Om den internationella flygplatsen

Photobucket

Som säkerhetspolitiskt intresserad sitter man hela tiden och amatör-analyserar hot. Hot mot världsfreden, hot mot mänskligheten, hot mot de globala handelsrutterna utanför Afrikas Horn, och – förstås – hot mot Sverige.

Det sistnämnda har sedan mitten av 90-talet varit en tämligen iskall politisk fråga. Visst bubblade frågan upp efter 11 september 2001, men ingen har på många år resonerat kring några som helst hot mot Sveriges fortlevnad som självständig nation. Militära hot mot Sverige har vi varit förskonade från länge. Och kommer så förhoppningsvis att vara. Terrorism, miljöhot eller naturkatastrofer kan för all del bli allvarliga hot mot människors säkerhet – men kommer med all sannolikhet aldrig att kunna hota Sveriges existens som nation.

Jag skulle – min vana trogen – vilja se frågan om ‘Sveriges överlevnad som självständig nation’ ur ett helt annat perspektiv. Jag tror nämligen att det största ‘hotet mot Sveriges existens’ som nation betraktat är dess eget folk. Innan jag blir beskylld för något jag inte är vill jag poängtera att jag INTE nödvändigtvis menar att Sveriges befolkning p g a inre spänningar kommer att starta inbördeskrig mot varandra. Jag tror att en sådan utveckling är tämligen osannolik.

Vad jag menar är något helt annat som grundar sig i att begreppet ‘Sverige’ inte är ett självändamål. Det måste finnas ett syfte att upprätthålla nationalstaten. Och det finns gott om tecken som visar att man i framtiden frivilligt kommer att besluta sig för att upphöra som ‘nationen Sverige’ för att istället transformeras till något annat. ‘Hotet’ mot Sveriges existens behöver således inte betyda att någons säkerhet eller frihet hotas alls. Sveriges avskaffande kan t o m vara efterfrågat och önskat av landets befolkning.

Jag skall utveckla min teori: Sveriges folk tycks i en lugn, sansad och välövervägd demokratisk process inte längre anse det som särskilt högt prioriterat att existera som självständig nation. Åtminstone inte så länge de demokratiska principerna kan tillgodoses på andra sätt.

Och vad menar jag med det, undrar du då? Jo, här följer ett kort axplock av flera indikatorer som pekar i samma riktning (Jag skulle kunna hitta fler – det är faktiskt svårare att hitta något som på allvar pekar i motsatt riktning):

För att existera som nation bör man ha ett gemensamt syfte i form av ett nationellt intresse och/eller en gemensam nationell identitet. I dagens globaliserade värld är det svårt att grunda en stat enbart på etnicitet, även om vi paradoxalt nog själva arbetar för att sådana statsbildningar skall komma till stånd på andra håll i världen (Vi brukar ju ofta anse det viktigt att såväl kurder, palestinier som många andra folkgrupper skall ha ett ‘eget land’).

Ett etniskt ‘svenskt folk’ tycks, vad jag kan utläsa av den offentliga debatten inte gå att definiera, eller – om så vore – ens vara önskvärt att definiera överhuvudtaget, vilket gör det omöjligt att – som många nationer tidigare gjort – bygga på etniska grundprinciper. Av modellen ”vi hör ihop för vi delar blodsband och kultur”. Hur som helst är det knappast särskilt efterfrågat varken bland landets befolkning eller dess förtroendevalda företrädare. Här och där debatteras begreppet ‘svenskhet’, vilket jag anser vara en lika ointressant debatt som att diskutera begreppet ‘snygg’. Det är som jag ser det omöjligt att skapa en nation kring ett subjektivt begrepp för vilket det finns lika många definitioner som det finns invånare på jorden. Och där ingen definition kan sägas vara mer ‘rätt’ än någon annan.

Nåväl; det ‘nationella syftet’ kan bestå av en gemensam bild av historien, framtiden eller både och. Tyvärr är det enklaste och mest lättköpta syftet som håller ihop ett land ett yttre hot. Så har varit fallet också i Sverige fram till Sovjetunionens kollaps. Oavsett vad det sammanhållande syftet är; utan en någorlunda gemensam vision om just framtiden är det dock svårt att hålla samman ett land och motivera en nations existens i längden. Om jag följer den offentliga debatten är det faktiskt oerhört svårt att hitta något sådant gemensamt samlande mål, någon vision eller nationell identitet som motiverar vad ‘vi’ är, och vad detta ‘vi’ tillsammans skall ha staten Sverige till.

Med hänsyn taget till ovanstående och med vägledning av våra demokratiskt fattade beslut kan vi sluta oss till att ‘nationalstaten’ inte är en intressant fråga överhuvudtaget för invånarna i landet Sverige. Tvärtom är det snarare så att flera av våra demokratiskt utsedda representanter för folket ideologiskt och principiellt snarast tagit avstånd från nationalstaten.

Konklusion: Det enda offentligt kommunicerade, det enda vi har lika i Sverige – är att vi alla är helt olika. Och jag tror faktiskt inte det är hållbart på lång sikt att bygga en stat enbart på den grunden. Utan mer innehåll än så kan jag inte annat än tolka saken som att ‘nationen Sverige’ i princip är en administrativ konstruktion utan djupare syfte än att vara en geografisk administrativ gräns för hantering av samhällsservice. Och i sådant fall är värdet av ett medborgarskap inte mer värt eller av större djup än att välja pensionsfond eller kreditkortsleverantör.

I sammanhanget kan jag inte annat än undra om det inte som politiker trots allt känns lite trist när politiken blir helt visionslös och degraderas till ett simpelt kund/leverantörsförhållande. Gränsen mellan tjänstemän och politik blir allt mer otydlig.

I avsaknad av gemensamt syfte är det Sverige  vi lever i redan nu på god väg att utvecklas till vad jag skulle likna vid ‘världens största internationella flygplats’; en gigantisk avgränsad och tillrättalagd geografisk yta där det enda gemensamma målet är att man råkar befinna sig på samma begränsade plats på jorden försöker få livet att flyta förbi så bekvämt och odramatiskt som möjligt i väntan på något annat.

Av de platser som konstruerats för att människor skall vistas där är internationella flygplatser dagens tekniskt mest moderna och tillrättalagda sådana. Servicen är den högsta som går att uppbringa för så stora mängder människor, och allt är upplagt för att tillgodose behoven hos så många som möjligt. Miljön är exklusiv – och dessutom helt fördomsfri. Det finaste med den internationella flygplatsen är att den välkomnar alla, oavsett  kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Utan att bry sig om inkomst, börd eller samhällsställning.  I en fridfull symbios samexisterar gabardinbyxor, rastaflätor, turbaner, kippor, uniformer, slitna jeans, tredelade kostymer, folkdräkter, rullstolsburna, nunnor, åldringar, barn. Oavsett vem du är får du ta precis lika mycket plats, och du får också tillgång till samma tillrättalagda service.

Det låter måhända som ett drömsamhälle; ett lugnt, tryggt, kontrollerat, bekvämt, tillrättalagt liv – för alla – där allt är förutsägbart, välordnat och ingenting hotar ordningen och det goda livet. Där all förströelse och lyx du kan tänka dig är tillgänglig för alla. Bekvämt nog förs människor som är stökiga, högljudda, hånglar, skadar sig, gråter, dör eller andra obehagliga saker snabbt ur synhåll och in bakom kulisserna av professionell personal så att allt där ute där du vistas kan fortsätta lika lagom trevligt som vanligt. Business as usual.

Men; det goda livet gäller förstås bara så länge du håller dig till vad som förväntas av dig. Vilket är att göra så lite väsen av dig som möjligt medan du spenderar så mycket pengar som möjligt.  Man umgås inte på riktigt. Man delar inget djupare med andra människor på flygplatsen – annat än en önskan att egentligen vara någon annanstans. Graden av umgänge begränsar sig till att man socialiserar lite ytligt småtrevligt – i den mån man måste umgås med andra överhuvudtaget.

För att allt skall flyta på smidigt har man nästan bara skyldigheter på den internationella flygplatsen. I stort sett kan man säga att ens rättigheter består i en enda sak; att kunna köpa och konsumera precis vad man vill, hur mycket man vill. Den ekonomiska friheten är således närmast obegränsad – medan den personliga friheten och integriteten å andra sidan är nära nog obefintlig.

På den internationella flygplatsen sticker man inte ut, och man gör inget oväntat. Den internationella flygplats är inget för vilda partaj, stora livskriser, djup kärlek, kreativitet eller spontanitet. Man ordnar inte picknick och tar fram gitarren – för då stör man lugnet och kommer obönhörligen att föras bort av säkerhetspersonalen.

På den internationella flygplatsen är man lagom tillfredsställd och håller humöret på lagom nivåer. Man håller sig på sin plats – inom föreskrivna områden. Man bär alltid föreskrivna identitetshandlingar och lagom mycket tillhörigheter packade i lagom stora väskor som håller sig inom ramarna för tillåtna mått och tillåten vikt. Alla är jämlika, och ingen har mer än någon annan. Man innehar inte olämpliga eller potentiellt störande eller farliga saker oavsett hur roliga eller stimulerande man tycker de är. Åtminstone inte såvida du inte köpt dem på flygplatsen så att ditt innehav bidrar till flygplatsens ekonomi. Men i den mån du tillåts köpa olämpligheter för ruljansens skull får du förstås inte använda dem på flygplatsen.

Allt som är någorlunda viktigt för att det sociala systemet mellan dem som vistas på den internationella flygplatsen är professionaliserat och sköts av för ändamålet särskilt anställda och utbildade flygplatsfunktionärer. Allt för att skydda en från att behöva utstå obehagliga konfrontationer med det där oförutsägbara och potentiellt farliga vi brukar kalla livet. Det där ‘livet’ ägnar man sig helst åt på en annan, mer anpassad plats där det inte stör.

Man har tanke- och yttrandefrihet på den internationella flygplatsen –  men bara om du talar tyst så att ingen hör dig och kan bli kränkt. På den internationella flygplatsen är man ödmjuk, lydig och följsam – och gör som man blir tillsagd utan att ifrågasätta eller knorra.

Sedan är det förvisso också så att jämlikheten på den internationella flygplatsen är högst skenbar. Det finns förstås några som har det bättre än andra. Men de vistas i avskilda lounger som kostar extra. Dessa lounger är gömda i intetsägande korridorer så att de skall vara svåra att hitta för den stora massan. Då skulle de sköna fåtöljerna och de välförsedda bufféborden kanske kunna orsaka avundsjuka eller oro, eller – Gud förbjude – att någon vanlig människa av misstag skulle släppas in.

Problemet med en flygplats är att den – hur vacker den än är på ytan – saknar djupare mening och sällan får någon att känna för den, knyta an till den och utse den till ‘sin plats på jorden’. Det som utmärker en flygplats är att ingen av alla som vistas där egentligen vill befinna sig där. Alla som befinner sig på en flygplats önskar trots den ytliga skönheten, ordningen, tryggheten, bekvämligheten och allt utbud av efterfrågestyrd tillrättalagd bekvämlighet att de vore någon annanstans.

Alla.

För även om du till synes får alla dina världsliga behov tillfredsställda på den internationella flygplatsen saknas det någonting. Någonting viktigt:

Jag tror nämligen vi har mer än materiella behov. Vi behöver känna oss delaktiga i en större helhet. Knyta an till någonting. Och jag tror vi huvudsakligen behöver knyta an till fem saker: 1. en familj, 2. en historia, 3. en framtid och 4. en omgivning med vilken vi delar denna framtid och där vi 5. känner oss som en sedd och bekräftad del av en helhet som strävar tillsammans mot denna gemensamma framtid.

Internationella flygplatser är inga bra platser för att odla någon enda av dessa fem faktorer. Kanske är det därför vi tycks ha så många rotlösa, sökande och olyckliga människor numera, här på den ‘internationella flygplatsen Sverige’. Trots att världen objektivt sett aldrig varit en bättre plats att leva på för oss människor. Vad vi nog missat är att glädje, lycka, kärlek och allt som gör livet värt att leva inte är objektiva faktorer överhuvudtaget.

Så; mot bakgrund av vår strävan att efterlikna en gigantisk internationell flygplats tror jag personligen att staten Sverige i den form vi känner landet idag kommer att upphöra som självständig nation inom något halvsekel. Såvida inget oförutsett inträffar, förstås (vilket det förvisso alltid gör). I stället kommer f d Sverige att uppgå i någonting annat som kan locka med ett djupare syfte, d v s en gemensam vision som människor kan känna engagemang och lockas att arbeta gemensamt för.

Vad detta syfte skulle kunna bestå av vet jag inte. Tyvärr tycks intresset från politiken – oavsett partifärg – att föra fram några sådan visioner om vår gemensamma framtid vara obefintlig.

Om EU har hittat ett större syfte än att låna upp och låna ut pengar till krisande regeringar och storbanker kanske Sverige rentav kan överleva som en någorlunda självständig delstat i ett slags ”Europas Förenta Stater” (”EUSSR” brukar det väl också ironiskt kallas). Det är i skrivande stund den riktning som – helt utan debatt – känns mest utstakad. Eller så kanske vi hamnar i någon annan större (eller flera mindre) konstellation(er) vi idag inte känner till.

Man skall nog inte förfasa sig över det. Nationer har försvunnit, gått upp i unioner, anslutits till andra nationer och återuppstått igen åtskilliga gånger under världshistorien.

Det är en del av den geopolitiska evolutionen. Men det är för all del inte säkert att den ‘gemensamma vision’ som blir tongivande i framtiden är något vi alls skulle anse önskvärt idag. Vi kanske skulle bli rent förskräckta om vi visste hur framtiden kommer att te sig. Men nog vore det väl åtminstone värt att diskutera vad vi skall ha vårt land till i framtiden?

Så, är vårt ointresse för nationalstaten ett ‘hot’ mot Sverige? Nja, egentligen inte, då vårt ointresse är en spegling av folkviljan. Man skall inte tvinga folk att utgöra en nation med något djupare syfte om folket självt inte ser det som önskvärt. Men jag är inte helt säker på att vi driver Sverige åt det håll vi egentligen vill, även om alla delbeslut på vägen mot ‘självdestruktionen’ verkar aldrig så logiska, rationella och genomtänkta.

Och nog är det ett intressant fenomen efter sekler som nationalstat; vi svenskar är inte bara i full färd med att i samlad tropp gå ur svenska kyrkan.

Vi är på god väg att gå ur Sverige.

–     –     –

Tidigare på samma tema: Vad är syftet med landet Sverige?

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Allmänt tyckande, Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

53 kommentarer till Om den internationella flygplatsen

  1. Engström skriver:

    Wow, heavy!
    Jag tror du har helt rätt i din analys.
    Nationalstaterna är på väg att dö, inte bara i Sverige.

    Dock kan man se en stat som ett aktiebolag, där alla invånare har en aktie(röst).
    När vi avveklar vårt företag ”Sverige” och storbanker/företag/unioner tar över, vem kommer då sitta på alla aktier.

    I denna sändning från UR så tas det upp delar om det försvagade nationalstaterna.

    Brittiske säkerhetsforskaren Nafeez Mosaddeq Ahmed menar att den enda möjligheten att hitta lösningar är att se sambanden mellan kriserna som hotar vår civilisation

    http://urplay.se/164698

  2. Cornucopia skriver:

    Vackert skrivet. Och antagligen tyvärr korrekt.

  3. Martin skriver:

    Jag tror du har fel i själva ursprungsanalysen, konkretiserat i följande citat;

    ” Sveriges folk tycks i en lugn, sansad och välövervägd demokratisk process inte längre anse det som särskilt högt prioriterat att existera som självständig nation.”

    ”Ett etniskt ‘svenskt folk’ tycks, vad jag kan utläsa av den offentliga debatten inte gå att definiera, eller – om så vore – ens vara önskvärt att definiera överhuvudtaget, vilket gör det omöjligt att – som många nationer tidigare gjort – bygga på etniska grundprinciper. Av modellen ”vi hör ihop för vi delar blodsband och kultur”. Hur som helst är det knappast särskilt efterfrågat varken bland landets befolkning eller dess förtroendevalda företrädare”

    ”Om jag följer den offentliga debatten är det faktiskt oerhört svårt att hitta något sådant gemensamt samlande mål, någon vision eller nationell identitet som motiverar vad ‘vi’ är, och vad detta ‘vi’ tillsammans skall ha staten Sverige till.”

    Du har helt enkelt fel i dessa påståenden och då faller ju resten av texten också.

    • Morgonsur skriver:

      Har jag fel, eller önskar du att jag har fel?

      Visst kan man etnologiskt definiera någon form av ”svenskt folk” – men att driva den frågan som bas för politik är knappast något som ger mängder av röster i allmänna val. Jag kan bara säga vad jag ser, och trenden går mot att det är allt mer ointressant för det röstberättigade Sverige att finnas.

      Du är välkommen att motbevisa mig; hur och på vilka sätt du anser att valresultaten och det offentliga Sverige driver i en annan riktning än jag påvisat. Jag lyssnar gärna på fakta, och ändrar mig gärna.

      • Martin skriver:

        Min bedömning är att du HAR fel, likväl som jag också önskar att du har fel.

        Bara för att det inte räcker som bas att driva ett parti gör ju inte att frågan är oviktig eller inte förtjänar att belysas. Det finns knappt någon enstaka fråga som i sig själv räcker som bas för ett politiskt parti.

        När det gäller valresultat så antar jag att du syftar på SD:s 5,7%. SD driver för det första inte någon aktiv ”etnisk” politik gällande svenskhet utan lämnar vidöppet för vem som helst att komma till Sverige och bli en del av vårt samhälle. Svenskheten definieras alltså inte utifrån ett etniskt eller ”rasbiologiskt” perspektiv utan ifrån ens värderingar, syn på hur ett samhälle bör fungera, demokrati, kvinnors rätt i samhället, att man behärskar språket och sociala koder osv. Sedan är det såklart naturligt att man som svensk med afrikanskt utseende vid den första kontakten med andra inte säkert kommer att ses som svensk, tills dess personen öppnar munnen och talar flytande svenska utan brytning och i övrigt beter sig som en svensk, då kommer individen omedelbart ses som 100% svensk av de allra flesta. Det yttre har alltså betydelse, men bara vid första anblicken.

        Ett valresultat har också väldigt liten korrelation med vad folket anser i en fråga. Det mest konkreta exemplet är miljöpartiet. Det är gissningsvis över 95% av befolkningen som anser att miljön är viktig, men ändå får inte MP mer än runt 8-10% av rösterna. Detsamma är det med invandringspolitiken där det knappast är endast 5,7% som delar SD:s åsikter i invandringsfrågor (och övriga SD-åsikter om t.ex. kriminalpolitik och försvarspolitik) utan snarare pekar undersökningar på att deras politik delas av ca 40-50% av folket. Däremot så har ju media och övriga politiker etc. lyckats rätt bra med att utmåla SD som rasister och nazister så att man lyckats stigmatisera partiet och skrämma folk från att rösta på dem. Många röstar också till syvende och sist med plånboken och lockar Alliansen med 500kr i skattereduktion så vinner man många röster med detta.

        Ett annat argument till stöd för min ståndpunkt är SOM-institutets undersökning om invandrare, där ca 80% anser att invandrare skall anpassa sig till svensk kultur. Om man nu inte anser att det finns någon svensk kultur eller att den inte är värd att bevara så skulle man ju knappast tycka så, eller hur?

        Jag tror också att du tolkar in för mycket i det du läser på typ DN:s kultursida eller hör från andra proffstyckare i samhällsdebatten. Det råder knappast koncensus mellan dessa oikofober och vad folk i allmänhet tycker. Det är viktigt att komma ihåg när man ser Lena Sundström, Daniel Poohl eller någon annan ”expert” självsäkert uttala sig i TV eller radio.

      • Morgonsur skriver:

        Jag sade ”bas för politik”, och inte bas för politiskt parti, vilket är en helt annan sak. Och hela poängen med mitt inlägg var att frågan om en framtida vision just förtjänade att belysas.

        Miljön är synnerligen närvarande i politiken, och det talas ivrigt om den i snart sagt varje politiks debatt oavsett ämne.

        Det du säger om att människor ”röstar med plånboken” är också något som visar vad som egentligen intresserar människor.

        Valresultat talar för sig själva. Det går inte att skylla ifrån sig dem på proffstyckare så länge man har ett eget ansvar. Men naturligtvis styr media den offentliga debatten av media i väsentlig mån. Det är därför vi bloggare får allt mer inflytande; i bloggvärlden tillåts även ”känsliga” frågor debatteras. Även frågor därlocket lagts på i våra ”fria” av skattebetalarna understödda medier.

        Dock; oavsett parti är min bild att samtliga för mig kända partier idag lever på att vara mot någonting. Det tycks vara omöjligt att bygga ett parti på att vara för någonting.

        Vad gäller mediernas pinsamma behandling av just SD har jag skrivit en hel artikelserie om den på denna blogg.

  4. Moventia skriver:

    Men så länge ”Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma …” läses varje jul på TV så finns några rötter kvar till det gamla gemensamma jordbrukssamhället.

  5. Roger Klang skriver:

    När man betänker Ryssland före Putin och jämför med det patriotiska Ryssland under Putin, så inser man att det är samhällseliten, statsministern, regeringen och riksdagen och framför allt de vänstervridna statsmedierna i Sverige som skapar verkligheten resten av oss lever i. SVT (Rapport, Aktuellt m.m.) och SR speglar inte alls verkligheten, de styr den! Tyvärr verkar även du ha köpt den ”verklighet” som SR/UR/SVT väljer att kvälja ur sig, trots att du är lika klok som mig. Vad vi behöver är en stridbar patriotisk statsminister, likt Rysslands Putin, då kommer allt att ändra på sig. Och vi behöver ända statstelevisionen i dess nuvarande form, och istället koppla en statstelevision till regeringsmakten, och denna statstelevision ska inte först och främst rikta sig till svenskar utan till omvärlden, likt Russia Today. Man ska inte hyckla om statstelevisionens politiska hemvist, som SVT gör, i mitt förslag. Men när vi byter regering så blir det andra som ska kontrollera statstelevisionen. En sådan statstelevision, främst nyheter, är jag beredd att frivilligt pytsa ut pengar ur min plånbok för, som en skatt! Men jag är starkt kritisk till att jag som högerman ska tvingas att vara med och betala stora pengar för den vänsterpolitiska smörja som SVT till 90 procent kablar ut. C:a tio procent kan tolkas som borgerligt med lite god vilja, och 0 procent är sverigedemokratiskt. Det är väl bevis nog på att vi lever i en ”illiberal demokrati” som statsvetarna kallar det, likt Ryssland, fast mycket mera sofistikerad? Det finns mycket vi kan lära och ta efter från USA.

    Mvh Roger Klang

    • Morgonsur skriver:

      Skjut inte budbäraren. Som sagt eftersöker jag ett syfte. Om det syftet är en revitaliserad nationalstat har jag personligen inget principiellt mot det.

      • Roger Klang skriver:

        Ok. Syftet kan vara en intrinsikal (något som har ett värde i sig själv) patriotism, om det nu finns någon sådan. Patriotism är naturens sätt att se till så att vi kan överleva eller snarare sprida våra gener, men bara om vi inte är för svaga för då går vi svenska män under. Den som ska styra Sverige i framtiden måste vara crafty i en klass för sig (kanske du är intresserad?), eftersom vår omvärld tenderar att vara unison i förhållande till oss själva, och med det menar jag att vi inte har ett tillräckligt starkt kulturellt skydd, vi är i den meningen precis som islänningarna och tyskarna och får betala dyrt till omvärlden. Jag har läst att svenskarna har 15 procent större kriser än övriga världen (jag tänker då på 90-talskrisen) inklusive USA (förutom möjligen börskraschen 1929 och fram, som var nästan lika allvarlig som den simultana kraschen i Tyskland 1931), och jag utgår ifrån att det gäller även tyskarna och islänningarna och kanske en del ostasiatiska länder även om Asien är stort och folkrikt. Islänningarna har sin Icesave och vi hade vår nittiotalskris och tyskarna hade sin hyperinflation och Weimarkris. Du vet vad dem säger; makroekonomi handlar om kvinnor (kjolarna blir kortare i högkonjunktur fram in till att bubblan spricker har du väl hört talas om?). En särdeles crafty och modig svensk ledare kan uppväga den större ekonomiska och militära tyngden omvärlden har. Syftet är att ta arabernas, europeérnas, afrikanernas och amerikanernas kvinnor i framtiden som omväxling. Det intrinsikala syftet är överlevnad som nation. Eller är det inte bra nog? Obs, jag anklagar dig inte och jag vill inte skjuta budbäraren.

        Roger Klang

      • Morgonsur skriver:

        Jag tror att det skulle både fungera och göra det önskvärt för Sverige att både finnas, utvecklas och överleva som nation om vi bara hittade ett unikt koncept som gjorde Sverige till en exceptionell nation. Fick jag drömma fritt vore det att vra jordens främsta bevarare av personlig frihet och integritet. Det skulle passa vårt kynne, gynna vår innovationsförmåga och vara en kioskvältare för att locka kretiva människor att stanna här eller att flytta hit och bosätta sig här.

        Tyvärr är vi på väg åt diametralt motsatt håll. I gott sällskap av resten av västvärlden – som vi gör allt för att vara så utslätat lika som möjligt. Fast kallare och med lite högre skatt.

  6. Tobias Wallin skriver:

    Är inte frågan om nationell samling bara lite för tidigt väckt?

    Det har ju under 1900-talet funnits en gemensam samhällsidé som i stor utsräckning byggt på konsumism och Sverige som en stark industrination. I nutid har det funnits åtminstone inom samhällseliten en idé om Sverige som en blivande ledande EU-nation. Men nu kom i stället en politisk och ekonomisk kris av stort format.

    Dina 5 punkter är säkert alla mycket viktiga för varje enskild individ, men det är faktiskt också ganska troligt att punkterna 3 – 5 hänger ihop med hållbar utveckling politik och finans och resurskriser.

    Kanske nybyggarandan i Israel 1948 och framåt kan gå att jämföra med? Eller för den delen vilken som helst kolonisation, fastän den här ska ske hemmavid.

  7. Sumatra skriver:

    Du har nog rätt i att nationen är på väg ut, vilket inte inger något större hopp inför framtiden. Min tro är att nationen är den största enhet inom vilken demokrati ens är möjlig. Alla (politiska) organisationer större än den enskilda nationen är i grunden odemokratiska av det skälet att något annat inte är möjligt. Både EU och FN är exempel på detta och jag tror inte det är möjligt att det skulle förhålla sig på något annat sätt. Av detta skäl hoppas jag att du har fel i detta välskrivna inlägg. Det är nog fler än jag som känner att möjligheten att påverka utvecklingen halkar längre och längre bort från den småskaliga verklighet där jag och alla andra jag känner lever och verkar.

    • Morgonsur skriver:

      Jag håller med. Jag tycker det är synd att vi nonchalerar bort den fantastiska möjlighet det innebär att hvara en lagom stor nationalstat på 9 miljoner invånare, med fantastisk natur i ett stbilt, lugnt och rätt kreativt hörn av världen.

      Särskilt när vi ivrigt driver det till att mer och mer av makten över våra liv hamnar allt längre och längre ifrån oss småfolk.

  8. John Epson skriver:

    Jag läste det här sent igår och kunde inte komma på något bra svar. Vet inte om jag är mycket smartare nu…

    Skulle gärna se dig utveckla när den här förändringen skedde. Och hur. Och av vem/vilka.

    Jag är 75:a, och minns ett relativt homogent Sverige som var tolerant, om än med få invandrare i min del av landet (Helsingborg). Helt plötsligt så är det nu, 2011 och allt är fritt, för andra. Att känna sig svensk och gilla nationalstaten är fel.
    Hur skedde den förändringen?!

    OBS, detta är inte en SD-hyllning. Invandrade har ingen skuld, de ser ju bara om sitt eget liv.

    USA är ju också baserat på invandring, och även om de har stora problem med olika folkgrupper, så är tillhörighetskänslan stor. Verkar det som iallafall.
    Kan vi lära nåt av dem?

    Som skrivet, utveckla dina tankar.

  9. Nilsson skriver:

    Problemet är att allt fler ser problemen med dagens rätt sjuka politk. Alla andra finns och har RÄTTIGHETER utom svensken,för svensken finns inte om inte han ska betala skatt och uppfylla sina skyldigheter
    Alla andra, somalier, indier, irakier, kurder mm mm finns och har egna kulturer och språk enligt officell retorik.
    Problemet är att dagens relativism gör att ingen finns och att hela vårt rättssystem bygger på en förljugenhet.
    Svenskar kan inte bli diskriminerade då de är vita och i majoritet, samtidigt finns det inget svenskt om vi ska tro SVT och Reinfeldt, bara barbariet är svenskt och ombudsmannen.
    Hur kan en grupp som inte finns diskriminera en annan grupp?
    Hela det offentliga samtalet är förljuget och fler och fler inser det.

    Rent politiskt har SD dragit ca 350.000 röster och får man tro trenden så ökar deras stöd med 100.000-200.000 välare till nästa val.
    Så nog finns det en motkraft.

    Sen kan man tolka den som positiv eller negativ, men visst finns den.

  10. Roger Klang skriver:

    Morgonsur :
    Jag tror att det skulle både fungera och göra det önskvärt för Sverige att både finnas, utvecklas och överleva som nation om vi bara hittade ett unikt koncept som gjorde Sverige till en exceptionell nation. Fick jag drömma fritt vore det att vra jordens främsta bevarare av personlig frihet och integritet. Det skulle passa vårt kynne, gynna vår innovationsförmåga och vara en kioskvältare för att locka kretiva människor att stanna här eller att flytta hit och bosätta sig här.
    Tyvärr är vi på väg åt diametralt motsatt håll. I gott sällskap av resten av västvärlden – som vi gör allt för att vara så utslätat lika som möjligt. Fast kallare och med lite högre skatt.

    Jag håller med tror jag! Men USA går mot strömmen. Fast USA brottas med sig själv sedan waterboardingens dagar. Kommer dem att hämta sig helt från krisen? Jag tror inte det. Men USA är i alla fall inte Gudlöst, som resten av västvärlden. Och de vågar ta för sig when the going gets tough. Vi däremot hänger som i en gunga på USA och gratisåker säkerhetspolitiskt utan att skämmas. Inte jag förstås, men den stora, stora majoriteten. Det märks på att folk helt saknar karisma i det här landet, i USA eller GB eller Frankrike eller Ryssland så är karisma ungefär lika vanligt som hundägare. Fast vi är förstås ett mycket litet folkfattigt land när USA är ett av de största och folkrikaste, det spelar säkert roll. Först när vi inte längre har någonting att förlora så kommer vi att agera, kanske. Bara det inte är försent. Jag är ändå patriot, vilket man måste vara om man vill kalla sig svensk i själen. Jag har både karismatiska personligheter och gratisåkare i släkten, och även om de är gratisåkare så är de ändå min släkt.

    Roger Klang

  11. Tobias Wallin skriver:

    Ett av de absolut största problemen i Sverige är konflikträdslan. Närande och tärande grupper finns givetvis men i Sverige försvann de begreppen ur politiken och nämns inte längre.

    Det tidigare statsbärande partiet – S – har lyckats reducera statens roll till en kopplerifunktion, där offentliganställda som ÄR tärande ska erbjudas bättre och bättre möjligheter att para ihop sig med de närande. Samtidigt som de grupperingarna inte ska omnämnas.

    Och i bakrunden är de samhällsfaktorer som ger pengaalstringsförmåga omöjliga att röra, eftersom ingen ska få nämna behov av nya industrisatsningar , minskad administrativ överbyggnad och liknande. I stället ska man kunna isolera en individuell pengaalstringsgen inom gruppen närande, och odla denna. Och när den genen visar sig vara ungefär samma sak som psykopati, genom att fri företagsamhet endast tillåts inom de områden som borde vara samhällets kärnverksamhet, då är ju resutatet av analysen onämnbart, eftersom det ju ligger dolda konflikter i målkonflikter…

    Sänkt krogmoms handlar BARA om detta, så länge folk kan gå på krogen så är ju liksom basbehoven i livet täckta.

    Det är klart att SD kommer att öka stort.

  12. Nilsson skriver:

    Det konstiga är att SD alls ska behövas, att bejaka svenskhet och det svenska behöver inte betyda exkluderande och förtryck av andra kulturer och folk.
    Däremot tror jag att det blir omöjligt att accpetera någon annan kultur om man inte kan accpetera sin egen.
    Just nu så balaserar den mediala eliten på en knivsegg, man är för järmställdhet mellan könen och för ett jävla liv om olika leksaker för flickor och pojkar i julhandeln.
    När det kommer till kvinnor i burka och slöja så håller man helst tyst och pekar på individens frihet och religionsfrihet.
    Alla ska bli militärer och man ska mixa skolklasser och alla kan allt oavsett kön, sen är det helt okej med särskilda dagar på badhuset för vissa kvinnor i vissa områden.

    PK eliten är schizofren i sin syn på jämställdhet.

  13. Roger Klang skriver:

    För mig handlar det om att vi måste få stopp på det här svenska hjälpandet av mindre bemedlade ombord på den sjunkande båten. Invandring borde inte handla om det, det borde handla om att hjälpa oss själva ta emot arbetskraft på dem områden där vi själva behöver det, och samtidigt ta emot folk som har en vilja att skapa sig ett bättre liv i vårt land av egen maskin. Invandring borde vara tillåten från hela världen och inte reserveras för muslimska män/barn. Endast i ett fåtal exklusiva fall bör vi ta emot flyktingar eller vad det nu heter idag, och anhöriginvandring bör vi sätta stopp för så länge som den betalas av skattebetalarna. Vi ska ha det precis som i USA med andra ord, världens främsta demokrati. Det är enda sättet att rädda vårt land, som ju är en illiberal demokrati. Vi bör också ta det bästa från den amerikanska konstitutionen och göra till vår egen, detta har inte med politik att göra utan är en fråga om demokrati. Vi kan säkert behålla kungahuset, det har ju ändå ingen makt. Om amerikanarna hade haft en kung, tror ni inte att de skulle ha vördat honom då?

    Roger Klang

    • /Janne skriver:

      Jamen Roger, vad har du för problem egentligen?

      Hyllar Putin och det ryska systemet. Hyllar USA. Tycker att det är hög tid för oss svenska män att ta för oss av utländska kvinnor. Vörda kungen. Kasta ut flyktingar. Livrädd för muslimer.

      Min analys är att du är en självisk reaktionär skitstövel helt utan empati.

      Artonhundratalet hade passat dig. Då hade du kunnat åka till Afrika och missionerat och satt på deras kvinnor till Oscar den andres ära.

      • Roger Klang skriver:

        Ha, ha, ha! Mycket skojigt, och jag är inte ironisk nu. Jag brukar inte ståta med det, men jag skänker faktiskt pengar till välgörande ändamål utanför landet och inom landet, både regelbundet månadsvis och oregelbundet varannan var tredje månad. Du förstår, jag tror även på den kristne Guden. Lägg det till din lista!

        Mvh Roger

      • Morgonsur skriver:

        Håll ångan uppe, Roger. Både med välgörenhet och att uttrycka dina åsikter. Även om vi måhända tycker väldigt olika om mycket, du och jag, så har du all rätt att tycka och uttrycka vad du vill. Man behöver inte vara en skitstövel bara för att man inte tycker som alla andra.

        Tack och lov.

      • Morgonsur skriver:

        Nu sansar vi oss, tycker jag. Skall man vara elak får man vara det med finess. Det var inte det här. Det slår liksom tillbaka på en själv…

      • /Janne skriver:

        Min mening var inte alls att vara elak mot Roger.
        Jag försökte bara ge en någorlunda korrekt beskrivning av hur han, i mina ögon, framstår i sina kommentarer.

  14. Roger Klang skriver:

    Vi bör gå ännu längre för att göra detta landet demokratiskt, än USA har gjort för att göra sitt land demokratiskt. Vi bör skriva in i grundlagen att för att ändra i grundlagen så ska det krävas en folkomröstning, inte att politikerna ska få ändra i grundlagen efter ett val emellan förslaget och införandet av den nya grundlagen, för det är ytterligt odemokratiskt. Den gamla grundlagen om ändringar i grundlagen ska då automatiskt diskvalificeras. Men låt oss gå ett steg längre, låt oss rösta om ifall vi ska ändra i grundlagen att vi ska ändra i grundlagen efter folkomröstningar endast! Vad sägs om det? Förslagen till ändringar ska komma genom de folkvalda i riksdagen som ska komma genom de som valt dem. På något sätt så måste riksdagen ha en speciell ställning i det här, eftersom annars det kan komma lika många förslag som det finns medborgare. Men regeringen själv ska inte ha ett jota att säga till om utöver sina riksdagsplatser och dess berättigande till en röst per man och endast en!

    Roger Klang

    • Morgonsur skriver:

      En intressant vinkel apropå USA, och som stämmer till eftertanke, är att många amerikaner själva undviker att tala om landet som en ”demokrati”. Istället väljer man att beskriva sig som en ”konstitutionell republik”.

      Skillnaden är att i en ”konstitutionell republik” är att inte 99% av befolkningen kan rösta ifrån den sista procenten deras mänskliga rättigheter, hur mycket tidens strömningar än anser det lämpligt eller önskvärt.

      Denna nyansskillnad är inte att förakta, eftersom en av de rena demokratiernas stora nackdelar är att till slut alltid hamna i träsket att demokratin tar sig in på områden där den inte har att göra; ”Arga Lappen” blir lag, och samhället blir rätt bökigt och otrevligt att leva i.

      Demokrati skall användas till att styra landet – inte människors privata göranden och låtanden. Här tycker jag vi varit vilse i alla tider…

  15. Tobias Wallin skriver:

    Morgonsur 14:49:

    Det unika konceptet som gör Sverige till exceptionell nation växer troligen fram av sig själv efterhand som omvärldskrisen ökar trycket på den nuvarande samhällsapparaten. Trots allt finns det idag ett par stater som Sverige är ekonomiskt integrerade med som redan har förklarats vara i konkurs. Och skaran av stater på obestånd växer. Det finns ju inga lösningar på de problemen inom den nuvarande samhällsorganisationen, utan det handlar egentligen bara om att politiker driver en sorts uppehållande försvar och väntar på att allmänheten ska förstå att det händer något – som kommer att bli allvarligt.

    Rimligtvis är de som är bäst på att klara av att pulsa i djupsnö på oplogade vägar de som är mest vana, liksom dessa är bäst på att kallstarta fordon, eller bäst på att förstå att man egentligen inte kan värma lägenheter genom att bygga provisoriska eldstäder på parketten i vardagsrummen. Infödingsvenskar har störst kontaktnät när det blir svårt att klara sig i hyreslängor under långvariga strömavbrott osv, osv.

    Det är klart att det inte är särskilt roligt egentligen, om man kan säga att 2011 var starten på en 10 år lång strapatsövning, men det det finns ett och annat tecken i skyn på att det förhåller sig på det sättet.

    Mot den bakgrunden är det självklart att den svenska ursprungsbefolkningen behöver politisk representation. Som det fungerar i dag kan man lätt få intrycket att politikerna menar att Sverige ska vara Noaks Ark och att folket tycker att syndafloden ska stanna utanför gränsen på något magiskt sätt. Men den gör inte det.

    • Morgonsur skriver:

      Själv har jag med åren fått ungefär samma inställning som huvudpersonen Allan Karlsson i boken ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”;

      ”Det är som det är, och det blir som det blir.”

      Men nog vore det intressant om den offentliga debatten orkade visionera kring lite större frågor än förbud mot SMS:ande i bilen (vilket dessutom redan är förbjudet), hur många obligatoriska pappaveckor föräldraförsäkringen skall innehålla eller sänkt moms för krogbranschen.

  16. Richard skriver:

    Ibland kan man andra ord än sagans beskriva en sanning.

    Kejsaren är naken, sa någon.
    All makt åt Tengil, sa en annan.
    Sverige skakar, sa en morgonsur.

    Korrekt analys. Utomordentlig sammanfattning.
    Väntar på Din slutsats. Jag har Min. Förmodligen är de lika som bär.

    K-DUCK

  17. Thomas skriver:

    Vågat Morgonsur – att ta upp frågan om ”nationalstaten”

    Men det är nog en av de stenar vi måste våga vända på om vi ska få någon ordning på saker och ting

    Om vi inte vet vad vi vill – och kan uttrycka det på ett tydligt sätt kommer vi nog att fortsätta att irra runt lika vilsna som vi gör nu

    Jag tror du är på rätt spår, ledning av vårt land/stat bör väl vara i princip samma sak som att leda ett företag

    Det ledningen behöver kunna besluta om (i samråd med folket) och uttrycka på ett tydligt sätt är (jag reducerade dem till 2):

    En gemensam uppfattning om
    1. Grundläggande värderingar (vad som är rätt och fel)
    2. Hur vår framtid bör se ut (vad vi ska satsa på och helst vara bättre på än andra)

    1. Är ju det som uttrycks i lagar och förordningar, mm
    2. Är ju det som bör vara ”målsättningen” / ”syftet” med Sverige

    Om pkt 2 kan uttryckast tillräckligt tydligt (och trovärdigt) så är det ju det som ska tala om för våra ungdomar vad de ska utbilda sig till (vilka yrken eller branscher vi ska vara bäst på)

    Och båda punkterna tillsammans är ju det som ska locka andra med samma värderingar till att flytta till Sverige

    Det skulle ju inte behöva vara krångligare än så…

    Vad är det som gör det så svårt för våra ledande politiker att lyckas med att forlulera pkt 2?

    Är det för att folket inte vet vad de vill?

    De nuvarande politikerna har ju oftast ingen egen vilja – de försöker ju bara fånga upp ”folkopinionen” och anpassa sin politik för dagen efter denna…

    • Morgonsur skriver:

      Jag skulle nog vilja flagga för en viss begränsning i punkt 1: ”Rätt och fel” kan aldrig bli samma sak som ”lagligt och olagligt” om man vill leva i ett någorlunda trevligt samhälle. Tyvärr tycks dock våra svenska makthavare leva i den föreställningen, d v s att orden ”olämpligt” och ”olagligt” skall vara synonymer.

      I ett fritt land måste det vara lagligt att göra även dumma saker, så länge de inte uppenbart och konkret utsätter andra för en omedelbar fara.

      När det gäller punkten 2 håller jag med. Jag tror att problemet är att ”vad folket vill” pendlar mellan ”att få vara ifred och sköta sitt” och ibland att införa ”Arga Lappen” som lag i någon fråga som ligger en varmt om hjärtat. (Tills man själv åker dit, då är det fel på dem som upprätthåller den lag man själv efterfrågade. Den var ju till för att få ordning på ”alla andra” – inte ”mig själv”.)

      Kontentan är nog att ”vanligt folk” egentligen efterfrågar väldigt lite politik i sina liv och gärna skapar sina egna visioner, medan det på ”utbudssidan” finns gott om ”leverantörer” av politik som ivrigt försöker skapa behov av de egna tjänsterna.

      Vi har en politisk apparat dimensionerad för en annan tid. Kanske dags att göra även den ”smalare men vassare” precis som Försvaret…?

  18. Thomas skriver:

    Så kontentan är att folket får vad de vill ha?

    Är det folket, politikerna eller den politiska apparatne det är fel på?

    Eller är det inget fel alls?

    Thomas Tvivlaren

    • Morgonsur skriver:

      Folket brukar alltid slutligen få vad de ber om – vilket i praktiken inte alltid är vad de vill ha. Detta p g a att man underskattar svårigheterna för en offentlig verksamhet att med adminstrativa verktyg skapa rättvisa, lycka eller solidaritet.

      Den som läst denna blogg vet att ett av mina favoritcitat är ”be careful what you wish for – it may come true…”

      Det enda ”felet” tycker jag personligen är att vi tycks för ointresserade, rädda eller nonchalanta för att föra en debatt om nationens framtid. Det gäller såväl folket, politikerna som den politiska apparaten.

      Om vi förde en öppen, ärlig och rak debatt utan demoniseringar och överdrifter är jag säker på att vi skulle hitta rätt många sanningar om vad som är viktigt för det gemensamma samhället i framtiden. VArken folket, politiken eller den politiska apparaten är något hinder för det. Tvärtom.

      Det brukar dock behövas en riktig kris för att det skall inträffa att en sådan debatt kommer till stånd, så kanske vi inte behöver vänta så länge till…

  19. Thomas skriver:

    Håller helt och fullt med om att vi borde föra en öppen, ärlig och rak debatt utan demoniseringar och överdrifter om vad som är viktigt för det gemensamma samhället i framtiden

    Men frågan är om folket verkligen vill ha det…

    De vill nog hellre vara på den internationella flygplatsen

    De där jobbiga frågorna om vad som är viktigt för det gemensamma samhället i framtiden kan väl någon annan ta och lösa…

    • Morgonsur skriver:

      Jag löser dem gärna. Jag skulle gärna skriva en konstitution med hjälp av några andra människor med sinne för att skapa den okränkbara rätt till personlig frihet vi ännu bara kan drömma om.

      Så kan jag återgå till att få leva mitt eget lyckliga liv – som fri man – sedan. Det vore nåt. Och skulle inte hindra någon från att skapa sig sin egen flygplats heller.

  20. Roger Klang skriver:

    Morgonsur :
    Håll ångan uppe, Roger. Både med välgörenhet och att uttrycka dina åsikter. Även om vi måhända tycker väldigt olika om mycket, du och jag, så har du all rätt att tycka och uttrycka vad du vill. Man behöver inte vara en skitstövel bara för att man inte tycker som alla andra.
    Tack och lov.

    Tack ska du ha o Morgontrötte! Men jag tog inte illa upp, jag är mer hårdhudad än så. No hard feelings Janne.

    • /Janne skriver:

      Synd!

      • Morgonsur skriver:

        Den var tillräckligt rapp för att definieras som ”finess” på denna simpla blogg. Gott nytt år på dig, i alla fall.

      • /Janne skriver:

        Bra så då.

        Jag har läst din blogg ett tag och vi tycker nog inte lika så ofta men det här inlägget tycker jag var strålande. Det gick från ”jag håller med” till ”jag håller med men inte av den anledning jag tänkte på från början”.

        Gott nytt själv!

  21. Anonym skriver:

    Klar intressant läsning och jag tackar för den.
    Men är du klar med tanken? Sverige skulle upphöra som flygplats och degraderas till ”gate” på den stora ”flygplatsen EU”. Men vem är kapten? En gång var det Sverige, en annan gång Tyskland,,,, Italien,,,. Alla ”gater” med egenintressen som motverkar varandra.
    I slutänden kommer den stora internationella flygplatsen vara tvunget att lägga ner och återbörda ansvaret till gaterna som då återfår sin status som flygplatser.

    • Mattias skriver:

      Med den logiken skulle Sverige ha kollapsat för länge sen. Satsningar på Svearna gör att Götarna lämnar staten. Satsningar på Norrland gör att Skåningarna förklarar självständighet.

      Att så inte sker beror på att vi av den statliga undervisningen blivit itutade att vi har något gemensamt. Så skulle lika väl kunna ske inom EU. Skillnaden är att i den demokratiska tidsåldern har man inte lika rätt att avrätta de som inte vill delta.

  22. Hm skriver:

    ”Ett etniskt ‘svenskt folk’ tycks, vad jag kan utläsa av den offentliga debatten inte gå att definiera,…”

    I all anspråkslöshet vill jag påpeka att endast etniska svenskar kan åtalas för hets mot folkgrupp.

    • Erik skriver:

      I all anspråkslöshet ber jag dig söka på ”Ahmed Rami” på wikipedia så ser du hur fel du har i ditt påstående.

    • BadSector skriver:

      Varenda kommun med självaktning har en ”mångfaldsplan”.
      ”Etniska svenskar” är de som inte tillför ökad etnisk mångfald. Mycket enkelt och dessa rasbiologiska bedömningar görs i var och varannan kommun.

      De där jävla svennarna är också den enda grupp som inte kan utsättas för HMF.

  23. Hej!

    Vi hade lite kontakt angående ett helt annat ärende för ett tag sedan (det rörde din tid i Bosnien och ditt fantastiska sätt att skildra detta) och jag tror att jag då nämnde att jag skulle ge mig ut på mission. Min blogg har sedan dess uppdaterats dagligen under hela missionsutbildningen och mina första veckor i Afghanistan. Ville bara kasta in en blänkare om du skulle råka vara intresserad.

    Bästa hälsningar

    I skuggan av Hindu Kush

  24. Arne Plahn skriver:

    Första inlägget i bloggossfären jag läser av dig! Utgår ifrån att du är väldigt ironisk och att när du skriver “vi” så menar du de Svenska politikerna. Vad gäller det Svenska folket så är jag helt säker på att du har fel i det mesta. Däremot så är det ju så nu för tiden att alla “goda krafter” samlas för att föra oss längre och längre till en enda världsstat. Vad nu detta kan ha för fördelar för den enskilde och ännu hellre för kollektivet. Fördelar som så vida överskuggar nackdelarna att de är värda att sträva mot. Det finns naturligtvis krafter som verkligen motar oss åt det hållet och som, i varje fall kortsiktigt är övertygade om att i alla fall dom tjänar på det. Att vara dom behjälpliga i denna strävan har ju alltid visat sig vara lönsamt och kommer att så förbli. Vad man undrar är dock hur länge demokratin kan överleva i alltför stora administrativa geografiska och demografiska områden. Där alltför olika mänskliga värden och intressen skall jämkas samman. EU torde vara ett ypperligt exempel på att man inte skall springa iväg med planer som de “vanliga” människorna inte är intresserade av! Att politikerna mer och mer främjar sig från väljarnas viljor är inget bra system att bygga världsfred och välstånd på!

    • Morgonsur skriver:

      Nog kan man utläsa en viss ironi i användandet av ordet ”vi” – men om man nu ändå har någon som helst variant av demokrati är det svårt för folket att knuffa allt ansvar över på de politiker man trots allt envisas med att rösta fram i allmänna val gång på gång.

      Personligen är jag övertygad om att alla former av demokrati som inte begränsas kraftigt av en konstitution till att enbart få brukas inom ett fåtal väl definierade ”måste-områden” förr eller senare urartar i institutionaliserad mobbing i stor skala.

      Avsikten var att inlägget skulle vara provokativt. Tyvärr är det nog inte ens det längre. ”Folket” har slutat bry sig- vilket inte kan tolkas som annat än ett tyst medgivande.

  25. Its such as you learn my mind! You seem to grasp a lot
    about this, like you wrote the book in it or something.
    I think that you just can do with a few p.
    c. to drive the message house a bit, however other than
    that, that is great blog. A fantastic read. I’ll definitely be back.

  26. Ping: Om Edward Snowden och begreppet risk | Morgonsur

  27. Ping: Om den nya värnplikten i det nya Sverige | Morgonsur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s