig. Saken blir definitivt inte lättare av att man egentligen menar ”exponentiell” när man av någon anledning tar ordet ”linjär” i sin mun.

I en värld där allt mer av ”E” i börsbolagens P/E-tal i grunden baseras på kundernas krediter – d v s någon annans utfästelse om en möjlig framtida motprestation – är det inte konstigt om marknaden börjar tvivla på sig själv. Den senaste tidens personalneddragningar i förebyggande syfte är ett solklart facit på detta.

Min personliga övertygelse är att skuldkrisen kommer att innebära ett tydligt avslut på dagens finansiella, och – i förlängningen – kanske rentav dagens samhälleliga, system. Det smärtar i hela världens finansiella system just nu. Det gör ungefär lika ont, men skillnaden är möjligen att västvärldens smärta utgör dödsryckningar, medan Asiens och Afrikas utgör födslovåndor.

Vad vi upplever är inte ”tidens och historiens slut”, eller ”slutet på världen som vi känner den”. Argentina är t ex inte ödemark invaderat av motorcykelgäng på jakt efter diesel som i filmen Mad Max trots total ekonomisk kollaps så nyligen som 2001. Moderna samhällen ”går inte under” i svält, död och ödelandskap som på film.

Men vare sig vi vill eller ej måste samhället genomgå en omfattande avbelåning. Och denna avbelåning måste sannolikt och jobbigt nog i sin tur ske under en period av – förhoppningsvis måttlig – avkomplexifiering. D v s sammantaget kommer de produkter och tjänster som produceras i genomsnitt att vara färre och av lägre förädlingsgrad än vi vant oss vid.


Den som är satt i skuld är icke fri.

 

-Göran Persson minns ett evigt sant ordspråk

Omställningen till ”det nya” behöver inte bli mer dramatisk eller kännbar än t ex jämförbara skiften som industrialiseringen eller urbaniseringen varit. Allt kommer att ske gradvis och under många år – men vi kommer att sannolikt att tvingas igenom en jobbig period av avbelåning och avkomplexifiering av samhället medan vi skapar grunden för någonting nytt. Troligen kommer vi inte heller att kunna identifiera något ”plötsligt skifte” ett givet datum, utan processen blir så utdragen att den blir tydlig först i historiskt perspektiv. Men ju längre vi håller kvar vid det gamla systemet, desto längre och jobbigare blir omställningen.

En avkomplexifiering behöver inte vara värre än att arbetslösheten, disponibel inkomst och konsumtion sänker varandra i en självförstärkande spiral. Men det kommer inte att sluta med att alla i Europa svälter ihjäl. Låt mig istället sia om att vi får en period på något decennium där yrken som derivatmäklare, hundfrisör, nagelskulptör, eventmakare och personlig tränare generellt får hårdare tider, medan arbeten med mer direkt identifierbar nytta som bonde, skogsarbetare, mekaniker, lokförare, sjöman, läkare och enklare tillverkningsindustri återtar en större andel av den totala mängden arbetstillfällen.

Den totala mängden arbetstillfällen kommer dock att sjunka något, men skall dessvärre samtidigt bära fler – vilket gör att våra välfärdssystem inte kommer att klara trycket på långa vägar. Det i kombination med allmänt dåliga tider gör tyvärr att de o-komplexa, klassiska arbetena ”tiggare”, ”tjuv” och ”prostituerad” också kommer att sysselsätta fler än idag.

Vi riskerar också att se allt större slitningar orsakade av inkomstklyftor. Jag tror personligen inte inkomstklyftor i sig nödvändigtvis alltid utgör ett problem. Åtminstone inte så länge samhället som helhet är en någorlunda fri marknadsekonomi i en positiv trend; om alla i samhället ökar sin disponibla inkomst skapar klyftor mellan rik och fattig sällan större irritation. Klyftor kan istället rentav ses som en positiv sporre att det faktiskt finns en möjlighet att skapa sin egen rikedom.

Stora eller ökande klyftor i ett samhälle i nedgång är dock något helt annat och utgör en otvetydig grogrund för oro, våldsamheter, misär och elände.

Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta, vilka val vi kommer att göra, hur nästa stora samhälleliga era kommer att se ut, eller vart vi kommer att ta vägen i historiskt perspektiv. Min förhoppning är dock att vi inte okritiskt väljer de enklaste och snabbaste lösningarna för att bygga det mest logiska, rationella, moderna och vetenskapliga framtida samhället. Det kommer obönhörligen att resultera i att vi en dag vaknar och finner oss själva förslavade i något misstänkt likt filmen ”Matrix”.

Vad kan vi då göra för att skapa oss en bra framtid, om nu en ekonomisk kollaps är så oundviklig? Personligen hävdar jag att vi har ett enda avgörande val vi måste göra innan vi kliver över tröskeln in i framtidens samhällssystem:

Vill vi gå in i en nya tiden som slavar eller som fria människor?

Vad vill Du?

 

Nästa inlägg: Framtidsspaning V (V): Om att göra rätt och fokusera.

 

TILLÄGG: För den som vill fördjupa sig i vår samhällsekonomi och bli detaljerat skrämd rekommenderas varmt osannolikt kunnige och påläste bloggrannen Cornucopia? – Sveriges största (och bästa) oberoende ekonomiblogg.

TILLÄGG 2: Jag lyfter bloggen Morgonsurs i sammanhanget intressanta allra första inlägg från 9 augusti 2009.

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande, Rättssamhälle, Samhällsekonomi, Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

46 kommentarer till Framtidsspaning IV (V): Om rasande korthus

  1. Ping: Inleder med nedställ men därefter svårt inför jobbrapporten « Daytrading – Winning Trading

  2. And skriver:

    Bland det bästa jag läst på länge i den här debatten. Tack!

  3. Lasse skriver:

    Du klagar över att de fattiga länderna inte lever fattigt och drar på sig skulder.
    Du klagar över att fattiga i vårt land behöver leva så fattigt.

    Hur är det med solidariteten-över gränserna?

    • Morgonsur skriver:

      I den mån frågan är adresserad till mig verkar du ha läst in något helt annat än vad jag åsyftat. Förtydliga gärna vad du menar så skall jag svara efter bästa förmåga.

  4. viktualiebroder skriver:

    Enligt Babiak och Hares bok ”Snakes in suits” är omstruktureringar, organisationer i kris på jakt efter snabba kvickfixar en optimal miljö för psykopater att ta sig fram. Människor som på ett övertygande sätt kan säga ”Det här fixar vi. Gör som jag säger bara”.

    Något som ytterligare gynnar livsbetingelserna för den typen av människor är stora centrala datamängder om alla, därför att säkerhetsprincipen bakom Övervakningssamhället är att skam- och skuldkänslor skall förmå människor att sköta sig – allt blir ju öppet och känt. Psykopaterna besväras emellertid inte av skam- eller skuldkänslor och påverkas därför inte i princip av Övervakningssamhällets transparens.

    Därför är det av yttersta vikt att avkomplexifieringen, med sin av nödvändighet oklara väg, med risk för stora politiska krav för kvickfixar, inte samtidigt åtföljs av insamlande av stora datamängder.

    Att stoppa Övervakningssamhället är därför en överlevnadsfråga de närmaste åren. De som avskrivit Piratpartiet som irrelevanta har fel.

  5. Anonym skriver:

    Lyfter på hatten.
    Bockar och bugar.
    Tack!
    Synnerligen välfångat och välformulerat.
    Klart i linje med vad jag själv tror.
    Därför har jag valt att avskuldifiera mig själv.
    Det går om man rättar munnen efter matsäcken.
    /Grönvita

  6. Tobbe Rosén skriver:

    Kloka funderingar, skrivet på ett bra sätt!

  7. Norrbotten skriver:

    I dessa dagar är jag oerhört glad och stolt att jag, som vanlig knegande undersköterska, har lyssnat och agerat såsom mina gamla föräldrar lärt mig: spara först, handla sedan. Jag har gnetat ihop ca 650000kr igenom åren, bor i enkel hyresrätt, äger sommarställe,är helt skuldfri. Synd om människor som låtit sig förledas av en massa ideer om allt man ”måste” ha. Det är bara tragiskt och nu ska notan betalas.

  8. Kap Horn skriver:

    Instämmer med ”And” helt och hållet.
    Detta tycker jag var klart och genomtänkt!

  9. Tobias Wallin skriver:

    Nja.

    Det är faktiskt ganska lätt att hitta människor som länge vetat om att det kommer en kollaps, eller pyspunka, i samhällsekonomin. Sådana personer brukar skriva här inte minst. Med den bakgrundskunskapen är ju processen hur tydlig som helst.

    Själv hade jag ännu 2008 flera statstjänstemannakollegor som var helt överens med mig vid krisen 2008 om att detta år skulle komma att vara det år då den oljeindustribaserade samhällsekonomin troligen peakade.

    Däremot har ju samhällsinformationen varit så uppstyrd att tjänstemän och andra som sitter på fakta inte fått säga något om de inte accepterat fredlöshet som konsekvens.

    Situationen är en direkt parallell till neutralitetspolitiken och inrikes utrikespolitik. De som till varje pris måste hållas oinformerade om det allmänna läget är allmänheten.

    Dessutom är det troligt att det kommer ganska snabba sättningar när exporten viker eftersom exportinkomsterna försvinner då och alltså även Sverige i ett sådant läge behöver skära på utgiftssidan.

    • Morgonsur skriver:

      Jag skulle nog vilja gå ännu längre bakåt i tiden – åtminstone sedan IT-bubblan har tillväxten känts rätt… substanslös. Jag har sedan dess förundrats över hur den bisarra tillväxten kunnat fortgå trots att den till synes helt har varit uppbyggd av finansiellt trixande och uppfinningsrikt värdeskapande i pappersform snarare än i fast materia eller aktiviteter.

      Men som du säger finns ett problem med att makten behåller rätt mycket ”under täcket”. Problemet för makten med den nya teknologin jämfört med tidigare är att den lilla människan alltid får informationen i alla fall. Kort sagt; de gamla systemen fungerar inte, politiken ser som sin uppgift att reglera dem, men klarar inte av att reglera mekanismer som är för kompelxa för att ens överblicka eller förstå.

      • Petter skriver:

        Substanslös för vem? Vi i Sverige har bytt tjock-TVn mot en platt dito, våra dumb-phones mot smart-phones och våra freestyles mot ipods som sen förlorat loppet mot våra smartphones och hamnat i någon byrålåda. Kanske inte helt meningsfullt men tillväxt behöver inte vara meningsfull för att existera.

        MEN medan tillväxten i väst mest bestått i att byta nytt mot nyare så har fattigdomen i Asien mer än halverats de senaste 10 åren, substanslöst?

      • Morgonsur skriver:

        Vad detta inlägg handlar om är vårt västerländska ekonomisystem – vilket inte nödvändigtvis säger någonting om hur meningsfull världen är. Om du vill läsa om meningsfullhet finns en hel del andra inlägg på denna blogg som handlar om det.

        Om man själv har en medelmåttig ekonomi och lånar femtiotusen till en jättefest, till vilken man köper mat och sprit av en fattig stackare som får sig ett uppsving finns det onekligen positiva effekter av den festen. Den är både kul och gör nytta. Men frågan är om det inte på lång sikt hade varit bättre att betala festen med pengar man faktiskt hade. Eller åtminstone hade en rimlig chans att arbeta ihop under sin livstid. Om inte skickar man bara notan vidare till någon annan – oftast fattig – stackare.

        Men, det är klart; man kan ju få drömjobbet och trippla lönen nästa höst… Men det är inget jag skulle gå ”all in” på.

        Att Asien genomgått en positiv ekonomisk utveckling är vi alla glada för. Men sättet den utvecklingen skapats på tror jag vi kunde gjort mer smart, sansat och långsiktigt hållbart.

        Oavsett vilket är det ingen idé att gråta över spilld mjölk. Vi får fokusera på de goda sidorna. Naturligtvis gläds jag åt halverad fattigdom. Gör vi rätt och bygger framtiden hållbarare kanske vi dessutom kan bygga riktigt bra välstånd globalt – så vi inte bara flyttar fattigdomen från Asien och hit i vår iver att konsumera framtiden redan nu.

      • Alex skriver:

        Substanslöst så till vida till att dom nya produkterna inte är finansierade via den egna prestationen utan pantsatt med förhoppning att nåt framtida mirakel skall inträffa

  10. JCSuperstar skriver:

    Ett system som ökar i komplexitet kommer till slut till det läget att alla förändringar leder till en försämring. Då är den bästa åtgärden att inte göra något alls vilket är den enda åtgärd dagens system dvs vårt smahälle inte klarar av att hantera

  11. Anonym skriver:

    Märkligt. Jag skrev in http://www.sjalvmord.nu och kom till denna sida.

    • Morgonsur skriver:

      Hoppas det inte är den fördröjda platt-TV:n som fått dig att komma på så destruktiva tankar. Men oavsett hur du hamnat här skall du känna dig varmt välkommen.

    • Sumatra skriver:

      Bra poäng, men det var ju inte avsikten med inlägget även om den framtid som beskrivs ibland kommer att få sådana konsekvenser. Nu skall vi ta det lite lugnt här och på individnivå koppla bort det vi inte kan påverka. Det vi kan påverka är det innehåll vi ger våra liv och alla tillgängliga alternativ gör inte att vi hamnar i skuld. De bästa sakerna i livet är gratis, även om en del är fettbildande eller ibland smittsamma.

  12. Farfar skriver:

    Att återställandet av det ökande gapet mellan utställda skulder och återbetalningens värde skulle kunna passera i stort sett obemärkt får du försöka lura i nån annan än mig. Men hoppet är väl det sista som överger oss enfaldiga.

    /Farfar

    • Morgonsur skriver:

      Hej Farfar, och välkommen till min blogg! Återigen måste jag undra vem frågan är ställd till?

      Jag har aldrig påstått att enskilda människors skuldreglering – vilket kommer att bli ofrånkomligt även om en ”linjär” utveckling mot all vett och sans skulle fortsätta i evighet – kommer att passera obemärkt för individen. Eller för samhället.

      Däremot är det alltid svårt (omöjligt?) att se de stora skeendena medan man upplever dem. Att se att summan av delarna faktiskt vänt hela världen i en ny riktning kommer vi inte att se förrän efteråt. Då estimerat till ”ungefär mellan 1995-2025”.

      Det är nu det. Ändå känns världen ungefär som vanligt. Fast lite oroligare, om man får tro media…

  13. Farfar skriver:

    Man tackar för välkomnandet, det är inte ofta man blir så varmt mottagen 🙂

    Jag avser din uppfattning att, (som du givetvis har all rätt till) vi kommer att få uppleva en utdragen process med gradvis minskande ekonomisk aktivitet. Min uppfattning är att när inte skulderna och dess ränta, på grund av den stundande världsomspännande energibristen blir möjliga att betala, stundar en snar kollaps eller nollställning av vårt innevarande ekonomiska system, inte en utdragen historia. Jag skulle vilja att du på något sätt beskriver hur en successiv nedtrappning skulle kunna ske, med tanke på att vårt ekonomiska system till sin konstruktion är designat för att evigt öka. Jag vet att en minskning av penningmängden är möjlig, men de konsekvenser som därav följer kan jag inte se som bagatellartade och möjliga att efterhand påvisa, de lär istället bli både brutala och akuta.

    Svaret är inte däremot inte akut för nu ska jag gå och lägga mig. Vi gamlingar behöver samla kraft inför det stundande höstmörkret.

    /Farfar

    • Morgonsur skriver:

      Jag tror förvisso som du – att vi kommer att se en kollaps av det finansiella systemet och att den kommer att komma plötsligt. Men det är vad jag tror – och inte vad jag vet.

      Och jag vet inte när. Det kan ha hänt innan jag skrivit färdigt detta svar, eller det kan ske om flera år.

      Ekonomin är snabb, men vad som däremot kommer att bli mer utdraget är ”återställningen” av det politiska systemet, och insikten om att vi lever i en helt ny era. Det kommer att vara trögare och ta längre tid än en ”börskrasch” och en eventuell indiviuell eller kollektiv insikt om att vi lever i misär och har det jobbigt.

      Varför vi har det jobbigt och vad det ”jobbiga” sedan resulterade i – i globalt, världshistoriskt perspektiv – brukar inte bli tydligt förrän i efterhand.

      Jag tror inte vi får se någon minskning av penningmängden. Jag tror vi har ett ”Zimbabwe” i någon grad – att se fram emot i västvärlden, på sikt.

      Någon ”successiv nedtrappning” tror jag inte ens är möjlig. Men om den inträffar gratulerar jag mig själv till att ha haft kapitalt fel.

      Sov nu gott, Farfar! Vad som än händer löser vi det. I morgon…

  14. Tobias Wallin skriver:

    Någon har redan i en debattartikel på Svd fört fram uppfattningen att hela SAAB produktionen skulle ställas om i ett svep och börja göra något annat. Han som skrev hade dock inte själv det färdiga förslaget till ny produkt…

    Tanken är dock faktiskt god. Sverige är ett land vars befolkning är helt beroende av utrikeshandel för sin överlevnad och så kommer det ju att fortsätta vara även om morgondagens kunder inte längre köper dagens produkter for att de är för sofistikerade och allmänt umbärliga vilket innebär att kunderna sparar in de utgifterna. Eftersom flertalet människor har livsvilja och inte vill svälta uppstår mycket snabbt incitament att skapa nya attraktiva produkter.

    Sverige är inte självförsörjande.

  15. Anonym skriver:

    Jag har gått och gnolat på REMs ”The end of the world as we know it” ända sedan hösten 2008.

    Har hela vägen sedan dess haft uppfattningen att man bara skjutit skuldproblematiken framför sig. Underskattade iofs tiden det tog innan verkligheten kom ifatt men min uppfattning är att vi nu närmar den avgörande punkten med stormsteg.

    Tack för ditt intressanta inlägg och som du förstår håller jag med dig till stora delar.

    Intressanta tider stundar framöver

  16. Anonym skriver:

    mycket bra formulerat av den rådnde situationen. Tilläggas kanske bör att allt detta kommer förmodligen återupprepas igen och igen och… Vilket det gjort sedan tusentals år tillbaka.
    Tack för en bra blogg.

  17. galgresaren skriver:

    ”Det sägs att ett av människans stora tillkortakommanden är en monumentala oförmågan att förstå exponentialfunktionen.”
    Så sant så.
    Skulle morgonsur vilja studera exponentialfunktionen y=1,05 exp( -x) ?
    Till sin häpnad skulle morgonsur se att den minskar hela tiden. Omöjligt. Eller hur? Nån slags trix från nån som inte vet vad en exponentialfunktion är?
    Skämt åsido, det är alltid kul när folk och bloggare som inte vet vad exponentialfunktionen är yttrar sig om den. Speciellt när de är tvärsäkra.
    Nu kan säkert morgonsur hävda att han förutsatte att exponenten (vid behov, googla) skulle vara positiv.
    Men då snackar vi inte den generella exponentialfunktionen.
    Som överkurs ber jag morgonsur att studera y=4 exp ( i*x), där i är den imaginära enheten, väl etablerad inom matematiken. Resultatet kanske får morgonsur att sätta kaffet i halsen, men det bjuds det på.
    Syftet med denna kommentar är naturligtvis att öka kunskapen inom matematiken, även hos de som raljerar över att andra inte begriper.

    • Morgonsur skriver:

      Nja, det enda som är roligare än när ”folk och bloggare som inte vet vad exponentialfunktionen är yttrar sig om den” är när folk som vet vad den är inte kan låta bli att briljera med sin matematiska sakkunskap även om det inte tillför debatten något.

      Jag erkänner att jag inte är matematiker, och säkerligen har sagt något som en initierad tycker är jättedumt. Förlåt. Är det måhända ”exponentiell tillväxt” som är rätt uttryck, så jag inte säger bort mig igen?

      Jag tackar ödmjukast för tillrättavisningen men skickar samtidigt med en undran om du inte skulle kunna använda din matematiska kompetens för att förklara och påvisa för oss dumskallar som inget förstår hur denna exponentialfunktion (som jag inte vet vad den är) kan användas för att rädda världsekonomin och servicesektorn.

      Blända oss gärna med din visdom!;-)

  18. Ping: Slutet på den moderna världen – som vi känner den « PEAKOILBLOGGEN

  19. Tobias Wallin skriver:

    Erik Åsbrinks pappa Per Åsbrink var Chef för Riksbanken När riksbankens pris i ekonomi instiftades 1969. Han var från Färila i Hälsingland och hade garanterat läst Janne Vängman böckerna.

    När ekonomin inte gick att rädda för att konjunkturen vek 1969 instiftades priset till Dynamitens skapares minne. Den trollkunnige Ol-Isaksson i Tjosan kärring sa Janne Vängman kunde inte ha utfört en bättre besvärjelse.

  20. juggen skriver:

    Tack för Youtube-länken Morgonsur! Det var väldigt intressant. Det finns dock en sak som jag inte förstår med den där föreläsningen och det är: hur kan man vara så djävla dum i huvudet att man tar mig sig ett litet barn till någon sådant och låter det skrika i lokalen?
    Jag förväntar mig inget svar, men det känns som att jag är omringad av skrikande barn, och jag har inte ens egna…

  21. Jocke skriver:

    Galgresaren, han skrev faktiskt tillväxt i samband med att exponentialfunktionen nämndes. Entydig tillväxt med en exponentialfunktion torde rimligen innebära en positiv exponent, så du kan sluta dryga dig med dina matematikkunskaper.

  22. Ping: iFinans.se » Inleder med nedställ men därefter svårt inför jobbrapporten

  23. Ping: iFinans.se » Sveriges bästa bloggare slår till igen

  24. Ping: iFinans.se » Många tjänsteyrken kommer att försvinna

  25. Anonym skriver:

    Tack för bra diskussion, bara njuter, mer av detta. För den intresserade finns en bra bok, Cirkus Muller av Jens B Nordström, den beskriver väl vad Raskenstam gjort tidigare och den vansinniga resan vi upplever med SAAB sett blir mer begriplig, men mer irriterande.
    För de som vill borra i matematiska upplevelser finns en annan mycket bra bok att läsa, Fermats gåta, så löstes världens svåraste matematiska problem, av Simon Singh.

  26. //Håkan skriver:

    Varför diskuterar vi överhuvudtaget ickeproblemet monetära skulder?

    Råa fakta 1: Världen kan inte vara överbelånad.
    Förklaring: Eftersom vi inte lånat från yttre rymden så blir summan av lån och skulder givetvis noll.

    Råa fakta 2: Världen kan inte överkonsumera (överkonsumtion enligt ekonomernas tokdefinition)
    Förklaring: På samma sätt som ovan. Någon producerar det andra konsumerar. Även här blir det balans på planetär nivå.

    Det verkliga problemet är givetvis inte pengar utan reella resurser som vi förbrukar på ett oansvarigt sätt. Här kan man med rätta tala om överkonsumtion och skuld.

    • Morgonsur skriver:

      Vi diskuterar problemet eftersom det i ett icke-historiskt perspektiv styr vem som äger vem. Världen och vår miljö mår inte illa av slaveri – men jag gör det. Svaret på 1) är

      Råa fakta 1: Någon kanske äger din framtid.

      Råa fakta 2: Om du intecknat din framtida (livstida) arbetsinsats är det nog bra om du har en viss tillväxt i densamma som ger dig överhanden. Annars har du ingen överhand. Alls.

      Man jag håller med dig. Jorden och universum hämtar sig alltid. Vare sig det finns människor eller planeter…

  27. Anonym skriver:

    Vilket fantastiskt inlägg, jag är stum av beundran. Respect.

  28. Nils Dahlbäck skriver:

    Om jag minns rätt så var problemet när krisen, den stora, kom 1929-33 att Fed var för svagt inte för starkt! Eller?

  29. Ping: Fem år med Morgonsur | Morgonsur

  30. Ping: Gott Nytt 2017 | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s