Vad som generellt gäller för polisens användning av skjutvapen har jag redogjort för i det här inlägget.
Med TV4:s film som bakgrund tänkte jag nu våga mig på några kvalificerade gissningar över vad som hänt vid skottlossningen mellan polis och rånare i Stockholm häromdagen. Fram till det första skottet faller väger det över åt ’kvalificerat’-hållet, och efter första skottet mer åt ’gissnings-hållet’.
Först och främst; polisen har ansvaret att åka på larm och försöka stoppa pågående brott. Särskilt sådana där vapen är inblandade. Det vore horribelt om polisen av hänsyn till rånarna skulle låta alla överfallslarm ligga en bra stund för att man kanske, möjligen kan stressa en eventuell rånare.
Problemet med ett överfallslarm är att man aldrig vet vad ett överfallslarm innebär. Det kan vara – i fallande sannolikhetsgrad – falskt, en missbrukare som beter sig märkligt eller hotfullt, någon som försökt rafsa åt sig kassan, en svartsjuk pojkvän som misshandlar en av de anställda i butiken, ett yx-rån, ett rån med skjutvapen eller nästa Breivik som inlett en massmordsturné.
Kort sagt; man har inte den blekaste förrän man kommer fram och ser efter på plats.
Av den anledningen aktar man sig noga för att visa sig utanför lokalen eller att gå in. Vilket man såvitt jag kunnat utläsa inte heller gjorde i det här fallet. Risken är att man provocerar fram en gisslansituation eller värre.
Om någon däremot kommer ut ur lokalen har man en skyldighet att gripa vederbörande, eller i alla fall följa efter och ta reda på vem det är och varför de flyr från en lokal där överfallslarmet gått. Man bör också säkra lämpliga punkter i närheten av det utlösta larmet och försöka mota bort allmänhet. Vilket sällan ens är praktiskt möjligt. Ofta vet man som ‘säkrande’ polis heller inte någonting om vad som händer i lokalen där larmet gått. Man får helt enkelt improvisera.
Sannolikt visste polismännen som råkade i skottlossning med rånarna ungefär lika mycket som fotografen från TV4 vilka de var och hur de kunde tänkas bete sig. Annars hade knappast vare sig fotograf eller poliser sprungit fram på det vis man gjorde.
Det enda polismännen tydligen visste – som fotografen rimligtvis inte hade någon aning om – var att flyktbilar tidigare parkerats just på den platsen vid tidigare rån i området. Om man gör sitt jobb som polis ser man inte bara naturligt – utan självklart till att ta sig till den platsen för att om möjligt gripa gärningsmännen, eller åtminstone iaktta och observera. Och försöka gripa eventuella rånare om det skulle visa sig att larmet är skarpt och de hunnit lämna platsen. Det är liksom det polisjobbet går ut på.
Som polis är det nu enligt all rim och reson så att man inte kan undvika alla platser där man riskerar att träffa på en rånare för att de inte skall känna sig stressade eller trängda av risken att bli gripen – för stressade och trängda blir alla som blir gripna. Det grips en hel del stressade och trängda rånare och våldsmän av olika allvarlighetsgrad dagligen i Sverige – även mitt i stan. Men att någon skjuter mot polisen är trots det försvinnande ovanligt.
Med detta i bakhuvudet kan vi sluta oss till att det var helt rätt av polisen att befinna sig där de befann sig. Det är rentav en skyldighet.
Det torde vara oomtvistligt att rånaren höjer ett vapen mot polisen (man kan t o m se och höra honom kasta det på trottoaren). Huruvida rånaren har en leksakspistol eller en riktig, huruvida han verkligen skjuter eller ej, var han siktar, eller om vapnet är laddat, laddat med lösa eller skarpa skott är i sak oväsentligt;
Han höjer ett skjutvapen mot polisen vilket i sig innebär solklart nödvärn och därmed en oomtvistlig rätt att öppna verkanseld – som gäller alla polismännen i nämnd situation. Både den det siktas på och kollegorna bredvid.
På det här avståndet och i den situationen riktar man som polis mitt i målet, d v s i bröst/huvudhöjd på brottslingen. Det handlar om att rädda det egna livet – eller kollegans liv. Skyldigheten att ta hänsyn till tredje man krymper också till nära noll och intet när man står oskyddad på en trottoar, öga mot öga med någon som höjer ett vapen mot en bara ett fåtal meter bort – vilket alla kan se är fallet om man bara tittar på videon.
Så går vi över till de mer gissningsmässiga delarna av analysen.
När jag tittar på filmen tycker jag mig se en liten paradox:
a) Den främste polisen befinner sig när skottlossningen bryter ut i ett helt oskyddat läge mitt på trottoaren där en van, taktiskt skolad polis rimligen inte befunnit sig om han haft den minsta misstanke på att bli beskjuten av någon.
b) När det börjar smälla märker man istället att alla poliser är vana och taktiskt skolade, kompetenta vapenanvändare – sådant syns – och att de därefter har ett klockrent och samhandlande taktiskt uppträdande. Man kan på filmen t o m höra en av poliserna byta magasin. Det går snabbt som attan och görs under en pågående eldstrid. Det kräver sin man att göra på det sättet, i den situationen.
Motsättningen mellan a) och b) får mig att ana att man helt enkelt inte förväntat sig att träffa på rånarna, eller åtminstone blivit överraskad av att det plötsligt dyker upp ett skjutvapen i situationen.
Nu finns det ett antal mer eller mindre sannolika huvudhypoteser:
Hypotes 1: Polismannen kan ha uppfattat fönstret som någon form av ”säkert kulfång”. Om det varit t ex en betong- eller stenvägg finns ingen risk att något av skotten hade rikoschetterat och träffat någon oskyldig – även om någon av rånarna kunnat få tämligen ofarligt stensplitter eller kopparfragment på sig.
Mängden avlossade skott är inte mycket att anmärka på i sig i den hypotetiska situationen. Så länge rånaren inte visat att han gett sig eller träffats är han fortfarande en livsfara – mot vilken man lika fortfarande har rätt att hävda nödvärn. Om man överraskas av t ex att någon öppnar eld mot en när man befinner sig oskyddad på det sättet är det ett synnerligen väl valt sätt att hantera hotet.
Men nu råkade det ju istället vara en fönsterruta. Förvisso med ogenomskinlig film, varför det finns en möjlighet att polismannen misstagit den för en solid vägg. Juridiskt sett gäller i sådant fall Hypotes 1 fortfarande.
Polismannens handlande är mot bakgrund av denna hypotes helt enligt såväl regelbok som lagstiftning och kan aldrig vara grund för att ens väcka åtal.
Hypotes 2: Polismannen uppfattade att det rörde sig om en fönsterruta men kände sig så utlämnad ståendes mitt ute på trottoaren att det helt enkelt prioriterades ned till förmån för den egna överlevnadsinstinkten.
Man kan ha synpunkter på mängden skott och anse att handlandet är oförsvarligt. Men nödvärnsbestämmelserna medger att begå en i och för sig straffbelagd handling i nödvärn om den inte är – som lagtexten uttrycker det – uppenbart oförsvarlig. ‘Det får vara fel, men inte hur tokigt som helst.’
Nämnda hypotes kan möjligen vara nog för vissa åklagare att väcka åtal på – juridik är som bekant en bedömningssport – men kan enligt mina gissningar rimligtvis aldrig räcka till en fällande dom. Åtminstone inte efter ett överklagande till Hovrätten, skall väl tilläggas…
Hypotes 3: Som jag ser det är den enda möjligheten att väcka åtal och få en fällande dom att polismannen uttryckligen säger att han bedömde sig ha kontroll över rånaren och inte bedömde honom som särskilt farlig, att han dessutom mycket väl såg att det var en fönsterruta bakom rånaren och att han sköt en mängd skott mest för att han tyckte det var kul.
Om jag fortsätter gissa låter Hypotes 3 knappast särskilt trolig. Jag skulle därför bli ytterligt förvånad om inte polismannen möjligen får kritik, men frikänns under något resonemang liknande Hypotes 1 eller 2.
Och att det blir så beror i sådant fall inte på korruption inom rättsväsendet, utan tvärtom på att rättsväsendet faktiskt fungerar.
– – –
Morgonsur 
Ser man på spridningen av träffarna och eldhastigheten så har polisen skjutit i panik.
Har man panik får man tunnelseende. Han hade ingen aning om vad som fanns i skottriktningen. Hoppas polisen lär sig någonting av dethär.
Tunnelseende får man redan vid kraftig stress. Skjuter man så sammanhållen träffbild i panik skulle jag nog snarast hävda att man har en ”unik panik”. Tänk i sammanhanget på att den man är inblandad i en eldstrid med sällan står blick stilla som en tioringad måltavla. Han skjuter väl ungefär som en normal snabbeldsövning under lugna förhållanden, vilket inte många som har panik gör. Men har han haft panik är det måhända inte så konstigt och fullt normalt.
Jag tror som du att han inte hade en aning om vad som fanns i skottriktningen. Frågan är exakt hur han uppfattade situationen och huruvida det var juridiskt relevant eller ej.
Men det finns säkerligen en del att lära för att minska risken för att liknande inträffar igen. Det är långt ifrån ett perfekt ingripande som helhet. Men perfekta ingripanden finns bara i Hollywood. När man arbetar skarpt, under livsfara, mot personer som aktivt försöker skada eller döda – helt utan skyddsnät utan information blir det som det blir. Det går tyvärr inte att vare sig förutspå eller hantera allt. Men man kan alltid lära, sprida lärdom, förbättra och minska risken att det går illa. Men om vi överhuvudtaget skall ha en poliskår värd namnet är det ofrånkomligt att liknande saker kommer att inträffa så länge det finns hänsynslösa kriminella. Vilket det alltid kommer att finnas.
Man får ha i minnet att det är rånarna och inte polisen som framkallar situationen. Det tycks ofta glömmas bort i Sverige. Här tycks t o m polisen själv med varm hand delegera ingripandebesluten till brottslingarna medan man tar på sig ansvaret för konsekvenserna. Det tycker jag är ett väldigt märkligt och synnerligen bakvänt förhållningssätt.
Med ett kortpipigt vapen som en pistol så är det inte mycket vingel som krävs för att kulan ska träffa på ett annat ställe än det avsedda.
Vad ska polisen lära sig? Att inte skjuta tillbaka på en rånare som skjuter mot dem? vad hade hänt om rånaren råkat skjuta ihjäl ett litet barn eller en vuxen? Samtidigt hade polisen av hänsyn till media och alla tyckare inte skjutit ett skott?
Vilket jävla liv det hade blivit på ren svenska, kanske dags utrusta polisen med förstärkningsvapen som man kan ha i bilen och plocka med sig när kulorna börjar vina.
Bra skrivet.
Tack.
”Hoppas polisen lär sig någonting av dethär.”
Och vad skulle det vara? Man kan förvisso öva, öva, öva och därmed minska sannolikheten för att det blir helt tomt i proppskåpet när det oförutsedda blir ett faktum. Men sannolikheten kan aldrig bli noll. Enda sättet att aldrig riskera att få panik i samband med skottväxlingar är att se till att aldrig hamna i desamma. Något som av yrkets uppgifter inte låter sig göras med mindre än att aldrig lämna kontoret.
I artikel efter artikel skriker skribenter efter mer och fler och att polisen är ineffektiv och låter ”buset” styra. När så man gör ett ingripande korrekt eller inkorrekt bortser man från varför och vilken i vilken situation det egentligen sker och ropar polisbrutalitet. Tack för ett mycket bra inlägg i… pseudodebatten Morgonsur.
Varför problematiserar du inte det faktum att polisen var väldigt nära att skjuta oskyldiga människor inne på gymmet? Borde inte polisen ha hållit huvudet kallt och bara snabbt som attan sökt skydd från rånarnas kulor i stället för att besvara elden? Att skjuta när det finns fönster i skottlinjen ter sig aningen oprofessionellt.
Läs vad Morgonsur skriver!!!
Den första anledningen att jag inte problematiserar över saken är att det redan är så problematiserat i såväl press, tidningar som bloggosfär eftersom det är så lätt att förstå och förfasa sig över. Det behövs inte att en till tyckare påtalar hur livsfarligt, olämpligt och oönskat det är att mitt i stan skjuta in genom ett fönster man inte har en aning om vad som döljs bakom. Det förstår t o m poliser, både nuvarande och f d som jag. Den här bloggen leker jag med på fritiden för att, som jag själv säger i innehållsdeklarationen: ”försöka hitta en alternativ bild till ‘gammelmedias’ braskande rubriker, som ofta gömmer en både begriplig och tämligen okontroversiell verklighet.”
Vad jag tycker är okontroversiellt som professionellt partiskt färgad tidigare yrkesman i det här fallet kan någon annan förvisso tycka vara väldigt kontroversiellt. Det är regel snarare än undantag att det är så när man pratar just polisverksamhet.
Huvudanledningen att jag inte problematiserar saken är dock att det egentligen är tämligen ointressant så länge vi i demokratisk ordning
har bestämt att vi skall ha beväpnad polis vi skickar för att försöka gripa brottslingar – även om de är farliga och beväpnade.
inte har bestämt att dessa poliser skall utbildas till ett slags inverterade självmordsbombare, som glatt låter sig avrättas om alternativet – att slåss för sitt liv – skulle kunna utsätta någon för fara.
I det tidigare inlägget diskuterades soldater som inte klarat av att kontrollera paniken i livshotande situationer, eller som mår dåligt av vad de upplevt. 90-95% har liksom jag klarat sig bra igenom både hotfulla händelser utan att få panik, och utan att må dåligt efteråt. Men alla har sin gräns, och man vet aldrig var den går förrän det är försent.
Det går inte att utbilda bort självbevarelsedriften. Och juridiken är synnerligen tydlig på den här punkten; om man utsätts för en konkret livsfara, att någon försöker ta livet av en, finns i princip inga som helst krav att just i det ögonblicket tänka på någon annan än sig själv.
Som polis har man juridiskt sett inga större krav på sig än andra människor, men man har yrkesrollsmässigt sett större krav.
Beroende på hur polismannen har resonerat är det antingen inga problem för honom att jobba vidare som vanligt, eller så bör han kanske hålla på med något annat.
Men att han skulle dömas för brott känns inte aktuellt i just det här fallet…
Bra sammanfattning. Delar bloggarens bild. Möjligen kan man även tänka sig en hypotes där polismannen helt enkelt inte uppfattade vad som fanns bakom rånaren. Den professionella, inövade vapenhanteringen fungerade precis som avsett, men i stressen missade polismannen helt tanken på ett kulfång. Därmed så blev glasrutan inte ens föremål för en bedömning.
Det som är störande är att svenskar i allmänhet tror att våldssituationer löser sig med dialog. Man vill gärna att polis ska vara på plats (man kräver detta), men då polisen väl ingriper, med våld, då ska det plötsligt vara helt kliniskt. Onekligen en intressant del av det svenska lynnet anno 2012.
Om nu en av poliserna var i livsfara, varför träffade ingen av polisen målet ? Du beskriver ju själv att man siktar mitt i målet under en sådan situation.
Antingen var polismannen (kvinnan) otroligt dåligt utbildad på sin pistol eller så drabbades vederbörande av stora skälvan.
Man får ha respekt för att det a) inte är lätt att träffa med pistol ens under lugna förhållanden och att b) man skjuter under stark press mot ett rörligt mål man kanske inte ser helt klart eller kan bedöma vart det tar vägen.
Att inte drabbas av stora skälvan när någon försöker döda en vore onormalt. Att få okontrollerad panik är någonting annat. Det går inte att utläsa av polismannens (för det var en man) beteende huruvida han drabbats av panik eller inte. Med tanke på situationen bra träffbild, men kanske många skott. Det beror på hur han resonerat. Det går egentligen inte att säga vare sig bu eller bä av antalet skott eller träffbild. Men att han kan skjuta, det ser man av hela hans sätt att föra sig på platsen.
Men äÄven goda, taktiskt välutbildade skyttar kan bevisligen drabbas av panik. Det har hänt förr och kommer att hända igen. Ingen kan på förhand säga hur man kommer att reagera när någon försöker döda en. Men det kommer inte att ändras av att man straffar dem som inte kan kontrollera paniken.
Det här lär ifrågasättas och utredas både på längden och tvären. Men jag skulle som sagt bli förvånad om man – även om man kommer fram till att polismannen gjorde fel – bedömer det som så allvarligt fel att det blir ett brottsligt fel.
Med en viss brasklapp för Tingsrätten. De dömer ibland lite hur de vill, och inte alltid med solklara juridiska hänsyn i första rummet…
Tack Morgonsur för en mycket initierad artikel. Skönt att min egen bedömning av situationen och lagrummen delas av någon med gedigna kunskaper och erfarenheter på området.
Intressanta hypoteser.
Som jag begripit det av film på Expressens hemsida är det polismannen som står ute i gatan, bakom en röd bil, som skjuter, inte de två som befinner sig längs husväggen på trottoaren. Detta stöds av träffbilden i gymfönstret; den parkerade Land Rovern står i skottlinjen för polismännen på trottoaren.
Nåväl.
Polismännens taktiska uppträdande ser bra ut; magasinsbytet hade jag missat; imponerade.
Ska jag gissa om händelseförloppet så är det att platsen där rånarna grips vid en första anblick från de stressade poliserna som precis kommer dit verkar vara en lämplig plats att stoppa dem på; två husfasader, berg bakom; betydligt bättre än att släppa iväg rånarna längs en vältrafikerad Birger Jarlsgata. Rånarna kommer fram, varningsskott avlossas/rånarna skjuter först, och då händer något intressant. I stället för att retirera väljer polismannen ute i gatan att ”gå på” och skjuter väl riktad och väl samlad nedhållande eld för att därigenom minska sin egen utsatthet för ett dödligt hot. I det här läger tror jag att det bara handlar om att få bort hotet; det finns nog ingen tanke om vad som finns bakom rånaren, utan tunnelseende fokuserar bara på hotet. Tveksamt om det här är verkanseld för att oskaddliggöra målet; då borde bilen vara (mer) träffad.
Tillslut fattar även rånaren med vapen, tvingad mentalt på defensiven av eldgivningen och sedan dominerad med röst (”lägg er ner!” hörs många gånger), kastar vapnet och lägger sig ner. Poliserna avancerar mot rånarna och får förstärkning.
F
Nedhållande eld 🙂 det var det dummaste jag hört. Kling och Klang lyckades inte träffa en livsfarlig motståndare. That´s it ! Vadå magasinsbyte ,imponerande??
Om jag skulle bli beskjuten från låt säga 10 m av en rånare och och att jag inte träffar målet så skulle jag överväga mitt yrkesval.
Med den sakkunskap och inställning du redovisar är det nog ingen risk att nagon övervägt att anställa dig som polis överhuvudtaget.
Tack, det var nog det sista yrket jag skulle ha övervägt 🙂 Vad det gäller sakkunskap om skytte så är jag av en annan uppfattning.
Enligt alla undersökningar är svensk polis bland de sämsta i europa både i uppklarningsfrekvens och proffesionalitet.
De som kommenterar polisens skicklighet att hantera vapen vet inte riktigt hur det är i en stressad situation.
Att träffa ett mål med pistol när man har puls är inte det lättaste. Jag har själv tävlingsskjutit i många år. Men när jag för en massa år sedan fick pröva på att skjuta 6 skott med min gamla tjänsterevolver m/58 med hög puls så blev inte resultatet så lysande. Först sex skott på helfigur på 10 meter. Sedan 1 kilometer löpning. Därefter ytterligare sex skott, en kilometer löpning och avslutande sex skott. De flesta av oss som sköt missade alla de sista sex skotten på 10 meter helfigur!
m/58 är inte lättskjuten. Polisens pistoler är förhoppningsvis dock något bättre. Å andra sidan så besvarade inte papptavlorna jag siktade mot elden.
http://skytteforum.com/default.aspx?g=posts&t=23145
F,
”det finns nog ingen tanke om vad som finns bakom rånaren, utan tunnelseende fokuserar bara på hotet.”.
Precis, och det är därför som polisens agerande är så klantigt. Och om de hade träffat personer på gymmet även brottsligt. Man bör rekrytera poliser utan tunnelseende. De aktuella poliserna hade väl förmodligen skjutit även om ett helt dagiståg promenerat förbi 😉
Nu kommer de säkert undan med en varning eftersom det hela slutade lyckligt.
Att rekrytera poliser utan tunnelseende är ungefär lika lätt som att rekrytera poliser utan nysreflex.
Att vänja poliser av med tunnelseendet är lika lätt som att utbilda bort sömnbehovet.
Kort sagt kan man inte tänka bort det faktum att människor är människor, med den biologi som följer med i paketet.
Man kan bara lära sig hantera att vi är som vi är.
Juridiskt sett spelar det egentligen ingen roll om man träffat någon på gymmet. Det viktiga är hur polismannen resonerade. Om någon träffats hade det förvisso blivit politik av ev eventuell dom, vilket hade kunnat påverka utfallet.
Om en dagisklass passerat hade det ocks kunnat påverka både åt ena och andra hållet. Hade klassen passerat intill eller bakom rånaren vore det sannolikt fel att skjuta. Om den passerat intill eller bakom polismannen hade det varit solklart att polismannen skulle ha agerat som han gjorde i det här fallet. En rånare som öppnar eld i en dagisklass riktning måste stoppas till varje pris.
Men man får inte glömma att det inte hade varit fel av polismannen på Östermalm att vända sig om och springa heller. Ingen vet hur det hade slutat. Kanske med en död polis, kanske med en ännu längre utdragen eldstrid. Eller så hade rånarna helt sonika gett upp.
Tydligen var han inte så stressad, han har ju fått beröm här på forumet för sin fina träffbild på gymets ruta.
Han gjorde också ett bejublat magasinbyte 🙂
Man kan väl säga att det var en rätt bra sammanhållen eld mot ett rörligt mål för någon som är oerhört stressad och i en stridssituation skjuter mot någon som rör sig bakom en bil.
Som vinnarserie i den lokala skytteklubbens tisdagstävling hade den sannolikt inte räckt långt…
Jag tror att han inte ville träffa rånaren/pistolmannen. Det hade blivit ett jä–la hallå om han hade tagit honom av daga.
Men det skulle ju betyda att han sköt nedhållande. Var inte det det dummaste du hört?
Det är alltid enkelt att döma när facit är klart och adrenalinet har runnit av. Många tyckare som sitter hemma i stolen framför datorn och dömer av i parti och minut utan att ha ett uns av erfarenheter från det verkliga livet när livet står på spel.
Mvh En gammal vagnchef
Jag har också tittat på filmen många gånger och tycker att polisen ute till vänster agerade väldigt mycket som vi utbildades för att göra en omfattning vänster i Försvarsmakten. Precis som du så tror jag inte att någon polis har gjort någonting olagligt och det är intressant att se hur hans eldgivning tog kommando över situationen. Men det är två saker som jag är väldigt nyfiken på.
1) Var det polisen till vänster som sköt alla skott eller tog han över skyttet när de två andra dragit sig bakåt till skydd av husfasaden?
2) Om rånaren utan pistol hade krupit ihop på marken bredvid rånaren med pistol. Baserat på träffbilden tycker jag att polisen verkar ha haft en bra skjutställning men konsekvent satt skotten för högt. Vissa förstå sig påare verkar kalla det dåligt skytte men jag funderar på om det helt enkelt var så att han inte vågade skjuta lägre eftersom han hade en rånare till som han absolut inte ville träffa.
Jag har själv en fast uppfattning kring det rent tekniska. Jag får för mig att vapenutbildningen är bättre hos poliserna än jag trott tidigare och hoppas de aktuella poliserna är representativa för övriga inom kåren. Det är få som kan -på riktigt- förutse hur kroppen reagerar man hamnar i en nödvärnsituation, det påminner endast vagt till det yttre om en dag på skjutbanan och kan inte jämföras med klubbmästerskapet i ISPC, punkt! Alltså taktiskt uppträdande har jag inte mycket att anmärka på då det handlar om en situation med väldigt många okända variabler. Rent juridiskt eller doktrinmässigt finns ett antal inlägg där jag har svårt att begripa det överliggande resonemanget. Man vill inte att polisen ställer sig ivägen för rånare alternativt låter sig beskjutas av sen enkla anledningen att det är farligt att bemöta rånarnas våld för folk runtomkring. Med det resonemanget måste man välja väg vid frågeställningen, kan vi helt vika undan ifall grupperingar i samhället visar tendenser att trappa upp sin benägenhet och förmåga till grovt våld. Om vi anser att rånare som visar upp samma beteende som i filmen alltid ska släppas igenom nätet eftersom det kan uppstå situationer som kan bli svåra att överblicka är min uppfattning att vi binder ris till egen rygg!
Att handla rätt i en nödvärnssituation beror på 1. faktisk träning och 2. mental förberedelse, att du har bestämt dig i förväg hur du ska agera den dag du blir hotad med dödligt våld. När den situationen kommer har du inte tid att stå och vela, då är du tvåa.
När någon riktar ett vapen emot dig och du inser att du kan dö vilken sekund som helst skjuter man verkanseld i så högt tempo man kan tills personen släpper vapnet, lägger sig ner – eller dör. Ju längre tid det tar innan något av ovanstående inträffar desto fler skott blir avlossade.
Av egen erfarenhet (två tillfällen) vet jag att man hamnar i stresskonen men inte mer än att man gör det man har bestämt sig för. Men man minns t.ex. inte smällarna.
Med allt fler vapen i händerna på drogade kriminella på gatorna kommer det här att hända fler gånger. Det ska inte vara riskfritt att skjuta på en polis, det ska vara livsfarligt!
Alla 16 skott avlossades av polisen får vi nu veta! Poliserna var alltså inte ens beskjutna! Det här blir allt märkligare och väcker frågor om hur polisrekryteringen funkar.
”Jan E”
Dom har rätt att använda vapen i situationen.
Att motståndaren inte avslossade ett skott visar att dom tog kontrollen och gick segrande ur situationen.
Målet var skydda sig själva och omgivningen. Som du nog ser på ”filmen” så var det åtminstone en tokig filmare påväg fram mot rånarna. VIlket snabbt hade kunnat bli ett gisslandrama eller döda poliser samt andra civila personer.
Det spelar ingen roll om dom så ens har en ”replika” eller luftpistol. Det handlar enbart att dom håller i ett vapen och hur det uppfattas av poliserna framför.
Skulle det krävas att rånaren avlossar ett skott först så skulle det dö många poliser…
Tyvärr har vi i Sverige inte lärt oss ännu att vid rån så håller man sig undan alternativt tar skydd. Se hur utländska civila agerar.
Och det är inte bara för att utländska poliser är mera skjutglada, det är för att dom lärt sig att vid rån är det väldigt farligt för alla. Speciellt för oskyldiga som står vid sidan om.
Kulor har nämligen väldigt dålig koll på onda/goda/oskyldiga.
/Tinhead
Om du i ditt jobb blir utkallad till en plats där det pågår ett väpnat rån så höjer du förmodligen din beredskap, inte sant?
Om du då på platsen möter en kille, som inte är din kollega, som då han ser dig snabbt tar upp sitt vapen och gör anläggning mot dig eller dina kollegor, hur länge väntar du med att avvärja hotet? 1sek, väntar inte alls eller låter helt bli att avvärja hotet och går istället därifrån.
Av den aktuella skjutningen kan vi se att polisen förmodligen hamnade i vad som militärt kallas duellsituation, ett läge som inte är ett dödläge utan mer av karaktären ”shit han kommer öppna eld!, om jag inte skjuter först hinner han skjuta mig!”
Som jag skrev i inlägget är det egentligen inte avgörande huruvida någon avlossat ett skott mot polisen eller ej. Men en större fråga än polisrekryteringen i just det här fallet, och den i sammanhanget verkligt stora frågan är hur rånarrekryteringen funkar.
Om man nu skall bena ut orsakssamband vore det kanske bättre att börja i den änden. Det är fortfarande ingen som har lyft den, då alla är fokuserade på att kommentera agerandet hos de som faktiskt försökte göra något åt saken.
Det kanske var fel, det kanske var rätt. Hur som helst bör man vara tacksam att allt gick förhållandevis väl. Och så får man hoppas att det som alltid finns en hel del att lära till nästa gång.
Det ska bli intressant att höra Leffe GW kommentera de skjutglada polisernas agerande i kvällens ”Veckans brott” 😉
Ja, verkligen. Även om jag inte alltid håller med är han alltid påläst och underhållande.
Varför träffade han inte målet ???
Det lär väl framgå med tiden. Men generellt sett kan man väl säga att det i en närkampssituation som denna generellt sett egentligen inte är viktigt att träffa något överhuvudtaget – utan att vinna striden – vilket han gjorde.
Vad som däremot är viktigt – i synnerhet som polis – är att inte träffa fel företeelser i omgivningen – vilket han i det här fallet lika väl kunnat göra.
Det relevanta i fallet tycker jag är att klarlägga huruvida det finns en rimlig förklaring till det sistnämnda eller ej.
Lätt absurt när folk sitter och gnäller på polisens agerande, visst man kan ha mycket synpunkter på poliser men.
De ser en rånare med ett vapen, de riskerar bli beskjutan av rånare, att vänta och se om rånaren skjuter eller ej är inte aktuellt, är en person beväpnad så får man utgå ifrån att denne tänker använda vapent.
Polisen öppnar eld för att skydda sig självt och skydda allmännheten.
Att det sedan visar sig att vapnet var en replika förändrar inget, det finns inte handlingsutrymme att inte öppna eld enligt polisen på plats.
Vill man som rånare inte bli beskjuten vid en sådan situation får man dirket lägga sig ned och slänga ifrån sig vapnet, gör man inte det så ber man om att bli beskjuten.
Talk the talk and walk the walk!
Bra Herr Morgonsur! Du är saklig och när du inte har fakta så talar du om det! Proffsigt.
Jag är själv av uppfattningen att polismännen gjorde vad situationen krävde. När buset visar vapen har de lagt sitt kort! Konsekvensen (ROE) blir således att tredje part må hamna i risk. Kollateral katastrof må hända, men DÄR och DÅ! Ponera busets framtida agerande (modus operandi) OM inte polismännen får/törs/kan öppna eld pga risken för tredje parts situation. För övrigt önskar jag LBK lycka till i högsta serien!
R
Jag är ledsen Morgonsur men på slutet blev du lite tramsig. Du (och jag) vet att rätt handlande i det här fallet hade varit att skjuta verkanseld. Det gjorde inte polisen. Hade de gjort det hade rånaren inte klarat sig oskadd. Du kan vända och vrida hur mycket du vill på det men har man varit på platsen inser man lätt det.
Eftersom han inte sköt verkanseld kan det knappast anses som ett försvarligt våld i nödvärnssyfte när han avlossar sitt vapen.
Det polisen gjorde sig skyldiga till i den där gränden kallas för Framkallande av fara för annan. Eftersom den skjutande polismannen inte uppfattat rånaren som ett tillräckligt stort hot för att skjuta verkanseld är det inte heller nödvärn. Att medvetet rikta en våldshandling mot tredje man är ALDRIG försvarligt nödvärn. I lagens mening är faktiskt ”att rikta lite för högt” en medveten handling.
Anledningen till att vi anförtror just polisen med det civila våldsmonopolet är att det existerar någon sorts tanke om att genom selektiv rekrytering, god utbildning och strikt kontroll kan man minska risken för att tredje man skall komma till skada.
Det är faktiskt så att poliser, militärer och till viss del även brandmän har en skyldighet att sätta allmänhetens välbefinnande framför sin egen. Jag vet att det är enkelt att säga här men betydligt svårare när det ställs på sin spets ute på fältet. Lik förbaskat är det så att när det fallerar skall ansvar utkrävas.
På vilket sätt är jag tramsig, och var har jag påstått att han inte sköt verkanseld?
Om inte det där var verkanseld vet jag inte vad man skulle kalla det. Om jag hade kallat det ”ett magasin varningsskott riktade rakt mot gärningsmannen” hade jag nog kunnat skriva under på att det hade varit trams.
Om det skulle vara så att polismannen inte uppfattat rånaren som ett hot – vilket jag i sådant fall skulle tycka vara mycket märkligt – så skulle skjutningen givetvis medföra straffansvar. Men har polismannen verkligen angett det?
Och vem menar du medvetet har riktat en våldshandling mot tredje man, om man med ”medvetet” avser ”uppsåtligen”. Oaktsamt, kan jag gott medge – vilket innebär att han begått brottet ”framkallande av fara för annan”. Men som eventuellt eller kanske t o m sannolikt blir straffritt m h t nödvärnsrätten.
Har polismannen yttrat sig i någon tidning? Har jag missat något i rapporteringen?
Framkallande av fara för annan: Den springande punkten är väl hur många skott kan det anses vara försvarligt för en polis att avlossa i detta skeende? 16 skott? Magasinbyte? Jag vet inte var gränsen går, men någonstans finns den rímligen?
Det finns förstås en gräns, och det följer inte direkt föreskrifterna att avge femton skott snabbeld.
Den springande punkten är dock inte mängden i sig, utan huruvida det potentiella hotet kan ha ansetts fortfarande vara pågående när skotten avlossas. Och att ett upplevt hot kan anses kvarstå råder det nog ingen tvekan om i det här fallet.
Jämför med det betydligt värre fallet från Luleå härom året där en konstapel bevisligen fick panik och tömde ett helt magasin automateld med sin kpist i ett villaområde, trots det missade motståndaren helt (från relativt sett mycket nära håll), var nära att träffa sina egna kollegor och sköt genom väggar hos allmänheten. Det var betydligt värre än detta fall, men åtalet lades trots det ned m h t nödvärn.
Nödvärnsrätten är helt enkelt mycket stark, och dessutom likalydande för såväl polis som allmänhet.
Men just att det är en pistol och inte en kpist och att ett magasinbyte sker gör ju att det inte går att jämföra fallen.
Ja, det torde bedömas som betydligt mer märkligt att sprida ett helt magasin kulor omkring sig i ett planerat ingripande med förstärkningsvapen än att göra det med pistol i en helt oförberedd situation.
Jag minns inte det där fallet i Luleå, men det ger perspektiv åt den kritiska hållningen hos en Luleåpolis till nya direktiv om skjutklara vapen, se artikel i DN. Givet det här inlägget och dina andra mycket välskrivna inlägg om polisens vapen- och våldsanvändning m.m., kan vi se fram emot en analys av de nya direktiven och vilken skillnad de eventuellt kan innebära (i princip och i praktiken)?
Luleåhändelsen finns beskriven här.
Jag kanske återkommer till saken med patron i patronläget. Spontant tror jag polismannen i artikeln i DN målar f-n på väggen lite väl mycket. Jag tror faktiskt inte det kommer att innebära någon särskilt stor skillnad.
SIG Sauer är – liksom de flesta moderna pistoler för polis- och militärt bruk – konstruerad för att bäras med patron i patronläget.
Den största nackdelen som polis med att bära den så är förstås att man får se till att inte bli av med vapnet – något som är rätt dumt även om man inte har patron i patronläget.
Jag tror samtidigt det var lättare att bli av med pistolen i handgemäng förr. Dels var hölstren mer lättforcerade, dels förlitade vi poliser oss förr i världen mer på stora muskler och tur än eftertanke och taktiskt uppträdande.
Men som han påpekar i artikeln finns klara nackdelar när man t ex går in i trånga folkmassor på klubbar m m. Å andra sidan är det inte så lätt som man kan tro att snappa åt sig en pistol ur någon annans hölster. Dels p g a de säkringsanordningar som finns, dels p g a att pistolen ”nyper fast” om den inte dras i en rätt snäv vinkel bara den som bär hölstret realistiskt sett klarar av. (Jodå, jag har prövat att sno pickadoller åtskilliga gånger på kollegor under övningar och självskyddsträning genom åren…)
Den största fördelen med att bära vapnet med ‘bula i loppet’ är att man slipper fippla med vapnet ute bland folk. Förhoppningsvis minskar detta risken för vådaskott – som i fallet med t ex Jackie Arklöv, som sköts i ryggen liggande på marken av en nervös polis när han skulle beläggas med handfängsel. (Den polisen frikändes f ö också helt, vilket jag i sammanhanget lugnt kan säga förvånade mig oerhört).
Ytterligare en stor fördel är för t ex hundförare och i situationer där man kan ha ena handen upptagen av ett hundkoppel, att man håller fast en gärningsman eller har något annat i ena handen man olämpligen släpper taget om. Fram till på söndag har man löst sådana situationer genom att a) inte dra alls, b) släppa det man håller i, vilket i sig kan få andra förödande konskekvenser i vissa fall eller c) dra vapnet med en hand och göra mantelrörelse i livremmen/kläderna på ryggen – vilket heller inte är ett direkt optimalt… viftande… med vapnet.
På det stora hela tror jag som sagt inte skillnaden blir särskilt stor. Det blir nog lite gungor och karuseller. Vi kommer knappast att överösas vare sig av stora mängder poliser skjutna med egna vapen eller fler ”hoppsan-skott” mot brottslingar eller oskyldiga ute i spenaten. Men båda har hänt förr och kommer att hända igen.
Och jag tror faktiskt det skulle kunna vara en fördel om det står ”får” och inte ”skall” ha patron i patronläget. Skjutskicklighet, vapenvana och även behov (hundförare har väl det generellt största behovet eftersom de alltid är i princip ”enarmade” när de har hunden i koppel) av patron i loppet varierar enormt inom polisen. Och det är samtidigt en fördel om de som en gång lärt sig ett handhavande och inte är övernitiskt skjutintresserade får hålla sig till den modell de en gång lärt sig.
Förresten; en extrabonus med att göra mantelrörelse är förstås också att ljudet av själva mantelrörelsen kan ha en avskräckande funktion. Det går dock alldeles utmärkt att göra en ”extra” mantelrörelse även om man råkar ha en patron i patronläget – om man vill, har tid och tror att det ger någon effekt. Patronen som befinner sig där kastas då ut på marken och en ny matas in. När det lugnat sig får man väl plocka upp den utkastade patronen från marken.
På bilderna ser det ut som att han skjutit samlat men högt. Det tyder på att det är en vältränad skytt. Det är trams att påstå att en välutbildad och välövad skytt skulle ha problem med att träffa sitt mål på det avståndet oavsett stressnivå. Är det inte det polisens ”nya” taktiska/stridstekniska utbildning går ut på? Att stryka stressen ur träffekvationen?
Det är väl snarare så att stressnivån borde ha bidragit till att träffarna satt centralt placerade i målet. Nu verkar det som att de hamnade väl över istället. Om det är så har polismannen antingen inte handlat så reflexmässigt som det påstås eller så har han inte varit tillräckligt mottaglig för den träning han genomgått. Fast än en gång. Med tanke på träffbilden är det ingen nybörjarskytt vi har att göra med. Det kanske är det klassiska hålla-högt-syndromet?
Medveten handling är inte samma sak som uppsåtlig. Polismannen avlossade väl inte de där skotten för att han snubblade? De hamnade väl inte högt eller fel i sida för att riktmedlen var felställda? Skotten gick iväg för att han fattade ett beslut om att avfyra vapnet. De träffade där de träffade för att han riktade vapnet som han gjorde. Att han sedan upplevde situationen så stressande att han inte brydde sig om var de tog har väl ändå ingen betydelse? Handlingen var väl ändå medveten?
Om det nu är som jag tror (och det är väl ändå utifrån min egen uppfattning jag måste argumentera) att polisen höll högt av någon anledning då har han utsatt tredje man för en våldshandling. I lagens mening. Det är inte försvarligt. Inte ens i nödvärn. Om du tar en minut och drar i det logiskt förstår du varför också. Om det helt plötsligt skulle vara kosher att slänga iväg varningsskott genom skyltfönster, tvärs över torg eller kanske genom passerande bussar skulle tröskeln för våldsanvändning sänkas. Tyvärr har det väl redan skett.
Tycker du inte själv att det är lite konstigt? När väl en polis öppnar eld mot buset så sitter huvuddelen av skotten rätt in genom fönstret på en byggnad full med fullkomligt oskyldiga människor.
Egentligen blir hela diskussionen väl akademisk då vi inte har tillgång till ett bättre faktaunderlag och som vanligt kommer förmodligen polisen själva se till att vi aldrig får det heller.
Det är intressant att du väljer att inte kommentera de mer filosofiska delarna av min kommentar. Tyst samtycke antar jag.
Det skulle inte kunna vara så att de hamnat högt för att skytten befann sig i en lägre position nere på gatan i kombination med att det är ett visst avstånd mellan den bil bakom vilken rånaren tagit skydd och fönsterrutan?
Det är ingen skjutbana det handlar om, där allt är linjärt och skytt, mål och kulfång är i nivå…
Att någon vettig människa skulle avlossa 16 ”varningsskott” mot någon som just avlossat ett vapen i motsatt riktning… Ja, det låter väl inte så där överdrivet troligt i mina öron. Men, visst. Allt är möjligt.
Att skjuta in genom ett fönster är knappast försvarligt. Men det spelar juriskt sett ingen roll. Det kommer sannolikt heller inte att bedömas som uppenbart oförsvarligt – vilket skulle innebära straffritt nödvärn.
Vad du eller jag skulle ha gjort i situationen är en helt annan och i sammanhanget tämligen ointressant fråga. Ingen av oss vet det om vi inte stått där och då i exakt samma situation.
Men jag är inte lika övertygad som du att man kan utbilda fram en människa med örnblick, som ser allt, uppfattar allt och som träffar allt hjärnan säger åt honom att göra. Som saknar självbevarelsedrift, alltid fungerar iskallt rationellt, är altrustisk in i döden, och som blir bättre av ett rejält straff om det inte visar sig att han tagit till sig utbildningen (programmeringen) till självuppoffrande, iskall, mekaniskt omänsklig ‘Terminator-robot’ tillräckligt väl.
Det går inte att filosofera bort mänsklighet.
Det går inte att filosofera bort mänsklighet. Varför skulle man ens försöka?
Vad jag skulle ha gjort i situationen är precis som du säger fullständigt ointressant. Inte ens om jag varit i en liknande situation innan så hade jämförelsen spelat någon roll, ur ett mänskligt perspektiv. Alla är vi olika. Denna olikhet visar sig bland annat i vilka beslut vi fattar. Extra tydligt blir det under tidspress och hot.
Nu är det inte det mänskliga jag försökt diskutera utan istället det juridiska. Jag har som människa en klar och tydlig åsikt om det inträffade: Det känns rätt att han öppnade eld. Däremot så inutahelvete fel att han missade målet. Hade någon av de förlupna kulorna suttit i magen på någon i min familj (ingen risk i det här fallet då vi inte brukar uppehålla oss ens i närheten av Östermalm) är det inte säkert att jag nöjt mig med en ursäkt och en klapp på axeln från rättsväsendet för att kunna gå vidare. Rent mänskligt hade jag velat ta tag i skytten och släppa med honom ut på ett skjutfält och nöta den här situationen om och om igen tills han djävlart satt alla sexton skotten centralt i buset.
Juridiskt däremot finns det ett klart värde i att faktiskt diskutera vart gränsen för det försvarliga våldet går. Ingen tjänar på en stegvis upptrappning av våldet oavsett hur berömvärt syftet än är.
Den här diskussionen skulle bland annat kunna föras här på din utmärkta blogg men ibland har du en tendens att leverera lite för ”självklara” sanningar. Det var därför jag använde ordet trams. Dumt egentligen men jag fick i vart fall din odelade uppmärksamhet.
Vad gäller det här med utbildning. Det handlar inte om att förädla människor till supermänniskor. Det handlar om att ersätta vissa reflexer med andra som är nyttigare. Vid sådan träning behövs det ingen örnblick, knivskarp lägesuppfattning eller 100%-ig impulskontroll. Det är fortfarande rätt att agera efter magkänslan fast resultatet blir bättre.
Det som jag kallade hålla-högt syndromet är ett exempel. Under Vietnamkriget upptäckte US Army att en anledning till den stora ammunitionsåtgången vid infanteriförbanden var att många skyttesoldater instinktivt riktade ovanför målet (finns bland annat en rolig film som börjar med det temat: ”Men who stare at goats). Bara en så enkel sak som att genom drill ta bort den reflexen ökar ju stridseffekten betydligt.
Jag säger inte emot att det finns en tendens att hålla högt. Jag har heller inget emot att man tränar och nöter liknande situationer – tvärtom. Framför allt bör man nöta med den stora massan poliser som löst denna situation betydligt sämre än denna polisman gjorde – genom att inte skjuta alls, eller genom att träffa ännu sämre.
Jo, så illa är det.
Men straff? Nej, det tror jag inte på som metod för just sådant här.
Fortfarande är den springande punkten huruvida han uppfattat fönstret och på vilket sätt. Det kan göra det hela mer eller mindre försvarligt, men straffbart tror jag inte det blir alldeles oavsett.
Men visst är det bra att diskutera gränserna för nödvärn. För mig känns dock just detta fall juridiskt sett tämligen självklart. Därmed långt ifrån sagt att allt i insatsen skötts prrfekt (sådant har jag nog aldrig sett) eller att jag inte kan ha fel. Även jag är människa, och har som sådan uppenbara begränsningar och brister…
Train as you fight!
…and the only easy day was yesterday!
/ KAK
Hypotes 4: Det var rånarna som sköt på rutan för att försöka fly den vägen 🙂
Ett par andra möjligheter:
1. Polismannen har sett rånarens reflektion i fönstret och (utan att ha insett det) beskjutit reflektionen.
2. Polismannen har mållåst på handen med vapnet och skjutit mot denna istället för mot rånaren.
Vad gäller alternativ 2 så menar jag inte alls att polismannen försökt skjuta pistolen ur handen på rånaren, utan att han instinktivt fokuserat (tunnelseende) på vapnet (dvs ”hotet”) oavsett vad han utbildats till att göra. Detta är ett känt fenomen (om än kanske inte i Sverige) och jag har bekanta som gjort detsamma – gärningsmannens vapenhand/-arm har mer träffar än överkroppen i övrigt just pga mållåsning på det som upplevs som största hotet.
Fullt möjliga alternativ, faktiskt.
Så har då tingsrätten kommit fram till det vem som helst kunde ha räknat ut direkt efter skottlossningen mot ett gym på Östermalm.
En enig tingsrätt fann att polismannen ska dömas till åttio dagsböter för framkallande av fara för annan. Tingsrätten anser att polismannen varit grovt oaktsam i förhållande till att människor skulle kunna utsättas för livsfara eller fara för allvarlig kroppsskada
De första skotten han avlossade ryms inom rätten att handla i nöd men därefter borde han ha tänkt efter och insett att det fanns andra handlingssätt än att fortsätta skjuta, till exempel avvakta och ta skydd bakom de parkerade bilarna.
Exakt min åsikt. Och dagsböter är faktiskt ett lindrigt straff med tanke på hur nära polismannen var att döda eller skada oskyldiga människor.
Jag skulle inte vara allt för säker på att Tingsrättens dom står sig i Hovrätten om inte åklagaren kan påvisa att den nödvärnsberättigande situationen – eller polismannens uppfattning av situationen – i någon mån förändras mellan första till sista skottet.
Annars skulle vi ha en ny praxis där nödvärn gällde en liten stund, men att man om inte motståndet fungerade var skyldig att ge upp och pröva något annat. Nödvärn har hittills antingen gällt – eller inte. Och om situationen inte förändras torde rätten till nödvärn vara oförändrad tills situationen eller den nödvärnsberättigades uppfattningen om den gör det.
Även om det går alldeles utmärkt att förstå hur TR resonerat rent logiskt är resultatet en juridisk skvader som blir svår att motivera för juristdomare i HR. Men man skall aldrig säga aldrig. Juridik är som bekant en bedömningssport. Under har hänt förut.
Jag misstänker starkt att HR kommer att resonera på ett helt annat vis. Antingen genom att fria helt, fälla helt (vilket blir svårt) eller genom att hitta en ny motivering. Om TR motivering skulle fastslås är det inte omöjligt att ärendet ges prövningsrätt i HD. Tingsrättens dom där man resonerar sig fram till ”nästan nödvärn” är något nytt i juridiken, och är ungefär lika kontroversiellt som om den medicinska termen ”nästan gravid” skulle börja tillämpas.
Det intressanta i domen är resonemanget om att polisen inte hade rätt till nödvärn i förhållande till de tre kvinnorna som riskerade att träffas av skotten. Nödvärnsrätten innebär faktiskt inte att man har rätt att utsätta tredje man för livsfara. Det är en rätt i förhållande till det hot man utsätts för.
Jag tror mycket väl att HR kan fastställa domen i dess ursprungliga lydelse. De har en tendens att hålla med eniga tingsrätter…
Hur som helst kanske detta tillsammans med Södertäljerånet stimulerar till en debatt kring våldsanvändande. Det är isåfall på tiden.
En debatt är att välkomna. Det vore livgivande om alla fakta, förutsättningar, möjligheter och alternativ i den debatten kom på bordet. Normalt brukar debatten tyvärr bli rätt grund och begränsa sig till förfasanden över vad som hänt/kunde han hänt och att polisen bör backa undan hålla en ännu lägre profil. Det är inte helt säkert att det löser problemet. Det kan t o m förvärra hela samhällsproblemet på sikt om polisen håller sig borta från allt akut eller potentiellt farligt för att sopa upp resterna efteråt och försöka spana sig fram till en lösning.
Det som gör att jag tror att HR kommer att fastställa domen är att det var så ohyggligt nära att polismannens vilda skjutande dödade oskyldiga människor. Och att det knappast var polismannens förtjänst att så inte skedde. Nödvärnsrätten ger inte en polis rätt att ta denna enorma risk att skada oskyldiga som råkar befinna sig i närheten. Det framgår tydligt av de filmsnuttar man sett att polisen kunde ha besinnat sig och tagit skydd istället för att skjuta tio skott rakt in i glasruta. Man ser tydligt att det är en glasruta från det ställe där polismannen befann sig, och finns det en glasruta så brukar det i allmänhet finnas en befolkad lokal där bakom. Stockholm är inte vilda västern.
Det ska bli intressant att följa målet i HR.
Ja, han kunde och borde ha gjort det, med facit i hand.
Å andra sidan har jag en kollega som gjorde precis det och höll på att bli ihjälskjuten. Han försökte gömma sig bakom hjulet – vilket är den enda riktigt säkra platsen (och ett bilhjul är inte så stort, märker man när någon försöker döda en från andra sidan). Det slutade tack och lov med ett par kulor genom byxbenen och en resa till sjukhuset med blåa ben. Att ta skydd bakom en bil är helt enkelt inget jättebra skydd. Nu var min kollega ensam, vilket gör det till när nog självmord att släppa initiativet i situationen för att istället ta skydd (han hade dock inget val: motståndaren hade kpist – kollegan en Waltherpistol). Polisen i det aktuella fallet hade trots allt två kollegor på plats, vilket hade gjort det till ett… okej alternativ – med facit i hand. Frågan är hur mycket facit polismannen i situationen kan anses ha haft. T ex hur han uppfattade det som fanns bakom rånaren (fönstret).
Oavsett facit brukar jag generellt poängtera att olämpligt och olagligt inte är samma sak. I fallet nödvärn är diskrepansen begreppen emellan rentav än större.
Vi får väl se var HR landar. Man kan ibland bli förvånad åt båda hållen.
Något som förvånat mig var bl a Luleå-fallet som länkats ovan i kommentarerna, samt f f a den polisman som frikändes när han sköt en redan gripen Jackie Arklöv i ryggen med någon form av vådaskott.
Kontentan är att det kan gå lite hur som helst.
Oavsett vad HR kommer fram till bör man analysera situationen, dra slutsatser och se till att sannolikheten för att det händer igen blir så liten som möjligt. Men i mitt tycke är det inte ens rimligt att få ned risken till ”noll”. Det skulle snarast kräva att polisen avväpnades helt, monterade av blåljusen och slutade rycka ut på akuta händelser överhuvudtaget.
Många som ringt 112 i akuta händelser påstår å andra sidan att vi nog nästan är där redan…;-)
http://www.dagensjuridik.se/2013/12/polis-som-domts-skott-i-gym-frias-i-hovratten-situationen-var-stressfylld