Att göra prognoser om framtiden är alltid svårt – särskilt i förväg (II)

Photobucket

Mitt senaste inlägg innehöll ett gammalt scenario från 2004 som var osannolikt redan då, men som för drygt åtta år sedan trots allt väckte en hel del diskussion. Detta eftersom det av många sågs som ett… ja, förvisso osannolikt… men åtminstone någorlunda tänkbart worst case-scenario på tio-femton års sikt.

I det senaste inlägget utlovade jag dock ett ännu mer osannolikt scenario – och dessutom en poäng.

Som ”scenarionörd” kastade jag i den efterföljande forumdebatten på SoldF Forum 2004 ett par gånger ut krokar för att få igång en diskussion om ett i mitt tycke betydligt mer spännande scenario att diskutera följdverkningarna av, som i sin oväntade komplexitet torde ge förutsättningar för en hel del intressanta frågeställningar. Mitt alternativa scenario var dock för åtta år sedan orealistiskt, osannolikt och… rent otänkbart… att jag inte fick ett enda napp på mina två försök att få igång mina meddebattörer.

Jag minns att jag redan då – mot bakgrund av då rådande totala mediala, politiska och samhälleliga konsensus – tolkade de uteblivna svaren som att förutsättningen för mitt scenario nog de facto var så löjeväckande osannolik att knappt någon ens tyckte det ens var av akademiskt intresse att resonera kring saken. Inte ett enda moln syntes på himlen som kunde hota det genuint stabila högtrycket. Trenden gick dessutom stadigt mot än bättre och stabilare väder, och jag minns att jag funderade om mina meddebattörer närmast skulle få uppfattningen att det slagit slint när jag tryckte på ”Svara”-knappen…

Så vad var det då jag skrev, som betraktades som så otroligt 2004 ingen ens tyckte det var värt att ens öppna en diskussion om? Ja, läs själv:

Posted on Monday 21 June 2004
Vad jag upplever som det största problemet i dagens försvarsplanering är att man diskuterar framtiden enbart med nutiden som referensram. Faktum är att vi inte vet något om hur något annat land styrs om fem, tio eller femton år.

Ett intressant scenario att spela med (i mitt tycke kanske det intressantaste) är det ökande EU-motståndet. Vi tar det idag för självklart att inga krig någonsin mer kommer att inträffa mellan europeiska stater. Problemet är dock att vår europeiska ”enighet” är betydligt mer bräcklig än den kan tyckas (…och i och för sig även att historien pekar i annan riktning).

Vilka hot skulle på fem eller tio års sikt t ex kunna uppstå om EU havererar? Lek med tanken att ett av de stora länderna (eller ens ett litet) efter att ett EU-kritiskt parti kommit till makten i ett nationellt protestval bestämmer sig för att bryta landet ur EU.

Scenariot verkar just nu osannolikt, men det är långt ifrån omöjligt. Ett avtalsbrott skulle snabbt kunna resultera i ett mycket infekterat läge med stark polarisering, skarp ordväxling, handelssanktioner, kanske rentav embargon och slutligen t o m väpnade krigshandlingar.

Historien upprepar sig aldrig exakt. Vad som däremot upprepar sig är det faktum att händelseutvecklingar vi aldrig trodde var möjliga inträffar med jämna mellanrum. Tyvärr sällan i positiv riktning.

Det är försvarets uppgift att vara förberett på detta. Inte på vad vi helst hoppas och tror skall hända om vi får välja själva…

Nå. Även ett EU-sammanbrott med mer eller mindre våldsamma följder är måhända fortfarande ett osannolikt scenario. Men det för åtta år sedan fullständigt otänkbara har idag blivit så pass tänkbart att Schweiz – landet som inte har någon armé, utan som är en armé – börjat använda det som scenario för militära övningar.

Alla de strömningar som får regioner som Baskien, Katalonien, Skottland m fl att eftersträva självständighet behöver i sig inte betyda att man vill bryta sig ut ur EU – men om man ser regioners självständighetssträvanden som ett ställningstagande för mer centralisering av politisk makt och kontroll vet jag inte riktigt hur man skall få ihop logiken. Men om inte annat har EU:s ”Starke Man” José Manuel Barroso klargjort att regionerna helt enkelt åker ur EU om de blir självständiga ”nya” länder.

”Må du leva i intressanta tidevarv”, lär en ondskefull gammal kinesisk förbannelse lyda. Vem är det som har kastat den på oss, och varför?

Förlåt? Vad poängen är?

Hoppsan, jag råkade nog skriva in den redan i rubriken. Och jag kan tyvärr inte trösta någon med att detta ovedersägliga faktum har förändrats det minsta.

–     –     –

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Att göra prognoser om framtiden är alltid svårt – särskilt i förväg (II)

  1. Fänrik Henrik skriver:

    Alltid kloka ord från din penna Morgonsur. Tyvärr så är ju svenska folket invaggade i det politikerna har sagt i 10-talet år nu, nämligen att det inte finns något hot mot Sverige. Dessutom bidrar ju försvarsmakten till den bilden när man inte presenterar alla insatser som genomförs i vårt närområde med incidentberedskapen
    Tyvärr är det nog så att det billigaste alternativet är att det inte finns något hot och att man bygger försvarsmakten utifrån det. Dessutom är det ju så praktiskt att den information som regeringen får har en stor fet hemligstämpel så det är ju inte någon som kan ifrågasätta deras beslut utifrån relevant information.
    Vi bygger inte försvarsmakten idag för dagens hot utan för morgondagens och morgondagen är som du säger svår att förutse. Alltså borde försvarsmakten byggas mot värsta tänkbara scenarion.
    Förövrigt anser jag att värnplikten tjänade vårt land väl!!!

  2. Jimmy skriver:

    Enligt min åsikt var det rätt att dra ner försvaret ordentligt på 90-talet. Tyvärr gjordes det på hel fel sätt och av helt fel orsaker. Ska man dra ner försvaret ska man eftersträva att det ska gå att skala upp det igen till relativt liten (i sammanhanget) kostnad. Man ska inte lägga ner och skrota/riva en massa befintlig infrastruktur uppbyggd av mängder av skattepengar bara för att den inte behövs just här och just nu. Jag kan tom tycka att det är bättre att offra utbildning av soldater än att offra förmågan att återfå ett högkvalitativt fungerande försvar. Pengarna vore bättre använda om de användes till att underhålla materiel och infrastruktur lagd i malpåse än till att utbilda soldater som det inte finns vapen, materiel och infrastruktur till om de skulle mobiliseras vilket vi nog absurt nog hållit på med det senaste decenniet. Visst kunde man säkert ha lagt ner en del flyflotilljer och skrotat några krigsbaser men det som skedde var i min mening totalt vansinne. Detsamma torde gälla armen och flottan även om jag har sämre koll på de försvarsgrenarna. Än allvarligare kan jag tycka var nedläggningen av totalförsvaret. Alla strategiska reserver är borta, mycket gammal infrastruktur kanske finns kvar men ingen ser längre till att den är användbar OM den skulle behövas. Allt för att ett antal politiker skulle kunna köpa lite mer röster och behålla sin plats vid köttgrytorna…

  3. Arne Strand. skriver:

    Göra prognoser om framtiden är inte vårt om man har Tro-Rätt Tro – och den är sann – sålunda –
    Kommentar nr 15. –
    https://morgonsur.wordpress.com/2013/01/16/om-en-legitim-militar-intervention-mot-sverige/#comments

    Arne Strand.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s