Om en spirande insikt

Photobucket

Debatten om försvaret börjar sakteliga vakna till liv, tack vare ÖB:s självklara (om än optmistiska) konstaterande att Sverige kan försvaras en vecka – under förutsättning att vi på en enda plats angrips av en fiende i storlek med t ex ögruppen Fijis krigsmakt.

De märkliga turerna kring brottsmisstankarna mot ÖB gör att man nu knappt vet huruvida man skall skratta eller gråta åt den bisarra följetong som dessvärre utgjort svensk säkerhetspolitik sedan mitten av 90-talet.

Man frestas till att känna ett visst hopp när Sveriges obefintliga försvarsförmåga nu t o m fått utrymme bland huvudnyheterna på SvD. Konsekvenserna av försvarsslakten – som var uppenbara t o m för amatörer som jag själv redan för tio år sedan – har börjat sjunka in hos den stora massan. Tyvärr tror jag det är för sent. Möjligheten för Sverige att återfå någon form av självständig försvarsförmåga är nog i realiteten oåterkalleligen borta. Frågan är nu vad Sveriges förtroendevalda avser göra åt saken. Att fortsätta på inslagen väg är ohållbart. Antingen rustar man upp, eller så lägger man helt enkelt ned försvaret, håller i hatten – och hoppas på det bästa.

Sveriges försvarspolitik utgår idag från ett antal scenarion. Genomgående för samtliga dessa mer eller mindre sannolika fall är att de når sin för Sverige gynnsamma lösning genom att ett mirakel inträffar.

Och om Sverige ändå baserar sitt existensförsvar på att mirakel inträffar kan man lika gärna önska ett stort mirakel. Mirakel är ju gratis, och meningen med att betala 40 000 000 000 kronor för att hjälpa någon form av mirakel på traven kan  på rimliga grunder starkt ifrågasättas.

Tyvärr har man slaktat alla grundförutsättningar för att Sverige realistiskt sett skall kunna ”återta” (modeordet från 90-talet) sin försvarsförmåga. Man har de facto-avskaffat värnplikten, slaktat och sålt ut anläggningar, tömt förråden, skrotat eller sålt all materiel och utraderat all struktur, planering och förberedelser. Alla politiskt möjliga beslut för att stärka försvaret kommer att vara för lite, för sent. Det är knappast politiskt möjligt för något parti att vinna väljare på den förstärkning av försvaret som skulle behövas för en alliansfri säkerhetspolitik.

Personligen är jag högst tveksam huruvida Sverige politiskt sett ens klarar av att rusta till den nivå som skulle krävas för nödlösningen – ett NATO-medlemskap. Jag anser det i sammanhanget vara uppenbart att hela syftet med försvarets omställning redan från början varit fullt NATO-medlemskap. Sveriges målmedvetna väg mot totalt NATO-beroende under samtidig förespegling av en möjlighet till framtida alliansfrihet måste bero på antingen medvetet vilseledande av den befolkning man representerar eller total och nära nog brottslig inkompetens.

Jag vet inte vilket som är värst, ärligt talat.

Alltid påläste och kloke Wiseman undrar – vilket jag också gör – för vem eller vilka ÖB:s uppgifter om ”Minimjölksförsvaret” egentligen är hemliga? De enda människor på hela jordklotet för vilka det svenska försvarets (o)förmåga torde vara okänt eller förvånande sedan något decennium tillbaka är de svenska väljarna. Detta kan kanske, om jag spekulerar, ge en antydan om vad som i grunden ligger bakom Sveriges enkelriktade väg mot NATO-medlemskap. Och det är inte inkompetens.

Nå.  Det är som det är, även om verkligheten sakta börjar krypa på: Oavsett hur mycket det börjar kurra i magen på torpet står man sig slätt i alla drömmar om en stor skörd till hösten om man ätit upp sättpotatisen.

För försvarets del åts de sista knölarna upp i och med försvarsbeslutet 2004. Sista chansen att bromsa katastrofen var nog realistiskt sett i samband med regeringsskiftet 2006. Sverige tog inte den chansen.

Lycka till med skörden om det skulle bli höst i år igen, Sverige…

– – –

FOTNOT: Minimjölksdoktrinen = urvattnat och med en veckas hållbarhet.

Om Morgonsur

Morgonsur förmedlar Magnus Ernströms personliga tankar och åsikter kring i första hand säkerhetspolitik och rättssamhälle, och är oberoende från alla myndigheter, organisationer, politiska partier eller företag.
Det här inlägget postades i Säkerhetspolitik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Om en spirande insikt

  1. Klokrent som vanligt Benny!

  2. Magnus Redin skriver:

    Finns det vilja är jag övertygad om att det går att åstadkomma väldigt mycket om anslagen snabbt höjs från 40 till 44 miljarder. Det finns inga tidsmaskiner så det gäller att göra det bästa av det vi har i stället för att låta förfallet fortsätta.

  3. Järnvargen skriver:

    Jag tycker även att det är oerhört viktigt att vi frågar oss vilken typ av försvar vi vill ha.

    I det gamla invasionsförsvaret handlade uppbyggnaden i grund och botten om två saker:
    Vi skulle ha ett hårt skal som skapade en tröskel för att anfalla landet. Det vill säga ett kompetent flygvapen och en tillräcklig flotta.
    Därefter hade vi även ett folkförsvar vars syfte var att göra en invasion dyrbar och en efterföljande ockupation ännu dyrare.

    Jag tror att vi får nöja oss med att försöka återetablera en av dessa två ”skyddsmetoder”. Det vill säga antingen bygger vi en ”tröskel” där flygvapen och flotta gör att en motståndare måste lägga stora resurser för att landstiga. Alternativt satsar vi på ett djupförsvar där man utrustar lätt infanteri över en stor yta vilket gör det vansinnigt dyrt att ockupera landet.

    Politiskt är alternativ 1 det klart mest gångbara. En ockupation åsamkar ett stort lidande och dessutom skulle det sätta solidaritetsförklaringen ur spel eftersom man precis som i andra världskriget får hålla god min när grannländerna invaderas. Däremot kostar det pengar om vi inte lyckas tillsätta politiker och tjänstemän som kan dra full nytta av samverkan mellan Försvarsmakten och industrin för att maximera exporten. I dagsläget är det tyvärr brist på den kompetensen.

    Alternativ 2 är billigare, men rent praktiskt tror jag att det inte är någon av oss som vill se 3 månaders GMU-soldater genomföra enskilt uppträdande med MANPADS. Däremot ser jag tanken på det som tillräckligt vidrig för att samla stöd för mer kvalificerat luftvärn😉.

    • Edis skriver:

      @Järnvargen

      Det bör också tilläggas att kalla krigets invasionsförsvar aldrig syftade till att ensamt kunna stå emot en attack från Sovjet, utan en enskild attack mot Sverige ansågs osannolik. Försvaret var således dimensionerat för att möta enbart en mindre del av Sovjets samlade styrkor, då den största delen sattes in mot andra europeiska länder.

      Sedan hade vi på den tiden som du säger, ett totalförsvar som syftade att dels skapa en tröskel mot angrepp, men också försvar där vi kunde binda en fiende som landstigit eller kommit landvägen via Finland under en lång tid. Har man inte råd eller vilja (ekonomi handlar ju i grunden om att välja) att satsa på bägge dessa delar så bör man satsa på tröskelförsvaret. Tröskelförsvaret innebär förvisso en begränsad försvarsförmåga, men det ger en avskräckande förmåga som också till en viss gräns kan skydda det civila samhället, samt kan sättas in i offensiva operationer utomlands.

      En stor och lätt beväpnad försvarsstyrka som syftar till att nöta ut fienden är inte kapabel att skydda det civila samhället utan utnyttjar snarare det civila samhället för att bedriva strid. Den verkar heller inte avskräckande för fienden som kan tillämpa hot om våld eller våld för att få sin vilja fram utan att riskera betydande egna förluster. Detta försvar fungerar också enbart under förutsättningen att fienden vill invadera och ta kontroll över landet, har fienden ett annat syfte så fungerar det inte.

      När det gäller MANPADS så är dessa i närmast verkningslösa mot annat än helikoptrar om det saknas radarspaning och central ledning. Dessutom så utgör dessa ett mycket stort hot mot landets egna flygvapen eller allierades flygvapen om de används felaktigt.

      Sedan är jag tveksam om en stor men lätt beväpnat försvar är så väldigt billigt som det ofta sägs. Dels så krävs väldigt stora lager av materiel för att detta försvar ska, men det kräver även stor numerär och stora utbildningsinsatser. Detta kostar inte bara i rena pengar utan också i produktionsbortfall.

      • Järnvargen skriver:

        Tanken med alternativ 2 är inte att försvara civilbefolkningen eller sveriges politiska intressen. Det handlar helt och hållet om att minska en motståndares förmåga att vilja att ta kontroll över landet. Då får man även kompromissa om vad man försöker bekämpa och acceptera att Gotlänningarna får lära sig utländska språk.

        Det är ett uruselt alternativ men om regeringen försätter oss i en situation där vi är nedrustade och beroende av utländsk materiel. Då kommer det att vara det enda alternativet som vi har tillgängligt eftersom vi saknar både utrustning och förmåga att producera den.

      • Lövet skriver:

        Rent generellt så gäller det nog för a l l t luftvärn att dess bekämpningsförmåga nedgår drastiskt utan spaning och ledning. Dock torde bemannade system såsom MANPADS-system som i praktiken har en egen ”spaningssensor” (dvs chef, laddare/målangivare samt skytten och hans sikte/riktmedel) klara sig mindre dåligt än mer avancerade ”automatiserde” system.

        Självklart så nedgår förmågan väsentligt utan invisning, men ett MANPADS-system är dock långt från verkningslöst. Ur perspektivet att kunna utgöra en begränsning av en fiendes uppträdande i lyften så torde MANPADS vara mycket effektivt, m h t kostnad, uthållig mättnadsförmåga, flexibilitet i gruppering mm, mm

        Om man däremot tittar på mer kvalificerade – läs komplexa och mer statiska – system så kräver de noggrann och detaljerad målinformation (position, avstånd, riktning, hastighet) för att överhuvudtaget kunna skjutas. Utan den informationen är systemet i princip helt ur spel*.

        *) Detta identifierade man och undvek när man en gång utformade och kravställde RBS 23. RBS 23 har lokala eldlednings- och spaningssensorer som ger aktningsvärd (men förvisso begränsad jfrt med det nätverkade systemet), förmåga till att verka med den egna eldenheten avskild från spaningssensorn. Ryssarna har liknande lokala backupsystem på sina system, t ex Pantsir, Tunguska osv.

  4. Maskinmannen skriver:

    @ Järnvargen

    Du ställer en viktig fråga – vilken typ av försvar vi vill ha

    Men jag kan inte följa ditt resonemang

    Däremot skulle jag vilja läsa den publikation Johanne Hildebrandt refererar till i sin krönika i SvD http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/medborgarrorelse-som-totalforsvar_7843850.svd

    Jonanne skriver där att ”Kungliga krigsvetenskapsakademien har precis släppt boken För Sveriges säkerhet. Den är en brutal ögonöppnare när det gäller svensk säkerhet: från säkerhetspolitik, social oro och teknik till krigsberedskap. Experterna bakom boken rekommenderar bland annat ett forskningsprojekt om den säkerhetspolitiska utvecklingen, att Sverige tar risken med social oro och utanförskap på stort allvar, en satsning på spetskompetens inom teknik, cyberteknologi, vaccin, elsystem och att man utreder förutsättningarna för ett nationellt samhällsförsvar.”

    Tyvärr är ju de politiska förutsättningarna för att något etablerat politiskt parti skulle föreslå det som dessa experter förordar ganska dåliga – eftersom det väl är ungefär vad SD föreslår

    DETTA är ett STORT problem idag – vi kan inte diskutera viktiga frågor för att vi riskerar att bli sammankopplade med SD

    Vi kan väl inte låta denna rädsla för SD lamslå oss så till den milda grad att vi inte kan resonera logiskt och se vad som är ett bra eller ett dåligt förslag?

    • Järnvargen skriver:

      Min ambition var att ställa ett otrevligt men ”acceptabelt” alternativ (kvalificerat luftvärn, Visbykorvetter med full utrustning och tillräckligt antal stridsflyg) mot vad som händer om vi skjuter upp en eventuell upprustning till sista minuten.

      Jag håller med om att det inte riktigt lyckades. Alternativ 2 var i praktiken vad som räddade oss under andra världskriget (Tyskland ville inte avsätta en ockupationsstyrka även om man räknade med att kunna invadera ”billigt”) men frågan är hur vi vill ha det i framtiden.

  5. Wirren skriver:

    Klart det är vilseledning. Börja med nedskärningar. Minska FM-kostnader. Sen ändra inriktning från invasionsförsvar till insatsförsvar. Sen säga att Sverige ska kunna försvars över hela landet vid ett angrepp men samtidigt får vi info att vi bara kan klara oss en vecka och vid ett speciellt område.
    Rätt så tydligt att vissa politiker, tjänstemän och höga militärer vill driva igenom sin agenda/ideologi till vilket pris som helst.
    De som har USA/NATO som ideal.
    Sveriges geografiska läge är en rätt så känsligt ämne i denna fråga.
    Vi ligger liksom precis mittemellan två jättar…..

  6. Corse skriver:

    Vad som talar för vilseledning (som började för decennier sedan):
    – läs boken ”Den dolda Alliansen”
    – följ bloggen http://www.jallai.se

    Svenska folket är lurad…

    • Morgonsur skriver:

      Både ”den dolda alliansen” och Jallais blogg är intressanta, och deras faktaunderbyggnad och research svåra att slå hål på – även om man skulle önska att man kunde…

  7. Magnus Redin skriver:

    Jag önskar ett försvar som klarar följande:

    Att vara ett säkerhetspolitiskt verktyg genom att vi ha en förmåga att hjälpa andra demokratier med små insatser på stora avstånd och nära grannar med våra bästa förmågor. Även försvarsindustrin är ett säkerhetspolitiskt verktyg som troligtvis betyder mer än den lilla insatsförmågan på stora avstånd.

    Att hävda vårt territorium gentemot hela den Ryska landstigningsförmågan och strategiska överfall med luftlandsättning. Andra mindre samt helt överraskande hot får hanteras med den förmpgan så gott det går.

    Att vara en logistisk tillgång för våra grannar och kunna ge dem så mycket hjälp med framförallt flygvapen och ubåtsvapen att de får resurser över för att ställa upp för oss.

    Att skydda territorium, flygfält och hamnar så länge att vi kan ta emot militär hjälp.

    Att ha civilförsvar som klarar livhanken på huvuddelen av befolkningen och hjälper det civila samhällets självläkande förmåga om vi får omfattande kollapser i handel eller infrastruktur.

    Att i allt man företar sig göra ett bra jobb så man tillför mer till samhället.

    Och vi borde gå med i Nato och samarbeta ännu intimare i Norden

    • Morgonsur skriver:

      Jag kan nog skriva under på det mesta, men om jag fick önska gick vi definitivt inte med i NATO. Tyvärr är jag rädd att det alternativet försvann oåterkalleligen någonstans kring 2006-2008…

      • Magnus Redin skriver:

        Är man riktigt krass försvann möjligheten till fullständig alliansfriheten när kärnvapenprogrammet lades ner och vi gudskelov valde att inte rusta vidare på samma nivå som Israel. Att sitta med en egen liten terrorbalans med Sovjet hade även varit snordyrt och rejält svettigt. Tänk dig 1970 talet med den politiska härdsmältan! Det hade nog även svept bort kärnkraften. Vi måste vara vänner med några stormakter och vara en självklar del av deras syn på hur världen borde förbli.

        Även om vi hade 2000:talets försvar hade jag föredragit natomedlemskap och då min syn på framtiden är lite deppig håller jag på att vi borde gå med i Nato medan organisationen finns kvar och arbeta hårt med att förbättra den norra delen och bidra till Natos fortbestånd. Tillsammans blir vi ännu viktigare för Uk, Frankrike, USA och Indien.

  8. Bosse skriver:

    Tidigare hade vi ett värnpliktsförsvar. Ett folk i vapen liksom. Jag tror att ”lumpen”, att alla unga pojkar under ca 1 år fick lära sig ta ansvar och att ingå i ett kollektiv, var en ovärderlig tillgång. Idag har vi en liten elitarmé som skjuter skallen av fattiga muslimer i fjärran land. Militärbudgeten på ca 40 miljarder syftar huvudsakligen till att köpa nya krigsflygplan och stödja svensk krigsindustri. Svensk krigsindustri är ett gigantiskt SAMHALL-projekt. ÖBs uttalande är oproblematiskt och självklart. Det enda problematiska är att ÖB säger vad alla redan vet. Sånt får man inte göra.

  9. eton skriver:

    Jag kollade lite papper om Gotland, jag var krigsplacerad där på 70 -80-talet, på Pbat G så var vi 1192 man, 146 radior, (UK) varje pskkomp hade 30 st Ra (vad har vi idag?), varje strvkomp hade 41 ra. 22strv på två strv komp. Bat bestod av 3 pskkomp, 2 strvkomp, 1 Grkkomp 1 ptrkomp plus stabskomp. Vi var underställda KA vi hade också en artbat till förfogande, en spärrbat som vi skulle stödja (tre högkapacitetshamnar Kappelshamn, Fårösund och Slite), torpedbåtsbas (norr Slite), marinbas (Fårösund) och flera robotbaser. Vårt huvudområde var norr o öster om linjen Ljugarn- Tingstäde- Kappelshamn. Beredda att (andra områden). Så inom vårt huvudområde hade vi cirka 2200 soldater plus och flygunderstöd vid behov, sen fanns det en brigad, lv, flyg lite fler kanoner, hv mm på resten av Gotland och förmodligen lite annat som jag inte kände till. Och nu läser man att Gotland är en av 5 prioomr. Jag tror det finns 12 strv på hela Gotland som skickats dit av politiska skäl, har inget med försvarsförmåga att göra och Hv har nästan försvunnit. Mycket snack men verkstan har stängt för länge sedan.
    Mob förråden kunde förvaras inom 2 till 3 timmar av Hv. Mycket (men ett komp från Gotland) av personalen till Pbat G kom från fastlandet, men kunde snabbt vara på plats, en stor del inom 24 tim när det var som bäst,

    Man sprider också illusionen att vi får mer än tillräcklig varning och ÖBs uttalande om en veckas försvar antar god förvarning. Idag kan krisutveckling gå mycket snabbt. EU är i mycket snabb takt alltmer beroende på av rysk gas och North Stream har gjort Östersjön oerhört strategiskt viktig.

    En kul grej jag faktiskt inte tänkt på förut, vi (Dk Nato) har alltid satsat på att blockera Östersjöns utlopp för att låsa in ryska flottan. Nu tror jag alltmer att ryssarna är de som kommer att blockera inloppen det vi kallar utlopp.
    Av historien lär vi inget, markkontroll vinner krig inget annat. Högteknologiska vapen utvecklas mycket snabbt och kan massproduceras billigt t.ex lvrb prb. Men att ha 100 Gripen packade med allt som finns är rent vansinne.
    En sak är säker att förvarningstiden kan bli mindre än en vecka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s