Ny myndighet för att granska polisen?

Photobucket

Folkpartiet vill inrätta en ny myndighet som skall granska polisen. Som jag sagt förut t ex här och här kan man väl göra det om man vill, men man bör inte förvänta sig några radikalt annorlunda resultat än man redan får med dagens system. Och vad jag framför allt undrar är om man inte börjar i fel ände.

Vi vet ju onekligen redan oerhört väl varför polisen inte fungerar. Det har utretts, beforskats, debatterats och stötts och blötts till leda. För att välja en kort och koncis sammanfattning av problemen har Rikspolischef Bengt Svenson själv skrivit en kort och bra analys redan den 2 november 2009 i denna debattartikel, som faktiskt – för den som läser den och tolkar den rätt – redan radar upp i princip alla de grundläggande problemen polisen lider av. Jag skrev ett inlägg om Bengt Svensons artikel samma dag där jag bl a kommenterade bittert att ”hans analys är den första jag sett där en Rikspolischef faktiskt identifierat de verkliga problemen i stället för att nöja sig med att försöka skylla polisens mediokra resultat på den mytomspunna ‘kårandan’ och att den egna personalen är för dumma för att begripa sig på polisarbete.”

Jag citerar RPC Bengt Svenson från 2 november 2009:

För det första behövs det en översyn av hur statsmakternas styrning av polisen kan utvecklas. En bättre anpassad verksamhetsstyrning förutsätter att polisens uppdrag är så tydligt beskrivet och avgränsat att det möjliggör såväl uppföljning som ansvars-utkrävande. För att åstadkomma en mer resultatinriktad kultur måste frågor om ansvar och befogenheter i polisens komplexa struktur ses över.

För det andra behöver det prövas vilken organisationsstruktur som är den mest ändamålsenliga för polisens uppdrag. Det handlar givetvis om den geografiska indelningen och antalet myndigheter, men man måste även belysa Rikspolisstyrelsens roll, uppgifter och befogenheter i förhållande till övriga polisväsendet.

För det tredje är det nödvändigt att titta närmare på vilken kompetens polisen ska knyta till sig och hur det fortsatta utvecklingsarbetet ska bedrivas när det gäller exempelvis arbetsmetoder och it-stöd. Det behövs en långsiktig inriktning för polisens kompetensförsörjning och detta gäller såväl grundbildning som vidareutbildning och utgångspunkterna för hur polisen rekryterar. Bland annat måste det göras en bedömning av vilken annan kompetens än den polisiära som polisen behöver för att än bättre klara sitt uppdrag.”

Att starta en helt ny myndighet som talar om för oss det Rikspolischefen (dessutom med gott vetenskapligt stöd och lådvis av olika utredningstexter att luta sig mot) redan berättat för oss känns kanske inte som prio ett i det läget. Vad vi behöver är snarare att se till att Riksdag, Regering och Rikspolischef med ledningsstab – d v s de som redan nu äger insikt, kunskap, ansvar, befogenhet och resurs att åtgärda problemen –  tillsammans ser till att omsätta vetskapen och snacket till verkstad.  Och den verkstaden blir inte till av aldrig så ivrigt utövad tillsyn.

Vad vi riskerar få betala för är således en myndighet som talar om vad vi redan vet – men som inte har någon möjlighet mer än bloggaren Morgonsur att faktiskt och konkret förändra saken till det bättre.

För mig känns det inte som det mest optimala sättet att angripa situationen.

Nåväl; i en påföljande debattartikel i DN den 6 februari i år presenterar Bengt Svenson – möjligen med utgångspunkt i hans tidigare analys – ett antal förbättringsåtgärder för polisen. Jag är väl i mitt inlägg angående den artikeln något mer skeptisk till huruvida åtgärderna kommer att ha någon effekt, även om jag är positiv till bl a satsningarna på nya IT-stöd.

Personligen tänkte jag därför komma med några blandade och mer eller mindre konkreta förslag för såväl Riksdag, Regering som polismakt fritt och snabbt framvärkta med inspiration av Rikspolischefens artikel, andra analyser och egna erfarenheter:

1. Återvänd till kärnverksamheten som återges i polisens gamla slogan från 70-talet; Skydda – Hjälpa – Ställa tillrätta (… och som talande nog var den sista slogan polisen haft som talade om att polisen faktiskt skulle utföra något och inte bara uppfattas utföra något obestämt på ett visst sätt).

2. Skapa en polismyndighet med tydliga ansvarsförhållanden och befogenhet för Rikspolischefen att omvandla sin analys till ett tvingande åtgärdsprogram.

3. Se över chefsrekryteringen! Våga premiera nytänkande och icke strömlinjeformade chefer i betydligt större grad. Det finns bra chefer inom polisen – men andelen ja-sägare och visionslösa ‘pinnjägare’ utan förmåga att lyfta näsan över Excelbladens friserade statistikmål (där ‘målen’ dessutom som regel är mer ‘medel’ än ‘mål’) tycks utgöra en fullständigt unikt stor andel av chefskadern jämfört med… fungerande… organisationer.

4. Sluta behandla poliser på fältet som barn! Se till att polisen återigen delegerar befogenhet, resurs och ansvar ut i patrullerna där det hörde hemma innan mobiltelefonens tid – och där det fortfarande hör hemma idag. Låt oss i tidningar och TV slippa se poliser tafatt stå med telefonen mot örat och fråga högre chef vad man skall ta sig till, vilka beslut man skall fatta och vilka åtgärder man skall vidta när man står med ett pågående (och självklart) ärende på gatan. Paradoxen sedan 90-talet är att allt eftersom polisen skaffat sig mer kvalificerad, välutbildad personal med allt högre formell kompetens – desto mer har möjligheterna att under eget ansvar sätta denna bildning i arbete beskurits. Själv fattade jag fler självständiga beslut – och tog ansvar för dem – som Polisaspirant 1993 än som Polisinspektör 2000. Lyssna dessutom på personalens kompetens, erfarenheter, farhågor och råd inför strategiska beslut och respektera dem. Följ dem inte alltid – men motivera i sådant fall varför.

5. Förenkla avrapporteringsrutiner och se till att använda modern teknik! Det pratas en hel del om att man bör använda civilanställda för att få ut poliser på fältet. Verkligheten är t o m enklare. Det jobb de civilanställda skulle sättas att utföra behöver inte utföras av en människa överhuvudtaget. Mycket av det handlar om dubbel-, trippel- och kvadrupelarbete med att föra in samma uppgift gång på gång på olika blanketter, i liggare och i olika datasystem. En hel del av dem helt onödiga sedan datamaskinen slutade använda hålkort och förlita sig på radiorör. Dessutom – ju mer som händer ute på fältet – desto fler poliser sitter inne på station och avrapporterar ”skyndsamt”. Tänk nytt! Tänk kreativt!

6. Släpp uttrycket synlighet – börja prata närvaro! Det är inte viktigt för polisen att vara synlig för allmänheten. Det är viktigt för polisen att vara närvarande där brott riskerar begås. Närvaro är ett aktivt och offensivt förhållningssätt. Synlighet är en vandrande skyltdocka med reflexer.

7. Släpp myten om ”kårandan”! Den var halvdöd redan på 80-talet, är utrotad sedan åtminstone mitten av 90-talet och numera helt ersatt av vad jag brukar kalla ”Management by Polisanmälan”. Polisledningar har efter decenniers hårt tryck från en bred politisk enighet i Riksdag och Regeringar (som i sin tur påverkats av media) i princip abdikerat från ledarskapet för att istället ”leda” genom formella anmälningar av den egna personal för snart sagt varje misstag eller beskyllning. Man har dessutom lyckats rätt väl med att implementera en ny ”värdegrund” i form av ett Stasi-liknande angiverisystem där poliser istället för att som myten säger ”hålla varandra om ryggen” istället knivhugger varandra i ryggen genom att anmäla varandra för vilka tveksamma petitesser som helst. Resultatet blir att den som vill vara säker på att behålla försörjningen ser till att hålla ryggen fri. Och det enda sättet att aldrig göra fel är förstås att undvika att göra någonting överhuvudtaget.

8. Stå upp för er egen personal! Förutsätt att den egna personalen kan sitt jobb och gjort det rätt tills motsatsen bevisats. Polisjobb är inte lätt, och ibland blir det fel. Någon gång begås det också övergrepp, även om de är betydligt mer sällsynta än debatten vill låta påskina. Den förkrossande majoriteten av anmälningarna om övervåld beror på missförstånd om polisens roll och gällande lagstiftning. Dessa missförstånd kommer inte att bli färre så länge polisen i sin officiella bild av sig själva förnekar att legalt bruk av våld är en central del av polismyndigheternas arbete och inte en liten liten parentes i detsamma.

9. Lär av misstagen! Våga vara öppen med att beskriva de svåra val som behöver göras i polisarbetet och också med de fel som begås. Se till att få till en lärandeprocess som innebär att samma pilot- eller lärprojekt inte behöver genomföras för tionde gången och komma fram till samma resultat. Någon gång måste man också sprida lärdomarna och omsätta dem i nya rutiner eller tillvägagångssätt…

10. Rensa i lagstiftningen! Det har  – särskilt under senare år – stiftats en hel del lagar för att ”skicka signaler” till medborgarna om att vissa beteenden är olämpliga. Dessa tar resurser från viktigare saker och är riktiga sänken för allmänhetens förtroende för polisen och rättsväsendet. Den som vill ha en översikt av vad jag menar kan läsa inläggen under taggen ‘Onödig lagstiftning’.

Får ni gemensamt åtminstone hälften av dessa punkter genomförda torde den mest kostnadseffektiva uppföljningen av arbetet snarast vara att sätta en Generaldirektör utan arbetsuppgifter att genomföra en SOU

–     –     –

Annonser

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Ny myndighet för att granska polisen?

  1. Anonym skriver:

    Det finns dock en stor fördel med en oberoende myndighet som granskar polisen:
    1. Polisen, som alla andra utan tillsyn, följer minsta motståndets väg.
    2. Istället för att dra slutsatser av misstag kan man helt enkelt förtränga dem, då man inte har någon annan än medierna som sätter press på en.
    3. En ny myndighet skulle göra det svårare att förtränga dem och tvinga polisen till förändring och utkräva i alla fall lite ansvar.
    4. ???
    5. Profit

  2. Cornucopia skriver:

    Typiskt svenskt meningslöst att inrätta en myndighet som kan granska men inte förändra eller införa straff/sanktioner. Helt. Meningslöst. Om myndigheten får rätt att sparka vem den vill inom polismyndigheten så kunde det däremot varit ett bra sätt att rensa ut dåliga chefer på.

  3. Polis på riktigt skriver:

    Som Gert Fylking sa ”Äntligen!” Att läsa alla de punkter om polisens verklighet är uppfriskande. Precis så uppfattar jag i mångt och mycket polisen numera. Och jag har bara jobbat sedan 2005. Jag hade min uppfattning om polisen när jag sökte. Snacka om en chock när jag började bli varm i kläderna.
    Polisen, framförallt i Skåne, lider av en mycket svag organisation. Många individer inom polisen är mycket dugliga och drivande. Tyvärr kommer dessa personer aldrig se ”skogen för alla träd”. Är du chef och av en annan åsikt än högsta hönset så är din karriär inom denna kader väldigt kortlivad. Som aspirant fick jag höra av Ulla Ardermark, fd polisområdeschef i Malmö att ”trivs ni inte kan ni alltid sluta eller byta jobb”. Sällan har jag hört en så urbota dum kommentar från en av de som hade ”helhetsperspektivet” och vars uppgift vara att uppmuntra oss inför gjort yrkesval.

    Med tanke på ledarstrukturen som råder i, vissa områden undantagna, Skåne så kommer vår organisation fortsätta vara svag. Chefer, om ni läser detta, tanken är väl ändå att undersåtarna skall få förtroende för er. De skall inte vara rädda för att kunna utföra sitt arbete med risk för att bli anmäld av någon ”papphatt”. Ursäkta ordvalet men jag känner inte att man skall vara rädd för att prata om de verkliga problem som polisen står inför.

    Ni skall uppmuntra kollegor som GÖR i stället för att uppmuntra de som SÄGER att de skall göra det. Ni skall och bör inte omge er med Ja-sägare som följer minsta vink. Om ni verkligen har för avsikt att GÖRA något positivt för polisen, se er själv i spegeln och fundera vad du har för avsikt att göra.

    Stötta kollegor som ex hamnar i medias blickfång. De är, precis som allmänheten, inte dömda förrän rättsinstans dömt dem. Stå upp för polisen framtill annat blir känt.

    Vik inte ner er vid minsta kritik. Stå på er! Gör ni inte det så underminerar ni hela organisationen. Vilket har skett i flera fall. Ni kan inte låta er påverkas av massmedialt tryck.

    Använd huvudet. Bibehåll ert sunda förnuft. Det är människor ni har att göra med. Vill ni ha en effektiv polis så börjar det med att ni har arbetarnas förtroende. Har ni inte detta så kommer polisen fortsätta att vara ineffektiv i det stora hela. Man kan tillsätta vilka nya institutioner som helst, till ingen nytta.

    Börja med att bygga upp polisen på nytt. Renas ut papphattarna, öka insynen eftersom polisen kommer att vara effektiv och kommer således inte ha något att dölja. Vi behöver inte ”fabulera” med statistik beträffande förtroende för chefer.

    Satsa rätt. Uppenbart är att polisen inte har förtroende för sina anställda då man inför värdegrunden. När jag sökte till polisen hade jag en uppfattning att man tillhörde en skara av människor som ville hjälpa andra, hade rätt värderingar och behandlade sin medmänniskor humant. Oavsett etnicitet, läggning eller kön.

    6:terminen: Tydligen gör polisutbildningarna ett så dåligt jobb att man måste instifta en termin till.
    7:e terminen: Allvarligt talat…

    Säg som det är, vi skall beta av balanser som ligger på hög, inget annat. Hade jag ansett jag ville kompetensutveckla mig med utredningar så hade jag sökt tjänst som utredare. Chefer, ni hämmar dugliga poliser i deras ambition att vilja jobba på fältet. Detta är en skam.

    Jag hade kunnat fortsätta att orera om huruvida det verkligen ligger till men det sparar jag till nästa gång.

    Till er chefer som läser denna text. Ni kan bortse från den som en personlig uppfattning hos en enskild polis men vid närmare eftertanke kanske ni får ett större ”helikopterperspektiv”.

    • Morgonsur skriver:

      Jag känner mycket väl igen mig i din reaktion och dina reflektioner. Alla föreställningar om hur polien fungerade ställdes på ända. Det mesta var betydligt märkligare, mer ineffektivt och styrdes av en helt annan (brist på) logik än jag förväntat mig. Annat blev jag positivt överraskad av. Som t ex personalens kompetens och den fantastiska kårandan som värnade om allmänhetens bästa – men som vantolkats till att vara något negativt som föder övergrepp (vilket är och var en överdrift även om det säkert förekom) och som därför i princip helt arbetats bort. Man slängde ut barnet med badvattnet.

      Det mesta har sedan dess blivit betydligt sämre – utom den personliga utrustningen (fordon, uniform, vapen m m) som håller absoluta världsklass. I mina mörkaste stunder undrar jag vad som får en så dysfunktionell myndighet att via uniformsutredningar och etiska råd som frossar i skjorta, slips, reflexer, fladdrande byxben och lågskor ”som det var förr…” lägga så mycket krut på att få bort i princip det enda man har som är ‘bäst i världen’;-).

      • Polis på riktigt skriver:

        Hej Morgonsur

        Jodå, jag har inte ”behövt” jobba länge för att se vilka uppenbara brister som råder inom polisen. Allt sunt förnuft, logiska beslut och annat som kan tyckas vara viktigt verkar vara som bortblåsta. Kårandan existerar inte i dess ”rätta” form och det är riktigt tråkigt.
        Jag har tidigare skrivit om ärenden som av ren tur eller andra omständigheter slutar lyckligt.
        Polisledningen i sig är en svag organisation av olika anledningar. En är att man tillåter inte oliktänkande. Man skall vara politiskt korrekta utåt sett men kraftiga hycklare inom väggarna. Ledningen verkar ha tappat förmågan till kritiskt tänkande, stå upp för de som faktiskt skall ha förtroende för dem samt besitta en oehörd flathet inom vissa områden.

        Att utrustningen skall fungera är en sak men det gör inte folk till bättre poliser. Man kan ha allt det senaste men saknar polisen de rätta verktygen för att göra jobbet så kvittar det om jag har en 226:a eller jag har en skäggyxa.

        När det gäller beslut som fattas skall jag ta ett exempel. B, en polischef vars vandel man bör ifrågasätta går ut i tidningen och skryter att Rosengårdspolisen minsann skall lära sig arabiska. Jag kan inget annat göra än att ställa mig frågan, varför? Hjälper detta den enskilde medborgaren att integrera sig? Tveksamt. Jag umgås med folk från olika kulturer och länder och har så gjort under hela min uppväxt. Min bästa vän är en muslim som undrar vad det är som händer?

        Utan att lägga någon politisk åsikt i detta så måste jag hålla med honom. Min far kom till Sverige under 60-talet…

        Det polisen gör är att visa ”buset” att det är ok att inte behöva anstränga sig. En björntjänst, eller..?
        Och varför just arabiska? Är de ett större problem än andra folkgrupper? Jag kan inte minnas att poliser lärde sig finska när finnarna invandrade…
        Inte heller danska…
        Eller varför inte Romani? Där finns ju en folkgrupp som enligt egen uppgift har förföljts under århundraden och som faktiskt förekommer flitigt i polisen register…

        Hade polisen under en rakryggad ledning visat att man inte låter sig påverkas av vare sig media eller ett par höjda röster så hade polissverige haft mer att vinna.

        För vem/vilka, om inte polisen, skall upprätthålla en god ordning för de samhällsmedborgare som behöver vår hjälp?
        Skall vi ha dialogpoliser så fort ngn har en fis på tvären?

        Ex. En skolklass där en elev stökar och påverkar andra elever negativt. Skall man ta bort den störande eleven och ställa krav på denne eller skall man få klassen att försöka samverka med eleven? Jag har min åsikt klar.
        Oavsett vilket man väljer måste fatta ett beslut och stå för det.

        Ett populärt uttryck är att ”gör du inget så har du inte gjort ngt fel”.

        Det talas ju ofta om att polisen inte kan verka utan medborgarnas förtroende. Om den enskilde polisen tillåts att inte agera i en situation där allmänheten behöver vår hjälp då kommer vårt förtroende minska drastiskt. Det är inget man bygger upp genom att lära sig ETT specifikt språk. Eftersom man kan få läxhjälp i över 100 olika språk på förskolor i Rosengård kanske fler språk hade varit att rekommendera…

        Rensa upp organisationen från syltryggar så kan vilka oberoende organ som helst granska polisen utan att finna något att anmärka på. Likaså kan man se det ur ett ekonomiskt perspektiv, man slipper satsa extra pengar på inrättandet av ytterligare en myndighet och pengar som gick till ”värdegrunden” kunde satsas på riktigt polisarbete.

        Sunt förnuft…

  4. n.n. skriver:

    Ja, det är det klassiska svenska sättet att sopa ett problem under mattan:

    Skapa en ny myndighet med någonform av anknytning till problemet i fråga -> se, politruckerna har visat handlingsvilja inför folket -> problemet är borta från dagordningen, landet har ju en ny myndighet som åtgärdat alla eventuella problem ……

  5. Filippa Kelleland skriver:

    Hej! Spännande svensk bok nu till jul? En svensk uppgraderad arvtagare till James Bond ligger på ritbordet eller snarare skrivbordet. Svensk samhällstillvänd ny hjälte. Polisen får också en och annan känga. Militär underrättelsetjänst med mycket flyg, militära och hemliga interiörer, hemliga projekt mm. Läs här om hjälten Jost A Härjfält på KSI:s hemligaste avdelning x-avdelningen. Hans chef överste Lukas Örnvreten rapporterar enbart till ÖB. Länk: http://www.kapitel1.se/filippa-kelleland/hjaltar-djavlar—shamaner
    Titeln är provisorisk: Hjältar, djävlar & shamaner. Förutom på ´Kapitel 1´[se föregående inlägg] finns J A Härjfält också på en egen hemsida: http://pentalogenharjfalt1.wordpress.com/
    Youtubetrailer: http://www.youtube.com/watch?v=DHDfrUpofTQ&feature=channel_video_title
    Härjfälts Youtube: http://www.youtube.com/user/harjfalt
    Handlingen i första delen utspelar sig huvudsakligen några år framåt i tiden år 2015 men greppar tillbaka på händelser 1988.
    Återstår att se om tidplanen för utgivningen håller. En given julklapp till James Bond fans, flygnördar, samhällsintresserade, framtidsspanande civila, militärer och alla som gillar spänningslitteratur i underrättelsemiljö, action och thriller. Nu äntligen med en svensk hjälte. Vad gäller utgivningen och köp av böcker senare i höst/förvinter se på Härjfälts egen hemsida där information kommer att komma efter hand. Mvh Författaren

  6. Richard skriver:

    Svart Hök-hälsning!

  7. Ping: Om poliser som intellektuell resurs | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s