Om vad TV4 egentligen borde ha frågat

Photobucket

Det blev lindrigt sagt bra fart på bloggen Morgonsur efter mitt inlägg om Kalla Faktas biljaktsreportage. Under söndagen loggades 24 931 visningar, vilket med sällsynt god marginal är nytt rekord. Jämfört med de bloggare som skriver om handväskor, senaste partykvällen på Stureplan och andra viktiga framtidsfrågor för mänsklighetens fortlevnad är det förstås inte mycket – men för en okänd amatörblogg innehållande långa artiklar om rättsväsende och säkerhetspolitik är det något alldeles extra.

De allra flesta som kommenterat är fortfarande irriterade över TV4:s reportage, men nu börjar samtidigt en debatt om själv sakfrågan komma tillbaka upp på banan. Man får väl se det som positivt att TV4 väckte debatten med sitt provocerande upplägg. Jag hoppas nu att samma debatt förhoppningsvis kan lyftas till en nivå över frågan ”vem som är dummast” i en debatt som inte leder någon vart förrän man problematiserar vad det egentligen är man debatterar.

Det kommer nämligen aldrig att finnas en ”lösning” på polisens farliga biljakter, eller annan farlig polisiär våldsanvändning. Det finns alltid något att tycka om polisens våldsanvändning, och det kommer tyvärr aldrig att gå att utbilda poliser till Trollkarlen Mandrake, som med en hypnotisk gest får pistolen att bli en banan och den flyende racingmotorcykeln att bli en trasig trehjuling. Våld är således ett trubbigt, otäckt verktyg som förhoppningsvis alltid kommer att ifrågasättas och väcka debatt. Ifrågasättandet är i grunden någonting bra, sunt och en grundförutsättning för rättssystemets legitimitet; polisen måste använda våld vid rätt tillfällen, och det våld som används måste vara lagligt, nödvändigt och proportionerligt.

Samtidigt som det inte finns någon lösning finns det dock en del principiellt svåra avvägningar att göra. Men för att debatten någonsin skall mynna ut i åtminstone ett någorlunda allmänt accepterat förhållningssätt till biljakter samhället någorlunda kan enas kring och stå bakom måste man börja debatten genom att definiera vad frågan egentligen handlar om.  Och den handlar inte om hur man med facit i hand enklast hade löst just det fall som Kalla Fakta använde som exempel. Svaret på den frågan är busenkelt, t o m för en polis; se åt andra hållet och sätt dit en vanlig Svensson istället, så är alla nöjda.

Men, om nu världen är så enkel – vad är det då polisen egentligen sysslar med, och vad är det man egentligen debatterar – eller åtminstone borde ha debatterat i Kalla Fakta?

Som jag ser det borde TV4 istället för att driva en känslosvallande sandlådediskussion om vem som var ‘farligast och dummast och skyldigast och gjorde mest fel…’ ha ställt följande

Debattfråga 1: 

Vilken av följande principer bör ha företräde när någon smiter från polisen; a) rättssystemets auktoritet på sikt eller b) hänsyn till säkerheten för den som utsätts för åtgärden – och för tredje man –  här och nu.

Om man inte inser att denna fråga är den springande punkten blir det svårt att komma vidare i debatten. Det här gäller nämligen egentligen inte vare sig Christophers eller polisers eventuella fort- eller felkörningar. Världen står och faller oftst inte med en rödljus- eller fortkörning – inte ens en fortkörning i 200 blås.

Även om brottet till grund för ingripandet är litet kan man inte bortse från följande; ett rättssystem som inte kan upprätthålla sin auktoritet är inget rättssystem. Inte ens om det lyckas få de flesta av de mest skötsamma av oss att lydigt stanna och betala våra böter. Ett rättsystem utan auktoritet är som en hockeydomare som låter de starkaste spelarna spela vidare även om han/hon blåst av, låter dem ta pucken när alla andra slutar spela vid visselsignalen, och uppgivet slår ut med armarna och godkänner det mål som inträffade tjugo sekunder efter avblåsningen.

Utan auktoritet har rättsystemet helt enkelt inte längre någon legitimitet.

Auktoriteten kan naturligtvis inte upprätthållas till vilket pris som helst – men nog bör man enligt min mening i det allra längsta undvika att degradera rättsväsendet till simpla rekommendationer. Särskilt när ‘frikortet’ från rättssystemet endast gäller de som behöver tillrättavisningen mest. Sedan kan man till leda diskutera huruvida det kan anses vara ‘att upprätthålla auktoritet’ att bli frånåkt av en motorcykel. Som f d polis hävdar jag dock att det i den yrkesrollen är svårt att göra annat än ‘så gott man kan’, vilket jag uppfattar att poliserna även i Kalla Faktas fall gjorde. ‘Så rätt vi gjorde – så fel det blev’, är ett välanvänt gammalt polisuttryck i en verksamhet som har att hantera svåra, potentiellt farliga avvägningar – i realtid och utan skyddsnät.

När det gäller min generella inställning till just ‘biljakter’ citerar jag mig själv från ett inlägg den 26 september 2009:

För trettio, fyrtio år sedan hände det för all del också titt som tätt att kriminella försökte köra ifrån polisen. Vansinnesfärder var det dock bara äkta vansinniga som höll på med. Den som körde mot fel håll på motorvägen 1974 gjorde det antagligen för att han var gravt psykiskt sjuk.

Alla kriminella visste dock på den tiden att polisen aldrig i helsicke släppte en bil ur sikte – hur vansinnigt föraren än betedde sig.

Tvärtom: Hur skulle man våga det när ingen kan veta vad dåren tar sig till om han släpps iväg vind för våg? Han kan ju vara på väg för att mörda någon, eller helt enkelt bestämt sig för att leta upp en dagisklass att köra ihjäl. Att vara så desperat att man lika gärna kan dö eller döda oskyldiga för att komma undan polisen får åtminstone mig att undra om man inte borde stoppas till varje pris.

Vad är det egentligen man överhuvudtaget kan vara på väg till eller från som motiverar en ren vansinneskörning för att undkomma polisen? Varför polisen borde följa efter eller t o m stoppa en sådan person borde inte vara så svårt att begripa – men det är det uppenbarligen.

Hela Mediesverige, samtliga tongivande politiker och t o m polisens egen verksledning tycks i alla fall inte se det som ett problem att polisen endast får använda sitt våldsmonopol till att stoppa snälla, skötsamma förare medan det är ”hands off” och frikort för de totalt hänsynslösa samhällsfarorna.

Jag anser således att det inte borde utgå instruktioner och order om att frivilligt tillbakaträda från jakten på en uppenbart hänsynslös bilförare som är totalt likgiltig inför andras liv. Det borde istället betraktas som tjänstefel om polisen trädde tillbaka. Att köra mot körriktningar, på gågator och annat i syfte att undkomma nyss nämnda polis borde utan undantag ha samma straffvärde som försök till dråp.

Pågående allmänfarliga hot skall avbrytas med alla medel. Misslyckas man måste man i alla fall följa efter för att se vad den ”tickande bomben” tar sig för. Straffen för det allmänfarliga beteendet måste sedan vara synnerligen kännbara – dels för att man i onödan skapar livsfara för oskyldiga, dels för att inget regelsystem fungerar överhuvudtaget om man inte behöver lyssna när domaren blåser av matchen.

Nåväl – åter till ”förr i världen’:

Eftersom alla visste att polisen aldrig ger upp – och att polisen på den tiden till skillnad mot idag dessutom hade jämfört med genomsnittet både snabba bilar och skickliga förare - gällde det för rymmaren att vara en oerhört skicklig bilförare, trampa gasen i botten, köra så långt ut på bonnvischan det gick, kasta bilen och springa till skogs. Och med lite tur, envishet, bra kondition och en hund kunde polisen i värsta fall hinna ikapp en bakom en gran.

Så började då debatten lägga skulden på polisen när någon idiot struntade i lagstiftningen och av egen fri vilja och total hänsynslöshet lyckades köra ihjäl sig själv eller oskyldiga under rymningsförsöken.

Och polisen bockade, bugade och tog gärna på sig ansvaret.

Vad har då detta fått till följd? Jo, man har fått ett beteende som inte existerade på 70-talet. Alla vet numera att polisen avbryter jakten bara man kör tillräckligt vansinnigt. Därför har det under årens lopp blivit allt vanligare att den som vill undkomma polisen kör in på gågator, på skolgårdar, mot körriktningen på motorvägen och i ”lagoma” farten 120 förbi sedan länge röda trafikljus. Allt som ger ett tillräckligt labilt, vansinnigt och desperat intryck för att polisen skall tvingas backa undan.

På grund av sina egna regelverk, instruktioner och rutiner.

Att stanna är nämligen överhuvudtaget en rätt dum idé om man begått ett sådär ”normalkriminellt” brott. Om man stannar är man ju fast, och det vill ju som bekant ingen kriminell vara om man har en rimlig chans att slippa.

Att försöka smita på detta galna vis kan förvisso i värsta fall bli grov vårdslöshet i trafik, men eftersom vi i Sverige får ”mängdrabatt” ju fler man begår kommer den totala påföljden knappast att bli märkbart längre av ett någorlunda halvgalet flyktförsök av en inbrottstjuv (grov stöld är ett så pass mycket grövre brott än vansinnesfärden).

Vi har således en lagstiftning som gör det dumt att inte försöka smita. Därför är det inte helt förvånande att många faktiskt försöker.

Om man gör det kör man i värsta fall åt skogen. Straffet blir inte värre för det, men helt plötsligt är hela jakten polisens fel. 

Eller så kommer man helt enkelt undan…

Nu är Christopher såvitt jag vet inte kriminell, och hans körning faktiskt inte i närheten av de värre exemplen på vansinneskörning jag sett. Christopher körde oerhört fort – men inte uppsåtligt vansinnigt. Det hela kompliceras dessutom av att han har en medpassagerare. Men jag kan samtidigt inte låta bli att undra om inte polisens undfallenhet de sista tjugo – tjugofem åren är vad som skapat den kultur som fått Christopher att uppenbarligen tycka det är normalt att köra omkring utan vare sig körkort eller skylt – och dra ifrån polisen om man upptäcks.

Vi lär aldrig få veta huruvida Christophers liv sparats om inte media, polis och rättsväsende i decennier marknadsfört att vansinneskörning är det mest effektiva sättet att slippa det ansvar som normalt tillkommer alla som vill bege sig ut i trafiken i eller på ett motordrivet fordon. Nu är det som det är. Man har helt enkelt låtit biljakter utvecklas från extrema kriminella undantag till vardaglig popkultur.

Nå. När man någon gång börjar landa i ett svar i den första frågeställningen är det dags att bena ut nästa intressanta debattfråga:

Debattfråga 2: Var går egentligen rimliga gränser för polisens ansvar gentemot tredje man?

Har man ansvar att se till att den egna handlingen (körningen) som polis inte utsätter tredje man för fara – eller har man ansvar för de gärningar som begås av både en själv och den som är föremål för ingripandet?

Det sistnämnda anser jag vara en omöjlighet för polisen att ta ansvar för. Inte ens med den bästa polisutbildning och den finaste polisuniform kan en människa någonsin ansvara för någon annans handlingar.

Och det måste sägas igen; jag kan fortfarande för mitt liv inte begripa hur Rikspolisstyrelsen tänkte när man med varm hand delegerade myndighetsbeslutet om ingripandet till den kriminelle, medan man samtidigt glatt tar på sig det officiella ansvaret för hans beteende.

Själv tror jag en av anledningarna är en märklig skiftning i tolkningen av polisens proportionalitetsprincip. Proportionalitetsprincipen innebär normalt sett att polismannen a) beslutar att genomföra en tjänsteåtgärd och att han/hon b) använder minsta möjliga våld som krävs för att genomföra den. Man väljer lägsta nivå (samtal, tillrop, stopptecken etc) och förutsätter att motparten inser sin lagstadgade skyldighet att efterfölja anmodan. Gör man inte det eskaleras våldet proportionerligt utifrån motpartens beteende. Men man gör sitt allra bästa för att ett en gång fattat beslut skall fullföljas.

Under senare år har man så börjat betrakta proportionalitetsprincipen på ett lite annat sätt – men märkligt nog bara för gräsrötterna längst ned i rättsväsendets hierarkiska pyramid – poliserna. Poliser förutsätts av såväl politik som justitieombudsman och Rikspolisstyrelse vara de enda befattningshavare i hela rättsystemet som tvehågset förutsätts backa tillbaka från en redan beslutad åtgärd för att motparten motsätter sig åtgärden för kraftigt.

‘Jaså, du blevarg och irriterad av att jag försökte upprätthålla lagen – ja, men då får det vara!’

Det här är en bisarr historia endast poliser råkar ut för i hela rättskedjan. Jag har fortfarande aldrig hört någon åklagare bli åtalad för ‘framkallande av fara för annan’ för att det besöksförbud han/hon fattade beslut om fick den äkta maken att åka hem och spöa frun, och jag har aldrig hört talas om någon lagman (eller, för en delen, journalist) som dömts för ‘vållande till annans död’ för att den de dömt (eller ‘granskat’) tagit livet av sig på grund av åtgärden. Jag har heller aldrig hört att någon sluppit sitta av sitt straff för att vederbörande skulle bli arg och kunna göra något dumt eller farligt om polisen hämtade honom.

Samma konsekvensneutralitet som gäller media borde också gälla för rättsväsendet. Eller, rättare sagt, hela rättsväsendet. D v s även poliser. Man bör tänka sig för, använda sunt förnuft och ingripa på ett ansvarsfullt sätt – men man kan inte ta ansvar för motpartens eventuella olagliga, olämpliga, destruktiva eller ibland rent vansinniga reaktioner på ett lagligen fattat beslut. På sikt finns det som sagt vissa trovärdighetsproblem för rättsväsendet om det lönar sig att helt enkelt strunta i nyss nämnda.

Det betyder i sig inte att poliser skall få köra hur som helst. Poliser kan och skall ta ansvar för att framförandet av det egna fordonet inte onödigtvis utsätter andra för uppenbar och konkret fara. Dessutom måste man använda lite sunt bondförnuft, och inte krångla till det i onödan. Även om det är helt lagligt och enligt instruktion att stoppa en racingmotorcykel vid ett rödljus, och motorcykeln enligt lag är skyldig att köra åt sidan och stanna betyder det inte att det är en bra idé. Ungefär som att jag faktiskt har rätt att gå med händerna fulla av 500-kronorssedlar skrikandes ”gratis pengar!” genom stan på natten utan att bli rånad – men det är förstås onödigt att utmana ödet. Polisen är dock unik i jämförelsen – i det att man på något märkligt sätt tycks anses brottsligt vållande om man ‘gör bort sig’ genom att hävda sin lagliga rätt.

Men, nog om detta. Sammanfattningsvis och utan att påstå att jag har det ‘enda rätta svaret’ – för något sådant existerar inte – anser jag följande borde fastslås av riksdag, regering, rättssystemet och dess tunga företrädare:

- Rättsystemets auktoritet och legitimitet måste generellt gå först i denna svåra fråga, med ett fåtal undantag. Men det mest extrema beteendet att ‘ta allmänheten som gisslan’ genom att utsätta dem för uppenbar och onödig fara och därigenom tvinga polisen att avbryta måste mötas med kraft och återupprättad auktoritet för rättssystemet.

- Var och en ansvarar för sin egen körning. Rättssystemet och polisen måste kraftfullt markera och lägga tillbaka ansvaret för respektive körning bakom respektive ratt (styre) – där det hör hemma. Polisen måste sluta åläggas – och ta – ansvar för andra förares olagliga göranden och låtanden.

- Proportionalitetsprincipen måste tolkas så att polisen inte skall åläggas avbryta en redan beslutad tjänsteåtgärd enbart på grund av att motparten motsätter sig den kraftfullt.

- Man måste inse och acceptera att all polisiär våldsanvändning är potentiellt livsfarlig. Både för den man ingriper mot och för tredje man. Polisen måste tyvärr ofta utsätta allmänheten för fara för att överhuvudtaget fungera. Poliser är människor, och människor har sina begränsningar. Det går inte att utbilda alla poliser till siare, tankeläsare, trollkarlar och hypnotisörer.

- Ett kraftfullt, och repressivt potent rättsväsende kräver omdöme till vad det nyttjas för. Detta gäller inte bara i trafiken, utan är ett generellt och större problem på andra områden. T ex måste den ”Arga Lappen”-lagstiftning vi ser allt fler exempel på bort. Det är inte rimligt att missbruka statens våldsmonopolapparat för att beivra rökförbud eller människor som ror över till grannen för att låna socker till kaffet efter att ha druckit en öl till maten.

Och om medborgarna de facto önskar fri fart på våra vägar inför man det i lag och inte smygledes, för vissa, genom att tillämpa tafatt och handfallen rättstillämpning.

Slutligen ber jag att få påpeka att dessa mina åsikter är principiella huvuddrag, och inte i alla detaljer är tillämpbara på just fallet med Christophers tragiska dödsfall.

-     -     -

About these ads

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Rättssamhälle och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

51 kommentarer till Om vad TV4 egentligen borde ha frågat

  1. Magnus Redin skriver:

    Hur skulle det annars kunna fungera?

    Det enda i någon mening fungerande alternativet som jag kommer på borde vara en stor ansiktslös byråkrati som maler ner problemen genom att övervaka och registrera allt och alla och eventuellt straffa och ta bort möjligheter för dem som agerar fel enligt byråkratins kriterier och ta bort möjligheter för alla typ förbjuda motorcyklar och bilar som kan köra mer än 130.

    Jag skulle föredra en poliskår med polisindivider som gör sitt bästa för att göra ett bra jobb, dessutom fungerar de både under strömavbrott och datorhaveri.

  2. Alber Chau skriver:

    Poliserna gör ju troligtvis sitt bästa. Men när lagstiftarna gör dem till fortkörarnas bitch så urvattnas ju deras legitimitet. Det är ju det allt handlar om. Om man ska vara krass så får det väl lov att kosta några fler fartdårars liv om vi lyckas återskapa respekten för trafikpolisen i Sverige. Det trista är att oskyldiga obönhörligen kommer att åka på det också, i termer om offer för fartdårarna.
    Som den norska trafikpolisen; jag har själv aldrig åkt i Norge men jag har hört att man blir fistad av dem om man så kör det minsta för fort. I Sverige har jag under två mc-säsonger inte sett en enda kontroll ens. Om flykten är en fribiljett från körkortsindragning, blåskontroll, pisseprov och saltade böter så ligger det ju nära till hands att pysa när man ”vet” att de inte får jaga en.

  3. kanylbullen skriver:

    Det som motiverar fler till vansinneskörningar för att undkomma polisen kan vara dom sinnessjuka nivåerna för böter.

    • Peter Hammarberg skriver:

      Och då till ytterligare en principiellt viktig fråga, med tanke på böter och andra straff:
      Vad är det som avhåller mig från brott? Den eventuella påföljden eller det enkla faktum att något råkar vara förbjudet?

      • Nilsson skriver:

        Det där är inget bra argument, i vår representiva och jämkningsbenägna demokratur,med ett mindre antal etablerade partier så kan det mesta röstas igenom. Som medborgare, ens om du är i majoritet har du ingen chans att ändra på lagar som egentligen inte representerar folkviljan, då vi som röstar måste väga olika frågor emot varandra. Det är politiker väl medvetna om och agerar därefter, som skäl anger man det mesta, från rättvisa till att man måste visa vägen. Så att man som enskild då och då gör små avsteg från lagen och ex. kör för fort, svartar några tusen lappar, drciker en flaska hembränt ser jag inte som ett problem överhuvudtaget. När det sätts i system och fortkörningen riskerar andras liv så har man gått för långt. Kör man 140 på en halvtom motorväg kl 22.00 på kvällen så är man i mitt tycke inte ens lagbrytare.

      • Pålle skriver:

        …och i trafiken finns det oftast en anledning till att det är förbjudet. Att som grabbarna köra 140 på vägen förbi där jag bor, på kvällen när grannarna rastar hunden och barnen går hem från i granngården. Det finns en anledning till att det är 70 och 90 där. Det är farligt för oss som bor längs vägen att dekör så fort.

  4. Daniel skriver:

    Tack för en blogg där debattens olika frågor bryts ned i beståndsdelar, analyseras vad för sig och därefter plockas ihop igen.

    Skulle önska att fler debatter bedrevs med dylik metod.

    Ditt sätt att hantera frågan ger i alla fall mig lite ökat hopp om en livaktig demokrati.

    Ledsen om det blev överdrivet finstämt, men äras den som äras bör.

    /
    Daniel

  5. Fänrik Henrik skriver:

    Fantastiskt bra skrivet som vanligt Morgonsur!!
    Med tanke på att många av kommentarerna till det förra inlägget handlade om att polisen inte borde jaga någon i de farter som det handlade om i det aktuella fallet och att det många gånger i andra fall sägs att polisen inte ska ta ”Svensson” som ”bara” kör 25 km/h för fort så kan man ju fundera på vad svenska folket vill att polisen ska göra. En annan sak som jag förundras över är att det alltid är någon annans fel att man gör dumma saker. T.ex. ”jag gjorde en vansinnig omkörning för att den framför höll hastigheten” eller ”jag ligger alltid 1 m bakom framförvarande bil om den kör för sakta och då är det ju inte mitt fel om det blir en krock”. Enligt mitt sätt att se på saker och ting finns det bara en person som är ansvarig för hur man framför sitt fordon och det är jag själv som förare, det går inte att lägga ansvaret på någon annan. Lika lite som det går att lägga ansvaret på polisen när någon smiter eller begår en brottslig handling. Skyll inte på polisen om du får fortkörningsböter, det är du själv som inte har hållit rätt hastighet och då får du ta konsekvenserna av ditt handlande.
    Givetvis komer det nu komma kommentarer av typen ”jag följer bara trafikrytmen” men jag anser inte att det heller håller eftersom det bara är ett giltigt argument när ”trafikrytmen” går snabbare än angiven hastighet, aldrig när den är långsammare.
    En sak är i alla fall lätt att konstatera och det är att om man jobbar i statens tjänst så kommer det alltid finnas någon som anser att man gör fel oavsett om man följer lagstiftningen eller tänjer lite på gränserna.

  6. Oscar skriver:

    Frågan är ju om det är motiverat utav Polisman att sätta oss vanliga i fara pga hans egen körning när såväl polismannen som gärningsmannen vet att han ALDRIG kommer kunna ta gärningsmannen? En flyende sporthoj kommer en bil aldrig kunna komma ikapp och bötfälla så det måste ju anses väldigt onödigt att jaga denne i dessa extrema hastigheter med fara för sig själv och andra. Hade gärningsmannen setat i en stridsvagn tex så hade nog polisen inte försökt tvinga honom av vägen med en volvo då det är helt blicklöst och enbart resulterar i skadade poliser och en trasig bil, så varför jaga en sporthoj med bil som ändock lämnar en polisbil bakom sig utan att ens använda hälften utav resurserna. Felaktigheter inträffar och även poliser är människor som felar, det som rubbar deras förtroende är att dem kan fela utan att ta ansvar för det, i detta fall hörs det tydligt hur Polismannens befäl beordrar att avbryta jakten men ändock fortsätter den och resulterar i en död 22 åring och livsfara för mängder utav trafikanter. Trots detta så tar inte ens polismannen ifråga ansvar för ordervägran? I vilket annan bransch som helst så innebär ”arbetsvägran” ”ordervägran” att du får leta en ny karriär men inom polisen så kan man fritt arbeta vidare utan att ens ifrågasättas för det? En polisman är förhoppningsvis utbildad i den utsträckning att man ska kunna ställa höga krav och samma anda som i resterande yrkesgrupper kunna kräva ett ansvar för personens handlingar.

  7. Adrian skriver:

    Ja… hade det varit Lennart Ekdals fel?

    • Jakob skriver:

      Nej. Du har alltid ett eget ansvar. Är du inte kapabel att framföra ett fordon (som exempelvis av stress, sjukdom eller alkoholpåverkan) på ett trafiksäkert sätt, begår du ett brott (antagligen vårdslöshet i trafik, gissar jag) om du ändå skulle göra det.

      • Medborgare. skriver:

        Men i kalla faktas värld hade ovanstående varit Lennarts fel, det är ju det som är problemet. Kalla fakta försöker skjuta ansvaret bort från föraren.

  8. Oscar skriver:

    Ja som privatperson så har du alltid ett eget ansvar, dock visar det sig ju att om du som Polis tar onödiga risker (trots att du borde veta bättre) får möjlighetan att göra det igen? Skulle en anställd inom ett privat ”vaktbolag” eller dylikt visa upp ett bristande omdöme och helt öppet gå emot sin överordnads order så får den anställde ganska snart se sig om efter en ny karriär. Gör man det inom polisväsendet så håller hela kåren en om ryggen och man ifrågasätts inte ens (det är det skenet dem ger utåt). Tror även Polisen skulle må bra av att vara lite självkritiska och faktiskt ”rensa” upp i egna led i vissa fall. Tycker det är oförsvarbart oavsett situation att man som polisman sitter i TV och säger att man gjort allting rätt och att det var ett bra utfört arbete när någon fått sätta livet till för ett brott som genererar böter. Vi måste kunna ställa högre krav på våra polismän/kvinnor än så. Polisens förtroende gentemot allmänheten är det absolut viktigaste dem har och som dem arbetar nu och den sida dem visar upp alldeles för ofta i dagsläget gör inte att förtroendet växer, snarare tvärtom och då är det något som är fel. Tror säkerligen Media och dylikt överdriver och eldar på så gott dem kan, men ”ingen rök utan eld”…

    • Morgonsur skriver:

      Jag tror du har övertolkat ordern att avbryta. En sådan order betyder att man avbryter förföljandet/efterföljandet, som i juridisk mening är avbrutet i samma sekund man sett till att inte längre finnas inom synhåll för den man försöker stoppa.

      Det har mig veterligen aldrig i hela min decennielånga karriär förekommit att ett befäl gett order över radion hur en polisman skall köra, eller vilken hastighet han skall hålla i övrigt. Det åligger polismannen att bedöma utifrån situation och syfte. Polismannen i filmen har såvitt jag kan se inte brutit mot någon order överhuvudtaget. Vad som gäller som polis är polisens reglementerade syn på vad en order omfattar enligt gängse rutin – inte allmänhetens uppfattning om vad polisens order låter som att den innebär. Så länge helikoptern följer efter och rapporterar är det ett pågående skeende, även om själva efterföljandet är avbrutet.

      Normalt, och helt enligt praxis åtminstone så länge jag arbetade inom polisen är att fortsätta följa efter i hög fart – särskilt om man har ”första häng”. Syftet har inte ett dugg att göra med att man försöker hinna ikapp någon, utan handlar om att finnas så nära som möjligt i händelse av att den man följer efter råkar ut för eller orsakar en olycka, kastar motorcykeln och springer till skogs etc. Då behövs det snabbt så många patruller som överhuvudtaget går att uppbåda som kan sättas in i arbete. T ex att söka igenom eller spärra av ett skogsområde eller ett bostadsområde.

      Av vad jag har förstått pågick en större trafikinsats, vilket kan förklara att så många som 24 enheter fanns gripbara. Sannolikt var det dessutom väldigt lugnt vad gäller inflöde av högre prioriterade ärenden.

      Nu vet jag inte detaljerna, men det vore intressant om Kalla Fakta djupare hade granskat vad alla 24 enheter faktiskt gjorde. Om alla körde i fullt sprut efter motorcykeln som ett enda koppel blåljus håller jag med om att det hade varit konstigt och oprofessionellt. Men mig veterligen brukar de flesta följa rapporteringen via radio och försöka spärra påfarter m m längs motorcykelns sannolika färdväg för att försöka hindra att någon oskyldig svänger ut framför motorcykeln. Om möjligt kan man försöka sakta ner och få över trafik till högerfil på motorvägen – vilket inte är helt enkelt. Risken är att man istället ökar risken genom att man ökar inbördes hastighet gentemot motorcykeln – som kan vara både rätt och fel, beroende på hur sansad, vaken och skicklig mc-föraren är.

      Huvudprincipen är att arbeta med trafiken runt motorcykeln och skapar fri väg för motorcykeln – eller försöka sakta ned trafiken och därmed motorcykeln på lämpliga raka sträckor med god sikt. Samt att man på alla upptänkliga vis försöker hålla oskyldiga undan från trafiken. Vem som helst förstår att det kräver alla lediga resurser som finns, att inte ens fantasimängden 24 enheter räcker fullt ut, och att man även här aldrig kan garantera att man får allmänhet som sitter bakom sin ratt att göra exakt som man vill.

      Vi poliser kanske är korkade, men vi är faktiskt inte så dumma att vi behöver en direkt order för att stoppa trafiken från en påfart till en motorväg där en motorcykel uppenbarligen färdas i 285 blås utan tanke på att stanna. Det brukar poliser både förstå och göra på eget initiativ. Det vore smakligt om Kalla Fakta tagit reda på hur det eventuellt förhöll sig i det här fallet, så vi kan få ett svar på hur usel eller professionell polisen egentligen var.

      Vad gäller polisens körning kan jag inte se att den utsätter någon annan för särskilt uppenbar livsfara. Jag hade sannolikt gjort samma bedömning själv; avbrutit förföljandet, men följt efter i så hög fart som möjligt. Även om jag hoppas jag hade hittat en snyggare lösning än just filbytet från inner- till ytterfil mellan ett par bilar. Det såg verkligen onödigt ut. Även om det inte var livsfarligt ser det så illa ut att man helst enkelt inte skall köra på det viset i den situationen.

      Men, jag kan ha fel. Det är trots allt tolv år sedan jag var polis sista gången…

      • ”Jag hade sannolikt gjort samma bedömning själv; avbrutit förföljandet, men följt efter i så hög fart som möjligt”. Är inte detta en motsägelsefull mening?

      • Morgonsur skriver:

        Nej, det tycker jag inte. ”Förföljandet” i juridisk mening är att man på något sätt försöker stoppa eller påverka framfarten hos det fordon man vill ska stanna. Man kan följa efter utom synhåll, bara för att vara i närheten om något skulle inträffa. Då håller man så hög fart man bedömer möjlig utan att komma ikapp den man följer efter – samt förstås med hänsyn till vad som är rimligt i förhållande till trafiken i övrigt. Det kan gå riktigt fort det också. Men den ”jagade” kan förstås rimligen inte känna sig stressad av en polisbil som inte syns, och som inte längre finns i närheten för att försöka stoppa en.

  9. Band skriver:

    Har du funderat på att kandidera till Justitieminister? Dina resonemang är klara och sakliga utifrån rättsskipningens synvinkel på ett sätt som jag saknar i den vardagliga debatten och politiken. Tyvärr är det nog ett ganska stort steg du tar när du påstår att det alltid ska vara polisens skyldighet att ingripa och till varje pris infånga den undflyende trots att han ju begått ett brott. Jag är rädd för att det inte längre är självklart att det är förövarens fel och att det är han som får stå för konsekvensen av sitt lagbrott, som du ju själv skrtiver

    • Morgonsur skriver:

      Tackar för förtroendet, men nej, jag hade inte tänkt kandidera;-)

      ”Till varje pris” var väl kanske mer bildligt talat. om man blir frånåkt blir man frånåkt, och då finns ingen som helst anledning att sitta och ”blå-åka i tomme”. Men så länge helikopter finns efter, eller man på annat sätt får in rapporter om var ett brott begås kan jag inte ens se att det är kompatibelt med gällande lagstiftning att se åt ett annat håll och låta brottet pågå. Då får man göra så gott man kan enligt mitt resonemang i tidigare kommentar.

      Sedan beror allt på prioriteringar. Jag har varit med om att det varit så ”hett” och ont om patruller att vi tvingats låta pågående knivskärningar ligga. Men har man resurser bör man förstås använda dem.

      Om man i det här fallet hade 24 enheter att tillgå – vilket jag som sagt tolkar berodde på en stor trafikinsats – kan jag inte tänka mig att det vore mer prioriterat att ha blås- eller laserkontroll än att arbeta med just det aktuella och pågående ärendet.

      Men, men. Jag spekulerar, eftersom jag inte kan säga exakt vad alla poliser tänkte eller gjorde i det aktuella fallet. Men då min spekulation är grundad på erfarenhet från mängder av tidigare liknande insatser får vi hoppas att den är någorlunda med sanningen överensstämmande.

  10. fabrikören skriver:

    Välskrivet och välfunderat. hejom och hörom.

  11. Nilsson skriver:

    Mycket bra inlägg av Morgonsur, tror nog att en bedövande majoritet av folket tycker att grabben fick skylla sig själv och att polisen är de sista att klandra. Dock så funkar vår kommunist och miljöpartist dominerade press så här. De kör vinklade reportage där det inträffade sällan eller aldrig problematiseras och man visar händelseförlopp och ageranden från en vinkel. Media lyckas för det mesta med att utelämna fakta som talar emot den part vars sida man ställt sig på.
    Vi har sett det i avslöjande efter avslöjande, ett av SVT´s dokumentärmagasin lyckades med konsttycket att förvanska fakta så att officerare framställdes som mer kriminella än svensken i snitt när det egentligen förhöll sig tvärtom, faktapresentationen löstes genom att jämföra ett digram baserat på en skala i promille som jämfördes med ett digram baserat på en skala i procent.
    Tur att internet och den så kallade pissrännan finns, hur fan hade det annars sett ut?

  12. Niklas skriver:

    Jag håller gärna med om att mc-åkarna får skylla sig själva. Däremot är Morgonsurs resonemang om att 200 km i sicksack i trafiken utan blåljus inte är farligt bara trams.
    Det är fruktansvärt farligt. Risken för en allvarlig olycka höjs förmodligen flera hundra gånger om. Anledningen till att det inte händer fler olyckor än vad det gör är väl förmodligen för att dessa ”jakter” ändå är rätt sällsynta. Det här är enkla fakta som varje polis (ordning eller trafik borde inte ha någon betydelse) borde ha blykoll på.

    Skulle det nu skett en olycka är det faktiskt som Morgonsur påpekar den enskilde förarens ansvar. Konstapeln hade då alltså inte kunnat skylla på ”läget”. I den farten ska det också mycket till för att en eventuell medtrafikant skulle anses som vållande.

    Det kanske fortfarande är så att det ligger i allmänhetens intresse att enskilda polismän utifrån sina egna bedömningar utsätter tredje man för fara i vissa fall. Jag har dock själv svårt att se hur det skulle kunna motiveras i ett fall som detta.

    Skulle det inte ligga en poäng i att se drevet mot polisen just nu som ett symtom på något mycket större. I ett samhälle där medborgarna känner att ordningsmakten trots ökade resurser och hög svansföring bara uträttar mindre och mindre nytta kan man helt enkelt inte tolerera den sortens risktagande. Hade det varit så att man haft större förtroende för polisen på alla plan hade kanske toleransen för biljakter och skottlossningar varit mycket större.

    På ren svenska: Om ni börjar klara upp lite fler bilstölder och villainbrott så är det ok om ni tar ut svängarna lite i trafiken också…

    • Morgonsur skriver:

      Naturligtvis är det farligt, och säkert flera hundra gånger farligare än att åka i ”normal” hastighet. Men eftersom sannolikheten att råka ut för en olycka när man kör i ”normal” hastighet trots allt är rätt långt ifrån 1 är ”flera hundra gånger” inte nödvändigtvis samma sak som att en olycka är sannolik. Men i det fall det inträffar en olycka finns inget att skylla på. Till skillnad från andra har poliser i princip strikt ansvar under utryckningskörning. Om en olycka inträffar – hur dumt än någon ”allmänhet” kört är det ändå alltid polisens fel. Det tycker jag är helt rätt. Att köra utryckning kräver erfarenhet, ansvar och eftertanke. Och att man inte kör över egen förmåga. En polis under utryckning får aldrig bli inblandad i en olycka, för då har man definitivt gjort fel.

      ”På min tid” åkte jag ibland blått med poliser som körde så sakta att man nästan tänkte kliva av och springa istället, men det är precis som det skall vara. Man kör inte fort förrän man vant sig – och det tar år. Om man nu kan föreställa sig hur det kändes för flickan på bönpallen kan jag tala om att det inte är det minsta kul att sitta i högersätet på en polisbil heller, om kollegan skulle visa sig köra över sin förmåga. Personligen skulle jag liksom de flesta tämligen högljutt och i aggressiv ton kräva att kollegan taggade ner. Om man riskerar andras liv riskerar man nämligen även sitt eget och kollegans, och det skall till två poliser i samma bil som båda saknar omdöme för att köra fullständigt livsfarligt mil efter mil varje dag. Att vara polis är ett jobb – inte ett kamikaze-uppdrag.

      Av konversationen i filmen får man uppfattningen att polisen i högersätet på något sätt reagerade och inte tyckte just sicksackmanövern var särskilt rolig, eftersom föraren kommenterade att han hade kontroll på läget. Jag misstänker också att det var anledningen att kommentaren ”kul det här!” dök upp.

      När det gäller bilstölder och villainbrott är vi fullkomligt överens.

      • Niklas skriver:

        Det var lite slarvigt uttryckt av mig att använda mig av sannolikheter. Vad jag menade är att man i de farterna på de vägar som det var fråga om överlåter alldeles för mycket åt slumpen. Inte ens farbror Blås bilar är byggda för att erbjuda den kontroll som behövs för att hantera plötsligt uppdykande faror i de farterna.
        Precis som vid eldöppnanden i trånga gränder på Östermalm har man då medvetet/omedvetet beslutat sig för att lagföringen av en brottsling är så viktig att man accepterar eventuella tredjemansförluster. Man överlåter helt enkelt kontrollen åt slumpen.

        Efter att nu ha tittat igenom både programmet och HELA bandupptagningen känns det än mer konstigt att förundersökningen mot polismännen las ner. En del av den körning de ägande sig åt borde åtminstone resultera i en rejäl time-out.

        Precis som vid skottlossningen måste man som utomstående ta ner sitt resonemang på ett personligt plan. Om polisbilen drämt in i bakluckan på din frus bil när hon skjutsade hem tonårsdöttrarna från bion? Hade du då ansett det vara befogat att hålla över 200 km/h ett par mil bakom det efterföljda fordonet?

        Proportionalitet…

  13. Whått? skriver:

    Under 90- talet började vissa rutiner tillämpas avseende efterföljanden med fordon. Vissa beteenden ifrån den efterföljde resulterade i att jakten avbröts. Man kunde ganska snabbt se att beteendet i flera fall tillämpades av den jagade, för att få polisen att avbryta jakten. Rutinen som syftade till att motverka vissa risker i efterföljandet, hade motverkat sitt eget syfte. En sak skall man nog ha klart för sig. När man startar ett efterföljande, så är det ” handskarna av” som tillämpas. Polisen har blivit bättre på att ”stanna upp, tänka, orientera och planera” istället för att låsa sig i jakten. Därmed har vi också förlorat kampen. Tveeggat.
    Vi kommer inte att lyckas bättre än så här. Vi har som ” morgonsur” berättar, tidigare klart annonserat att vi släpper inga jakter. Och på den tiden detta tillämpades, gav faktiskt folk upp och stannade. Det har jag dock inte varit med om på sista tiden. Det jag däremot har varit med om, är att när någon lyckats köra ifrån polisen, så växer vederbörande i status, och blir en kultfigur för motorburna ungdomar, och ” klonar” sitt beteende till omgivande beundrare. Hade vederbörande istället jagats till stopp, och fått sälla sig till kategorin ” lagförda brottslingar” så tror jag att han/hon hade fått den respekt de förtjänar. Vi har en kultur som lever på att de kör ifrån polisen, för att de kan. Lite som att spela pac- man, där du är jagad av tröga zombie- liknande spöken, och är du smart och utnyttjar deras begränsningar, så har du världens roligaste spel, ivrigt påhejad av omgivande beundrare. De senaste olyckorna i samband med jakter har ju skett efter att polisen har släppt förföljandet och övergått till ett efterföljande, och inte haft visuell kontakt med den efterföljde. Alltså: Vi kan inte inleda en jakt/stoppförsök. Iallafall inte mot fel människa. Den presumtive ghostridern kommer att köra för allt vad tygen håller i flera mil oavsett om vi avbryter. Alltså ju mera skruvad du är, ju mera immun mot lagföring är du. Jag har för närvarande månadslön om jag skall låta cynisk.
    Jag har även insett att jag inte avgör frågan hur man vill ha det egentligen. Detta ”kokar ned” till essensen: Hur vill man ha det? Skall vi ha två kategorier människor? Folk som är för ”farliga” för att lagföra, kontra vanliga människor, som måste ta sitt straff? Man skall även ha väldigt klart för sig att våld inte är någon exakt vetenskap, och snabb bilkörning har inbyggda risker, även år 2012. Så tills vi kan ” stråla” bort galningar från gatan, så får vi manuellt ta bort dom, med biljakter, skjutningar på öppen gata, och batongviftande och det vi har att tillgå i alltmera förfinad form visserligen, men fortfarande långt ifrån exakt vetenskap, och den noggranna beskrivningen av hur allt ” bör” tillämpas i den bästa av världar….

  14. PA skriver:

    ”Det är ert fel.. Ni jagade för hårt.” fick jag som polis höra igår från några unga killar när jag stod vid passets andra kraschade bil efter buskörning på gångvägar i Rinkeby. Den här gången höll en bil på att landa på en balkong på nedre botten i ett bostadsområde efter att ha fått sladd och kört rätt igenom ett buskage. En polisbil hade tidigare haft ett kortare förföljande av bilen men fått tapp, vilket dock inte resulterade i att den jagade bilen sänkte farten. Kidsen där ute som har för vana att köra olovligt och fly ifrån polisen verkar ha lärt sig vems sida samhället står på när dom försöker undkomma lagföring.

  15. Anonym skriver:

    Christoffer hade sig enbart själv att skylla, inget snack om saken. Jag kan inte alls se att polisen gjort något fel i detta, det är deras jobb att stoppa och lagföra idioter som han. Christoffer hade inte på vägarna att göra överhuvudtaget, han saknade regskylt, saknade körkort och bröt mot en mängd brott under sin färd samt att han satte både sin flickvän och andra trafikanters liv på spel. Han ville utmana polisen, pekade finger åt dem etc. och då får han ta konsekvenserna av sitt eget agerande.
    Sedan så anser jag att Kalla Faktas program var under all kritik. Det enda syftet med programmet var att ”sätta dit” och ifrågasätta polisens beteende och agerande. Men inte ett enda ord om Christoffers delaktighet i det hela, inte ett ord om att han saknade körkort och att det faktiskt är olagligt att köra utan körkort, inte ens hans mamma lyfte detta.
    Nej, polisen måste bli bättre och hårdare där ute, och de ska jaga, inget snack om saken!

  16. Stefan skriver:

    Christoffer hade sig enbart själv att skylla, inget snack om saken. Jag kan inte alls se att polisen gjort något fel i detta, det är deras jobb att stoppa och lagföra idioter som han. Christoffer hade inte på vägarna att göra överhuvudtaget, han saknade regskylt, saknade körkort och bröt mot en mängd brott under sin färd samt att han satte både sin flickvän och andra trafikanters liv på spel. Han ville utmana polisen, pekade finger åt dem etc. och då får han ta konsekvenserna av sitt eget agerande.
    Sedan så anser jag att Kalla Faktas program var under all kritik. Det enda syftet med programmet var att ”sätta dit” och ifrågasätta polisens beteende och agerande. Men inte ett enda ord om Christoffers delaktighet i det hela, inte ett ord om att han saknade körkort och att det faktiskt är olagligt att köra utan körkort, inte ens hans mamma lyfte detta.
    Nej, polisen måste bli bättre och hårdare där ute, och de ska jaga, inget snack om saken!

    • Thomas skriver:

      Journalister som snedvrider och ljuger borde kunna lagföras. Brottrubricering oklar, bör förtydligas/skapas. Tryck på din riksdagsman så att det motioneras om det. Politiska poäng finns garanterat att hämta!

      • Morgonsur skriver:

        Nej, de borde definitivt inte kunna lagföras. Tvärtom. Journalister borde själva axla sitt yrkes ansvar, vilket är en stämndigt pågående process som har sina egna cykler. I den mån de inte förstår får man ta skeden i vacker hand, le, stå för sitt eget och hoppas på ett mirakel. ”Quick fixes” när folk ”tycker fel” har aldrig funkat i mänsklig utveckling. Sist man prövade snabblösningar för att påverka felriktat flockbeteende upptäckte man att man alltid kan släppa en atombomb för att ändra envisa feluppfattningar (Hiroshima/Nagasaki).

  17. Perre skriver:

    Grattis Morgonsur, nu har dina macho-kolleger i Malmö hjälpt till ha ihjäl en cyklist.
    Ljuger som svin gör de också som vanligt

    • Johan skriver:

      Nu vet jag inte riktigt om du tycker det du skriver, eller om du bara vill gasta lite otrevligheter och hoppas att få uppmärksamhet den vägen. I det senare fallet kan jag tänka mig en miljon mer givande saker att ta sig för. Å andra sidan är du ju inte ensam på nätet om beteendet, så på något sätt måste det kännas belönande. Jag kanske skulle prova någon dag.
      Om du faktiskt menar att dödsolyckan i Malmö ska skyllas på någon annan än byfånen som orsakade den så förstår jag inte heller vad du vill uppnå. Om jag tycker någonting och vill övertyga andra om min åsikts förträfflighet så brukar jag försöka komma med argument för den. När jag tycker någonting men inte känner mig särskilt påläst brukar jag avvakta tills jag vet mer. Om jag ger mig in i en debatt och gör bort mig är ju risken att andra avfärdar inte bara mig, utan även den åsikt jag ville försvara.
      Innan du besvarade ett långt, välformulerat inlägg och en hyfsad debatt med dina två rader av galla kanske du borde ha tänkt något i stil med:
      ”De vuxna sitter och äter ost och dricker gott vin i godan ro. Förmodligen blir de inte så imponerade för att jag kan vissla med 20 mariekex i munnen. Bäst jag går tillbaka till barnbordet (aftonbladet.se, flashback) där mina konster är mer uppskattade.”

    • Morgonsur skriver:

      Om du på ett trovärdigt sätt kan argumentera för hur polisens göranden eller låtanden på platsen hade en direkt inverkan på förarens eventuella drogintag eller gaspedal, ratt eller tändsystem på den bil som körde ihjäl den stackars mannen är jag villig att lyssna.

      Tills det inträffar liknar ditt inlägg tyvärr, som Johan påpekar – och om uttrycket tillåts – närmast att mentalt ”pissa i motvind”.

      Ha en trevlig sommar!

  18. PA skriver:

    Igår inträffade en MC-olycka i Bromsten i västra Stockholm. Två personer som färdades på en stulen motorcykel krockade med en lastbil och ligger nu allvarligt skadade på sjukhus. Hör och häpna var ingen polisbil i närheten då kraschen skedde och det var ju en jäkla tur för oss poliser. Tydligen kan man köra vårdslöst, orsaka olyckor och skada sig allvarligt även om inte polisen jagar en?

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5153792

    • Morgonsur skriver:

      Med lite fantasi och kreativ journalistik går det säkert att härleda även denna olycka till polisens existens. Om inte annat går det väl alltid att klaga på att polisen överhuvudtaget inte var där och förhindrade olyckan.

      ”Tjänstefel!”?

  19. NN skriver:

    Kan det ju tycka att det vore bra om ansvaret för vansinneskörningar tas ut av den som begår vannsinneskörningen, och inte att tredje- elller fjärde man ska skuldbeläggas.

    Rent allmänt tycker jag det är en bra princip. Men i ett land där ingen någonsin ska hållas ytterst ansvarig för just någonting (med än så länga vissa undantag) blir man tydligen alltid förvånad ändå.

  20. Perre skriver:

    Alltid kul tjyvlyssna på hur snacket går vid snutararnas fikabord. Om uttrycket ursäktas. Förutsägbart självömkande förståss

    Gasen i botten i sommar, gubbhalvor !

    • Morgonsur skriver:

      Det är nog inte bara vid ”snutarnas fikabord” det snackas, vilket de 25 000 visningarna på ett dygn torde vidimera. Det enda förutsägbara självömkande jag hittills sett i ärendet dyker upp i diverse kommentarer som försöker lägga skulden för egna fortkörningar på polisen. Tryck för all del gasen i botten du, men skyll inte på polisen om du inte klarar att köra fort…

  21. MattiasD skriver:

    Det där Kalla Fakta programmet borde ju ha varningsskyltor så att vederbörande inte ser på det utan att ha intagit blodtrycksänkande medicin först! Argh! Påminner om när ett slyngel åkte mellan Tbane vagnar och blev omhändertagen av ordningsvakter, och det blev ett j..a liv … Dock var det inte någon som tackade vakten för att de eventuellt räddade pojkens liv. Otack är livets lön!

  22. Richard skriver:

    Lite som i Försvaret 2012…gör inget och du har inte gjort något fel.
    Gör du något och det blir fel…så får du skylla dig själv.

    / R

  23. Hm skriver:

    Tycker nog det är dags att denna läsvärda blogg vaknar till liv igen! Eller har morgonsur blivit kvällstrött?

    • Morgonsur skriver:

      Den kommer att vakna till liv igen inom kort. Jag har efter en vår där arbetet slukat dag och natt i princip hela sommaren befunnit mig på en plats där den trådlösa internetuppkoppling till skillnad från förra året helt enkelt inte fungerar. Alls. (Just idag är ett undantag)

      Tyvärr är det slut på ledigheter snart, men det gör å andra sidan att det finns en viss bloggmöjlighet istället. Jag hoppas jobbet blir lite mindre hysteriskt under hösten så att det finns bättre utrymme för den lisa för själen bloggandet utgör…

  24. Pingback: Bloggtips: Morgonsur har kommit ut « No size fits all

  25. Pingback: Ständigt dessa biljakter… | Morgonsur

  26. Anonym skriver:

    Alltid enkelt att lägga allt ansvar på Polisen men tycker nog att de två avlidna killarna hade ett stort ansvar i det hela å var ju själva delaktiga i sin död! Hade de stannat vid bommen å det röda ljuset hade det inte hänt så det hade varit enkelt för dem å hade inte varit farligt för dem. Men alltid lätt att skylla på andra!! Kanske skulle gjort rätt för sig från början så hade det inte inträffat! Tycker att de måste börja ta eget ansvar de hade ju möjlighet att stanna bilen å ta sitt ansvar!!

  27. Pingback: No size fits all

  28. Ola Ljungberg skriver:

    Hur ska man avgöra om den/de som försöker smita från polisen inte kör ihjäl någon annan, exvis en mötande familj, även om polisen drar ned på efterföljandet? Finns väl inga sådana garantier. Om det finns vetenskapliga belägg för det vet jag inte men då har vi en helt annan femma. Allt måste vara rimligt. Om polisen hade dragit ned efterföljandet och något ändå hänt så hade de fått kritik för det med. Självklart ska den som inte stannar på polisens anmaning stoppas. De är ju faktiskt till för att skydda oss från de som inte följer lagen.

  29. Pingback: Polisarbetet och Persson | Jan Millds blogg

  30. Ruzdi skriver:

    Som vanligt en klockren analys Magnus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s