Om Expressens vapenbrott

Photobucket

Enligt denna partsinlaga från Expressen angående det pågående vapenbrottsmålet mot Expressenanställda har flera tunga journalister under gårdagens rättegång vittnat om att det är ”vanligt med okonventionella metoder” i journalistiken. Det tror jag säkert. Själv håller jag helt och hållet med Expressen om att det är rätt att ibland ta till okonventionella metoder i journalistiskt syfte. Men nu var det ju inte det rättegången gällde. Frågan gällde inte huruvida det var rätt att köpa vapen i gott journalistiskt uppsåt – utan huruvida det var lagligt.

Jag hejar på er, Expressen. Men det finns några hakar i er argumentation. Att t ex hänvisa till tidigare journalistiska vapenköp eller fall där någon sökt upp journalister för att överlämna vapen till polisen via ombud håller inte riktigt. Av flera olika orsaker:

De flesta tidigare vapenköp ni hänvisar till skedde nästan uteslutande mot bakgrund av en helt annan vapenlagstiftning. Vapenlagen har inte ens samma lydelse då den skärps vartannat år efter ivriga propåer från media och politik. Ett ”olaga vapeninnehav” i Sverige 1981 skedde som ett relativt lindrigt brott i ett samhälle där kanske hundratusen militära vapen (varav många automatvapen) - helt utan krav på vapenlicens – via frivilligorganisationerna förvarades kompletta hemma i garderoben hos kreti och pleti tillsammans med några askar skarp ammunition.

En annan anledning är att det fanns betydligt större utrymme för undantag grundade på ”sunt bondförnuft” och kreativ lagtolkning i rättsväsendet för trettio, fyrtio år sedan. Hela rättsväsendet kunde lättare vränga någon paragraf här eller där och låta udda vara jämnt om en förvisso brottslig handling begåtts av en reko medborgare, om det fanns en rimlig förklaring till det hela och risken för återupprepning var minimal. Den flexibiliteten har dock i trettio år kallats ”kåranda”, ”bristande rättssäkerhet” eller rentav ”rättsröta” - i indignerad media, däribland Expressen.

För att använda ett hypotetiskt exempel; om man på bästa populistiska Arga Lappen-manér drivit igenom att det ”alltid skall vara minst två års fängelse för alla vapenbrott – utan undantag och det ska absolut inte finnas några som helst ursäkter!” är det precis det man får. Därför brukar jag tjata att det är smakligt och klokt att iakttaga försiktighet när det gäller att ”kräva skärpt lagstiftning och högre minimistraff” för allt, hela tiden. Sådant drabbar nämligen alla, utan undantag, oavsett grundmotiv och omständigheter. Och världen följer tyvärr inga juridiska mallar. Be därför careful what You wish for…

Samma Expressen som såvitt jag kan minnas i trettio års tid gjort sitt allra bästa i kampanjandet för striktare vapenlagar, hårdare kontroll, millimeterrättvisa, höga minimistraff och nolltolerans skördar därför på sätt och vis vad man sått. Och man reagerar instinktivt som de flesta ivriga opinionsbildare i det svenska ”Arga Lappen-samhället” brukar göra:

Man känner sig förorättad, kränkt och utsatt för övergrepp när det visar sig att de efterfrågade hårda lagarna, nolltoleransen och den strikta tillämpningen inte bara gäller alla andra.

Nå, trots min sarkastiska ton håller jag som sagt med Expressen. De har handlat i bästa uppsåt, begått ett brott som saknar målsägande, orsakat noll skada och väckte en välbehövlig debatt eller två på köpet. Att väcka åtal fyller som jag ser det inget egentligt syfte, och åklagaren hade lätt slunkit undan med:

9 kap 7 § Vapenlagen (1996:67) Om någon frivilligt lämnar in skjutvapen eller ammunition till en polismyndighet, får åtal mot denne för olovligt innehav av vapnet eller ammunitionen väckas av åklagaren endast om det är motiverat från allmän synpunkt. Lag (2000:147).

Vad åklagaren nog vill ha prövat mot gällande lag är omständigheten att Expressen inte bara ”kom över” vapnet – utan faktiskt aktivt och uppsåtligen sökte upp och köpte det illegalt. Vilket gör att det försumbara vapeninnehavet s a s är följden av ett brott i sig. Alternativt att man ”med råd och dåd” gynnat och belönat den illegale vapenhandlarens brott.

Jag förstår och respekterar åklagarens tankegångar, men tycker personligen det känns lite väl onödigt att väcka åtal.

Samtidigt finns här förstås en viktig principiell diskussion om journalistikens gränser; bör journalister ha lagstadgad rätt att begå brott i sin yrkesutövning – och var går i sådant fall gränserna för denna rätt?

Och om Expressen skulle granska sig själva på samma självklara sätt som man brukar skärskåda andras arbete är det egentligen rätt lätt att se var skiljelinjen mellan laglig och juridiskt tveksam reportagemetod går; man skulle aldrig ha överlämnat pengar för vapnet. Då hade man förvisso inte fått med det därifrån, vilket gör att poängen med reportaget hade blivit mindre medialt säljbar. Jag tycker personligen trots det Expressen gjorde självklart och helt rätt som fullföljde köpet,  men rätt och fel är som sagt inte synonymer till lagligt och olagligt.

Lustigt nog tillhör ju knappast Expressen de som brukar vara sena att påpeka när t ex poliser, socialtjänstemän eller sjuksköterskor – ens på order av sina chefer - väljer att tumma på lag för att åstadkomma vad de anser är rätt.

I sammanhanget kan det t ex vara intressant att rekapitulera medias, och särskilt Expressens syn på t ex kommissarie Olle Liljegren - som liksom Expressen i godaste uppsåt nyttjade ”okonventionella arbetsmetoder” och hävdade högre syften och ett minst lika ”viktigt renhållningsarbete” som Expressen hävdar.

Mot bakgrund av denna ambivalenta hållning kan man inte annat än undra vad som är den till synes eniga mediekårens egentliga linje? Att lagbrott och gummi-juridik är okej om man arbetar i privat sektor, men aldrig i offentlig? Eller är det endast journalistkåren som sådan som bör få omfattas av en kåranda och rättstillämpning som inte tillkommer andra?

Behöver vi särskilda undantagslagar som ger journalister åtalsunderlåtelse för brott å tjänstens vägnar? Med beslut av redaktör, eller av enskild journalist vid ”fara i dröjsmål”? En slags journalistisk motsvarighet till James Bonds ”licence to kill” som gäller brott upp till… ”brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse”, kanske?

Visst, jag kan inte låta bli att raljera. Men alldeles oavsett utgången av rättegången är just detta fall knappast ett flagrant exempel på att ”lagen försöker strypa journalistiken”. Det går alldeles utmärkt att skriva om erbjudna vapen man inte betalar överpris hos kriminella vapenhandlare för. Och det går faktiskt alldeles utmärkt även att köpa vapnet och skriva ändå – även om det skulle anses olagligt.

Trots allt är det för de inblandade mest en principfråga där ingen egentligen har något att förlora på riktigt. Det är knappast vare sig någon redaktör eller journalist som riskerar att få sparken, drabbas av fängelse, utsättas för social stigmatisering eller som kommer att få svårt att få jobb i framtiden på grund av sin eventuella dom. Vad man riskerar i värsta fall är i praktiken lite böter. Och jag tror säkert betalningen av de slantarna kommer att lösa sig på något vis.

Det skulle dessutom vara smakligt om tidningen Expressen, andra dagstidningar och TV-medier betraktade det som en lika stor bagatell och visade någon som helst förståelse istället för att reagera med den vanliga mediala ryggmärgsreflexen och kräva bokstavstrogen petimetertolkning av lagen, maximistraff och avsked nästa gång någon annan hamnar i samma situation. Som t ex nästa gång någon tjänsteman i det allmänna godas tjänst som inte uppbär anställning på någon tidning i gott uppsåt begav sig ut på en lika begriplig vandring i de juridiska tassemarkerna. Vare sig denna tjänsteman var offentligt eller privat anställd.

Var är t ex Svenska Dagbladets redaktionschef indignerade artikel om juridiska pinsamheter,  Aftonbladets deklarationer om ”Sveriges dummaste rättegång” eller hur ”åtalet är trams” nästa gång samma tidningar driver kampanj för att  t ex få poliser åtalade och fällda för uppenbart lagliga och korrekta ingripanden som får åtalet mot Expressens vapenköp att likna en fullkomlig självklarhet i jämförelse.

Men, det kommer nog aldrig att hända. Journalistiken ser med all rätt som sitt raison d’être att ifrågasätta och granska allt, alltid. Även intill dumhet ibland. Med ett viktigt undantag; mot varje granskning, klarläggande, ifrågasättande eller spår av ens välgrundad kritik mot den egna kåren står journalistkåren upp som ett enda rasande djur och slåss tillsammans intill döden. Alltid.

Mot den bakgrunden är det väl inte särdeles märkligt att journalistkåren generellt tycks ha ett så grundmurat misstroende mot att polisen utreder brottsmisstankar i sin egen organisation. Man jämför väl med den egna kårandan och benägenheten att oavsett orsak blint och in i döden hålla varandra om ryggen.

Det är ju alltid lätt att tro att alla andra yrkeskårer beter sig likadant som den egna…

Expressen

-     -     -

About these ads

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Om Expressens vapenbrott

  1. Roger Klang skriver:

    ”…om man på bästa populistiska Arga Lappen-manér drivit igenom att det ”alltid skall vara minst två års fängelse för alla vapenbrott – utan undantag och det ska absolut inte finnas några som helst ursäkter!” är det precis det man får. Därför brukar jag tjata att det är smakligt och klokt att iakttaga försiktighet när det gäller att ”kräva skärpt lagstiftning och högre minimistraff” för allt, hela tiden. Sådant drabbar nämligen alla, utan undantag, oavsett grundmotiv och omständigheter.”

    Jag skulle vilja att man låter alla ostraffade, psykiskt friska vuxna få inneha licens för handeldvapen, utan att behöva skjuta tior på skjutbanan. Om sedan en dömd våldsbrottsling eller sexualbrottsling innehar ett eldvapen, och sådana ska inte få ha licens, så ska han in på 20 år. Knivlagen kan av förståeliga skäl inte vara så sträng, men det finns endast en anledning till att en vålds- eller sexualbrottsling innehar ett eldvapen. Pepparspray skall vara tillåten, möjligen med licens. Jag har i min ungdom skjutit pistol, 22:or och 45:or, vid tidpunkten hade jag obehandlad schizofreni. Mina klubbkamrater var nästan utan undantag vapenfetischister som bara väntade på en chans att få använda sina vapen på riktigt, tror jag. Peter Mangs, Malmöskytten du vet, var en sådan vapenklubbernas brödraskapare. För att få licens på ett vapen var man tvungen att skjuta ett visst resultat, hur länge man hade skjutit pistol spelade ingen roll. Sammantaget ser man hur liten effekt regelsystemet har för vapenbrott och brytande av sunt förnuft, när till och med jag fick skjuta (jag visste inte att jag var sjuk, så jag ljög mig inte till det). Så varför skulle inte Svensson få värna sina nära och kära? Jag klarar mig utan eldvapen själv, och jag talar inte för egen sak eftersom jag är sinnessjuk och inte kan komma ifråga för licenstillstånd.

    Mvh Roger Klang

  2. Pastorn skriver:

    Med moralpanik efter alla händelser i Malmö och i Norge så har vi snart inga legala vapen kvar. Trots att våra politiker lovade att skyttar och jägare inte skulle drabbas av ny lagstiftning ser det ut som om utredaren har fått i uppgift att döda allt roligt skytte. Tack för det, media.
    http://www.regeringen.se/sb/d/15630/a/189173?setEnableCookies=true

    /Pastorn.

    • g skriver:

      Det lär även vara så att Sverige och närmare bestämt Västra Götaland är vapentätast i EU och att EU anser det vara ett problem.

      Sveriges allmoge har tidigare alltid haft rätt att bära vapen och därför aldrig varit helt livegen till skillnad från på kontinenten med undantag Schweiz. Jämför med anledningen till rätten att bära vapen i USA.

  3. Anonym skriver:

    Kommer du skriva ett inlägg om polisjakten på mc åkaren med ?
    Enligt alla ”hata polisen inlägg” nu så bröt de mot en direkt pekpinne från Rikspolisstyrelsen som säger att man inte får jaga mc åkare.. Men du har väl koll ?

    • Morgonsur skriver:

      Ja, jag kommer att skriva ett inlägg om det sannolikt största journalistiska haveri jag någonsin sett i public service-TV. Om det var gårdagens ”Kalla Fakta” du menade?

  4. Cornucopia? skriver:

    Stort som vanligt, Morgonsur!

  5. Mycket bra skrivet! Huvudet på spiken.

  6. /gustav skriver:

    Kanoninlägg!

  7. Naturbrukaren skriver:

    ”…det sannolikt största journalistiska haveri jag någonsin sett i public service-TV…”

    Kan det verkligen vara så illa? Såg programmet och tyckte nog att det var dåligt underbyggt, men att det skulle kvalificera till en förstaplats vet i sjutton. Tycker det är ganska trångt där uppe på prispallen.

    Ekdahls andra engagemang, fuskbyggarna, utgör bottenskrapet av möjliga journalistiska idéer och i förlängningen samhällsnytta. Han arbetar för sjutton gubbar på samma kanal som skapat hela bygga-sig-tokig-för-lånade-pengar trenden.

  8. Richard skriver:

    Kapitalismens bittra eftersmak. Expressens syfte är odiskutabelt.
    Löpsedlar som i andra ändan ger vanliga sedlar!
    Nu får de betala priset av tryckfrihet i en rättsstat!
    Intressant fortsättning!

    R

  9. Nilsson skriver:

    Gällande principen laga efter läge så hade vi haft betydligt större möjligheter till det om vi hade haft ett common law system istället för det civilrättssystem vi har idag. I den anglosaxiska världen har domaren ett betydligt större svängrum om den anklagade befinns skyldig.
    Nackdelen är att det kan bli mindre av enhetlighet i dömandet och domen blir mer beroende av domarens personlighet och erfarenhetsbasis.
    Personligen skulle jag vilja se ett större svängrum för rätten att dels mildra en dom om skäl finns och skärpa en dom om skäl för det finns.

  10. NIcke skriver:

    Så här tycker jag: http://n-o-m-a-a-m.blogspot.se/2011/12/uppfoljning-av-allas-likhet-infor-lagen.html

    Ursäkta länkandet men jag orkar inte formulera om mig :)

  11. Kalle skriver:

    Jag såg inte inslaget på kalla fakta men jag har sett filmsekvensen flertalet gånger i olika nyhetsmedier. En sak som slog mig, var att som du skrev i början av texten så saknar motorcykeln registreringsskyld. En annan intressant sak är att föraren visar polisen ”fulfingret” innan ”jakten” sätter igång ordentligt.
    Detta får mig att fundera på om det var första gången som föraren på motorcykeln deltagit i liknande händelser.

  12. Kalle skriver:

    Bäste Morgonsur! som du ser ovan så har jag lyckats posta en kommentar i fel artikel! kan du flytta den till artikeln om kalla fakta istället.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s