Att göra prognoser om framtiden är alltid svårt – särskilt i förväg (I)

Photobucket

Jag är ingen långsint människa, men har däremot begåvats – eller kanske snarare belastats – med ett envist långt detaljminne. Jag minns mycken gammal elände jag skrivit både här och där – och ibland kan det vara av intresse att rekapitulera gamla texter  för att åskådliggöra… t ex hur svårt det kan vara att gissa vad framtiden har att bjuda.

Nedanstående text skrev jag ursprungligen som ett övningsscenario för en god vän i Försvarsmakten innan det ödesdigra försvarsbeslutet 2004. Jag lade sedan ut texten på SoldF Forum, lätt omarbetad och kompletterad enligt det lägsta av ÖB:s förslag i det då ännu ej fattade försvarsbeslutet som drabbade Sverige den 16 december 2004.

Scenariot uppvisar för all del några allvarliga och slarviga faktabrister redan i förutsättningarna, och är sanningen att säga inte särskilt bra. Och så  är det förstås som alltid i scenarion att ingenting av de i scenariot inträffade eländigheterna tack och lov har slagit in. Vilket – tack och lov det också – bevisar att jag är människa och inte ett övernaturligt fenomen. Puh. Vilken tur.

Trots det kan det vara intressant att lägga ut här för att redovisa hur ett tänkbart scenario kunde te sig i internetvärlden för drygt åtta år sedan – innan ordet blogg ens tagit sig in i Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. Dessutom är flera av poängerna i scenariot fortfarande något man kan använda för att fundera över hur vi skulle hantera dem om det värsta hände – även om detta ”om” sannolikt inte kommer att inträffa de närmaste åtta åren heller.

Värt att förtydliga är att jag inte är det minsta ”rädd för ryssar”. Men Ryssland är ju ett så tacksamt land att skriva scenarion om då Ryssland ligger där hon ligger, och dessutom är permanent medlem i FN:s säkerhetsråd. Det sistnämnda är en viktig poäng för scenariot då det innebär att vi inte kan förvänta oss någon som helst hjälp ifrån FN om vi skulle hamna i väpnad konflikt med Ryssland. Ryssland är dessutom det enda grannland vi har som är tillräckligt stor kraftfull för att få mäktiga fiender, och som av omständigheterna rentav skulle kunna tvingas ingripa militärt i Sverige p g a vår egen oförmåga att fullgöra vår skyldighet att skydda Ryssland från angrepp från svenskt territorium – mest sannolikt svenskt territorialvatten.

Det är heller inte oväsentligt att Ryssland är det enda grannland som har både ett politiskt system och tillräcklig militär styrka för att ens komma ifråga för att ingripa militärt mot Sverige inom överskådlig tid.

Scenariot skrevs med ett svenskt försvar i nivå med Överbefälhavarens ”grundalternativ minus sex miljarder” (GA-6), som av snart sagt hela det seriösa Sverige – och även av ÖB själv – betraktades allmänt som en fullständigt orimligt låg försvarsnivå ens i den fredligaste av omvärldar. Någonsin.

En bakgrund till de fyra grundnivåerna – i fallande ordning GA+3, GA, GA-3 och GA-6 – finns på sidan 10 i  Nu i FV 2004-02-11:

Vid ÖB chefsmöte i Högkvarteret den 2-3/2 presenterades arbetsläget för två av alternativen, dels det s k grundalternativet (GA) som är en prolongering av nuvarande ekonomiska nivå, dels alternativet GA minus 3 som innebär en reducering av nuvarande nivå med tre miljarder. Dessa behandladdes i direktionssammanträde (DS) den 6/2. Nytt DS genomförs den 12/2, då även GA-6 och GA+3 kommer att behandlas. Samtliga alternativ kommer sannolikt att medföra reduceringar av antalet insatsförband. Orsaken är dels att omvärldsutvecklingen medfört att det som var efterfrågat i går inte är efterfrågat idag och i morgon, dels att nuvarande försvarsbeslut var underfinansierat.

Jämför gärna vad försvaret i scenariot nedan omfattade enligt ÖB:s orealistiska förslag GA-6, och vad Sveriges skarpa försvar omfattar idag.

Värt att ha i minnet är att det så sent som 2004 var politiskt helt otänkbart att värnpliktsförsvaret skulle avskaffas och att Sverige skulle införa yrkesarmé.

Håll till godo med detta nu åtta och ett halvt år gamla – och fullständigt fruktlösa – försök att sia om framtiden. Jag kommer inom kort att återkomma med ett år 2004 ännu mer osannolikt scenario – och en poäng.

Posted Tuesday 20 April 2004

Att man inte ser någon hotbild just idag betyder inte att den aldrig mer kommer att finnas. Jag har med en god väns assistans förfärdigat ett möjligt scenario som för kul skull ligger endast fem år fram i tiden. En del saker har redan hänt, andra kommer förmodligen att hända, ytterligare några kanske kommer att hända – eller inte alls…

Bakgrund
Det svenska Försvarsbeslutet 2004 medförde den största neddragningen av försvarsbudgeten i modern tid. Beslutet fattades inte efter säkerhetspolitiska överväganden i Försvarsberedningen utan var en del i en större uppgörelse mellan regerings- och stödpartierna. Oppositionen hoppade av försvarsberedningsarbetet när det kom till deras kännedom. Uppgörelsen kom att påverka relationerna mellan regeringen och oppositionen negativt i flera år framåt. Oppositionen kunde dock inte enas kring ett trovärdigt regeringsalternativ de kommande åren beroende på inre strider. En viktig fråga som slog en kil mellan Folkpartiet och Centern var den återuppflammande kärnkraftsdebatten.

Neddragningen i enlighet med FB-04 innebar att Sveriges försvar i stora drag begränsades till:

5 mekaniserade bataljoner (4 CV90+1 Pansarterrängbil)
2 säkerhetsbataljoner
3 haubitsbataljoner (1 77B + 2 77BD)
2 underhållsbataljoner
1 luftvärnsbataljon 97/0
1 ingenjörsbataljon
1 telekrigsbataljon
2 ammunitionsröjningskompanier
1 televapenkompani
5 bevakningsförband (KBV)
2 NBC-kompani

1 helikopterbataljon
1 ytstrids-/minkrigsflottilj (ledning + fartyg)
1 ubåtsflottilj (endast fartyg)

3 flygdivisioner (JAS 39 Gripen)
3 centrala transportflygdivisioner
2 regionala transportflygdivisioner

Avvecklingen av stridsvagnssystemet innebar att armén i realiteten förlorade förmågan till markstrid mot en kvalificerad fiende. Fallskärmsjägarbataljonen avvecklades men delar av personalen överfördes till specialförbanden som därmed utökat sin numerär. Den luftburna bataljonen finns kvar men är inte luftburen då budgeten inte räcker till helikopterinköp. Bataljonen befinner sig därför i en situation av förvirring rörande dess uppgifter. Delar av dess gamla kompetens har tappats och den luftlandsättningskompetens som delvis byggts upp kommer inte att kunna användas så länge inga helikoptrar finns. Amfibiebrigaden avvecklades men en amfibiebataljon kvarstår. Den befinner sig dock i en liknande situation som luftburna bataljonen. Bataljonens uppgifter och framtid är mycket oklar.

Militärdistrikten, Driftvärnet och Hemvärnet avvecklades årsskiftet 2005/2006. Mer än hälften av de utbildningsförband som fanns 2004 är nedlagda.

Ingen snabbt tillämpbar svensk mobiliseringsplan existerar.

Varje år gör 5500 lumpen i armén, 1700 i Marinen, 1300 i Flygvapnet och 200 i Försvarets olika centra.

Officerskåren består av ca 8000 officerare.

Händelseförlopp
FN-organet International Maritime Organization (IMO) utsåg 2004 Östersjön till ”skyddat hav”. Samtliga länder runt Östersjön utom Ryssland ratificerade 2006 ett nytt fördrag som förbjuder trafik med enkelskroviga lastfartyg i Östersjön.

Januari 2007
Med stöd av IMO-fördraget bordade den svenska Kustbevakningen i januari 2007 fartygen Gomberg och Anna Karenina för att tvinga dem att vända tillbaka till ursprungshamnen Basra i Irak. Anledningen var att de i strid med IMO-fördraget fraktade stora mängder olja i enkelskroviga fartyg. Besättningen motsatte sig åtgärden, och befälet över fartygen övertogs i enlighet med fördraget av den svenska Kustbevakningen. Fartygen fördes under svenskt befäl upp genom Kattegatt innan befälet återlämnades till ursprungsbesättningen.

Den olja fartygen fraktade var avsedd för kraftverket i den isolerade ryska enklaven Kaliningrad. Åtgärden sammanföll oturligt nog med den kallaste vintermånaden på åratal. Med temperaturer så låga som -34ْ C, och nära nog tomma depåer i Kaliningrad blev förseningen av oljeleveransen katastrofal. Kaliningrad drabbades av några mycket svåra vinterveckor med begränsad eltillgång.

Enligt ryska beräkningar dog 330 personer i Kaliningrad av köld under de tre vinterveckorna. Främst drabbades äldre. Något som väckt folkstorm i rysk media är att tjugotvå de avlidna tillhörde samma hem för krigsveteraner från andra världskriget.

Ryssland kallade på grund av händelsen hem sin Stockholmsambassadör för konsultationer, och meddelade såväl via diplomatiska kanaler som i ett direktsänt TV-tal av den ryske presidenten att Ryssland aldrig kommer att acceptera försök av någon att lägga sig i hennes inre angelägenheter. Fartygen återvände två veckor senare åtföljda av kraftig rysk militär eskort – och ignorerade helt Kustbevakningens önskemål och försök att återigen hindra transporten. Ett intensivt diplomatiskt notutbyte mellan Sverige och Ryssland följde.

Maj 2007
Ryssland förklarar ensidigt att man tänker höja fiskekvoterna i Östersjön med fyrtio procent. Trots svenska och finska protester påbörjar man ett hårdhänt djuptrålsfiske utanför Gotland. Vissa av fiskefartygen befinner sig tidvis inne på svenskt territorialvatten. När svensk kustbevakning försöker borda ett ryskt fiskefartyg skjuts en Kustbevakningstjänsteman till döds av en beväpnad rysk fiskare.

Detta får till följd att Kustbevakningen intar en hårdare attityd och taktik vid bordningar – bordningarna genomförs av svenska militära specialförband. Detta retar i sin tur den ryska opinionen. Från och med juni 2007 eskorteras den ryska fiskeflottan som ett svar på svenskarnas upptrappning alltid av örlogsfartyg. Ibland befinner sig även dessa inne på svenskt territorialvatten. Korvetten Helsingborg får som en följd av en konfrontativ ”kraftmätning” till sjöss gå i nödhamn i Slite på Gotland. Anledningen är en kraftig kollision med ett ryskt eskortfartyg. En rysk sjöman dödas i kollisionen då han hamnar under en maskin som tippat över honom. Sjömannen begravs i direktsändning under militära hedersbetygelser i sin hemstad Ekaterinburg. I begravningen deltar såväl den ryske marinchefen som vice utrikesministern.

September 2007
De redan frostiga svensk-ryska relationerna sätts på ytterligare prov i september 2007.

Ett välplanerat terrordåd inträffar under rusningstid i Moskvas tunnelbana. Åtta ryggsäckar placeras ut på väl valda ställen – var och en försedd med en modifierad artillerigranat med fjärrutlösning. Två av granaterna innehåller nervgasen Soman. Dådet dödar omedelbart 120 personer. Inom femton minuter har ytterligare 740 personer avlidit av nervgasens verkningar. Flera hundra människor överlever, men blir blinda för livet. Bilder av människor som tagit sig upp ur tunnelbanan för att dö under fruktansvärda plågor framför TV-kamerorna på Moskvas gator sänds under flera dagar ut i ryska TV-kanaler och ut i världen.

Efter ett intensivt spaningsarbete grips snart elva tjetjenska separatister. Sex av terroristerna visar sig vara svenska medborgare. De har ett par år tillbaka i tiden fått asyl i Sverige då de som politiskt aktiva tjetjener riskerat förföljelse i Ryssland. Med Kaliningrad och den dödade sjömannen i färskt minne väcker detta en våg av Sverigehat i Ryssland. Som ytterligare en försvårande faktor visar sig pengarna som finansierat aktionen dessutom till stor del komma från en statlig svensk hjälporganisation, som trott sig finansiera ett centrum för våldtagna kvinnor utanför Groznyj.

Februari 2008
Sjukhusen i S:t Petersburg börjar ta emot mängder av patienter med olika grader av hög feber, huvudvärk och ryggsmärtor. Man identifierar sjukdomen som smittkoppor, och smittkällan visar sig vara S:t Petersburgs vattenverk. Någon har två veckor tidigare spritt smitta i stadens färskvattentillförsel. Tack vare viss klorering av vattnet och det faktum att endast ett av stadens vattenverk tycks ha utsatts blir skadan relativt begränsad. Staden försätts dock i karantän, och över fyratusen människor dör i sviterna av epidemin. Ytterligare ett hundratal skjuts ihjäl av inrikestrupper sedan de försökt fly över karantän-avspärrningarna.

Som ansvarig för dådet pekas en Sergej Papazjvilij ut av ryska myndigheter. Han är av georgiskt ursprung, men är född i Tjetjenien och misstänks vara ideolog och ledare för den terrorgrupp som legat bakom senast tidens terrordåd i Ryssland. Papazjvilij lever i exil i Sundbyberg i Sverige och är sedan fyra år tillbaka innehavare av svenskt medborgarskap.

Papazjvilij förhörs av svensk säkerhetspolis, men släpps i brist på bevis.

Ryssland kräver att Papazjvilij utlämnas, men Sverige vägrar. Bevisen anses för vaga, han har redan förhörts i saken av svensk säkerhetspolis, Ryssland inte tillhör EU och Papazjvilij riskerar dessutom dödsstraff. Det finns helt enkelt ingen som helst juridisk möjlighet för Sverige att utlämna honom.

Ryssland hotar med repressalier, förklarar att man anser Papazjvilij vara ”fredlös” och att man kommer att ”ta itu med honom på annat sätt”. Papazjvilij utsätts för två misslyckade attentat i rask följd.

Eftersom han enligt svensk rätt anses som oskyldig får han efter en mediestorm till försvar för hans rättigheter svenskt polisbeskydd. Vid ett tredje attentatsförsök skjuter SÄPO:s personskyddspersonal ihjäl en attentatsman som visar sig vara aktiv officer i de ryska inrikestrupperna. Sverige kallar hem sin ambassadör i Moskva för konsultation och lämnar en skarp protestnot till Rysslands Stockholmsambassad.

Ryssland kallar omedelbart hem sin ambassadör och förklarar i FN:s säkerhetsråd att man inte längre accepterar att Sverige blivit en fristad för Rysslands fiender.

Mars 2008
Rykten om ett omedelbart förestående terrordåd med kärnvapen orsakar panik i Moskva. Flyende folkmassor, igenkorkade trafikleder och plundring lamslår staden under flera dygn. Orsaken till paniken är ett anonymt inlägg som samtidigt lagts ut på Rysslands tio mest populära hemsidor för Internetdebatt. Den okände avsändaren har skrivit ett välformulerat och till synes initierat uttalande som hävdar att tre ”portföljbomber” med kärnvapen kommer att sprängas i namngivna områden i Moskva. Detta som en hämnd för Rysslands förtryck av Tjetjeniens folk. Meddelandet sprider sig som en löpeld, och när en lokal nyhetsuppläsare tar upp hotet i en nyhetssändning, märkbart skärrad, med darr på rösten och svettpärlor i pannan är katastrofen ett faktum.

Som genom ett under skadas ingen allvarligt under ”den Stora Paniken”, som händelsen snabbt döps till av media – men de ekonomiska konsekvenserna blir förödande. Hotet visar sig vara grundlöst och den lokale nyhetsuppläsaren avskedas – men fyra dagar av plundring, stillastående industri och kaos i infrastrukturen sätter sina spår. Kostaderna blir enorma, och det tar månader innan produktionen är igång. Händelsen medför en djup kris för rysk industri med uteblivna ordrar, vikande marknader och stora personalavvecklingar som följd.

Tyvärr lyckas meddelandets avsändare aldrig spåras, men rykten och obekräftade uppgifter i rysk sensationsmedia vill göra gällande att ”meddelandet troligen har sitt ursprung i IT-landet Sverige”.

Juni 2008
Angreppet drabbar Sverige som en blixt från en klar himmel klockan två på morgonen midsommardagen 2008. Ett midsommarledigt Sverige går och lägger sig för att vakna under nya herrar i en ny framtid.

Svensk underrättelsetjänst har rutinmässigt följt förberedelserna för de sedan åratal aviserade landsättningsövningen ”TUNGUSKA 2” i S:t Petersburg-området. Med facit i hand visade sig dock truppförflyttningarna och uppbyggnaden den här gången – istället för en övning i ”snabb fredsframtvingande insats” – vara förberedelser för en snabb invasion av Sverige.

Sveriges flygvapen slås ut i ett enda slag genom att ryskt transportflyg med kraftigt jaktskydd helt resolut landar mitt på Sveriges enda kvarvarande flygbas Såtenäs och intar flottiljen. En rote Fpl 39 ur Sveriges nya ”Terrorberedskap” som lyft från Såtenäs möter fyra divisioner Su-37 och skjuts omedelbart ned över Östergötland. Sveriges tre divisioner Fpl 39 tas i oskadat skick fortfarande stående i sina hangarer av den ryska landsättningsbataljonen.

Sveriges lilla flotta tas i oskadat skick av specialförband där den ligger i hamn i Berga, Muskö och Karlskrona.

Utanför Stockholm, Göteborg och Malmö luftlandsätts sammanlagt 3 000 man i en massiv samordnad luftlandsättningsoperation.

Sammanlagt åtta stora lastfartyg som anlöper svensk hamn visar sig i stället för överenskommet timmer eller olja bära varsin lätt pansarbataljon. Luleå, Umeå, Härnösand, Sundsvall, Gävle, Oxelösund/Nyköping, Kalmar, Ystad och Slite/Gotland blir brohuvuden för en massiv rysk invasionsstyrka som i en välplanerad logistisk operation väller in över hela Sveriges yta. 55 000 ryska soldater ingår i en andra våg och anländer tillsammans med tung utrustning inom ett par dygn.

Motståndet blir spritt och sporadiskt. Då Hemvärnet lades ned årsskiftet 2005/2006 består arméns slagkraftigaste förband på papperet av fem mekaniserade bataljoner och tre haubitsbataljoner. Detta förutsätter dock en beredskapshöjning – och ingen snabbt genomförbar mobiliseringsplan för krigsförbanden finns upprättad. En av anledningarna är att man i det irriterade läge som varit mellan länderna inte onödigtvis velat provocera Ryssland. Några tusen värnpliktiga finns i fredsorganisationen inkallade för grundutbildning, men denna natt är de alla utom ett par larmplutoner hemförlovade för att fira midsommar.

Sveriges väpnade förmåga inskränker sig således när invasionen inleds till försvarets helgtjänstgörande bevakningspersonal och landets poliskår. På just midsommarafton tjänstgör förvisso över tvåtusen poliser i yttre tjänst, men de är spridda över hela landets yta och har inga vapen som biter på en rysk pansarbataljon.

Huvuddelen av försvarets fredsorganisation är dessutom samgrupperad av besparingsskäl, och ryskt flyg slår hårt och kraftfullt i förebyggande syfte mot det fåtal kaserner och fordonsuppställningsplatser som bedöms kunna äventyra landsättningen. Välplanerade luftlandsättningar går in och rensar upp efter flygangreppen. De soldater och befäl som försökt ta sig till sitt förband utan att fastna i någon rysk checkpoint kommer utan undantag att mötas av ruiner – eller andra uniformer än de är vana vid i kasernvakten.

Hårdnackat motstånd bjuds av en svensk FN-bataljon avsedd Elfenbenskusten. Bataljonen avsågs av kostnadsskäl köras ombord på ett ryskt fartyg som anlöpte Frihamnen på midsommarnatten. För att spara en mycket dyr dygnshyra av fartyget har huvuddelen av bataljonen till soldaternas stora irritation kallats in från 00.00 och beordrats marschfärdiga från klockan 03.00 midsommardagen. Vad ingen hade tänkt sig var att det anlöpande fartyget vid ankomsten till Frihamnen redan innehöll en mekaniserad bataljon. En rysk sådan.

Bataljonen som går iland i Frihamnen besätter snabbt och utan strid sina förstahandsmål som alla ligger inom en radie av 1500 meter från landstigningsplatsen, Kaknästornet, TV4, SVT och SR. Därmed bryts förmågan till nationell nyhetsförmedling redan i operationens inledningsskede. I det efterföljande informationskaoset söker sig många svenskar till de stora nyhetssajterna på Internet för information. De möts dock av ett mycket långsamt nätverk. Dels beror det på den stora tillströmningen av användare men även pga. att en rysk grupp ur specialstyrkorna har förstört den svenska rootservern för Internet belägen på KTH ett stenkast från Frihamnen. Sabotaget slår inte direkt ut Internet men orsakar konstant ökande kapacitetsbortfall. Svenskarna blir därmed beroende av lokal radio och tv som primära nyhetskällor. Dessa gav pga. av bristande lägesuppfattning både felaktig och motstridig information. Inget budskap från den nationella ledningen nådde medborgarna.

Den ryske presidenten går i ett direktsänt TV- och radiotal ut klockan 09.00 svensk tid. Talet sänds ut över hela Ryssland och Sverige. Varje hel timme går talet i repris över de nyligen erövrade svenska sändarna. På grund av att många tekniker runt om i Sverige flytt sina arbetsplatser i panik och en del sändarmaster slagits ut av sporadiskt svenskt motstånd når dock inte sändningarna hela befolkningen.

Presidenten berättar i talet att han för att trygga rysk, och även internationell, säkerhet tvingats genomföra en begränsad säkerhetsoperation mot Sverige. NATO och USA är underrättade om att operationen inte innebär en aggression mot någon av dem, och så snart rysk trupp kan garantera att säkerheten återställts – och att inga fler terrorangrepp med ursprung i Sverige kommer att inträffa – har man för avsikt att dra tillbaka säkerhetsstyrkorna.

Han förklarar att de ryska styrkorna har order att vara återhållsamma och uppmanar Sveriges folk att inte ta till lönlöst och kontraproduktivt våld mot säkerhetsoperationen. Sveriges kungahus och regering befinner sig inte i någon fara. Deras säkerhet garanteras av ryska säkerhetsstyrkor och deras integritet och ställning kommer att respekteras, liksom man kommer att respektera det svenska folket.

Den svenska mekaniserade FN-bataljonen EB01 utrustad med Strf 90 har i väntan på sin avtransport till Afrika nära nog i sin helhet befunnit sig på Livgardet i Kungsängen. Deras vitmålade stridsfordon utgör tyvärr en bra kontrast mot sommargrönskan och är därmed lätta mål. Efter att ha genomfört räder från skogarna kring Bålsta i två veckors tid (och efterhand ha målat om stridsfordonen i fantasifulla kamouflagemönster med färg ”lånad” från bönder i trakten) slås de till slut ut av ryskt flyg.

Sverige har nu en enda mekaniserad bataljon som är intakt. I Irak, där den befinner sig för fredsbevarande uppgifter i FN-regi. Bataljonchefen har via satellittelefon försökt begära amerikansk transporthjälp hem till Sverige, men USA har ställt sig kallsinnigt till denna begäran.

Den svenske FN-ambassadören kräver att säkerhetsrådet agerar, men då Ryssland lägger in sitt veto kommer inga fördömande resolutioner från säkerhetsrådets sida. Alla ingripanden med FN-stöd är således helt uteslutna.

EU:s försvarssamarbete konstateras i ett blixtinkallat krismöte i Bryssel inte förpliktiga till ett ingripande till Sveriges försvar. I ett tillägg till stadgan från 2006 förbjöds EU att bruka gemensamt militärt våld under EU-flagg till annat än fredsframtvingande eller fredsbevarande insatser utanför unionens gränser.

Försvarssamarbetet inom unionen ansågs bäst tillgodoses genom NATO, där ändå de flesta Europeiska länder är medlemmar. Förslaget att inte bygga vidare på EU som försvarsallians kom paradoxalt nog ursprungligen till på svenskt initiativ, då det funnits kompakt motstånd mot all utveckling av EU till en försvarsallians. Mången lättnadens suck drogs i de länder som tack vare detta beslut slapp ge sig in i väpnad konflikt med Ryssland och därigenom sätta hela Europa, ja kanske hela världen, i brand.

Även om Rysslands agerande enhälligt fördömts av EU och USA i skarpa ordalag finns det en bred förståelse runt om i världen för Rysslands rätt att värna sina intressen i den säkerhetsoperation man genomfört. Enligt artikel 51 i FN-stadgan har Ryssland enligt många tolkare rätt till självförsvar för att säkerställa att fler terroristangrepp från svenskt territorium inte skall förekomma.

Allt eftersom ockupationen fortskrider manar allt fler röster i Sverige till försiktighet, att man skall ge ryssarna vad de vill ha, rida ut stormen och låta ryssarna lämna nästa sommar enligt pacificeringsplanen. Ett omfattande angiverisystem håller under tiden på att etableras i Sverige, och de ryska trupperna har en hög närvaro i samhället. Patruller om två till fyra man bedrivs tillsammans med svensk polis i ordningshållande och kontaktskapande syfte,

Horder av anländande ryska affärsmän, ny interimistisk speciallagstiftning och tvångsförvaltning av företag ger dock dubbla signaler. Tänker verkligen Ryssland dra sig ur Sverige? Och i så fall – när, och på vilket sätt?

– – –

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Att göra prognoser om framtiden är alltid svårt – särskilt i förväg (I)

  1. Guderian skriver:

    Skrämmande läsning, läste denna text någon gång 2004/2005. Den kändes då relativt avlägsen. Idag känns den inte lika avlägsen, åtminstone vad gäller vår för närvarande väldigt låga förmågas till försvar av vårat land. Tyvärr är allmänheten helt ointresserad och texter som denna döms ut som ”actionromaner”.

    ”Alla länder har en armé, sin egna eller någon annans”

    /Guderian

  2. jim_bob skriver:

    Spännande scenario. Känns som det kan ha insprirerat såväl Wilderäng’s ”Midvintermörker” som Karlssons ”Operation Nordanvind”…

    • Morgonsur skriver:

      Om jag inte minns fel skrevs Lars Wilderäng ett liknande inlägg helt ovetandes om mitt någon gång i samma tidsålder, och som han senare vidareutvecklade till sin sanslöst välresearchade bok Midvintermörker. Vi bytte en del idéer när han skrev boken, så det kan finnas detaljer som påminner om varandra. Annars är hamnar ju de flesta som börjar klämma på förutsättningarna i ungefär samma frågeställningar – t ex

      – hur Sveriges befolkning kan vara så självfullkomligt övertygade om att alla i världen självklart, glatt, övertygat och omedelbart skulle starta VK3 till försvar för ”det utvalda landet” Sverige om det hotades av någon,

      – vart FN-stadgans Artikel 51 egentligen tagit vägen, och hur den lätt kan tolkas som ursäkt för intervention i ett land man anser har dålig koll på civil brottslighet som drabbar det egna landet,

      – hur Sverige fortfarande förlitar sig på att ”FN aldrig skulle tillåta” ett militärt hot eller angrepp mot Sverige då samtliga ständiga medlemmar har veto och således kan blockera varje resolution som går mot det egna intresset,

      – hur Sverige ständigt glömmer att landet inte ens är medlem i NATO, och därför inte kan förvänta sig hjälp därifrån heller. Och även om landet var medlem är NATO en konsensusorganisation, som tappat det mesta av sin kraft – och ständigt fortsätter tappa densamma.

      Inte lätt att få ordning på det här, inte… Bäst att fokusera på något hanterbart bekymmer. Zlatans nästa bok, eller nåt…

  3. Rutger Börjesson skriver:

    Hur ser försvaret ut idag?
    Vad kan vi ställa upp med i verkligheten med en mobtid på låt säga 3 månader eller 6 månader?
    Med den plan för försvaret som ligger idag – vad kan vi mobilisera när de som inte är utbildade i värnpliktsystemet längre finns att tillgå?
    Jag uppfattade en regementschefs ord för en tid sedan som att vi i närtid endast kan mobilisera ”några” tusen man om vi inte räknar in hemvärnet?

  4. Anonym skriver:

    Frågan är om dubbla försvarsbudgeten skulle göra någon större skillnad i ett sånt här scenario. Ett NATO-medlemskap däremot…

    • Morgonsur skriver:

      Utan medlemskap i någon allians är det nog minst dubbla försvarsbudgeten som skulle behövas. Kanske mer för att komma ikapp. Samt återinförande av värnpliktsförsvaret.

      Jag tror t o m NATOs bäst-före datum har passerat, även om det är bättre att åtminstone ha en försäkring – oavsett vilken – än att inte ha någon alls.

      Enligt mitt sätt att se på saken har NATO växt för mycket, och har tappat sitt fokus som försvarsallians för att istället bli en global säkerhetspolitisk PR-aktör för ”behjärtansvärda militära insatser” modell ”mini-FN”.

      Man bör hålla i minnet att en insats enligt NATO:s artikel 5 dessutom kräver konsensus från samtliga medlemmar. Om någon säger nej faller garantin. Under NATO:s storhetstid fungerade detta, eftersom NATO var tänkt att användas när VK3 ändå bröt ut. Det var av lätt förklarade skäl s a s omöjligt för någon att säga nej.

      Idag är situationen en helt annan. Jag tror t e x inte Artikel 5 utlösts ens om Georgien varit medlem i NATO 2008. Alla är sig själva närmast.

  5. markus skriver:

    Ett och ett halvt år efter att Ryssland börjat irritera sig på Sverige invaderar man fullskaligt och ger upp alla ambitioner om ett normalt förhållande till västvärlden?

    Skulle det här scenariot vara nära verkligheten är vi i Sverige ordentligt mycket mer betjänta av att Ryssland är helt beroende av handel med väst än ömsesidiga försvarsförpliktelser inom NATO.

  6. Anonym skriver:

    Blev en bra och intressant övning!

    R

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s